Johannas...

Fräs en skivad röd lök, ett paket chorizo och en röd paprika. Ha i en påse bladspenat sista minuten. Häll sedan ner det frästa i en ugnssäker form. Vispa ihop 8 ägg, 1 dl vatten, 1 dl riven ost, salt och peppar och häll över grönsakerna och korven. Sen in i ugnen sisådär 20 min eller lite till. Tills ägget har stannat. Gott och mycket mättande med lite sallad och (om man vill fuska lita) vitlöksbröd (eller vanligt bröd såklart). För övrigt kan avocado med örtsalt utgöra den godaste sallad som finns.

Så jag skrotar idén med att konka 299 kg böcker till skolan idag och stannar helt enkelt hemma. Planerar att skriva samtidigt som jag ämnar plöja tv8:s hela tablå i god hemmafru-anda.

och

Klipp sedan sönder påsen och töm innehållet i burken och vips voila så ser det ut som högst egen-inlagd gurka, medan du egentligen sprang till ica och tillbaka på en kvart.

Vad säger ni om att köra Johannas husmorsskola?

Midja: -1,5

Love handles: 0

Rumpa: 0

Lår: 0

Jag lider av syndromet kan-inte-sova-när-freddas-klocka-har-ringt-och-han-har-inte-gått-upp-än. Då ligger jag och är lite stressad för att han skall försova sig. Så när han snoozar så somnar jag inte på riktigt. När han sedan börjar dagen med att titta mailen och ser att han har fått en faktura med en påminnelseavgift som vi då rakt inte känner till, tja, då vaknar jag på riktigt. Så det blev en morgon i bästa sängen med angry birds. Nu har jag varit vaken jättelänge men fortfarande har jag hela dagen kvar. Lyx.

Hej vad det går. Såhär ser det ut när man sitter i biblioteket med ett högst övertrasserat, och den här gången inte för att jag glömt lämna tillbaka böcker utan för att jag bara har lånat på tok för många. Och för att göra det hela ännu bättre innehåller vissa av böckerna texter skrivna med w när jag tycker det ska vara v. Eller vad sägs om witsord, witnen eller föreskrifwet?

Idag skall Fotografiska besökas. Som jag ser fram emot det.

Jag mötte upp Karin för en lunch idag. Alltid lika trevligt. Vi tog oss till fotografiska museet för att testa deras restaurang. Men det visade sig att den låg mitt i museet och vi hade väl lagom lust att betala inträde för en lunch, så vi gick vidare - i vad som visade sig vara storm när man vände och gick tillbaka. Väl inne på bakgatorna till vattnet avtog vinden hur som helst och vi hittade ett typiskt söderställe (det syns på folket) och hade en mycket mysig lunch, innan hon begav sig hem för släktmiddag och jag begav mig till Ordning och Reda för att inhandla ett datorfodral. Jo, min pojkvän är stolt över mig.

I vanlig ordning när jag klippt min (sisådär varannat år) känner jag mig lite förskräckt. Men nu är håret friskt och fräscht och kortare och jag tror det kommer bli kalas när det "lägger sig". Nu städning, någon form av mat med kyckling och vin. Helg vare.

När man får hoppa som en proffsfriidrottare mellan alla små vattenpölar som för tillfället pryder varenda gata/gångväg/trottoar för att man blir plaskblöt om fötterna vid minsta vattenkontakt - då är det dags att lägga de gamla trotjänarna på hyllan. Efter ett fartfyllt liv som framför allt bestått av arbete som fotbeklädnad, men även med inhopp som supermodell (se header) har de nu begett sig till de sälla jaktmarkerna. Idag invigs dessa:

Så idag är det då dags. Och, eftersom vi nu har lärt oss att traditioner är traditioner och de är då rakt inte till för att brytas så vill jag skicka det största grattis jag kan tänka mig till denna människa, på ett traditionsenligt sätt:

500g köttfärs och en påse taco-krydde stektes ihop som vanligt. Sen var det bara att ha i 1 dl vatten, i pkt krossade tomater med vitlök, en burk (cirkus 300g) tacosalsa och två pkt kidneybönor. Sen puttrade det ihop sig lite medan jag rostade strimlade tortillasbröd i stekpannan. Sen var det bara att smaka av med lite salt och peppar, sleva upp och klicka på lite gräddfil. Superenkelt.

Då kom farmor ut (för jag har ju haft ynnesten att växa upp på en gård där farmor bott tjugo meter från ytterdörren, och där hennes köksfönster vätte rakt mot sandlådan) och startade en harang om att det är fortfarande vinter, det är egentligen inte så varmt och "man ska svettas in våren", medan hon jagade runt gården efter alla klädesplagg jag så glatt hade kastat ifrån mig och som vinden hade virvlat runt. Det var bara att sätta på sig grejerna igen under förmaningar om blåskatarr och lunginflamation. Men när jag sedan gick och lekte bakom ladan åkte kläderna av igen sekunden jag rundade hörnet.

Då var den igång och något sånär fungerande. Bara ett problem, att kontakterna ser ut som jag vet inte vad sedan flytten från den gamla hederliga Sony Ericsson-telefon som så länge varit min trotjänare innan. Så sluttampen av kvällen har jag spenderat genom att skriva om alla, manuellt. Kul. Nja.

Idag har inte varit någon bra dag. Fredda säger att han såg det sekunden jag slog upp ögonen imorse, att allt inte var som det skulle. Jag känner mig lite depp. Det började med att uppsatsångesten kom som ett brev på posten eftersom detta var dagen jag skulle åka till skolan och börja kötta tecken i word på riktigt. Efter det gick det väl inte bättre direkt. Först irrade jag biblioteket runt 4 varv till jag hittade en plats med fungerande eluttag. Men där, mitt i den tysta avdelningen, blev jag inte långvarig, eftersom min dator (which I love, så du inte får för dig att göra något olämpligt nu. Ping: datorn) brummar en aning högre än normalt. Den kinesiska tjejen som satt mitt emot mig tittade upp då och då med en arg blick när fläkten i datorn bestämde sig för att öva på sin stand-in roll som Carolas fångad av en stormvind-fläkt. Så jag packade ihop och begav mig mot de mindre tysta delarna. När jag sedan skulle smussla in lunch till datorn och böckerna hämnade det bönsallad i hela väskan. Skolsejouren avslutades med att brandlarmet gick i hela skolan och vägrade sluta, fast det fanns röster om att det var falskt. Då åkte jag hem. Här såg jag 250 kg tvätt innanför dörren. Ni fattar.

Men karln min tar nu hand om tvätten och jag ämnar ta med mig min lilla brummare in till sängen och titta på Glee. Så det ska nog ordna upp sig.

Idag blev det Auberginegratäng med kött. Superenkelt och mycket gott. Jag har fått receptet av Julia och hon har fått det av mamma-Julia. Så jag tackar Kerstin ödmjukast! Du tar en aubergine och skär den i skivor. Salta skivorna och låt dem svettas en stund. Varva sedan aubergine och krossade tomater med oregano. Avsluta med skivad mozzarella i önskad mängd (mycket). Peppra lite någon gång men salt behövs inte. Sen in i ugnen till osten ser god och smält ut. Till det stekte vi bara lite fläsk-någonting och tog en lite avocado.

Var lite hungrig så jag glömde fota. Ska fixa det till nästa gång.

Tillslut fick jag nog och i samband med att jag blev särbo några månader satsade jag gärnet och ändrade min mathållning lite. Jag tänkte helt enkelt att det är banne mig inte pastan som är det goda när man äter en pastasås, den finns ju bara där för att få upp själva såsen. På samma sätt är det inte riset i sig som förgyller tallriken, utan det är ju faktiskt kyckligen eller vad det nu kunde tänkas vara. Så jag dumpade kolhydraterna, i alla fall på kvällen, och åt sallad eller rotfrukter eller nåt annat gött istället. Till det såg jag till att äta tre ordentliga mål per dag och två mellanmål, med mottot 'aldrig hungrig'. Slutligen slutade jag slänga i mig maten och tuggade ordentligt (i början helt vansinnigt löjligt mycket) och tog på så sätt lite mindre portioner utan att känna mig ett dugg hungrigare. Resultatet blev smashing minus 8 cm i midjan och 4 cm per lår som drog åt skogen på nån månad och en halv, och tada - jag kunde ha mina byxor igen.

Nu ska jag sanningsenligt säga att sambolivet har tagit ut sin rätt igen (karaktär var det) och det går för tillfället inte åt rätt håll. Jag kan fortfarande ha byxorna och det är inte panik, men jag känner att det är dags att ta tag i det hela för att tillfredsställa den inre Johanna. Sen väntar ju även cykling och simning i tjejklassikern, och jag är inte den som vill få punktering när jag sätter mig på cykeln eller sjunker det första jag gör i vattnet. I höst vankas även löpningx2 med tjejmil och lidingömil också, och då kan väl ett och annat kilo mindre komma mer än väl till pass. Sen mådde jag förbannat bra i kroppen av att vara lite ordningssam. Så handlingen igår anpassades till 'mindre potatis mer ost'-dieten och imorse var det inmätning (har ingen våg och ska försöka skita i den måttstocken). Jag känner väl inte att det är nödvändigt att skriva exakta mått, vill inte bidra till varken håntillfällen eller jämförelsehets, men jag tänkte ändå meddela resultat. En liten spark i baken på mig själv.

Så idag 21/3 ligger måtten på

Midja: 0

Love handles: 0

Rumpa (största delen): 0

Lår: 0

Så får vi se åt vilket håll det barkar.

Nu är kylen fullpackad och väskorna uppackade. Imorgon blir en dag jag sent kommer glömma och antagligen inte som en av de bästa. Då ska vi nämligen tvätta allt. Tvättdöden here I come.

Sista dagen i stugan idag. Vädret har varit så förbannat vackert hela veckan förutom igår, vilket passade lysande bra eftersom vi var slitnare än slitnast. Idag har vi hur som helst hoppat liftkortet på grund av trötta muskler och onda knän och tagit en sen frukost och en fin promenad. Nu funderar jag på om jag ska ta mig till affären och fixa lite efterrätt till kvällen. Någon som har ett bra förslag isf (fort som bara den då)?

Jag ba: Joooo.

Fredda: 'skadat knä'

Förutom det har vi brakat runt längdskidspåren här i omgivningarna och hejat glatt på alla pensionärer och hundar vi mött. Bra går det också. Det är ju bra synd att inte den där tjejvasan är om två veckor istället för om i runda slängar 11 månader och några dagar. En gubbe slängde till och med ur sig "du åker fort" varpå jag blev så rörd och röd i fejjan så jag smälte snön runt ikring mig och skapade en sjö mitt på fjällä.

Jag springer runt här som en idiot med kameran i högsta hugg och leker paparazzi. Tvingar folk att ställa upp på bild och sen rattar och knappar jag hej vilt för att se skillnaderna på inställningarna. Förstår dock inte vad jag gör och vad som händer, men ibland blir det mörkt och ibland blir det ljust. Ibland blir det bra och ibland blir det dåligt. Men vi har väldigt trevligt i stugan. Vi paxade dubbelsängsrummet, svärmor har bjudit på delikat mat och jag har redan ätit abnorma mängder godis. Nu är det bröllopsfotografen på tv och vi sitter och laddar, för imorgon blir det skidåkning - på längden till att börja med.

Kråkfingrarna i baksätet, would be me.

Min plan var att jag skulle ta tillfället i akt och bege mig ut med nya kameran och fotografera detta underverk till stad. Och med fotografera menar jag fotografera helt finesslöst eftersom jag fortfarande inte kan något. Men bara det att man ser på kameraskärmen att bilderna blir så mycket bättre bara med hel-auto-inställningen gör att det spritter i hela kroppen. Senaste dygnet har spenderats med Julia och hon har nog redan sett nog av den där kameran. MEN, det regnar. Av alla ögonblick som regnet kunde ha valt så valde det att köra igång sekunden efter det att vi ätit lunch och jag skulle bege mig ut. Så, nu ligger jag istället i soffan och muttrar. Men det kan ju inte hålla på hur länge som helst.

Vi får väl se hur mycket jag hör av mig under veckan, men en gissning är att ni inte lär bli av med mig.

Japp, det ni ser är speciell skadeståndsrätt II, bra bok.

Nu är det bara det värsta kvar, toalettartiklarna. Därav två fortfarande rätt tomma väskor.

Det lutar åt att det inte blir några små knoddar gjorda av oss.

Nu ska här köpas bok och plöjas internet så jag kan lära mig. Det är ju lätt att jämföra med förra ägarens bilder, så man kan ju känna lite press :)

Hur mycket syns finnen på pannan?

Hon har för övrigt snott mitt sätt att skriva JL på, som jag införde i första klass på bildlektionen. Vi fick i upppgift att komma på ett sätt att skriva våra initialer på alla våra "verk" och jag skrev exakt så. Så hon kan knappast komma och härja om copyright här inte.

och jag lovar att jag precis dog en liten bit. Jag inser nu att jag måste börja läsa alla kulturdelar på alla tidningar i den här stan för jag kan inte hålla på och missa sådana här saker i fortsättningen, för jag kände att det kunde bli svårt att hinna dit på en minut som jag hade behövt. Jag kan ärligt säga att detta är något jag hade velat gå på lika gärna som jag ville gå på Kristina från Duvemåla på den tiden det begav sig. Alltså tio år sedan. Och jag grämer mig fortfarande över den missen så ni kan gissa hur förbannad jag är just nu. Jag har ju som sagt blivit en afrika-sucker på senaste och just folkmorden i Rwanda var något jag läste mycket om medan jag var där. Men det är ju i alla fall en utställning kvar att se och läsa, vilken jag ska ta mig iväg till omgående.

På ämnet kan jag i alla fall tipsa om två filmer, sometimes in april och hotel Rwanda. Inget att se om man känner sig lite skör men garanterat ett uppvaknande om man tycker livet är skit.

Vi började fira födelsedagen igår med en galet god middag och ett galet fint halsband. Blommor och choklad blev det också. Dagen började med att jag inte kunde sova utan låg och var orolig för att missa varaloppsstarten. Jo, något fel är det på mig. Kändes som om jag skulle fylla fem, inte ett drygt ett fjärdedels sekel. Nu sitter jag i alla fall i soffan och tittar på skidor och njuter, pojkvän fixar frukost och den gamla räven Oscar från Siljansnäs åker riktigt bra på tv:n.

Efter frukost blir det bakning. Morbror med familj kommer på fika i eftermiddag och jag planerar sockerchock.

För några år sedan var mamma min ute och åkte uppe i norrland och åkte förbi en gård med massa uthus på. Där såg hon ett härbre som hon förälskade sig i. Därav parkerade hon helt enkelt bilen, knackade på boningshuset dörr, fick tag på ägaren och frågade helt enkelt vad han skulle ha för härbret. Det var ju inte till salu fick hon höra, men tjatade sig vidare i konversationen och tillslut konstaterade farbrorn att "jo, kanske då. Men då ska jag ha (någonting som jag inte kommer ihåg)". Mor min blev överlycklig, speciellt eftersom hans bud var bra lågt och högst överkomligt. Men lurig som hon är maskerade hon detta, allt för att han inte skulle ändra sig, sa att hon fick ju lov att fundera på det, tog hans telefonnummer och åkte vidare hem mot Dalarna. Efter att hon dansat en glädjedans väl tillbaka i bilen såklart. Sommaren därefter åkte så släkten upp till norrland och markerade och plockade isär det lilla härbret som sedan fraktades till Siljansnäs där det nu står på korngärdet och blickar ut över bygden. Det är verkligen mammas nya bäbis. Jag har sett skisser på det här bygget långt innan huset ens fanns i hennes ägo och hon har nött och stött hur hon på bästa sätt skall kunna få in allt på bästa sätt. Och det har hon verkligen lyckats med. Det är ett hem, men framför allt en oas - på bara några få kvadratmeter.

Och det bästa är att det inte är klart än. Det ska till en gäststuga (till mig...), ett enormt soldäck och en utomhusspaanläggning (badtunna alltså) i skogsbrynet - blotta tio meter från en blåbärsgruva.

Glasögon: för att täcka en otäckt finnigt ansikte

Linne: genomskinligt och på tok för kort för resterande putfit

Tröja: Den coolaste tröja jag har, tillika den mest slitna och smutsiga (spelar ingen roll hur mycket man tvättar den, tre månader sydafrikansk tvättmaskin smutsade ner den mer effektivt än en treåring i höstgegga skulle lyckas med)

Byxor: Leggins i modell välanvända

Strumpor: Avsändare okänd

Frisyr: I väntan på att grannen till frisör skall öppna salongen

Hy: Vintervit

Han är helt klart störtskön. Steffo alltså.

Men det kom inget. Jag kände mig rätt fräsch. Till och med hungrig (eller i alla fall sugen). Ända till jag gick ner till tvättstugan. Oklart om det var den psykiska effekten tvätt har eller om det var trapporna upp till lägenheten igen, men nu är jag i alla fall redo att gå och lägga mig.

Host host.

Jag fyller förresten år snart ju. En ny topp på önskelistan kanske.