Johannas...

Dags för lite dagens outfit. Sparat bilder från en lång tid bakåt så ni får alla på en gång. Nä, nu ljög jag. Lite godbitar från påsen som snart ska ges bort till välbehövande. Lite suddiga bilder jag vet, det är ljusets fel, inte modellens. Och sannerligen inte fotografens.

Fick precis ett samtal från hyresvärden. Lägenhetsbesiktning inbokad. Det är alltså på riktigt, vi ska flytta och bli storstadsbor. Men ni behöver inte oroa er, jag ska inte bli en sån där bloggare som hänger på stureplan i tid och otid och tar kort på min överprissatta mat, shoppar läppglans vareviga dag och fixar brösten (eller läpparna, hakan, näsan, ögonbrynen etc). Så ni vet. Blir nog mer något i stil med Kapstadebloggen - småstadsflicka borttappad på sveavägen.

Om en månad bär det ju av till Stockholm för min del. Dags för flytt igen, den sextonde i mitt liv eller något. Efter att ha sett lägenheten förra helgen känns det ännu bättre, det enda problemet är väl att den är lite liten för två. Men vi har bestämt oss för att bo där ett bra tag för att kunna spara pengar. Ska man få bo precis som man vill så måste man i stort sett köpa lägenhet. Om med vår ekonomi som har lika bra solvens som ett gäng uteliggare i gamla stan blir det inte tal om att köpa något på ett tag. Med lite plats kommer som ett brev på posten lite garderobsutrymme också. Därav har jag i detta nu dragit igång storrensning av garderob vol. 1. Mycket ska kastas! Hälften är ändå bara 25 år ganla mjukiskläder som jag tror det är dags att släppa taget om nu. Så med en garderob (av några sådär) på golvet och med vänner på tv:n är det bara att dig in.

Till att börja med kan väl ni läsare, som noterade mitt passnummer, större delen av personnummer samt alla mina vackra namn (och vad mer jag möjligen hade med) innan jag ändrade bilden i förra inlägget till en aningen mindre avslöjande variant, bara slänga den lappen och låtsas som om det aldrig hände.

Jag vet att jag klagar, att jag önskar att jag arbetade istället för att plugga. Jag längtar efter den där känslan av att kunna komma hem och göra vad man vill, utan att känna stressen över att 250 sidor skall läsas på två dagar eller att 20 sidor i två olika uppgifter skall författas på fem timmar. Men varenda gång när jag är mitt i det där glömmer jag den här känslan. Känslan av total frihet när man lämnar in en uppgift eller när man checkar ut från tentasalen. Det finns inte ett måste i världen känns det som. Och det blir inte sämre av att Afrika dagen till ära då bestämmer sig för att skicka mitt studieintyg OCH att jag, som om inte allt detta vore nog, klarade jag allt. Det var en tid där jag var väldigt tveksam på det (och ska väl erkänna att det var på den berömda marginalen). Sammanfattningsvis kan vi väl säga att det här är en av de absolut bästa dagarna i mitt liv. Ska fira med en löptur (är detta dagen jag för första gången tar mig runt 5:an må tro??).

Jag vet att jag tjatar, men nu ska jag bara läsa igenom den, hemtentan alltså (som om ni inte fattade det...) en sista gång imorgon bitti innan jag drar iväg på racercykeln till skolan och lämnar in skiten. Jag vill rikta ett stort tack till min pojkvän, vilken jag aldrig hade slutfört det här utan. Nu kanske det riktigt är slut än, men jag är inte den som är den som inte tar ut segrar i förskott. In ska den i alla fall. Fika blir det på det.

Vill ni se något kul rekommenderar jag att ni omgående sätter på tv3 och tittar in Stefan Holms bondbränna deluxe. Kul!

Jodå, jag lever. Jag har bara inte tid att skriva här utan sitter och författar febrilt på hemtentamen. Jag jobbar på mottot "göm det vansinnigt dåliga innehållet i ett vansinnigt överflådigt språk" och hoppas storartat på att på så sätt lura läraren imorgon. Men jag börjar närma mig någon form av slut nu i alla fall. Bara småsaker kvar. Och eventuellt en till bulle från pressbyrån, man ska väl få ut nåt av att man tvingas spendera alltför mycket tid i ett bibliotek.

Nu åker jag till Stockholm och hälsar på fin

Jag var nere på NH igår med ett glatt gäng och drack ett glas rött och gjorde quiz. Frågesport alltså. Om Sverige. Vi delade upp oss på två lag och var taggade till tusen.

Häromdagen köpte jag lite köttfärs och tacokrydda för att göra någon liten variant av mini-taco till mig själv. Jag hittade någon specialkrydda med örter, fortfarande Santa Maria Tex Mex dock, och tyckte det lät skitgott. Det var det inte. Inte alls faktiskt. Det smakar hö. Och dessvärre blev det massa rester som jag, som fattig student, inte har råd att inte äta upp. Har försökt rädda upp det hela lite med keso och det fungerar en aning, men inte så att det blir bra.

Jag ballade ur lite igår med för mycket att göra och för lite flyt i det hela, så pojkvän fick leka telefonpsykolog. Ungefär som han i comviq-reklamen ni vet. Jag lovade honom hur som helst att inte plugga efter att jag kom hem idag utan bara ta det lugnt och inte stressa upp mig. Smart kille det där. Jag har väl lite ångest i maggropen men det kan också vara ost och skinkpajen jag precis ätit som ligger och gottar sig där nere i kistan. Planen för kvällen är i alla fall att titta klart på superstars, göra en kopp te och sedan titta på en av de bästa feelgood-filmerna som någonsin skapats - The holiday. Kardemumma! Så, om ni letar efter mig nu hittar ni mig och min bästa vän (den stora, rätt fula och oerhört gula tekoppen) i soffan.

Sitter i biblioteket igen och förundras över folk som väljer just biblioteket som plats att ha en något högljudd (läs: på östgötska skrikande) konversation i mobilen, med en väninna, om Legoland av alla saker i världen. De bodde på ett hotell bara 500 meter därifrån, och det var väldigt roligt att åka någon form av Indiana Jones-grej och skjuta på färgade saker. Så ni vet.

Jag förlorade mig själv (och uppenbarligen tid och rum) i vägningen på Biggest Looser. Det här, mina vänner, är väldigt bränd och väldigt illaluktande olivolja:

Jag tog mig till skolan tillslut och tro det eller ej - och jag sitter faktiskt fortfarande kvar här. Det är lite kaos dock, både på bordet och i mitt huvud. Har ni tur kanske ni får se bilder senare - från bordet då, inte huvudet. Tanken är att jag om en vecka ska lämna in en hemtenta bestående av 9-12 sidor. Det ska dessvärre helst vara något skrivet på sidorna dock och det är lite det jag sitter här och sliter med.

Jag har försovit mig. Bra start på dagen. Skulle egentligen varit i skolan för en timme sedan för att göra min förbannade hemtenta, men jag sitter här istället och väntar på att morgongröten skall bli klar. Ingen ordning alls på damen. Jag blir helt handlingsförlamad första dagarna när karln är borta. Men skam den som ger sig. På med lite lagom poppig musik och några byxor så ska ni se att jag snart bloggar igen från skolan - allt för att få ta en pluggpaus. Kan inte någon bara skriva ut en magisterexamen till mig snart så jag får vara klar någon gång!!!

Återigen fast i måndagens biggest looser-maraton. Sveriges version håller ju i ärlighetens namn inte alls samma klass som amerikanernas, men det är klart som fasen att det är kul att se en bekant i rutan. Och se hur han kämpar. Inte så att vi känner varandra alls, han vet nog inte vem jag är. Men vi har åkt buss tilsammans i sex år, vareviga dag. Så hejja hejja Spogge, du gör hela Leksand stolt! (Och det behövs, Leksingarna valde för bövelen in SD i riksdagen de också, usch.)

...av en tydligen rätt trött person.

Jahapp. Det där var väl inte riktigt vad vi tänkt oss. Jag ska villigt erkänna att jag inte har satt mig in i vad SD står för exakt, utan jag har tagit in det som meddelats genom media. Dessvärre har inte så mycket meddelats och jag tror verkligen att det är det vi ser resultatet på. Men vi kan väl hoppas att de inte är så farliga, men jag tvivlar. 95% ville inte ha in dem i riksdagen och det måste väl ändå betyda någonting. Jag älskar i alla fall detta land och jag hoppas att det löser sig.

Men äsch, det var väl inte så farligt - ALLS!

Idag, Sverige, så kör vi!

Karln är hemma och vi gör ingenting. Ungefär såhär mycket gör vi:

Varför straffas man när man för en gångs skull varit duktig? Hemmet skiner efter några timmars (hårt??) arbete och jag gör mig beredd att dra ner till stan för nödvändiga inköp till kvällen och morgondagen. Då öser regnet ner när jag tittar ut genom fönstret. Och med öser menar jag just - öser. Jag har varken paraply, regnställ eller tid att inte ta cykeln ner (då de två tidigare hjälper föga mot de piskande regndropparna när jag susar fram i 120). Och vad gör det hela ännu värre är att båda yr och smhi hävdar att det ska vara 0 mm nederbörd här. De har fel fel fel och jag blir arg arg arg!!

Städar. Pojkvän kommer hem igen ikväll och det är väl trevligt att kunna bjuda på en lägenhet som inte har mitt hår liggande överallt, rättsfall liggande överallt, dam liggande överallt - osv. Istället ska han få lagad mat och ett skinande golv. Jag ska dock inte vara hemma. Jag ska på födelsedagskalas för lilltjejen. Pettersson alltså, hon måste ju bli typ fjorton eller nåt, med tanke på att jag fyllde tjugo i år.

Idag på campus kunde man hoppa hoppborg med Fredrik Reinfelt - en pappersvariant. De hade helt allvarligt en hoppborg uppblåst och en live-size Reinfelt i pappa man fick ta med sig in i fortet. Det tyckte jag var humor. Hade mycket dessvärre ingen kamera. But just imagine!

Började dagen med rättsfall och det verkar inte bättre än att det är så dagen skall fortsätta. Kommer ihåg den där kursen på gymnasiet, kommer bara inte ihåg vad den hette. Den om juridik i alla fall. Den var en av de klart största anledningarna till att jag valde ekonomilinjen. En kurs, fem veckor höll den väl på eller nåt. Men det var bara det programmet som läste den. Minns i alla fall när läraren (som jag heller inte kan komma på namnet på, men kanske Kerstin) kkom till en lektion med en riktig dom från tingsrätten i Falun med sig. Det var så coolt, tyckte jag. Det var ju på riktigt. Så jag tog mod till mig och frågade om jag fick låna hem bunten papper. Det fick jag. Så med stora och höga förväntningar lämnade jag klassrummet. Därefter blev det hela liggande i skåpet, heeelt orört, tills den dag då det var dags att slänga all skit man samlat på sig.

"Genom dräktigheten har Axona (avelstik, mitt tillägg) utsatts för en fysisk förändring, som medfört att ett avelstillfälle omöjliggjorts. En sådan ofördelaktig effekt på tiken, medförde ekonomisk skada för dess ägare, bör betraktas som en sakskada" - NJA 1990 s. 80

Idag fyller den sötaste lilla kusin man kan ha ett helt år! Det är val på söndag och därför kan vi inte komma på kalaset, men jag längtar till jag åker till Stockholm och får tvinga ungen att lära sig säga "Johanna". Hon säger "pappa" och "iihhiiihi" (hästljud alltså) redan. Mitt vackra namn kan väl därför inte vara att kräva för mycket!

Sms till pojkvän: Älskling. Om jag tränar nu, får jag köpa lite godis sen då?

Klockan nio imorgon ska vi tydligen göra grupparbete här i hushållet.

Det här med min garderob ställer till oanade problem. Det är svårt som bara den att ta sig utanför dörren när man endast passar i en tröja (tro mig jag har försökt, men det är någon röst i bakhuvudet som säger till mig att stanna innan jag kommit fram till dörrmattan). Därför ser jag idag ut som anden i lampan. Det var de byxor jag hittade.

Först läser jag en persons blogg som precis har gått/går igenom min värsta mardröm, att förlora sin livskamrat. Huvudvärk och tömda tårkanaler. Därefter blir det barnlösa paret i biggest loser (var det tredje gången idag jag bloggade om det programmet eller?) gravida. Toapappersrullen här bredvid slut. Sen låste sig datorn. Då blev jag förbannad till på köpet. Men hjälp vad bra man har det, utan att förstå det större delen av tiden.

Tänk vad några telefonsamtal kan göra att livet känns lite lättare. Funderar allvarligt på att göra det här med att ta tag i saker till en god vana. Men vi får se hur det går med det. Nu sitter jag i soffan och plinkar på guran medan jag än en gång totalt fallit i klorna på biggest looser. Säga vad man vill om deras sjukvård men tv-program kan de, jänkarna.

Sysslade några timmar igår med att titta på lite lägenheter i stockholm, drömde hela natten inatt om lägenheter. Förutom en sväng på slutet då skånska hemmafruar slog sig in, jag var en av dem. Nu är jag såklart helt utmattad och ska göra minimum idag. Det är fortfarande en hel del, men dock minimum!!

Ni vet hur man önskar att ens pojkvän ska stanna så länge som möjligt varje gång han är nära. Hur man tar cykeln ner till stationen istället för att gå, hur man gömmer skorna så att han inte kommer ut genom dörren eller hur man bokar det senaste tåget möjligt. Idag gjorde vi inte så, utan var oromantiska och avbröt helgdejtandet rätt tidigt på söndagseftermiddagen. Och tur var väl det.

Önska mig lycka till. Nu ska jag snart iväg och skriva vad som förhoppningsvis kommer vara den sista tentan vid Linköpings universitet. Det har blivit några stycken men frågan är om inte denna är den viktigaste...om jag ska ha någon chans på csn på ett halvår. Så som sagt, lycka till mig!

Är det bara jag som har genomskådat Biggest Looser? Den amerikanska versionen alltså. När den sista personen skall vägas in och det är som mest spännande så visar de ju deras "tankar" om vad de tror att personen ska göra. Och varenda gång, vareviga gång, blir det precis motsatsen mot vad de sa. Så när Jillian säger "I'm expecting biiig numbers" kan man räkna med att personen har gått upp sisådär två tre kilo. Sitter Rebecca och säger "It's cool, they'll never make it" så kan ni slå er i backen på att det står -15 på vågen. Jag vet det. Jag har empirisk data på det.

Det dök in ett brev från inkasso till hushållet. AHA årsbok har vi tydligen beställt. Det råkar möjligtvis inte vara någon som möjligtvis har fått den i födelsedagspresent av mig eller min karl? Vi kan nämligen inte minnas någon sådan beställning, men vi försöker väl å andra sidan inte vinna regionsmästerskapen i bra minne heller för den delen. Så lite hjälp vore bra. Men å andra sidan kan vi inte minnas en enda faktura, påminnelse eller något annat som har med AHA att göra och jag vill väl ändå tro att vi har lite koll. På något. Så jag vill härmed varna för Bertmarks förlag, de kan vara ena rediga bluffare...

Efter träning, mat och dusch sitter man så i soffan med en kopp blåbärste, redo för att påbörja dagens andra pluggpass.

Ville bara visa. Jag brukar inte se ut såhär. Inte i avslappnat tillstånd i alla fall.

Det gör fortfarande lika ont. Så vad gjorde jag då om att inte jaga min mamma i två timmar för att få en telefonkonsultation. Det slutade med att jag stod där utanför biblioteket och utförde vissa övningar för att tala om när det gjorde ont, när det inte gjorde ont och när jag helst ville svimma. Hon kom inte fram till så mycket mer än ett mummel om nån liten ksieoe slhgsie gjapije (läs: latinskt dravel) kanske hade fått sig någon liten sträckning. Men det var osäkert. Hon slog snabbt hål på min teori om det brutna nyckelbenet i alla fall.

God morgon. Inte. Jag vaknar och är redo för ännu en heldag med mycket viktigt som ska utföras. Då, väljer tydligen min kropp att vakna med den absolut värsta (typ i alla fall) smärta jag någonsin uplevt i axeln. Det gör så förbannat ont i vissa lägen och jag har absolut ingen aning om var det kommer ifrån. Kan man dra axeln ur led (och få den att hoppa tillbaka) i sömnen? Eller har jag må hända brutit nyckelbenet, i sömnen? Så många frågor, så ofantligt få svar...

Om man skulle översätta säg tjernobyl-katastrofen till ett kök så skulle det bli vårt kök. Det är så illa så att jag inte ens vill och tänker ta ett kort på det. Det finns inte en gaffel i gaffellådan och ena diskhon har en stapel med tallrikar så hög så att den med råge tittar ut över kanten. Utöver själva diskhon finns det en hel del tallrikar i resten av köket också, med diverse saker (matrester antar jag) på. Så väljer min pojkvän att lämna huset. Smart kille det där, han ska min uppenbarligen inte underskatta.

Idag åkte jag hem från Stockholm med en storslagen plan om att plugga non-stop från station till station. DET gick inte riktigt. Men jag lyckades däremot sova non-stop station till station. Utan större problem faktiskt. Därför var det väl inte superunderbart att komma hem och se att mailen blivit full med uppgifter att göra till skolveckan. Bara att hitta något ätbart i huset och bege sig till biblioteket alltså.

Idag åker vi till Stockholm med stora väskan. (Men tydligen så behöver man inte längre åka till storstan för att få lite action...). Det känns sådär faktiskt. Det är ju något speciellt med att ha kärleken runt omkring sig hela tiden. Något som man dessvärre tar för givet när dagarna bara går här hemma och han alltid är här.

Det känns inte som mitt bloggande håller så hög kvalitet för närvarande. Jag bara haspar ur mig saker då och då utan att riktigt tänka igenom det hela. Sådär betyg på mig alltså. Ska försöka skärpa mig. Känner bara att jag har för dålig koll på hela mitt liv för tillfället och jag antar att det smittar av sig här. Det är på tok för mycket som händer och att hålla koll på. Fredda ska flytta och tanken är ju att jag också ska göra det inom en inte alltför lång framtid. Jag ska läsa minst 160 procent på terminen - och från att ha larvat runt med historia och (usch)antropologi i ett halvår ska jag nu läsa juridik på avancerad nivå. Jag känner mig inte riktigt redo faktiskt. Det är fortfarande tusen saker att fixa runt omkring med csn, registreringar, sydafrika-betyg, en lägenhet som bara måste städas i ordning för det ligger papper precis överallt osv. Jag skulle kunna hålla på hela morgonen men det har jag inte tid med för jag måste bestämma vilket ämne jag ska skriva hemtenta om i skadeståndsrätten. Därefter ska jag baka bröd. Sen ner på stan. Sen ut och springa. Sen läsa familjerätt. Jag vet att jag klagade om detta i tidigare inlägg också, men det kan väl aldrig bli för mycket av det onda.

Efter en alldeles ljuvlig middag har jag nu lyssnat på herr Reinfelt i partiledarutfrågningen. Jag tycker det här med valet är väldigt intressant jag. Jag gillar att lyssna på vad de säger, och framför allt vad de inte säger. Hur de vill göra och hur de vill att de andra inte ska få göra det.

Denna morgon bjuder A-huset upp till dans - nej, jag bara skojade. Till plugg såklart. Skadeståndsrätt för att vara exakt. Tre tappra själar sitter här och försöker få våra hjärnceller att samarbeta. Samarbetet går i och för sig rätt bra oss tre emellan, däremot är det ett stort frågetecken kring hur väl lagboken jobbar med oss. Men det visar sig.

Den svarta geggan som karln lämnade efter sig visade sig vara härdat matfett - från avloppet. Det har jag nu legat på köksgolvet och torkat upp. När jag var klar gick jag på toa och hittade minst lika mycket härdat fett till i porslinsstolen. Så då spenderade jag tjugo minuter till och skrubbade den. Nu firar jag hur duktig jag är med fångarna på fortet-final i väntan på Morden i midsomer. Måste bara säga att de där dvärjarna är så förbannat söta!

Äsch, Karln är borta men stanken försvann inte så jag antar att det var avloppet. Den svarta geggan på golvet i köket tyder nog också på det faktiskt. Blä!

Igår åkte jag till Stockholm. Det var en resa i sig där jag lugnt och skönt satt och pluggade på tåget när självaste Peter Antoine (eller hur det nu stavas - fotbollstysken ni vet) valde att störa mig inte mindre än tre gånger för att fråga om jag behövde hjälp - där jag satt med lagboken i knät. Han verkar inte vara så smart för han verkade inte fatta att mina mycket korta svar och demonstrativa neddykning i boken varje gång betydde att jag inte ville sitta och snacka goja med honom. Det räckte med att jag tjuvlyssnade mig till att han skulle vara med i dansfeber och tänkte "hur 17 ska det gå"?