Johannas...

På pricken. Absolut. Det är precis den jag är.

Fast egentligen har jag fyra småsyskon och absolut noll av den äldre varianten. Nog gillar jag att prata, men trivs bättre på landet (eller iaf här i förorten) än i centrum. Och bara stå där - hur kul är det? (å gud så rolig jag är).

Varje morgon går jag upp, sätter mig framför nyhetsmorgon och sitter där. I några timmar. Sen gör jag mig klar på 20 minuter, eftersom det såklart har blivit bråttom. Då slänger jag på lite deo à la härligaste turkduschmanér och sedan väljer jag någon av de två outfits jag äger som jag får på mig. Sen springer jag. Ute och roat mig har jag varit ungefär tre gånger de senaste året. Och jovisst, vänner älskar jag. Dåligt med tid dock. Jag försökte skaffa en ny kompis på gymmet idag, men jag är rädd för att morgonens turkdusch avslöjades efter halva passet och personen ifråga rynkade på näsan och vandrade vidare till tricepsmaskinen. Jag följde inte efter. Så vännerna ökar ju inte lavinartat i antal. Vad gäller Facebook så erkänner jag att jag loggar in där i stort sätt varje dag. Men det känns inte så viktigt för att hålla kontakt, det känns väl mer viktigt för att kunna snoka.

Men de hade i alla fall rätt i att jag gillar min Schweizernöt.