Dag 9, min tro
Det blir verkligen till att lära känna mig det här. Som Joanna sa, din blogg har fått ett seriöst inslag. Uppenbarligen.
Min tro då. Jaa, vad sjutton är tro? Inte samma som religion i alla fall skulle jag vilja säga. Och det anser jag mig ha belägg för. Jag är uppvuxen i ett kristet hem. Jag gick i en frikyrka när jag var liten. Lärde mig om Noas ark och co genom en plastbåt från Lek och Hobby. Men jag hakade aldrig riktigt på religiontåget.
Jag slutade gå i kyrkan när föräldrarna mina skiljdes och jag kan ärligt säga att jag inte känner mig bekväm i den (förutom vid arrangemang liksom). Jag tycker tro är något personligt och i alla fall jag har inget behov av att dela med mig av min med andra eller försöka övertala folk att tycka och tänka på något speciellt sätt - och jag tycker kyrkan ibland kan bli lite för mycket helt enkelt. Men jag skulle ändå säga att jag tror. Men vad jag tror på kan jag inte riktigt säga. Jag tror på något större. Så mycket kan jag väl komma fram till. Vad vette tusan men det är ju praktiskt att kalla det gud. Sen tror jag också på sanning. Att vara ärlig och på riktigt. Och vara en bra människa mot andra.
Tro är tro och man vet inte om något är sant. Men jag måste säga att jag tycker det är skönt att ha något där bakom, och jag bryr mig i ärlighetens namn inte om det är "sant" eller inte. Det räcker gott och väl med det jag har inom mig.
Min tro då. Jaa, vad sjutton är tro? Inte samma som religion i alla fall skulle jag vilja säga. Och det anser jag mig ha belägg för. Jag är uppvuxen i ett kristet hem. Jag gick i en frikyrka när jag var liten. Lärde mig om Noas ark och co genom en plastbåt från Lek och Hobby. Men jag hakade aldrig riktigt på religiontåget.
Jag slutade gå i kyrkan när föräldrarna mina skiljdes och jag kan ärligt säga att jag inte känner mig bekväm i den (förutom vid arrangemang liksom). Jag tycker tro är något personligt och i alla fall jag har inget behov av att dela med mig av min med andra eller försöka övertala folk att tycka och tänka på något speciellt sätt - och jag tycker kyrkan ibland kan bli lite för mycket helt enkelt. Men jag skulle ändå säga att jag tror. Men vad jag tror på kan jag inte riktigt säga. Jag tror på något större. Så mycket kan jag väl komma fram till. Vad vette tusan men det är ju praktiskt att kalla det gud. Sen tror jag också på sanning. Att vara ärlig och på riktigt. Och vara en bra människa mot andra.
Tro är tro och man vet inte om något är sant. Men jag måste säga att jag tycker det är skönt att ha något där bakom, och jag bryr mig i ärlighetens namn inte om det är "sant" eller inte. Det räcker gott och väl med det jag har inom mig.
Dag 8, ett ögonblick
När något fladdrar förbi. När man stannar upp en sekund. När allt annat försvinner. När man känner ett leende börja längst bak. När inget plötsligt spelar roll. När tankarna stannar. När allt man ser är vackert. När ögonen börjar glittra. När man får ståpäls på hela kroppen. När leendet bryter igenom.
Det där korta lilla ögonblicket när alla de fjuttiga problem man dagligen brottas med försvinner och man inser att man egentligen är rent lycklig och har allt man egentligen behöver.
Det där korta lilla ögonblicket när alla de fjuttiga problem man dagligen brottas med försvinner och man inser att man egentligen är rent lycklig och har allt man egentligen behöver.
Liv
När jag var liten, eller mindre i alla fall, på den glada gamla hockeytiden var jag extremt smygförälskad i Stefan Liv. Jag tyckte nog ett tag där att han var det snyggaste på två ben, framför allt på två skridskor. Drömde lystna dagdrömmar om vad våra barn skulle heta och planerade hur jag skulle kunna ta mig till Jönköping och erövra hans hjärta - eller i alla fall plockhandske. Men, som ni kanske anar, blev det inget.
Med tiden lade sig den blossande förälskelsen. Dock har jag aldrig kommit över att han verkar vara en skön typ. Rätt kul sådär. Så det så!
Med tiden lade sig den blossande förälskelsen. Dock har jag aldrig kommit över att han verkar vara en skön typ. Rätt kul sådär. Så det så!
Dag 7, min bästa vän
Jag skulle kanske ha läst igenom den där listan noggrannare innan jag tog på mig att utmaningen att uppfylla den, för det här är inte lätt. Att säga att jag har en bästa vän går helt enkelt inte, jag har så många.
Men jag tänker ändå nämna en och det är den person som av något händelse är den som fått lyssna mest och sagt flest sanningar till lilla mig. Brutal ärlighet är hennes motto och för det ska hon ha en stor eloge. Hon har stöttat mig med råd och dåd så många gånger att de inte kan räknas. Hon är ärlig, rolig, vimsig, bestämd, en drömmare men mest av allt en fantastisk människa. När vi bara sitter i hennes soffa och läser Sofi's mode och yttrar ett ord per halvtimme känns hon nästan mer som en syster än vän.
Och jag hittade hela 1 bild med oss båda på. Fullt fokuserade på varandra, not.
Men som sagt, jag har många underbara vänner som jag vet alltid finns där. Och det är en lyx, att ha så många namn i telefonboken att ringa när det skiter sig. Eller när det går bra. Eller när man bara vill.
Men jag tänker ändå nämna en och det är den person som av något händelse är den som fått lyssna mest och sagt flest sanningar till lilla mig. Brutal ärlighet är hennes motto och för det ska hon ha en stor eloge. Hon har stöttat mig med råd och dåd så många gånger att de inte kan räknas. Hon är ärlig, rolig, vimsig, bestämd, en drömmare men mest av allt en fantastisk människa. När vi bara sitter i hennes soffa och läser Sofi's mode och yttrar ett ord per halvtimme känns hon nästan mer som en syster än vän.
Och jag hittade hela 1 bild med oss båda på. Fullt fokuserade på varandra, not.
Men som sagt, jag har många underbara vänner som jag vet alltid finns där. Och det är en lyx, att ha så många namn i telefonboken att ringa när det skiter sig. Eller när det går bra. Eller när man bara vill.
En underbar helg
I fredags bar det av till Örebro för lite häng med några av de bästa brudarna. Det blev god mat, god dricka, härliga samtal och mycket skratt. Det var så mycket kameror i rörelse, så jag hoppade min. Därav snodde jag Joannas bild, den säger det mesta om helgen!
TACK!
TACK!
Dag 6, min dag
Jippi kajej. Vilken bra dag att förklara.
En dag börjar ju egentligen när klockan slår 12 dagen innan, så dagen började med att jag satt i soffan hos Linda och drack vin och pratade. Juvliga pratstund med älskade vänner.
Sen sov vi. Jag tog platsen i soffan, Tess på madrassen och Linda i sängen. Joanna gick hem till sig. Katterna sprang runt. Linda lovade att de lägger sig också och är lugna hela natten - jo för henne kanske. Hon är ju van. Så jag och Tess låg och lyssnade på dem leka med ikea-påsar (inte så tyst) och åt hård mat (inte heller så tyst). Men inga bittra miner, man är ju på weekend och jag sov riktigt fint. Sen vaknade vi på riktigt, tog oss upp, åt frukost och stressade ner på stan. För att möta den sist anslutande medlemmen, Mariah, som kom med tåget.
Efter det har vi gått på stan och jag hittade mig en klänning till nästa helgs bröllop. Ett poäng till Johanna, noll till de motsträviga butikerna. Sen ville jag ha en ring, men har uppenbarligen för feta fingrar. Fortfarande ett poäng till Johanna, men nu kvitterat till 1-1 av de motsträviga butikerna.
Joanna bjöd på lägenhet och Mariah på glögg därefter - och jag vilade.
Så var det dags för att återvända till Linda, med ett stopp på Ica för handling av diverse grosserier för kvällen och den stundande långfrukosten imorgon. Nu har vi en klassisk "förfest" på Lindas vardagsrumsgolv med musik och vin. Jag visar karaktär och avstår shottande - så jag får en poäng till (men antar att jag inte längre tävlar mot de där butikerna). SEN blir det utgång. Mormor Johanna har tagit på sig leopardklänningen och skall ut och svänga de lurviga. Första gången sedan 60-talet typ. Det kan gå hur som helst, antagligen att jag somnar i ett hörn (Tess har lovat att se till att det inte händer - men jag anar att mina övertalningsförmågor vida övergår hennes aningar). Men vi är laddade, och framför allt har vi det jäkligt kul. En bra dag!
En dag börjar ju egentligen när klockan slår 12 dagen innan, så dagen började med att jag satt i soffan hos Linda och drack vin och pratade. Juvliga pratstund med älskade vänner.
Sen sov vi. Jag tog platsen i soffan, Tess på madrassen och Linda i sängen. Joanna gick hem till sig. Katterna sprang runt. Linda lovade att de lägger sig också och är lugna hela natten - jo för henne kanske. Hon är ju van. Så jag och Tess låg och lyssnade på dem leka med ikea-påsar (inte så tyst) och åt hård mat (inte heller så tyst). Men inga bittra miner, man är ju på weekend och jag sov riktigt fint. Sen vaknade vi på riktigt, tog oss upp, åt frukost och stressade ner på stan. För att möta den sist anslutande medlemmen, Mariah, som kom med tåget.
Efter det har vi gått på stan och jag hittade mig en klänning till nästa helgs bröllop. Ett poäng till Johanna, noll till de motsträviga butikerna. Sen ville jag ha en ring, men har uppenbarligen för feta fingrar. Fortfarande ett poäng till Johanna, men nu kvitterat till 1-1 av de motsträviga butikerna.
Joanna bjöd på lägenhet och Mariah på glögg därefter - och jag vilade.
Så var det dags för att återvända till Linda, med ett stopp på Ica för handling av diverse grosserier för kvällen och den stundande långfrukosten imorgon. Nu har vi en klassisk "förfest" på Lindas vardagsrumsgolv med musik och vin. Jag visar karaktär och avstår shottande - så jag får en poäng till (men antar att jag inte längre tävlar mot de där butikerna). SEN blir det utgång. Mormor Johanna har tagit på sig leopardklänningen och skall ut och svänga de lurviga. Första gången sedan 60-talet typ. Det kan gå hur som helst, antagligen att jag somnar i ett hörn (Tess har lovat att se till att det inte händer - men jag anar att mina övertalningsförmågor vida övergår hennes aningar). Men vi är laddade, och framför allt har vi det jäkligt kul. En bra dag!
Dag 5, vad är kärlek
Detta skall författas på vinad hand på en trasig iphone, så kvaliteten bör bedömas därefter.
Kärlek för mig är framkallade känslor. Och alla känslor. När en person framkallar allt hos en annan så tror jag verkligen det är kärlek. När man blir glad, ledsen, lycklig, förtvivlad, euforisk, irriterad, lugn, frustration, upprymdhet, uppgivenhet, pirrig, pigg, trött och alldeles underbar; då är det kärlek. För jag tror inte på oproblematisk kärlek. Men att känna allt detta för en person och samtidigt vilja vara med personen varj dag, varje sekund. That's love!
Och jag kan inte säga annat än att det finns en person i mitt liv som får mig att känna just allt det där. Han heter Fredrik och, må va frustration och elände, ingen annan gör mig lyckligare! Jag älskar honom!
Kärlek för mig är framkallade känslor. Och alla känslor. När en person framkallar allt hos en annan så tror jag verkligen det är kärlek. När man blir glad, ledsen, lycklig, förtvivlad, euforisk, irriterad, lugn, frustration, upprymdhet, uppgivenhet, pirrig, pigg, trött och alldeles underbar; då är det kärlek. För jag tror inte på oproblematisk kärlek. Men att känna allt detta för en person och samtidigt vilja vara med personen varj dag, varje sekund. That's love!
Och jag kan inte säga annat än att det finns en person i mitt liv som får mig att känna just allt det där. Han heter Fredrik och, må va frustration och elände, ingen annan gör mig lyckligare! Jag älskar honom!
Jobbet
Vaknade upp idag med julkänslor i hela kroppen. Går här och nynnar julsånger.
Idag ska jag till jobbet för första gången så jag tänkte gå er till mötes och berätta vad det är. Det är inget speciellt egentligen. Ska jobba extra på Swedbanks telefonbank. Men det känns superbra. Jag är ju så vansinnigt less på det här med att studera nu så det känns jättebra att bryta av med något. Nog för att studierna 200% och jobb på det kan bli en det att göra, men jobbet är inte mer än minst två pass i veckan, fem timmar åt gången. Och det är flexibla med scheman så det kommer gå kanon. Får nog jobba där i sommar också (om jag sköter mig dvs.), vilket vi alla kan stämma in i "woho" åt (kan dock inte fatta att jag fortfarande är kvar i "sommarjobbsträsket", 25 år gammal). Så inget näs i sommar (konstigt) men jag orkar inte bo i resväska en sekund till av mitt liv. Nope, jag stanna här jag.
Men nu måste jag börja irra runt efter kläder.
Idag ska jag till jobbet för första gången så jag tänkte gå er till mötes och berätta vad det är. Det är inget speciellt egentligen. Ska jobba extra på Swedbanks telefonbank. Men det känns superbra. Jag är ju så vansinnigt less på det här med att studera nu så det känns jättebra att bryta av med något. Nog för att studierna 200% och jobb på det kan bli en det att göra, men jobbet är inte mer än minst två pass i veckan, fem timmar åt gången. Och det är flexibla med scheman så det kommer gå kanon. Får nog jobba där i sommar också (om jag sköter mig dvs.), vilket vi alla kan stämma in i "woho" åt (kan dock inte fatta att jag fortfarande är kvar i "sommarjobbsträsket", 25 år gammal). Så inget näs i sommar (konstigt) men jag orkar inte bo i resväska en sekund till av mitt liv. Nope, jag stanna här jag.
Men nu måste jag börja irra runt efter kläder.
Dag 4, det här åt jag - idag
Ni fångade mig sannerligen inte min bästa dag.
Frukost: En kopp blåbärste, rallarhalva med leverpastej och gurka och ett stycka clementin.
Mellanmål (rätt snart efter frukost): rostade solroskärnor.
Lunch 1: Varm choklad, pressbyrån-bulle och rabarberstång (godis).
Lunch 2: Pestolax och wokgrönsaker.
Mellanmål: Lösviktsgodis.
Middag: Santa Maria India-påse med kyckling, ris och sallad.
Sen då: Saffransglögg, russin och mandlar.
Som sagt, att värma upp inför varje måltid med godis. Vad säger man. :)
Frukost: En kopp blåbärste, rallarhalva med leverpastej och gurka och ett stycka clementin.
Mellanmål (rätt snart efter frukost): rostade solroskärnor.
Lunch 1: Varm choklad, pressbyrån-bulle och rabarberstång (godis).
Lunch 2: Pestolax och wokgrönsaker.
Mellanmål: Lösviktsgodis.
Middag: Santa Maria India-påse med kyckling, ris och sallad.
Sen då: Saffransglögg, russin och mandlar.
Som sagt, att värma upp inför varje måltid med godis. Vad säger man. :)
Ny domän?
Japp, sitter här med träningsvärken som gud glömde. Inte helt oväntat.
Eftersom blogg.se fungerar sådär ibland, främst på söndagseftermiddagar och kvällar, började jag fundera på om man kanske skulle skaffa sig en egen sån där domän. Och sen tvinga karln att lära mig. Men jag stötte omedelbart på partull. VAD skulle den heta? Jag kan ju vara den människa i världen med löjligast bloggadress. JLU. Jo, jag har ju förvisso en minst lika stor rumpa som j.lo. Men resten ser ju inte lika bra ut så det är ju dumt att flytta fokus alltför mycket till ändalykten. Den enda som kan tänkas slå mitt fåniga bloggadress är mitt twitternamn. Varför skriva sitt namn bakofram? Varför inte bara skriva det rätt? Jadu, många frågor och så mycket sinnesförvirring. Så, för att avsluta den korta historien som blev lång; det blir nog ingen domän förrän jag har bytt namn eller fått lite fantasi i julklapp. Så ni vet.
(Jisses vilket nödvändigt inlägg)
Eftersom blogg.se fungerar sådär ibland, främst på söndagseftermiddagar och kvällar, började jag fundera på om man kanske skulle skaffa sig en egen sån där domän. Och sen tvinga karln att lära mig. Men jag stötte omedelbart på partull. VAD skulle den heta? Jag kan ju vara den människa i världen med löjligast bloggadress. JLU. Jo, jag har ju förvisso en minst lika stor rumpa som j.lo. Men resten ser ju inte lika bra ut så det är ju dumt att flytta fokus alltför mycket till ändalykten. Den enda som kan tänkas slå mitt fåniga bloggadress är mitt twitternamn. Varför skriva sitt namn bakofram? Varför inte bara skriva det rätt? Jadu, många frågor och så mycket sinnesförvirring. Så, för att avsluta den korta historien som blev lång; det blir nog ingen domän förrän jag har bytt namn eller fått lite fantasi i julklapp. Så ni vet.
(Jisses vilket nödvändigt inlägg)
City light
Tillslut tog jag mig ut ur lägenheten och till gymmet, men Olga var inte där idag. Istället var det en lite mindre liten dam som hade coren. Bara för det körde jag dubbelt. Första bodypumpen på sådär tre år, kommer kännas imorgon. Och på fredag och lördag också antar jag. Bevis på att jag gick ut, woho!
A thought
Det är konstigt hur hjärnan fungerar. Att den kan vara så totalt väck vad gäller en sak bara för att bli lika pigg som ett barn på julafton om man istället får något roligt att göra. Därför går det så vansinnigt segt med denna förbannade PM. Det är sannerligen inte den svåraste uppgift jag gjort men det går bara inte ändå. Men jag ska fixa det. Ger mig själv en timme till, sen får det lov att vara klart. För sen ska jag till gymmet och bli grillad av monster-Olga.
Låt mig berätta om henne. Första gången vi skulle gå på pass här i stan var det core som gällde och jag och Pettersson stod snäll och väntade på att instruktören skulle komma och släppa in oss. Det började bli sent så vi började ana att det här opålitliga stockholmarna hade ställt in passet utan att nämna det för oss. Men tillslut kom en till stackare som skulle gå och berättade för oss att instruktören körde spinning-passet innan. Aha. Lugna som filbunkar igen. Så när spinningpasset tog slut kom instruktör och andra svettiga individer in till vår sal. Sagt och gjort. Där och då började det mest vedervärdiga magpass jag någonsin varit med om. Och jag brukar alltid stolt skryta med att "mjölksyra i magen står jag utan problem ut med". Jo, tjena. Efter tio minuter låg vi och kved både jag och miss P. Sen gick Olga på ryggen och jag fick lov att vända mig om vid flera tillfällen för att se om ryggmusklerna hade lossnat och låg kvar på mattan när jag hade satt mig upp. Men de satt kvar, kändes bara inte längre - och hade upphört med all verksamhet. Halvtimmen tog i alla fall slut och vi släpade oss uppför trappen mot omklädningsrummen - halvt döda helt klart. Inte ens halvt levande. Då, tar monster-Olga och går in i det lilla utrustningsrummet som ligger i anslutning till salen och börjar plocka fram bodypump-utrustning. För såklart är det hon som har det passet också, som startar direkt efter coren. Och då kan vi konstatera att hon gjora ALLA core-övningar. Det gjorde inte jag.
Se, nu gick det av bara farten att skriva. Och nu har jag bara 50 minuter kvar.
Låt mig berätta om henne. Första gången vi skulle gå på pass här i stan var det core som gällde och jag och Pettersson stod snäll och väntade på att instruktören skulle komma och släppa in oss. Det började bli sent så vi började ana att det här opålitliga stockholmarna hade ställt in passet utan att nämna det för oss. Men tillslut kom en till stackare som skulle gå och berättade för oss att instruktören körde spinning-passet innan. Aha. Lugna som filbunkar igen. Så när spinningpasset tog slut kom instruktör och andra svettiga individer in till vår sal. Sagt och gjort. Där och då började det mest vedervärdiga magpass jag någonsin varit med om. Och jag brukar alltid stolt skryta med att "mjölksyra i magen står jag utan problem ut med". Jo, tjena. Efter tio minuter låg vi och kved både jag och miss P. Sen gick Olga på ryggen och jag fick lov att vända mig om vid flera tillfällen för att se om ryggmusklerna hade lossnat och låg kvar på mattan när jag hade satt mig upp. Men de satt kvar, kändes bara inte längre - och hade upphört med all verksamhet. Halvtimmen tog i alla fall slut och vi släpade oss uppför trappen mot omklädningsrummen - halvt döda helt klart. Inte ens halvt levande. Då, tar monster-Olga och går in i det lilla utrustningsrummet som ligger i anslutning till salen och börjar plocka fram bodypump-utrustning. För såklart är det hon som har det passet också, som startar direkt efter coren. Och då kan vi konstatera att hon gjora ALLA core-övningar. Det gjorde inte jag.
Se, nu gick det av bara farten att skriva. Och nu har jag bara 50 minuter kvar.
Önskning
Jag är makalöst sugen på våfflor. Jätte, jättesugen är jag. Men jag har inget våffeljärn. Så om tomten vore så snäll och ögona böj skicka en förskottsjulklapp till mig vore jag mucho tacksam. Jag ska gå på toa nu och sen plocka ögonbrynen, men om någon av dina nissar kan tänkas knacka på dörren om sådär 25 minuter med ett paket till mig så vore det kalasbra. Då hinner jag nog slänga ihop en smet också.
Tack!
Tack!
Dag 3, mina föräldrar
Mamma och pappa. Martina och Erik. Två helt underbara människor som är en katastrof tillsammans. Så när jag var tio år skilde de sig och gick igenom skilsmässan från helvetet. Man kan lugnt säga att de är väldigt olika. Och jag är nog en härlig blandning.
Min mamma är inte som alla andra mammor. Hon är, bortom tvivel, den starkaste människa jag vet och absolut min största förebild. En "vanlig" människa går inte igenom hälften av all skit hon varit med om under ett liv och ändå står hon där, gång efter gång, på andra sidan och ler. Hon är vad man nog skulle kunna kalla free-spirit och gör som hon vill. Ibland blir jag galen på henne, kan fortfarande ibland tycka att hon är pinsam (japp, som om jag vore femton igen) men det är ändå det jag gillar med henne. Hon lever inte efter några trista regler och ramar. Hon bara är! Jag kan prata om allt med henne och hon finns alltid där. Och hon har alltid de klokaste saker att säga, kanske inte alltid vad man vill höra, men klokt är det. Hennes melodi har dock alltid varit att låta mig göra mina misstag. Hon har knappt haft några regler alls, utan varit där om det har blivit fel (vilket det såklart knappt har blivit, höhö)
Min pappa är raka motsatsen, som sagt. Han gillar struktur och ordning (även om han ironiskt nog är kass på det själv). Han passar in, stöter sig inte med folk och är "normal". Jag ska inte säga att vi haft ett dåligt förhållande, men möjligtvis en aning frostigt. Efter skilsmässan blev han ensam med en tioårig dotter och tro mig, han hade ingen aning om hur man skulle hantera en sån. Så pappa körde, till skillnad från mamma, med regler. Jag fick inte ha mjukisbyxor till skolan (och hallå, jag gick i skola i Leksand. Mer inne än i mjukisar blev man inte), skulle vara hemma vid vissa tider oavsett om det var fotbollsträning eller filmkväll hos grannen (hallå, jag bodde i Siljansnäs) och skulle ha en struktur i mitt liv (som jag inte alltid höll med om). Man kan säga att vi inte förstod varandra helt. Den dagen vi kom på det flyttade jag till mamma och sen den dagen blev det bra mycket bättre. Numera älskar jag att umgås med honom. Han är en filur visst, kanske inte världsbäst på att uttrycka känslor, men att vara med honom är alltid väldigt otvunget. Han är en gammal lärare (och jag hade faktiskt honom som lärare ett år under högstadiet) och har således urusel humor. Ordvitsar, I say no more. Pappa kan inte prata i telefon. Under ett tre minuter långt samtal har han garanterat försökt lägga på säkert fem gånger. En gång hade vi ett tio minuter långt samtal, det var coolt. Sen behövde vi inte prata på tre månader.
Jag älskar mina föräldrar och tycker att jag har en mycket bra relation till dem. Dock hörs vi inte alls ofta. Jag tror det kan bero på deras ålder lite. Jag har haft den äran att ha unga föräldrar, mor min hade inte fyllt 22 när jag kom till värden och pappa fyllde 23 lite efter. Deras liv kretsar verkligen inte runt mig, när jag kom var de inte klara med deras liv, utan höll på med utbildning, jobb, flytt, hitta rätt osv också. Sen har jag ju massa småsyskon som de måste oroa sig mer för, jag klarar mig ju.
Min mamma är inte som alla andra mammor. Hon är, bortom tvivel, den starkaste människa jag vet och absolut min största förebild. En "vanlig" människa går inte igenom hälften av all skit hon varit med om under ett liv och ändå står hon där, gång efter gång, på andra sidan och ler. Hon är vad man nog skulle kunna kalla free-spirit och gör som hon vill. Ibland blir jag galen på henne, kan fortfarande ibland tycka att hon är pinsam (japp, som om jag vore femton igen) men det är ändå det jag gillar med henne. Hon lever inte efter några trista regler och ramar. Hon bara är! Jag kan prata om allt med henne och hon finns alltid där. Och hon har alltid de klokaste saker att säga, kanske inte alltid vad man vill höra, men klokt är det. Hennes melodi har dock alltid varit att låta mig göra mina misstag. Hon har knappt haft några regler alls, utan varit där om det har blivit fel (vilket det såklart knappt har blivit, höhö)
Min pappa är raka motsatsen, som sagt. Han gillar struktur och ordning (även om han ironiskt nog är kass på det själv). Han passar in, stöter sig inte med folk och är "normal". Jag ska inte säga att vi haft ett dåligt förhållande, men möjligtvis en aning frostigt. Efter skilsmässan blev han ensam med en tioårig dotter och tro mig, han hade ingen aning om hur man skulle hantera en sån. Så pappa körde, till skillnad från mamma, med regler. Jag fick inte ha mjukisbyxor till skolan (och hallå, jag gick i skola i Leksand. Mer inne än i mjukisar blev man inte), skulle vara hemma vid vissa tider oavsett om det var fotbollsträning eller filmkväll hos grannen (hallå, jag bodde i Siljansnäs) och skulle ha en struktur i mitt liv (som jag inte alltid höll med om). Man kan säga att vi inte förstod varandra helt. Den dagen vi kom på det flyttade jag till mamma och sen den dagen blev det bra mycket bättre. Numera älskar jag att umgås med honom. Han är en filur visst, kanske inte världsbäst på att uttrycka känslor, men att vara med honom är alltid väldigt otvunget. Han är en gammal lärare (och jag hade faktiskt honom som lärare ett år under högstadiet) och har således urusel humor. Ordvitsar, I say no more. Pappa kan inte prata i telefon. Under ett tre minuter långt samtal har han garanterat försökt lägga på säkert fem gånger. En gång hade vi ett tio minuter långt samtal, det var coolt. Sen behövde vi inte prata på tre månader.
Jag älskar mina föräldrar och tycker att jag har en mycket bra relation till dem. Dock hörs vi inte alls ofta. Jag tror det kan bero på deras ålder lite. Jag har haft den äran att ha unga föräldrar, mor min hade inte fyllt 22 när jag kom till värden och pappa fyllde 23 lite efter. Deras liv kretsar verkligen inte runt mig, när jag kom var de inte klara med deras liv, utan höll på med utbildning, jobb, flytt, hitta rätt osv också. Sen har jag ju massa småsyskon som de måste oroa sig mer för, jag klarar mig ju.
Här sitter jag igen
Detta är ju en blogg som ska spegla mig, mina tankar och mitt liv. Och är mitt liv enformigt så antar jag att bloggen också blir det. Så; här sitter jag igen. Framför ett tomt word-dokument med böckerna elakt stirrande på mig. På torsdag skall ett PM in, och sen ska jag i alla fall få något nytt att göra. Det slank med i beskrivningen om mig, men om ni inte uppfattade det så fick jag det där jobbet jag sökte! Så man kan få lite förbannad omväxling!
'
'Dag 2, min första kärlek
Det här var lite svårt måste jag erkänna. För i ärlighetens namn var jag kär vid fem års ålder. Han hette Fredrik och var min morbrors bästa kompis. Så varje gång de lekte sprang jag efter och skulle vara med, pussa, klappa och annat sånt där otukt man sysslade med vid den åldern. De måste varit 14 och jag måste varit väldigt, väldigt jobbig i deras ögon.
Så nog har man väl varit kär i olika stadier i livet, bara det att när man utvecklas själv utvecklas kärleken likaså.
Annars ses väl mitt ex antagligen som min första kärlek. Eller det var väl i alla fall min första lyckade kärlek. Jag var också väldigt kär i en kille som hette Lasse på högstadiet, i två år. Men det var en väldigt olycklig kärlek, många tonårstårar över honom. Men exet, som heter Daniel, var jag tillsammans med många år och han har betytt mycket för mig. Men trots att vi var tillsammans i mer än fyra år till jag var 21 var det puppy-love (alltså rätt omoget på många sätt) och såhär i efterhand har jag insett att allt verkligen inte var guld och gröna skogar tillsammans med honom. Men sånt är ju svårt att veta när man inte har så mycket att jämföra med. Så jag är extremt glad över det förhållandet men är ännu gladare över att det tog slut och allt jag tillslut lärde mig vad jag mår bra av.
Så nog har man väl varit kär i olika stadier i livet, bara det att när man utvecklas själv utvecklas kärleken likaså.
Annars ses väl mitt ex antagligen som min första kärlek. Eller det var väl i alla fall min första lyckade kärlek. Jag var också väldigt kär i en kille som hette Lasse på högstadiet, i två år. Men det var en väldigt olycklig kärlek, många tonårstårar över honom. Men exet, som heter Daniel, var jag tillsammans med många år och han har betytt mycket för mig. Men trots att vi var tillsammans i mer än fyra år till jag var 21 var det puppy-love (alltså rätt omoget på många sätt) och såhär i efterhand har jag insett att allt verkligen inte var guld och gröna skogar tillsammans med honom. Men sånt är ju svårt att veta när man inte har så mycket att jämföra med. Så jag är extremt glad över det förhållandet men är ännu gladare över att det tog slut och allt jag tillslut lärde mig vad jag mår bra av.
Cannelloni
Idag lyckades jag på riktigt med middagen. Och det utan recept. Eller i alla fall till en viss del utan recept. Så jag delar med mig; mitt recept på spenat, ricotta och skinkfyllda Cannelloni med tomat- samt bechamelsås.
Du behöver:
Tomatsåsen:
Därefter hällde jag på Bechamelsåsen och såg till att all pasta i alla fall var täckt. Avsluta med lite riven ost. Sen in i ugnen på 225 grader först, när den inte fick någon färg på ett tag höjde jag till 250, men jag tror inte det spelar så stor roll. Hade formen i ugnen ca 20 min tror jag, tills osten fått fin färg.
Okej, jag har en bit kvar till kokboksförfattande, men hoppas ni förstod. Glömde ta bild också, sorry.
Du behöver:
Färska lasangeplattor
Fyllning:
I pkt Ricotta
I pkt hackad fryst spenat (köpte findus, och använde hela)
Dryga 100g rökt skinka (jag körde på skivat smörgåspålägg)
salt
peppar
muskot
Tomatsås:
En burk hela skalade tomater
en stor vitlöksklyfta
en scharlottenlök
1-2 msk tomatpuré
olivolja
salt och peppar
cayenpeppar
oregano
Bechamelsås:
Hitta vanligt enkelt recept.
Lite riven ost.
Gör såhär:
Själva rullarna:
Tina spenaten. Är du som jag oplanerad och inte har tinat i förväg, ta en kökshanduk, lägg spenaten i ett durkslag och spola på varmvatten. Vrid sedan ut så mycket av vattnet i spenaten som du kan genom att använda kökshandduken. Den ska vara torr. Mixa sedan ricotta, skinka och spenat. He i salt, peppar och lite muskot. I mina mått mätt hade jag rätt mycket salt, men jag underkryddar alltid så det är nog inte ett så bra mått. Lägg sedan fyllning på änden av en lasangeplatta och rulla ihop, ett varv. Jag fick till sex rullar med fyllning. Lägg rullarna i en smord ugnssäker form.
Tomatsåsen:
Hacka löken och fräs i olivolja. Häll på tomaterna och skär dem (sönder dem) med en kniv i kastrullen. I med tomatpurén och kryddorna och koka ihop. (Jag är rätt säker på att man kan göra tomatsås på bra mycket godare sätt, men detta var det jag mäktade med, så känn er fria att freestyla). "strö" på tomatsås på rullarna. Jag ville inte att tomaten skulle ta över hela smaken, utan bara göra det lite såsigt.
Därefter hällde jag på Bechamelsåsen och såg till att all pasta i alla fall var täckt. Avsluta med lite riven ost. Sen in i ugnen på 225 grader först, när den inte fick någon färg på ett tag höjde jag till 250, men jag tror inte det spelar så stor roll. Hade formen i ugnen ca 20 min tror jag, tills osten fått fin färg.
Okej, jag har en bit kvar till kokboksförfattande, men hoppas ni förstod. Glömde ta bild också, sorry.
Dag 1, presentation av (trumvirvel) mig och mitt liv
Jag inser att jag antagligen är självgod nog för att detta skall bli långt. Så ni vet.
Johanna heter jag och föddes 6 mars 1985 i byn Siljansnäs, belägen en mil utanför den något större byn Leksand. Efter nåt år sådär flyttade vi till Falun, varifrån jag har mitt första minne - min dagmamma. Hon var jävulen personifierad på jorden. Vid tre års ålder flyttade jag sedan till Stockholm. Närmare bestämt Fisksätra. Där trivdes jag utomordentligt och hade en massa konstiga kompisar. Lärde mig prata gjorde jag där också, varför mina första ord yttrades på grövsta stockholmska à la reven (räven) och treskor (träskor). Numera är det gettonas getto om jag har fattat det rätt, komiskt nog granne med saltsjöbaden. Tänk solsidan. Äh bjussar på klipp, efter 1.23.
Vid fem års ålder blev mamma min gravid och det bar hem till Näs igen. Skitungen to come skulle ju inte behöva växa upp i betonglandsskapet. Väl hemma i obygden ordnade det tillslut upp sig, jag började prata rikssvenska, skaffade mig normala vänner och startade skolan. 1-6 avverkades i Siljansnäs skola och, jag erkänner, där var jag inget annat än en riktig fjäskare. Vill minnas att jag och Mariah till och med, på syslöjden, sydde örngott till vår fröken. I sjuan började man åka buss in till Åkerö i Leksand och blev intresserad av killar och sånt där. Innan det hade jag knappt sett en enda spelfilm (utan uteslutande Disney-filmer), när de "coola" "statsborna" pratade om fäbojäntan tyckte jag att jag kände igen mig från när jag som liten jänta var i Ljusbodarnas fäbod och plockade liljekonvalj med mamma och det närmsta smink jag hade kommit var påsk-kärringsutstyrseln. Leksandstjejerna hade däremot stenkoll. Många nickningar och låtsasförstående "mhmmm" de första åren med andra ord. Nu var jag ju inte så gammal så det var ju egentligen ingen katastrof (säkert rätt bra om man tänker efter), men man kände sig lagom 'med'.
Högstadiet, speciellt nian, var i alla fall sjukt roligt och det var under dessa år mitt kära gäng bildades. Vi som fortfarande håller ihop (med vissa tillskott). Helt underbara människor. Gymnasiet var också en höjdare. Jag har haft väldig tur som haft så underbara skolår under tonåren. Fortfarande skrattar vi så vi gråter åt allt tok som hände då. Jag vill här också, för protokollets skull, meddela att om jag nu fjäskat mig genom hela skolgången så lade jag ner det sista månaderna på gymnasiet. Då var jag rent hemsk. Och även om betygen säkert till viss del kom av min förmåga att vara trevlig mot läraren har jag alltid haft extremt lätt för mig i skolan. Orättvist, jag vet.
Grundskolan tog slut och jag blev "vuxen". Efter några års jobb på Hemköp drog jag sedan 2006 till Linköping för att studera Affärsjuridik. Det blev en chock. Visste tydligen inte vad jag skulle plugga till för jag visste inte ens att jag behövde lagbok (vilket är i stort sett det enda jag behövt under dessa dryga fyra år). Även dessa år har varit fantastiska. Jag har lärt mig massvis, vet (typ) vad jag vill i livet, vart med i festeriet och gjort de galnaste grejer man kan tänka sig, träffat underbara människor och framför allt träffat min Fredda (med det inte sagt att han inte är människa).
Nu bor jag i Stockholm sedan fyra veckor tillbaka, eller något. Och det känns superbra. Jag har alltid älskat den här stan, samtidigt som det nu är snäppet närmare hem till familjen, naturen och Näs. Här har jag nu börjat läsa på juristprogrammet för att komplettera min utbildning och ska bli totalt klar med alltihop till nästa jul. Och från och med fredag ska jag även börja jobba extra på Swedbank (news från idag!).
Och där har ni mig. Eller i alla fall mitt liv. Har jag glömt nåt eller är det något annat ni undrar; äre bare å fråg på sidu.
Johanna heter jag och föddes 6 mars 1985 i byn Siljansnäs, belägen en mil utanför den något större byn Leksand. Efter nåt år sådär flyttade vi till Falun, varifrån jag har mitt första minne - min dagmamma. Hon var jävulen personifierad på jorden. Vid tre års ålder flyttade jag sedan till Stockholm. Närmare bestämt Fisksätra. Där trivdes jag utomordentligt och hade en massa konstiga kompisar. Lärde mig prata gjorde jag där också, varför mina första ord yttrades på grövsta stockholmska à la reven (räven) och treskor (träskor). Numera är det gettonas getto om jag har fattat det rätt, komiskt nog granne med saltsjöbaden. Tänk solsidan. Äh bjussar på klipp, efter 1.23.
Vid fem års ålder blev mamma min gravid och det bar hem till Näs igen. Skitungen to come skulle ju inte behöva växa upp i betonglandsskapet. Väl hemma i obygden ordnade det tillslut upp sig, jag började prata rikssvenska, skaffade mig normala vänner och startade skolan. 1-6 avverkades i Siljansnäs skola och, jag erkänner, där var jag inget annat än en riktig fjäskare. Vill minnas att jag och Mariah till och med, på syslöjden, sydde örngott till vår fröken. I sjuan började man åka buss in till Åkerö i Leksand och blev intresserad av killar och sånt där. Innan det hade jag knappt sett en enda spelfilm (utan uteslutande Disney-filmer), när de "coola" "statsborna" pratade om fäbojäntan tyckte jag att jag kände igen mig från när jag som liten jänta var i Ljusbodarnas fäbod och plockade liljekonvalj med mamma och det närmsta smink jag hade kommit var påsk-kärringsutstyrseln. Leksandstjejerna hade däremot stenkoll. Många nickningar och låtsasförstående "mhmmm" de första åren med andra ord. Nu var jag ju inte så gammal så det var ju egentligen ingen katastrof (säkert rätt bra om man tänker efter), men man kände sig lagom 'med'.
En ung dalkulla
Högstadiet, speciellt nian, var i alla fall sjukt roligt och det var under dessa år mitt kära gäng bildades. Vi som fortfarande håller ihop (med vissa tillskott). Helt underbara människor. Gymnasiet var också en höjdare. Jag har haft väldig tur som haft så underbara skolår under tonåren. Fortfarande skrattar vi så vi gråter åt allt tok som hände då. Jag vill här också, för protokollets skull, meddela att om jag nu fjäskat mig genom hela skolgången så lade jag ner det sista månaderna på gymnasiet. Då var jag rent hemsk. Och även om betygen säkert till viss del kom av min förmåga att vara trevlig mot läraren har jag alltid haft extremt lätt för mig i skolan. Orättvist, jag vet.
Grundskolan tog slut och jag blev "vuxen". Efter några års jobb på Hemköp drog jag sedan 2006 till Linköping för att studera Affärsjuridik. Det blev en chock. Visste tydligen inte vad jag skulle plugga till för jag visste inte ens att jag behövde lagbok (vilket är i stort sett det enda jag behövt under dessa dryga fyra år). Även dessa år har varit fantastiska. Jag har lärt mig massvis, vet (typ) vad jag vill i livet, vart med i festeriet och gjort de galnaste grejer man kan tänka sig, träffat underbara människor och framför allt träffat min Fredda (med det inte sagt att han inte är människa).
Såhär såg jag ut större delen av tiden den där galna året.
Bloggen tillkom 2007 efter att jag under ett års tid blåvägrat. Jag är generellt sett inte så snabb med nya saker. Nytt mode når mig ca tre säsonger för sent, jag trodde aldrig att DVD-skivor skulle slå igenom (VHS fungerade ju lysande) och jag var tre år efter alla andra med ICQ, fyra år sen med MSN och lärde mig precis använda Skype efter att ha insett att jag 'måste' när jag skulle åka utomlands. Vilket jag alltså gjorde i våras. VT 2010 spenderades i det fjärran landet Sydafrika. Det absolut häftigaste jag gjort. Mer info kan ni finna på min blogg; iKapstaden. Jag är mäkta stolt över mig själv för att jag gjorde det där. Jag är en enormt hemkär person (och har i efterhand fått reda på att mina kära pluggkamrater haft vadslagningar om att jag inte skulle åka/avbryta och komma hem). Samtidigt älskar jag äventyr och utmaningar - och tävlingar.
Bloggen tillkom 2007 efter att jag under ett års tid blåvägrat. Jag är generellt sett inte så snabb med nya saker. Nytt mode når mig ca tre säsonger för sent, jag trodde aldrig att DVD-skivor skulle slå igenom (VHS fungerade ju lysande) och jag var tre år efter alla andra med ICQ, fyra år sen med MSN och lärde mig precis använda Skype efter att ha insett att jag 'måste' när jag skulle åka utomlands. Vilket jag alltså gjorde i våras. VT 2010 spenderades i det fjärran landet Sydafrika. Det absolut häftigaste jag gjort. Mer info kan ni finna på min blogg; iKapstaden. Jag är mäkta stolt över mig själv för att jag gjorde det där. Jag är en enormt hemkär person (och har i efterhand fått reda på att mina kära pluggkamrater haft vadslagningar om att jag inte skulle åka/avbryta och komma hem). Samtidigt älskar jag äventyr och utmaningar - och tävlingar.
Nu bor jag i Stockholm sedan fyra veckor tillbaka, eller något. Och det känns superbra. Jag har alltid älskat den här stan, samtidigt som det nu är snäppet närmare hem till familjen, naturen och Näs. Här har jag nu börjat läsa på juristprogrammet för att komplettera min utbildning och ska bli totalt klar med alltihop till nästa jul. Och från och med fredag ska jag även börja jobba extra på Swedbank (news från idag!).
Och där har ni mig. Eller i alla fall mitt liv. Har jag glömt nåt eller är det något annat ni undrar; äre bare å fråg på sidu.
Härmapa
Nu må det vara så att de flesta av mina läsare känt mig sen jag var sådär två år. Eller i alla fall har rätt bra koll på mig. Men jag tänkte ändå haka på den här grejen. Har följt den på några bloggar och det är rätt trevligt måste jag säga. Så jag kör, börjar i eftermiddag efter att jag tagit mig ur soffan och till skolan för att låna lite böcker.
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Variation
Nepp, inte Ica. Bara vårt badrum. Varför ha en (full tub) när man kan ha fyra.
En sån där bra dag
Igår var vi på Harry Potter. Vi försökte in i det längsta låtsas som att vi såg den för att "man ska" eller "för den andras skull" men sanningen är att vi hade sett fram emot det där i flera månader. Byggt upp en sådan enorm spänning som igår äntligen släppte. Det resulterade i att vi var helt slut och lyckades sova till klockan 12 idag. Vilket var dumt.
För klockan tolv hade vi tvättid. Och inget tvättmedel. En vansinnigt bra sätt att vaknar på. Så, jag satte mig på cykeln och drog till Ica i ett huj, glömde tom att sätta på mig bh:n, medan karln sorterade tvätt. Väl ute inser jag att det regnar. Efter halva vägen inser jag, återigen, att jag har glasögon på mig. När jag kommer fram inser jag att det plastiga material som utgör min jacka inte fungerar att torka glasögon med. Sagt och gjort. Blöt och blind handlar jag och kastar mig sedan hem för en frukost vid halv två.
Inge bra start på slutet av helgen, därav skall nu göras fläskfilé och hasselbackspotatis. Bara för att.
Update:
Blogg.se ville tydligen inte fungera ett tag där så det blev inget publicerat. Jag kan dock meddela att fläskfilén luktade ägg. Så det blev inget. En bra dag alltså.
För klockan tolv hade vi tvättid. Och inget tvättmedel. En vansinnigt bra sätt att vaknar på. Så, jag satte mig på cykeln och drog till Ica i ett huj, glömde tom att sätta på mig bh:n, medan karln sorterade tvätt. Väl ute inser jag att det regnar. Efter halva vägen inser jag, återigen, att jag har glasögon på mig. När jag kommer fram inser jag att det plastiga material som utgör min jacka inte fungerar att torka glasögon med. Sagt och gjort. Blöt och blind handlar jag och kastar mig sedan hem för en frukost vid halv två.
Inge bra start på slutet av helgen, därav skall nu göras fläskfilé och hasselbackspotatis. Bara för att.
Update:
Blogg.se ville tydligen inte fungera ett tag där så det blev inget publicerat. Jag kan dock meddela att fläskfilén luktade ägg. Så det blev inget. En bra dag alltså.
Vinterstudion
Idag är det premiär för vinterstudion. Så nu vet ni vad jag gör varje helg fram till och med februari eller nåt. Wonderful! Skulle väl helst vara i Gällivare idag då och Östersund första helgen i december för att få se det hela live. Och för att få se lite snö. Och för att få testa skidorna själv. Och så vidare. Jag älskar sport banne mig!
Åkomma
Med facit i hand var det inte en så bra idé att missa att äta middag igår och gå på saffransmuffinsarna istället. Uppenbarligen klarar magen min inte av det. Så, min fullproppade skoldag med tenta och obligatoriskt seminarium slutade med (ursäkta ärligheten) kräksessioner på toaletten. Först mitt i natten och efter att klockan ringde. Så det var bara att somna om - och vakna efter att tentan var över. Jahapp. Dålig tajming är bara förnamnet.
Men istället tar jag mig en ledig dag. Har precis matat magen med fil och den sa 'tacktack' och kurrar nu belåtet. Sen tänker jag softa och städa lite. Måla en tavelram också. Och sitta i soffan. Så det blir nog bra det här. Bara sjukt jobbigt att göra tentan senare istället. 21 december närmare bestämt. Suck.
Men istället tar jag mig en ledig dag. Har precis matat magen med fil och den sa 'tacktack' och kurrar nu belåtet. Sen tänker jag softa och städa lite. Måla en tavelram också. Och sitta i soffan. Så det blir nog bra det här. Bara sjukt jobbigt att göra tentan senare istället. 21 december närmare bestämt. Suck.
Hur skriver man muffin i "bestämd plural"
de där muffinsarna??
Kan i alla fall inte göra annat än att tipsa om 'Emmas muffins' (som de nu heter enligt mig). Riktigt gott, smakar precis som lussebullar men är bra mycket lättare att göra. Och tar kortare tid. Och eftersom jag har ärvt min mors fina egenskap att alltid bränna en plåt vid bullbak är det helt klart positivt att bara ha en plåt som jag kan sitta och vakta i de 20 minuter som krävs.
Man kanske till och med kan peta i russin i degen så behöver man aldrig mer göra bullar igen.
Med en SOFFA bakgrunden. tada.
Kan i alla fall inte göra annat än att tipsa om 'Emmas muffins' (som de nu heter enligt mig). Riktigt gott, smakar precis som lussebullar men är bra mycket lättare att göra. Och tar kortare tid. Och eftersom jag har ärvt min mors fina egenskap att alltid bränna en plåt vid bullbak är det helt klart positivt att bara ha en plåt som jag kan sitta och vakta i de 20 minuter som krävs.
Man kanske till och med kan peta i russin i degen så behöver man aldrig mer göra bullar igen.
Med en SOFFA bakgrunden. tada.
Om och om och om igen
Och är man osugen på mjukporr kan man bara klicka på länken ist.
Blocket
Jag bara älskar människor, bra människor. Enkla människor som man mår bra av att ha att göra med. Det finns inget så upplyftande som när man har ett problem och personen i andra änden i luren bara säger "det är inga problem" och "det blir jättebra"! Då vill jag rusa till närmsta blomaffär och skicka ett blommogram som tack. Eller ett kort i alla fall. Och kanske en godispåse till mig medan jag ändå är ute och ränner. Soffan skall i alla fall hämtas idag nu. Kalas. Fåtöljerna är förvisso sköna men de är inget man kurar upp sig i en tidig lördagsmorgon framför vinterstudion direkt.
Sen har vi bestämt tavlor också. Kommer bli bra det här. Bra dag det här. Tentaplugg.
Sen har vi bestämt tavlor också. Kommer bli bra det här. Bra dag det här. Tentaplugg.
Bil
Just nu önskar jag att jag hade en bil. Eller bodde där alla andra har en bil så man skulle kunnat låna en. Vi har precis köpt en soffa men att få hit den är ju ett mäck bortom alla gränser. Speciellt när morbror bestämmer sig för att åka till näs, precis just imorgon. Men wohoo för soffan i alla fall. Leverans är i alla fall beställd och bärhjälp är fixad så nu hoppas jag att allt fungerar. Håll en tumme för mig!
Nödvändig info
Här kommer det lite väldigt nödvändig information om mig, presenterad av Marabou och hitkopierad av mig.
På pricken. Absolut. Det är precis den jag är.
Fast egentligen har jag fyra småsyskon och absolut noll av den äldre varianten. Nog gillar jag att prata, men trivs bättre på landet (eller iaf här i förorten) än i centrum. Och bara stå där - hur kul är det? (å gud så rolig jag är).
Men de hade i alla fall rätt i att jag gillar min Schweizernöt.
På pricken. Absolut. Det är precis den jag är.
Fast egentligen har jag fyra småsyskon och absolut noll av den äldre varianten. Nog gillar jag att prata, men trivs bättre på landet (eller iaf här i förorten) än i centrum. Och bara stå där - hur kul är det? (å gud så rolig jag är).
Varje morgon går jag upp, sätter mig framför nyhetsmorgon och sitter där. I några timmar. Sen gör jag mig klar på 20 minuter, eftersom det såklart har blivit bråttom. Då slänger jag på lite deo à la härligaste turkduschmanér och sedan väljer jag någon av de två outfits jag äger som jag får på mig. Sen springer jag. Ute och roat mig har jag varit ungefär tre gånger de senaste året. Och jovisst, vänner älskar jag. Dåligt med tid dock. Jag försökte skaffa en ny kompis på gymmet idag, men jag är rädd för att morgonens turkdusch avslöjades efter halva passet och personen ifråga rynkade på näsan och vandrade vidare till tricepsmaskinen. Jag följde inte efter. Så vännerna ökar ju inte lavinartat i antal. Vad gäller Facebook så erkänner jag att jag loggar in där i stort sätt varje dag. Men det känns inte så viktigt för att hålla kontakt, det känns väl mer viktigt för att kunna snoka.
Men de hade i alla fall rätt i att jag gillar min Schweizernöt.
Konsten att förtränga
Nu är det onsdag och det börjar bli svårare och svårare att förtränga att snart är det fredag och då har jag tenta. Igen. Det tar aldrig slut det här. Så idag blir det effektivitetsvantarna på och fram med traktaträttens grunder och folkrättsliga konventioner så ska det göras gamla tentor i ett hejdundrande tempo. Enda problemet är att jag har föreläsning i ett annat ämne klockan tio, sen blir det övningsuppgifter i samma ämne och därefter seminarium. Efter det hägrar gymmet och så blir det raka vägen och titta på en soffa. Förväntas väl vara hemma runt åtta. Då blir det tentaplugg.
Magasin
Jag behöver hjälp. Och som vanligt vänder jag mig till er. För många år av studerande har fått mig totalt efter på alla plan i samhället, förutom inom juridiken kanske (förhoppningsvis). Så därför tänkte jag att det var dags att uppdatera mig lite. Mode och inredning tänkte jag satsa på, som den djupa person jag är. Och visst, bloggar i alla ära - men jag tar oftast inte med mig datorn in på toa. Jag behöver helt enkelt tidningar, eller magasin som det även kallas (i väldigt många år förstod jag dock inte vad ett magasin var, trodde folk ständigt pratade om Björne på något sätt). Så, ge mig era bästa tips på mode- och inredningsmagasin. Elle, Solo, Damernas, Hus&Hem, Antiknågonting osv. Finns på tok för många och jag är inte så sugen på att utreda vad jag ska använda mig av för att utreda, om ni fattar. Tänkte att jag kunde önska mig prenumeration i julklapp.
'
??????
'??????
Superdupermodell
Efter två avsnitt top model och ett project runway har jag fått spel och funderar på att byta karriär. Bli modell helt enkelt istället för det här tjaffset med lagbok och elände. Vad tror ni, har jag en chans?
Ljus i vårt mörker
Vår nya fina lampa. Som egentligen inte är någon lampa utan en bunt lampor ihopsatta till en. Mycket spejsat för att vara familjen lätt och lagom men det är kärlek. Jag kallar den för min lilla bäbis och ser fram emot imorgon när klockan blir sex och jag får gå upp och tända den.
Nyårslöfte
Konstaterade att jag inte kunde skylla gymmissen på telefonen. Även om ljudet var av så var ju min planering åt helskotta ändå. Så nu får det vara nog. Nyårslöfte för min skull, men ändå kanske främst för alla som står ut med mig. Jag ska bli planerad. Jag ska banne mig komma i tid till allt. Jag ska göra det jag har tid med och när jag inte har tid ska jag säga det. Sluta vara sån tidsoptimist. Jag är medveten om att jag har generna emot mig då min far är något av det värsta som kan tänkas när det gäller tidsplanering och min mors släkt har ett uttryck "back-kvarten" uppkallat efter sig. Det fungerar som akademisk kvart, fast till alla andra tillfällen. Helst middagar. Men jag ska klara det och jag börjar nu. Nyår infaller i år den femtonde november, så ni vet!
Förbannade skit
Missade gym-appointmentet (som man säger på äkta svengelska). Inte en gång har jag lyckats sätta på ljudet på den där telefonen i tid till att inte missa någpt. Och när jag väl stod där vid tunnebanan låg kortet kvar hemma. Mitt alldeles galanta humör förstördes med råge. Nu är jag förbannad. Var, dra på trissor, taggad för muskelmisshandel.
Survivor
Jodå, jag överlevde den där intervjun. Körde på metoden 'brutal ärlighet', även också kallad oförberedd. Inte sjutton vet jag vem jag är. När jag skulle skriva presentationstexten här bredvid var den enda jag kunde komma på om mig själv att jag är student. Och när jag frågade karln så var det det första han sa också (jag hade hoppats på att få 'söt' i alla fall). Något mer än skolnörd önskar jag i alla fall att jag är. Så jag freestylade. Tog det första som kom upp i huvudet. Social kom jag på. För det är väl socialt att hänga själv hemma och umgås med tv:n också va?!? Vi får väl se hur som helst. Har en rekommendation inifrån till min favör i alla fall (tack Erica). Annars hoppas jag på att jag pratade så pass mycket att hon glömmer bort det dåliga.
Nu målas det igen. Har tusen andra saker att göra, men skiter rent ut sagt i dem och fixar hallen istället. Ett lager to go sen tar jag paus och åker till gymmet en sväng.
Effektiv skulle jag sagt, damn it.
Nu målas det igen. Har tusen andra saker att göra, men skiter rent ut sagt i dem och fixar hallen istället. Ett lager to go sen tar jag paus och åker till gymmet en sväng.
Effektiv skulle jag sagt, damn it.
Kapstaden
Sitter som vanligt här på arla morgonen och tittar på nyhetsmorgon och vad ser man då, jo en svensk kvinna dödad i Kapstaden. Efter bilkapning.
Och det var ju inga nyheter, det händer ju hela tiden. Men man blir ändå lite skakis. Jag var där. Fanny är där just nu. Det hade verkligen kunnat vara någon av oss. Vi åkte den vägen hela tiden. Varenda dag till skolan. Vägen går mitt igenom kåkstäderna, framför allt just Khayelitsha. Och trots att jag var där och var så medveten, alltid körde med dörrarna låsta och blåste på för allt man var värd på kvällarna, känns det inte riktigt verkligt. Men när sanningen hittar ända hit till kalla norden. Då blir det på riktigt.
Men. Det är ett underbart land. Alla borde få åka dit och uppleva. Ren skönhet.
Och det var ju inga nyheter, det händer ju hela tiden. Men man blir ändå lite skakis. Jag var där. Fanny är där just nu. Det hade verkligen kunnat vara någon av oss. Vi åkte den vägen hela tiden. Varenda dag till skolan. Vägen går mitt igenom kåkstäderna, framför allt just Khayelitsha. Och trots att jag var där och var så medveten, alltid körde med dörrarna låsta och blåste på för allt man var värd på kvällarna, känns det inte riktigt verkligt. Men när sanningen hittar ända hit till kalla norden. Då blir det på riktigt.
Men. Det är ett underbart land. Alla borde få åka dit och uppleva. Ren skönhet.
Gästblogg: Fredda
Hej jag heter Fredda.
Hejdå.
Hejdå.
Jobb
Det där CV:t jag härjade med härom dagen utmynnade i en intervju, eller "samtal", idag. Woho. Så alla tummar hålles för att det ska gå bra så jag kan få mig mitt extraknäck och några få extraslantar (så jag skulle kunna ha köpt de där skorna om de hade funnits kvar i min storlek). Ett jobb vore i alla fall guld så heja mig.
Helg vecka 45
Det är väl likaså bra att jag tar en genomkörare av helgen.
Detta var helgen när Djurgårdsväggarna skulle närma sig Leksand lite. Det gula rummet skulle bli vitt. Och det blev det. Mamma kom på fredagen för att övervaka eländet. Hon litade inte riktigt på oss, vilket hon nog hade fog för. Vi fick i alla fall instruktioner innan hon begav sig till morbror för att bo där. Sen gjorde vi nog allt det som vi inte skulle göra. Eller vi fick väggarna vita men missade goda råd både för tejpandet och rengöringen. Men vad gör väl det.
Lördagen målade vi. Och när vi var klara skulle vi titta på film i sängen och behövde godis för denna aktivitet. Så vi cyklade till Ica och plockade ihop godis i ett huj, eftersom vi blev utslängda. Det tog visst längre tid än väntat att måla.
Idag drog vi tillslut bort tejpen, misshandlade vår matta (skitigare får man söka länge efter), började städa, kom på att vi behövde pinaler för att få upp våra lampor, åkte till Farsta (nostalgitripp), åt ärtsoppa och satte upp de förbannade lamporna tillslut. Nu sitter vi här och är förbannat nöjda rent ut sagt.
Så då bakade jag en sockerkaka. Celebration.
Lite kvar att fixa och en dålig kamera kvällstid, så ni får inga färdig-bilder. Än.
Detta var helgen när Djurgårdsväggarna skulle närma sig Leksand lite. Det gula rummet skulle bli vitt. Och det blev det. Mamma kom på fredagen för att övervaka eländet. Hon litade inte riktigt på oss, vilket hon nog hade fog för. Vi fick i alla fall instruktioner innan hon begav sig till morbror för att bo där. Sen gjorde vi nog allt det som vi inte skulle göra. Eller vi fick väggarna vita men missade goda råd både för tejpandet och rengöringen. Men vad gör väl det.
Lördagen målade vi. Och när vi var klara skulle vi titta på film i sängen och behövde godis för denna aktivitet. Så vi cyklade till Ica och plockade ihop godis i ett huj, eftersom vi blev utslängda. Det tog visst längre tid än väntat att måla.
Idag drog vi tillslut bort tejpen, misshandlade vår matta (skitigare får man söka länge efter), började städa, kom på att vi behövde pinaler för att få upp våra lampor, åkte till Farsta (nostalgitripp), åt ärtsoppa och satte upp de förbannade lamporna tillslut. Nu sitter vi här och är förbannat nöjda rent ut sagt.
Så då bakade jag en sockerkaka. Celebration.
Lite kvar att fixa och en dålig kamera kvällstid, så ni får inga färdig-bilder. Än.
Firma målning
Efter slit och släng hela dagen stoltserar lägenheten nu med ett vitt rum i utbyte mot det gula. Jag har även fotograferat till er. Bara för att märka att Karln har kopplat ur internet (borde iof kanske fattat det när ingen sladd satt i) så det blir ingen visning nu. Imorn kanske. Det är iaf fortf kaos så vi ligger nu i sängen och tittar på film på vår mini-tv (freddas gamla datorskärm) och längtar till imorn då det ska bli lite ordning.
Då ska jag även titta repris av så mycket bättre. Galenpanna sugen efter allt twittrande i ämnet.
Då ska jag även titta repris av så mycket bättre. Galenpanna sugen efter allt twittrande i ämnet.
Äntligen
Nu, finally, har jag blivit bjuden på ett bröllop! Nu kvarstår bara att övertala karln om att vi ska gå, vilket vi såklart ska. Pappas frus syster Mona skall bli äkta maka och jag ska äta mat! Tjohopp!!
The party place.
The party place.
Färgtema
Jag tänkte beskriva den bistra sanningen om färgerna i vår lägenhet. Jag har dock kommit på anledningen till denna universums miss och jag tänkte även beskriva hur det kom sig att bli så tokigt.
Det är sannerligen en färgglad lägenhet vi har. I hallen, det första man möter ser vi denna vackra nyans:
Travar man sedan vidare in i vardagsrummet (som även råkar vara matrummet) uppslukas vi i ett gult hav:
Om man sedan klarar av att gå vidare (det händer att folk blir förhäxade och fastnar i en fascinerad arga leken-lek med väggen) hamnar man i vårt sovrum och där regerar det "röda", eller i alla fall "terracotta":
Lägger man sedan ihop dessa blir det som följer:
Räknar man sedan in att jag har en rätt taskig kamera, är en rätt taskig fotograf och arbetade i rätt taskigt ljus och använder photoshop för att rätta till detta blir det som följer:
Vyn från vårt köksfönster när det är match i globen och Djurgården spelar ser ut så här:
(bild från wikipedia)
Alltså kan vi konstatera att den som valde de förbannade tapeterna till vårt enkla hem var Djurgårdare. Varför varför kunde han inte varit Leksing - och detta helt frånsett hockey och födelseort och allt sånt där.
Travar man sedan vidare in i vardagsrummet (som även råkar vara matrummet) uppslukas vi i ett gult hav:
Om man sedan klarar av att gå vidare (det händer att folk blir förhäxade och fastnar i en fascinerad arga leken-lek med väggen) hamnar man i vårt sovrum och där regerar det "röda", eller i alla fall "terracotta":
Lägger man sedan ihop dessa blir det som följer:
Räknar man sedan in att jag har en rätt taskig kamera, är en rätt taskig fotograf och arbetade i rätt taskigt ljus och använder photoshop för att rätta till detta blir det som följer:
Vyn från vårt köksfönster när det är match i globen och Djurgården spelar ser ut så här:
(bild från wikipedia)Alltså kan vi konstatera att den som valde de förbannade tapeterna till vårt enkla hem var Djurgårdare. Varför varför kunde han inte varit Leksing - och detta helt frånsett hockey och födelseort och allt sånt där.
En bra dag
Tack Rebecca. Varje dag ger den mig styrka.
Creapy guy
Jag satt och försökte hitta ett annat inlägg från för länge sen om en skum typ på tunnelbanan som ville råna mig, eller ta nåt ur mina fickor i alla fall. Vet inte om ni kommer ihåg det. Hittade inte inlägget i alla fall.
Igår hände nåt igen. Nu kan det vara så att jag är lite överkänslig men jag gillade det inte. Stod i lugnan ro på perongen och lyssnade på min ljudbok (som har tagit över mitt liv, men mer om det en annan gång) när en karl stötte in i mig när han gick förbi. Det var inte trångt. Han vände sig om och bad väldiga om ursäkt och skulle skaka min hand. Jag tänkte att han såg lite utvecklingsstörd ut, eller något. Allt verkade inte stå helt rätt till. Så jag skakade handen men han ville inte släppa den så jag bände mig loss. Han fortsatte dock att jaga min hand medan jag envist vispade avvärjande med den och sa "det är lugnt, det är lugnt". Då ville han istället önska mig en fortsatt trevlig kväll - genom att skaka min hand. Jag fortsatte vifta som om jag vore kunglighet och som räddning kom tillslut tunnelbanan.
Klev på och tyckte att det där var ju komiskt. "Herregud, stackaren" tänkte jag, "nåt var ju fel med honom". Sen tittade jag på mitt finger som jag tyckte gjorde ont efter att ha slitit mig ur hans grepp och ser att jag har ett "skärsår" på fingret som blöder hej vilt. "HAN HAR SKURIT MIG, nu har jag HIV" skrek mitt huvud.
Jag vet, antagligen var det bara nåt hårt som rev mig, nagel eller nåt annat på handen. Han hade säkert inte en minikniv gömd i handen och var förmodligen inte ute efter att förgöra mig. Men tänk om. Nu ska jag inte åka tunnelbana mer. Tills om en timme kanske.
Igår hände nåt igen. Nu kan det vara så att jag är lite överkänslig men jag gillade det inte. Stod i lugnan ro på perongen och lyssnade på min ljudbok (som har tagit över mitt liv, men mer om det en annan gång) när en karl stötte in i mig när han gick förbi. Det var inte trångt. Han vände sig om och bad väldiga om ursäkt och skulle skaka min hand. Jag tänkte att han såg lite utvecklingsstörd ut, eller något. Allt verkade inte stå helt rätt till. Så jag skakade handen men han ville inte släppa den så jag bände mig loss. Han fortsatte dock att jaga min hand medan jag envist vispade avvärjande med den och sa "det är lugnt, det är lugnt". Då ville han istället önska mig en fortsatt trevlig kväll - genom att skaka min hand. Jag fortsatte vifta som om jag vore kunglighet och som räddning kom tillslut tunnelbanan.
Klev på och tyckte att det där var ju komiskt. "Herregud, stackaren" tänkte jag, "nåt var ju fel med honom". Sen tittade jag på mitt finger som jag tyckte gjorde ont efter att ha slitit mig ur hans grepp och ser att jag har ett "skärsår" på fingret som blöder hej vilt. "HAN HAR SKURIT MIG, nu har jag HIV" skrek mitt huvud.
Jag vet, antagligen var det bara nåt hårt som rev mig, nagel eller nåt annat på handen. Han hade säkert inte en minikniv gömd i handen och var förmodligen inte ute efter att förgöra mig. Men tänk om. Nu ska jag inte åka tunnelbana mer. Tills om en timme kanske.
My home
Det är fortfarande kaos i lägenheter. Bara på soffbordet finner man ljus, ljusfat, prydnadshjärtan, x-boxkonsol, två koppar, tallrik, kamera, cykelnyckel, två fjärrkontroller, trisslott, magasin, skräp, plånbok, glasunderlägg, tepåse och ett fat. Och det är inte ett stort bord. Men i helgen kommer mamma och då ska vi måla väggar. Sen ska det kunna bli lite ordning. Bli av med alla dessa färger och allt trä och få upp lite lampor. Sen är vi på jakt efter en soffa också, så om ni känner någon som vill sälja en Karlstad 3-sits från IKEA, säg till.
Nu ska jag till skolan.
Trött tv-uppdate
Jag är så trött. Så allt jag ville komma med var att vi har fått våra tv-kanaler nu. Och det med råge. Har allt de erbjuder i en vecka, så ni vet var ni kommer finna mig...
Stormvarning
Hantverkaren kom! Redan vid åtta. Lucky me. Dagens nästa fundering är nu om jag ska gå ut över huvud taget. Hela Nyhetsmorgon har handlat om att det ska bli storm längst ostkusten och jag vet inte hur sugen jag är på det - helt enkelt. Men än så länge regnar det bara och tunnelbanan är bara liiite försenad pga halka, så jag ska väl passa på.
Första Stockholms-föreläsningen hägrar alltså.
Första Stockholms-föreläsningen hägrar alltså.
Hantverkare
Våra element har inte fungerat så bra här i lägenheten. De är i bästa fall varma på toppen men iskalla i botten, vilket inte känns som en höjdare nu när det ska bli snöoväder i stan. Så idag ska det komma en farbror (eller vad vet jag, det kanske är en tjej. Men det känns som en farbror) som ska laga det hela åt oss. Han ska komma någon gång mellan sju och tio. Jag hade önskat att han kom typ nu. Men jag är realist och inser att han antagligen kommer komma vid halv elva och att jag kommer få hela dagens planering förstörd. Vilket känns sådär.
Com inte Hem till mig
Jag har idkat byteshandel i hemmet ikväll. Satte karln på att skriva min jobbansökan (han borde ju kunna komma på något bra med mig, annars kanske det är dags att ta sig en funderare liksom) och jag strök hans skjorta. Jag är helt övertygad om att jag kom ut från marknaden med ett kap.
Annars kom jag tidigare på en grej som jag helt glömt att klaga på. Olikt mig. För vi har ingen tv. Eller vi har själva apparaten och vi har i ärlighetens namn både SVT 1, SVT2 och tv4. Så jag ska inte vara snål eller så. Familjen Hanses har ju ändå precis skaffat fyran, eller hur det nu var ;). Nä, problemet är på vilket sätt vi inte har ytterligare kanaler. Vi har pratat med ComHem kanske 200 gånger. Först för att ta reda på hur vi skulle göra när det var dags att flytta, sen för att göra det de sa till oss att göra och nu, de senaste 195 gångerna, för att försöka förklara för dem vad de egentligen sysslar med och vad som bör göras för att vi ska kunna titta på tv. Jag har faktiskt missat Biggest Looser i flera veckor nu, känns det som. Och varenda gång vi ringer är det något nytt fel. Idag när vi ringde var ALLT fel. Fel adress (fast vi fick ett brev senast idag), det stod att vi tog med boxen från Linköping (fast vi redan fått en ny) och det stod att kortet inte var skickat (fast vi fick det idag). Jag lovar att det stod någonstans att min mormor heter Ingrid också, fast hon inte gör det.
Men det går sakta men säkert framåt. Nu har vi i alla fall båda tv, box och programkort, dock fortfarande inga kanaler.
Annars kom jag tidigare på en grej som jag helt glömt att klaga på. Olikt mig. För vi har ingen tv. Eller vi har själva apparaten och vi har i ärlighetens namn både SVT 1, SVT2 och tv4. Så jag ska inte vara snål eller så. Familjen Hanses har ju ändå precis skaffat fyran, eller hur det nu var ;). Nä, problemet är på vilket sätt vi inte har ytterligare kanaler. Vi har pratat med ComHem kanske 200 gånger. Först för att ta reda på hur vi skulle göra när det var dags att flytta, sen för att göra det de sa till oss att göra och nu, de senaste 195 gångerna, för att försöka förklara för dem vad de egentligen sysslar med och vad som bör göras för att vi ska kunna titta på tv. Jag har faktiskt missat Biggest Looser i flera veckor nu, känns det som. Och varenda gång vi ringer är det något nytt fel. Idag när vi ringde var ALLT fel. Fel adress (fast vi fick ett brev senast idag), det stod att vi tog med boxen från Linköping (fast vi redan fått en ny) och det stod att kortet inte var skickat (fast vi fick det idag). Jag lovar att det stod någonstans att min mormor heter Ingrid också, fast hon inte gör det.
Men det går sakta men säkert framåt. Nu har vi i alla fall båda tv, box och programkort, dock fortfarande inga kanaler.
CV
Haha, det här var då rakt inte det lättaste. Ska författa ihop ett CV och någon form av personligt brev. Varför kan inte arbetsgivare bara kalla alla på intervju, skulle lösa många världsproblem kan jag lova. Vad är mina bra egenskaper? Vad är jag mindre bra på? Var har jag jobbat? Varför vill jag ha jobbet? Många frågor, lite färre svar. Jag funderar på att skicka in Freddas rakt av. Byta bild bara - och hoppas på det bästa. Det gick ju bra för honom.
Jag har också satt små lappar på lådor för att tala om för potentiella inbrottstjuvar var de ska och inte ska leta efter värdefulla grejer. Jag kom då på att jag måste jobba på handstilen. Och köpa nya lappar.
Jag har också satt små lappar på lådor för att tala om för potentiella inbrottstjuvar var de ska och inte ska leta efter värdefulla grejer. Jag kom då på att jag måste jobba på handstilen. Och köpa nya lappar.
Ny vecka
... nya tag, som det brukar heta. Jag har lagt upp en plan. Veckodagarna skall numera se ut som följer: gå upp med karln på morgonen och dricka te i fåtöljen och titta på nyhetsmorgon innan jag ska åka till skolan. Väl där plugga till jag är trött och sen träna på vägen hem. Sen har jag ledig tid för vad jag kan tänkas få för mig. Titta på vänner exempelvis. Jag tror det blir bra. Få en mening med livet och inte bara gå och dra och fastna framför dålig tv hela dagarna. Första dagen idag!
Den började med att jag låg kvar och sov och stannar hemma.
Men jag ska faktiskt knapra ihop en jobbansökan är planen. Och få iväg den. Sen ska jag fixa lite till här hemma och irritera mig lite mer på pringles-reklamen på tv. "100 chips i varje rör" jadda jadda. Kanske en sväng på stan innan träning också.
Den började med att jag låg kvar och sov och stannar hemma.
Men jag ska faktiskt knapra ihop en jobbansökan är planen. Och få iväg den. Sen ska jag fixa lite till här hemma och irritera mig lite mer på pringles-reklamen på tv. "100 chips i varje rör" jadda jadda. Kanske en sväng på stan innan träning också.
Note to self
Det var något jag skulle göra när jag vaknade... Ah just det;
Ibland överraskar jag till och med mig själv. Maken till organiserad alltså.
Ibland överraskar jag till och med mig själv. Maken till organiserad alltså.
Just gotta love it
Efter många många års studentande hade jag helt glömt bort hur underbart det här med helg faktiskt kan vara. Sega sig upp, sitta ner och äta frukost (och faktiskt titta på varandra och inte på klockan), skrota runt i morgonrocken, konstatera att söndagsförmidagens tv-utbud är under all kritik (och jag tvingar titta på Idol och konstatera att - jo, jag grinar. Men inte ett dugg åt musiken utan åt hon som skulle sjunga för sin lillebror. Sött!) för att sen sakta börja dra sig mot dagens uppgift - IKEA.
Och kanske en färgaffär. Vi har en heeeel del att måla vill jag lova. Typ alla väggar och alla möbler.
Vi får se hur det går. Nu ska jag lägga på mig ett ansikte och ta kollektivtrafiken till kungens kurva. Gudarna vet hur det kommer gå, men så svårt kan det väl inte vara att hitta.
Och kanske en färgaffär. Vi har en heeeel del att måla vill jag lova. Typ alla väggar och alla möbler.
Vi får se hur det går. Nu ska jag lägga på mig ett ansikte och ta kollektivtrafiken till kungens kurva. Gudarna vet hur det kommer gå, men så svårt kan det väl inte vara att hitta.
...
Men jisses, här var det dött. Sorry för det. Twittrandet var tagit över mitt liv, så ni kan ju alltid se om jag sysslar med nåt spännande om ni tittar till höger. Även om ni vägrar börja twittra själva (pik).
Sitter iaf på tunnelbanan på väg mot petterssons hushåll för en stund med just Pettersson och Hanna. Ngt vin har jag dock inte inhandlat så det blir kranvatten för mig. Men det är hälsosamt har jag hört.
Gårdagen blev inte så hemsk som jag befarade. Vi fick sluta seminariet tidigare och Julia och camilla var lediga så jag satt med dem hela eftermiddagen. VG på kursen blev detn också. Men nu får det vara slut på Linköpingsbesök på ett tag. Sj har ruinerat mig sista månaden. men tro det eller ej, de har alltid varit i tid.
nu ska jag av.
Sitter iaf på tunnelbanan på väg mot petterssons hushåll för en stund med just Pettersson och Hanna. Ngt vin har jag dock inte inhandlat så det blir kranvatten för mig. Men det är hälsosamt har jag hört.
Gårdagen blev inte så hemsk som jag befarade. Vi fick sluta seminariet tidigare och Julia och camilla var lediga så jag satt med dem hela eftermiddagen. VG på kursen blev detn också. Men nu får det vara slut på Linköpingsbesök på ett tag. Sj har ruinerat mig sista månaden. men tro det eller ej, de har alltid varit i tid.
nu ska jag av.
The best side of me
Som ni säkert märkt går mitt humör i femveckors-intervaller, med betydelsen att jag var femte vecka är bitter, bittrare och bittrast. När den veckan kommer är jag totalt oförmögen att göra annat än att tjata om hur miserabelt mitt liv är. Och nej, det har ingenting mens och göra, det är kursslut. Idag är sista dagen på kursen vilket gör att idag når jag min bitterhetspik. Hela morgonen har jag nu gått och laddat för att detta kommer bli den värsta dagen i mitt liv. Och ni kan aldrig ana hur mycket belägg jag har för den teorin. men att klockan ringde halv sex borde trä in er på rätt spår. Att tåget som ska ta mig till linköping går innan klockan blivit sju likaså. Och att min väska väger 95 kilo och att jag ska gå med den genom halva stan när jag kommer fram gör inte det hela bättre. Det finns mer, men jag ska inte tråka ut er. Nu kommer vi till t-centralen också så jag lär gå av. Hörs på andra sidan berget av bitter Johanna.
SU
Yey, jag kom åt internet. Förbannade skituniversitet.
Idag sitter jag, som jag lovade, i skolan. Det hjälper på så sätt att jag i alla fall ser ut som att jag pluggar, men jag åstadkommer ingenting som kommer belönas med Nobelpris vill jag lova. Ett litet, litet råd till alla er där ute är att aldrig starta en utbildning som håller på mer än fyra år. Helt bara tre. Motivationen har tagit långvarit semester och åkt till Thailand - eller nåt. Och jag förväntar mig inte att den ska dyka upp snart heller. Blä.
Efter skolan ska jag iaf träna och sen blev det tydligen middag med lite Linköpingsfolk (våga vägra träffa stockholmare). Imorgon åker jag till Linköping igen också. Ska ha slutseminarium 10-16 (döda mig långsamt) och sen ska jag putsa fönster i gamla lägenheten. Sen är det HELG. Så, nu vet ni vad jag gör. Kul va.
Idag sitter jag, som jag lovade, i skolan. Det hjälper på så sätt att jag i alla fall ser ut som att jag pluggar, men jag åstadkommer ingenting som kommer belönas med Nobelpris vill jag lova. Ett litet, litet råd till alla er där ute är att aldrig starta en utbildning som håller på mer än fyra år. Helt bara tre. Motivationen har tagit långvarit semester och åkt till Thailand - eller nåt. Och jag förväntar mig inte att den ska dyka upp snart heller. Blä.
Efter skolan ska jag iaf träna och sen blev det tydligen middag med lite Linköpingsfolk (våga vägra träffa stockholmare). Imorgon åker jag till Linköping igen också. Ska ha slutseminarium 10-16 (döda mig långsamt) och sen ska jag putsa fönster i gamla lägenheten. Sen är det HELG. Så, nu vet ni vad jag gör. Kul va.
Konsten att komma igång
Det vankas träningspremiär i stan. Ska försöka leta på ett av alla de Nautilus-gym som finns här, väl där planerar jag att svettas. Pettersson ska med, så vi är i alla fall två. Gå vilse tillsammans kan vi kalla det. Imorgon ska jag till skolan också har jag bestämt. Det är ju ingen vits att gå upp sådär tidigt och vara duktig när man ändå bara ska vara hemma. Det innebär oundvikligt att man någon gång under dagen kommer somna på något ställe och resten av tiden inte kommer vara så produktiv ändå. Så, som sagt, imorn blir det campus.
Men nu blir det smörgåsrån i fåtöljen framför tv:n. Smack.
Men nu blir det smörgåsrån i fåtöljen framför tv:n. Smack.
Crib
Klockan är kvart över tio och jag har redan gjort hälften av dagens plugg. Det känns som om jag kan komma att bli en bättre student och människa av Freddas tidigare mornar. Gårdagen handlade om att fixa i ordning lägenheten. Det blev rätt bra, men väldigt provisoriskt på många ställen. Men här kommer i alla fall ett litet hörn.
Före.
Efter. (Som även kan ses som förebilder till nästa omgång "renovering")
Nu ska jag promenera till någon liten spelombudsbutik i krokarna och se om de har vår tv-box. Schenker glömde visst meddela oss om var och att vi nu fick hämta den. Så det ska bli intressant.
Före.
Efter. (Som även kan ses som förebilder till nästa omgång "renovering")
Nu ska jag promenera till någon liten spelombudsbutik i krokarna och se om de har vår tv-box. Schenker glömde visst meddela oss om var och att vi nu fick hämta den. Så det ska bli intressant.
Framme
Nu är jag äntligen på plats och ska omedelbart sluta tjata om den här flytten. Den har liksom tagit upp all tankeverksamhet i mitt huvud ett tag nu, sorry. Men nu är jag framme och ser med glädje fram emot att bombadera er med information om uppackning (förvisso fortfarande flyttrelaterat, men ändå en ny dimension på tjatet), målning, bordsslipning osv. Kanske till och med kan skrapa fram några före och efter bilder, vem vet.
Just nu är det kaos btw. Vi har nog säkert tre kvadratmeter fri yta att röra oss på. Men den underbara väggen är uppe så nu har vi ett sovrum (oo, jag anar bilder redan här...). Där tänker jag sova som en prinsessa med sin prins i natt. Första natten av många som stockholmsbo.
Just nu är det kaos btw. Vi har nog säkert tre kvadratmeter fri yta att röra oss på. Men den underbara väggen är uppe så nu har vi ett sovrum (oo, jag anar bilder redan här...). Där tänker jag sova som en prinsessa med sin prins i natt. Första natten av många som stockholmsbo.
Häng på resecentrum
Har ni tänkt på att ställen där tågen stannar heter olika beroende på storleken på stan de tillhör. Det är iaf min teori. I pytteorter, typ Leksand, heter det stationen. På mellanställen, typ Linköping, heter det resecentrum och på stora ståällen, där Stockholm är Sveriges enda tror jag, heter det centralen. Eller ja, Centralstationen. Men det är helt klart en annan sorts "station" än den sorten som finns i exempelvis Leksand då. Bara en fundering.
Jag är iaf på resecentrum nu efter världshistoriens lätt mest värda taxiresa. Tåget är försenat såklart så jag roar mig med att författa blogginlägg på iphone. Tar tid. Jag längtar efter min inhandlade sallad jag ska äta när jag satt mig. Därför får det här förbannade tåget gärna dyka upp snart. Tills dess, so long. Vi ses i nästa stad.
Jag är iaf på resecentrum nu efter världshistoriens lätt mest värda taxiresa. Tåget är försenat såklart så jag roar mig med att författa blogginlägg på iphone. Tar tid. Jag längtar efter min inhandlade sallad jag ska äta när jag satt mig. Därför får det här förbannade tåget gärna dyka upp snart. Tills dess, so long. Vi ses i nästa stad.
New town, nwe era
Dra på trissor, jag blev klar den här gången också. Sista minuten var mitt mellannamn ja.
Helgen var det.
Och städade. Och mitt i min djupdykningen inne i ugnen ringde Fredda och sa att han funderat och kommit fram till att han tyckte vi skulle anlita någon som kunde flyttstäda åt oss. Men då var ju skitgörat redan gjort (trodde jag) så jag tyckte jag lika gärna kunde köra. Jag missade dock två saker. Dels att det blir mörkt fort nu och några lampor inte fanns kvar på loftet eller i stora rummet, så jag städade i mörker. Dels att jag hade toan kvar. Där spenderade jag först en timme med kläderna på inne i duschen och ångan som tillkommer när en varm dusch står på. Svett 1. Sedan någon timme på att skrubba kakel. Svett 2. När det sedan var dags för toastolen trodde jag nåt höjden av äcklighet, men ack så fel jag hade. Precis när jag börjat gräva runt med toaborsten lyckades jag tappa den så det gjorde en frivolt i luften och skvätte toavatten över halva rummet och hela mig. Jaha. Och när jag tillslut låste dörren hade jag bara en promenad med mitt mitt 20 kg-pick och pack kvar till hotell Hanna. Svett 3.
Sen tog jag mitt livs bästa dusch.
Nu sitter jag i skolan och väntar på seminarium. Efter det åker jag till Stockholm och bosätter mig. Så märkligt men skönt. Är inget fan av att leva "tillfälligt" och i väntan på det riktiga.
Helgen var det.
Nu har vi i alla fall lämnat lägenheten, ish. Packade hela lördagen, gjorde bort oss på återvinningscentralen/sopstationen (men vem vet vad tryck-någonting-virke är, eller att apparater skall till el men rena sladdar till metall???), slog i smalben, fick mordhot av grannar som inte gillade att vi höll hissen hela dagen, oljade in köksgolvet med inlagda vitlöksklyftor-olja och avslutade med thaimat vid det icke-existerande bordet (på golvet alltså). Fredda åkte sedan med lasset på söndagsmorgonen och mamma åkte med sängen och soffan på förmiddagen. Sen städade jag. Och städade. Och städade.
Och städade. Och mitt i min djupdykningen inne i ugnen ringde Fredda och sa att han funderat och kommit fram till att han tyckte vi skulle anlita någon som kunde flyttstäda åt oss. Men då var ju skitgörat redan gjort (trodde jag) så jag tyckte jag lika gärna kunde köra. Jag missade dock två saker. Dels att det blir mörkt fort nu och några lampor inte fanns kvar på loftet eller i stora rummet, så jag städade i mörker. Dels att jag hade toan kvar. Där spenderade jag först en timme med kläderna på inne i duschen och ångan som tillkommer när en varm dusch står på. Svett 1. Sedan någon timme på att skrubba kakel. Svett 2. När det sedan var dags för toastolen trodde jag nåt höjden av äcklighet, men ack så fel jag hade. Precis när jag börjat gräva runt med toaborsten lyckades jag tappa den så det gjorde en frivolt i luften och skvätte toavatten över halva rummet och hela mig. Jaha. Och när jag tillslut låste dörren hade jag bara en promenad med mitt mitt 20 kg-pick och pack kvar till hotell Hanna. Svett 3.
Sen tog jag mitt livs bästa dusch.
Nu sitter jag i skolan och väntar på seminarium. Efter det åker jag till Stockholm och bosätter mig. Så märkligt men skönt. Är inget fan av att leva "tillfälligt" och i väntan på det riktiga.
Inte död - men nästan
Jag har överlevt helgen. Det gjorde dock inte internet i min lägenhet. Och inte heller fanns det någon tid att uppdatera er på vad jag sysslar med. Det får jag inte göra nu heller för jag jobbar skoluppgift under deadline här. Men om jag blir klar i tid ska ni få en redogörelse över helgen.
Annars är det här sista dagen som varaktigt stationerad i Linköping. Ikväll åker jag till Stockholm to stay!
Annars är det här sista dagen som varaktigt stationerad i Linköping. Ikväll åker jag till Stockholm to stay!
