Dag 1, presentation av (trumvirvel) mig och mitt liv
Jag inser att jag antagligen är självgod nog för att detta skall bli långt. Så ni vet.
Johanna heter jag och föddes 6 mars 1985 i byn Siljansnäs, belägen en mil utanför den något större byn Leksand. Efter nåt år sådär flyttade vi till Falun, varifrån jag har mitt första minne - min dagmamma. Hon var jävulen personifierad på jorden. Vid tre års ålder flyttade jag sedan till Stockholm. Närmare bestämt Fisksätra. Där trivdes jag utomordentligt och hade en massa konstiga kompisar. Lärde mig prata gjorde jag där också, varför mina första ord yttrades på grövsta stockholmska à la reven (räven) och treskor (träskor). Numera är det gettonas getto om jag har fattat det rätt, komiskt nog granne med saltsjöbaden. Tänk solsidan. Äh bjussar på klipp, efter 1.23.
Vid fem års ålder blev mamma min gravid och det bar hem till Näs igen. Skitungen to come skulle ju inte behöva växa upp i betonglandsskapet. Väl hemma i obygden ordnade det tillslut upp sig, jag började prata rikssvenska, skaffade mig normala vänner och startade skolan. 1-6 avverkades i Siljansnäs skola och, jag erkänner, där var jag inget annat än en riktig fjäskare. Vill minnas att jag och Mariah till och med, på syslöjden, sydde örngott till vår fröken. I sjuan började man åka buss in till Åkerö i Leksand och blev intresserad av killar och sånt där. Innan det hade jag knappt sett en enda spelfilm (utan uteslutande Disney-filmer), när de "coola" "statsborna" pratade om fäbojäntan tyckte jag att jag kände igen mig från när jag som liten jänta var i Ljusbodarnas fäbod och plockade liljekonvalj med mamma och det närmsta smink jag hade kommit var påsk-kärringsutstyrseln. Leksandstjejerna hade däremot stenkoll. Många nickningar och låtsasförstående "mhmmm" de första åren med andra ord. Nu var jag ju inte så gammal så det var ju egentligen ingen katastrof (säkert rätt bra om man tänker efter), men man kände sig lagom 'med'.
Högstadiet, speciellt nian, var i alla fall sjukt roligt och det var under dessa år mitt kära gäng bildades. Vi som fortfarande håller ihop (med vissa tillskott). Helt underbara människor. Gymnasiet var också en höjdare. Jag har haft väldig tur som haft så underbara skolår under tonåren. Fortfarande skrattar vi så vi gråter åt allt tok som hände då. Jag vill här också, för protokollets skull, meddela att om jag nu fjäskat mig genom hela skolgången så lade jag ner det sista månaderna på gymnasiet. Då var jag rent hemsk. Och även om betygen säkert till viss del kom av min förmåga att vara trevlig mot läraren har jag alltid haft extremt lätt för mig i skolan. Orättvist, jag vet.
Grundskolan tog slut och jag blev "vuxen". Efter några års jobb på Hemköp drog jag sedan 2006 till Linköping för att studera Affärsjuridik. Det blev en chock. Visste tydligen inte vad jag skulle plugga till för jag visste inte ens att jag behövde lagbok (vilket är i stort sett det enda jag behövt under dessa dryga fyra år). Även dessa år har varit fantastiska. Jag har lärt mig massvis, vet (typ) vad jag vill i livet, vart med i festeriet och gjort de galnaste grejer man kan tänka sig, träffat underbara människor och framför allt träffat min Fredda (med det inte sagt att han inte är människa).
Nu bor jag i Stockholm sedan fyra veckor tillbaka, eller något. Och det känns superbra. Jag har alltid älskat den här stan, samtidigt som det nu är snäppet närmare hem till familjen, naturen och Näs. Här har jag nu börjat läsa på juristprogrammet för att komplettera min utbildning och ska bli totalt klar med alltihop till nästa jul. Och från och med fredag ska jag även börja jobba extra på Swedbank (news från idag!).
Och där har ni mig. Eller i alla fall mitt liv. Har jag glömt nåt eller är det något annat ni undrar; äre bare å fråg på sidu.
Johanna heter jag och föddes 6 mars 1985 i byn Siljansnäs, belägen en mil utanför den något större byn Leksand. Efter nåt år sådär flyttade vi till Falun, varifrån jag har mitt första minne - min dagmamma. Hon var jävulen personifierad på jorden. Vid tre års ålder flyttade jag sedan till Stockholm. Närmare bestämt Fisksätra. Där trivdes jag utomordentligt och hade en massa konstiga kompisar. Lärde mig prata gjorde jag där också, varför mina första ord yttrades på grövsta stockholmska à la reven (räven) och treskor (träskor). Numera är det gettonas getto om jag har fattat det rätt, komiskt nog granne med saltsjöbaden. Tänk solsidan. Äh bjussar på klipp, efter 1.23.
Vid fem års ålder blev mamma min gravid och det bar hem till Näs igen. Skitungen to come skulle ju inte behöva växa upp i betonglandsskapet. Väl hemma i obygden ordnade det tillslut upp sig, jag började prata rikssvenska, skaffade mig normala vänner och startade skolan. 1-6 avverkades i Siljansnäs skola och, jag erkänner, där var jag inget annat än en riktig fjäskare. Vill minnas att jag och Mariah till och med, på syslöjden, sydde örngott till vår fröken. I sjuan började man åka buss in till Åkerö i Leksand och blev intresserad av killar och sånt där. Innan det hade jag knappt sett en enda spelfilm (utan uteslutande Disney-filmer), när de "coola" "statsborna" pratade om fäbojäntan tyckte jag att jag kände igen mig från när jag som liten jänta var i Ljusbodarnas fäbod och plockade liljekonvalj med mamma och det närmsta smink jag hade kommit var påsk-kärringsutstyrseln. Leksandstjejerna hade däremot stenkoll. Många nickningar och låtsasförstående "mhmmm" de första åren med andra ord. Nu var jag ju inte så gammal så det var ju egentligen ingen katastrof (säkert rätt bra om man tänker efter), men man kände sig lagom 'med'.
En ung dalkulla
Högstadiet, speciellt nian, var i alla fall sjukt roligt och det var under dessa år mitt kära gäng bildades. Vi som fortfarande håller ihop (med vissa tillskott). Helt underbara människor. Gymnasiet var också en höjdare. Jag har haft väldig tur som haft så underbara skolår under tonåren. Fortfarande skrattar vi så vi gråter åt allt tok som hände då. Jag vill här också, för protokollets skull, meddela att om jag nu fjäskat mig genom hela skolgången så lade jag ner det sista månaderna på gymnasiet. Då var jag rent hemsk. Och även om betygen säkert till viss del kom av min förmåga att vara trevlig mot läraren har jag alltid haft extremt lätt för mig i skolan. Orättvist, jag vet.
Grundskolan tog slut och jag blev "vuxen". Efter några års jobb på Hemköp drog jag sedan 2006 till Linköping för att studera Affärsjuridik. Det blev en chock. Visste tydligen inte vad jag skulle plugga till för jag visste inte ens att jag behövde lagbok (vilket är i stort sett det enda jag behövt under dessa dryga fyra år). Även dessa år har varit fantastiska. Jag har lärt mig massvis, vet (typ) vad jag vill i livet, vart med i festeriet och gjort de galnaste grejer man kan tänka sig, träffat underbara människor och framför allt träffat min Fredda (med det inte sagt att han inte är människa).
Såhär såg jag ut större delen av tiden den där galna året.
Bloggen tillkom 2007 efter att jag under ett års tid blåvägrat. Jag är generellt sett inte så snabb med nya saker. Nytt mode når mig ca tre säsonger för sent, jag trodde aldrig att DVD-skivor skulle slå igenom (VHS fungerade ju lysande) och jag var tre år efter alla andra med ICQ, fyra år sen med MSN och lärde mig precis använda Skype efter att ha insett att jag 'måste' när jag skulle åka utomlands. Vilket jag alltså gjorde i våras. VT 2010 spenderades i det fjärran landet Sydafrika. Det absolut häftigaste jag gjort. Mer info kan ni finna på min blogg; iKapstaden. Jag är mäkta stolt över mig själv för att jag gjorde det där. Jag är en enormt hemkär person (och har i efterhand fått reda på att mina kära pluggkamrater haft vadslagningar om att jag inte skulle åka/avbryta och komma hem). Samtidigt älskar jag äventyr och utmaningar - och tävlingar.
Bloggen tillkom 2007 efter att jag under ett års tid blåvägrat. Jag är generellt sett inte så snabb med nya saker. Nytt mode når mig ca tre säsonger för sent, jag trodde aldrig att DVD-skivor skulle slå igenom (VHS fungerade ju lysande) och jag var tre år efter alla andra med ICQ, fyra år sen med MSN och lärde mig precis använda Skype efter att ha insett att jag 'måste' när jag skulle åka utomlands. Vilket jag alltså gjorde i våras. VT 2010 spenderades i det fjärran landet Sydafrika. Det absolut häftigaste jag gjort. Mer info kan ni finna på min blogg; iKapstaden. Jag är mäkta stolt över mig själv för att jag gjorde det där. Jag är en enormt hemkär person (och har i efterhand fått reda på att mina kära pluggkamrater haft vadslagningar om att jag inte skulle åka/avbryta och komma hem). Samtidigt älskar jag äventyr och utmaningar - och tävlingar.
Nu bor jag i Stockholm sedan fyra veckor tillbaka, eller något. Och det känns superbra. Jag har alltid älskat den här stan, samtidigt som det nu är snäppet närmare hem till familjen, naturen och Näs. Här har jag nu börjat läsa på juristprogrammet för att komplettera min utbildning och ska bli totalt klar med alltihop till nästa jul. Och från och med fredag ska jag även börja jobba extra på Swedbank (news från idag!).
Och där har ni mig. Eller i alla fall mitt liv. Har jag glömt nåt eller är det något annat ni undrar; äre bare å fråg på sidu.
Kommentarer
Postat av: Mariah
Det här va ju superskoj. Om jag är snäll kanske jag får göra en copycut på dig? :-)
Postat av: cisci
verkligen superkul! :)
Trackback
