Johannas...

Idag är dagen efter. Det för min del innebär att jag inte alls mår dåligt, tur, utan bara är så trött - och har kärringsvettningar. Som skägg uttryckte det. Gårdagen var kul, riktigt kul. Mer än så behöver nog inte sägas.

Torsdag och fredag däremot var två väldigt konstiga dagar. När jag satt på tåget hem i torsdags ringde mamma och sa att det var ordnat med en öppen kista på kvällen så vi skulle kunna få se morfar. Min första tanke var "aldrig i livet" men med lite tanke och fundering följde jag med. Jag har aldrig tidigare sett en död människa och det var något jag aldrig kunnat förbereda mig på. Tanken innan var ju att det kommer vara en person som inte andas - i stort sätt. Men att se honom ligga där och se ut som morfar men ändå verkligen verkligen inte vara där var så fruktansvärt konstigt. En levande människa märks, utan att se en person känner man ändå att det finns någon där. Jag tror att det måste kallas livet - eller själ kanske. Någonting i alla fall. Och det nånting var borta, gone, putsväck. Jag stod bredvid honom och tittade på hans stängda ögon och tänkte att en ask med bitsocker skulle ta upp mer rymd i rummet än vad kistan med morfar i gjorde. Det var som ett svart tomt hål som stod där, som skulle kunna sluka hela rummet med sin tomhet. För så var det, morfars liv var borta. Själen hade flyttat nån helt annan stans. Allt var bara tomt. Så man fick gå ut för att känna vinden i ansiktet och bli påmind om att världen egentligen inte är en tom plats utan att den är full av liv! Men han såg fridfull ut, och vacker. Han såg ut som morfar, men morfar var inte där. Jag ångrar i alla fall inte att jag gjorde det, efteråt var det skönt. Jag gjorde min begravning då, där, i bårhuset utanför Siljansnäs kyrka, en lite regnig torsdagskväll.

Fredagen började med begravningsceremonin. Kistan var så vackert dekorerad av blommor så bara det gjorde en stum av värdnad. Sen var det så mycket folk där, som alla tyckte så mycket om morfar. Ceremonin var vacker men skit. Jag satt och tänkte på att det är värdelöst att göra ett sådant lidande av hela grejen och att jag banne mig inte ska ha en begravningsceremoni på det sättet. Men det ska jag väl antagligen för ju längre dagen led, ju bättre kändes det. Jag la min blomma på kistan i alla fall och bad honom hälsa farfar! Efter det var det minneshögtid med återigen massa folk och alla sa så fina saker. Slutligen hade vi begravningsmiddag på Korstäppan med familjen och några släktningar till. Hela dagen var så fin så alla kände att vi tog farväl på ett värdigt och fint sätt, så vid middagen kunde vi släppa allt tungt och vi kunde återigen prata vanligt om världsliga ting. Sen satte vi oss i bilen och körde fem och en halv timme till Linköping. Trött!

Nu kan man tycka att det var ett väldigt rabalder om en begravning. För visst, han var en gammal man och han hade levt ett rikt och långt liv. Varit med om det mesta och han var nog garanterat inte missnöjd med sina år här. Men det gick ändå inte till på rätt sätt. Han hade mycket kvar i livet. Han sa själv att han skulle liva till 150, och jag tror nog att han skulle kunna klara det. Han om någon. Men på två-tre minuter ändrades allt och han bara försvann för alltid. Så därför har jag nu skrivit det längsta blogginlägg jag någonsin sett och jag är mäkta imponerad om ni orkar ta er igenom det. Annars kan väl du läsa det morfar i alla fall. Så att du får veta vilken underbar dag vi hade för dig och vilka underbara människor och minnen du lämnade efter dig här nere!

Hur som helst så bär det av till hemtrakterna i norr imorgon. Om nån är där fortfarande och vill hänga med till Lager (igen) en kortis på eftermiddagen, så säg till. Det blir en kortvisit, åker hit igen på fredag eftermiddag. Men nu mina damer och herrar ska jag ta och skrika åt en idiot till hundägare utanför fönstret att hålla tyst. Man kanske helt enkelt inte ska släppa lös en hund som springer iväg mitt i natten - så att man måste ropa på den med gäll röst och samtidigt väcka hela grannskapet. Efter den bedriften ska jag krypa ner i sängen och sova gott!

Update: Märkte att jag förra året sa 1 liter. Blir bara bättre och bättre med åren!

Men nu ska jag titta på film.

Men nu kommer monstret ner för trappen så jag tror att det är dags att äta frukost. Idag vankas skatterättsövningar, på en söndag...

Idag ska jag ner och städa gamla lägenheten och ge bort nycklarna. Och ikväll är det tjejmys, eller nåt i nya lägeheten.Men först ska jag gotta mig i nya IKEA katalogen som låg i trapphuset igår. Som julafton.

Åkte till fotbollsträning i alla fall, en timme på buss. Vi kom lite sent, men inte så farligt. Sen var jag med i en hel minut. Sen fick jag en sträckning i baksida lår. Och inte en liten rackare som känns när man försöker stretcha, utan en sån där som proffsen får åka bår för. Men jag fick inte åka bår, jag fick ligga som en strandad säl bredvid planen hela träningen, åka en timme buss hem igen och tvinga skägg att hämta mig på cykeln vid stationen.

Så nu är jag bitter, har väldigt ont och funderar hur jag ska ta mig upp på loftet till sängen. Det är synd om mig.

Det är alltså så livet känns just nu.

Men på riktigt mår jag ändå bra. Jämfört med många andra. Så jag ska fokusera på det och ta varje dag som den kommer. Rebecca och Adde är i Kina och tar hand om varandra. Morfar är och hälsar på farfar någonstans där de antagligen sitter och släktforskar tillsammans - och har det bra. Min familj är fortfarande underbar och vi har både varandra och hälsan i behåll. Man får alltid försöka se till att göra det bästa av situationen. 

Till alla mina nära och kära där ute vill jag i alla fall bara säga att jag älskar er och att det är ni som gör att livet är så bra som det är! Säga vad man vill om hemskheter, men de gör att man får lite perspektiv och uppskattar allt man har så mycket mer!

Vi blickar framåt!

Så just nu lider jag med min älskade vän Becka! Jag sörjer med min familj för att min söta morfar tillslut ändå dog i fredags. Men samtidigt sitter jag här i soffan med min kärlek och tittar på tv och skattar mig lycklig för varje minut med honom.

Så alla ni som är där ute och som har någon eller något - eller bara mår bra. Njut varje sekund för livet är ingen rak väg. Antagligen är det tur det, men ibland blir man bra åksjuk av alla kurvor.

I eftermiddag ska jag spela fotbollsmatch igen. Å herregud!

Sista kvälleh efter två månader här nu. Det känns mycket bra att åka tillbaka, men det är mycket jag lämnar här hemma känner jag. Mycket som inte är som det ska. Men jag kommer åter och jag finns alltid på telefonen för den som behöver mig!

See you on the other side, eller i alla fall i ett annat landskap.

Jobb

Skägg

Regn

Det är nog endå mest så det har varit. Jag, Linda och Maja var ute på biltur igår och konsaterade att vi inte var besvikna på sommaren, men endå lite kanske. Det har inte blivit så mycket gjort (med detta sagt menar jag inte att jag skulle vara besviken på herrn, nej det har varit underbart att ha dig här!). Men för att förgylla minnet ändå kan vi ju dra upp godbitarna:

Kräftskiva

Tranås

Midsommar

Den varma veckan vid vattnet

Häng på stenarna i brakdal med främst Joanna

Skägg

Och alla kompisar man ändå fått träffa!

Och med detta sagt - lite bilder...

Jag älskar Dalarna, men nu ska det bli skönt att åka tillbaka till sitt - och pojkvännens!

För det är så att min kära morfar ligger på intensiven i Bollnäs efter att nästan ha drunknat. Och det är oklart om han någonsin kommer vakna upp igen. Kan ses som osmakligt att skriva det här kanske (vet inte) men jag skriver inte för att få världen att tycka synd om mig. Det här är ju min dagbok. 

Jag känner mig i alla fall rätt lugn nu, det var värst i fredags. Nu har man mer insett att morfar är sjuk och det kan man på nåt sätt acceptera, han är gammal. Läget är oförändrat och det händer ingenting nytt nu på några dagar. Man får bara vänta på att kroppen ska göra sitt jobb. Vi får se om den klarar det bara. Som sagt, han är ju gammal. Men söt!

Under tiden får livet ha sin lilla gång och på torsdag åker jag till Lkpg igen. Inte mycket jag kan göra här ändå. Längtar faktiskt. Speciellt med tanke på det bedårande vädret Dalarna envisas med att visa upp. Ska bli kul och flytta och allt sånt också. Jag fasar bara för tågfärden och all förbannad packning jag måste ha med mig. Hur ska det gå?

Sambo:

Senast på tapeten är i alla fall mitt porslin. Min vision om mig själv som vuxen består av två saker.

1. Odla färska kryddor. 

2. Duka med udda porslin - gärna även blandning av gammalt och nytt. 

Jag vet att denna vision inte kommer leda till några stordåd som lämnar avtryck hos kommande generationer, men må så vara då. Det finns dock ett problem. För det första har jag lika gröna fingrar som gammelsmurfen och för det andra är den blivande sambon mer av en minimalist - och framför allt en stor motståndare av blommor, som mönster då. Denna åsikt från herrn blir märkbar när jag gräver efter gamla tallrikar i farmors förråd, eftersom gamla tallrikar oftast betyder blommor.  Och damm såklart! Men den som tjatar han vinner (hoppas jag) så gräva bland gamla tallrikar och damm är vad jag sysslade med hela eftermiddagen. Personligen tyckte jag att jag hittade en del godbitar.

Sov gott inatt!

Jobb imorn. Ledig i flera dagar har jag varit nu och blitt förslappad så det känns riktigt jobbigt nästan. Men jag ska sluta gnälla över det där jobbandet och istället klaga på att jag är själv i härbret och att det är makalöst mörkt ute. OCh i mörkret bor...

Igår var vi i alla fall på bilbingo hela gänget. Hej och hå vad dåligt det gick. Tess hade en rätt bra genomgång av det där - värdelöst. Men annars var det trevligt tycker jag!

Ikväll blir det bilbingo i alla fall. Nångång måste man ju faktiskt göra det på riktigt. Frågan är bara om man ska vara seriös eller sitta och tuta hejvilt bara för att få höra Birgits arga stämma dåna över hela Leksand. 

Grillade vid storsiljan igår. Grillkorv, UNO, godis och sol!

För vem är egentligen Harre Potter? Hur många minutrar är tion? Salllad måste vara nåt man äter i Finland. Makalööst. Sen tycker jag bestämt att man ska bete sig vönligt - det måste vara bra! Och till sist verkar jag bo i Likpg, måste vara ungefär som att skriva AktieB istället för AB. 

Vad brukar ni göra när ni jobbar?

Imorn är det kräftskiva med goda glada gänget! Fast det där med kräftor lämnar jag till galna typer à la götetJonna. Paj för mig! Sov gott...