Öppna ögonen


När världen är orättvis och sorgsen och man är lite ledsen på väg hem och tittar upp mot ens vardagsrumsfönster där lampan lyser - och man vet att där inne finns värme, kärlek och trygghet. Det är då man inser hur bra man har det.

Ringde doktorn

Vi kan väl snabbt konstatera att det var tur att jag ringde den här vårdcentralen för första gången idag för om jag hade varit en frekvent ringande kund hade de nog snabbt diagnositserat mig som hypokondriker när jag babblade upp sisdär 340 symptom på olika sjukdomar som inte alls direkt hör ihop. Men tid fick jag. Nu får jag inte kissa på två och en halv timme...

It's a beautiful day



Idag är en sådan där bra dag. Morgonpromenaden gick galant, jag är fortfarande hög av glädje över hur många som orkade svara på mitt bedjande om uppmuntran, det är 13 ynka dagar kvar till äventyr, det finns så mycket bra folk i världen som ställer upp för andra människor, solen lyser och värmer och imorgon åker vi mot familjehäng i skärgårdsmiljö. Visst, jag jobbar så det kunde såklart vara bättre, men det är bara 7½ dag kvar och varje minut jag spenderar här kommer jag med glädje ta igen i ett köpcentrum i USA. Och till kvällen blir det löptur samt att jag återigen får hänga med världens bästa människa, pojkvän. Jag har det inte alltför tokigt jag inte. 


Gilla



Hörrni gott folk. Ni är ändå några stycken som tittar in här varje dag. Jag vet inte om det är för att ni känner någon form av sympati för denna vilsna dalkulla och hennes händelserika liv eller om ni faktiskt gillar det ni läser/ser. Och anledningen till att jag inte vet är för att ni knappt aldrig kommenterar. Nu förstår jag att ni inte har nåt att säga alla gånger, det finns ju ändå begränsat med kommentarer att ge till en bild med pinjenötter i en panna. Men just därför inför vi nu en ny grej på bloggen - den osynliga gilla-knappen. Själva funktionen känner ni högst antagligen igen från facebook och andra bloggar med en mer sofistikerad webdesigner än jag bakom rodret - nämligen att man lite anonymt kan uppskatta personen utan att vara begåvad med ordets kraft. Men knappen itself är osynlig.

So here's what we do. Om ni gillar nåt jag skriver, tycker att en bild blev bra eller bara vill uppmuntra mig aningens lite när jag sitter här på jobbet - tryck på 'kommentarer', lämna fält för avsändare och allt sånt där blankt (om ni vill) och skriv 'gilla' som kommentar. Så vet jag.


I ett annat hörn



Bild The jenster

Under ytan


Det här var en dag som jag aldrig riktigt kom in i. Där allt blev fel. Jag sov dåligt, gjorde uselt ifrån mig på jobbet och sen lyckades jag gång efter annan motarbeta mig själv och mina värderingar. Och eftersom jag begåvats med ett samvete som säger ifrån för minsta lilla sak som det anser är fel har det sparkat bakut idag. I och med det däckades jag totalt och om dagen startade under isen tog jag mig tillslut långt under bottnen och in i jordens innersta där jag brottas med mig själv. Allt som har hänt i Norge har påverkat mig på ett sätt som jag varken kan förklara eller förstå, och det har faktiskt inte tagit fram de bästa sidorna i mig. Tillslut pallrade jag mig i alla fall iväg till skogen och kände att all stress rann av sekunden det stod höga träd runt omkring mig. Den kom förvissa tillbaka när jag entrade den tomma lägenheten. Men jag jobbar på det och tar nya tag. Vi glömmer den här dagen va och ser fram emot en dag med uppsats imorgon istället?

En ovanlig lördag



The world must go on. Så jag går till jobbet.

Gemenskap


Min älskade Jenny-Linn.

Vi må klaga på de där norrmännen, dra dåliga vitsar om dem och och bli förbannade när de vinner VM i skidor och hånar oss. Det är så vi är, så vi gör. Norrmännen gör ju samma sak.

Men när det väl gäller så känns det att vi hör ihop. Kan man kanske kalla de syskonkärlek? Bråka över småsaker för att sedan vara oskiljaktiga när det väl gäller. Vi stöttar varandra, vi hjälps åt att dela ut Nobel-priset, röstar på varandra i Eurovision, ja, om nån som inte är svensk hoppar på Norge så får de på moppo av jantetyperna på andra sidan gränsen. Så när jag nu sitter och tittar på norska live-sändningar från TV och förstår allt de säger känner jag bara en sak. Det spelar ingen roll att det må vara ett annat land, jag känner på samma sätt som om det hade skett på den här sidan gränsen. Det spelar ingen roll. Idag finns det inte fem miljoner norrmän och nio miljoner svenskar. Idag är vi fjorton miljoner nordmän. Och jag har en känsla över att danskarna också är med.

När staden sover - den optimistiska vägen


När en hel stad sover en lördagmorgon jobbar telefonisten ändå. En sådan morgon tog jag med mig kameran, satte mig på cykeln och klev därefter på tåget som var märkt Alvik som på den gamla goda tiden. Det här tåget stannade dock inte vid Åkerö skola utan droppade av mig på essingön modell större för ett arbetspass i överföringarnas tecken. Men först fick jag chansen att känna känslan av vad folket i stan gjorde dagen innan och må bra över att jag mådde bra och var på väg att smälla in lite goda OB-timmar istället för att ligga halvkrök i sängen och yra om att pizza och cola skulle vara bättre än världsfred.

Vårt nya hem



Hemmagasin vare. Eller?

Om stockholmare


Om man ställer sig på en trottoar en sommarkväll vid niohugget och målar köksstolar. Då hejar till och med Stockholmare på en, så ni vet.

Söndagsångest


Det absolut bästa med att vara student är att man slipper söndagsångest. I och för sig har man ångest lite hela tiden, men man slipper i alla fall den här undergångskänslan när en underbar helg tar slut och man vet att man har eoner med tid på jobbet framför sig (för det finns ju ingen som överdriver mer än en söndagsångestladdad tjej). Men imorgon är det på't igen och nånting med 1000 och några till timmar kvar till semester.

To read or not to read

Fyren

Jag inser att det är mer ortodoxt att rekommendera böcker att läsa, men en sådan där trevlig syjunteblogg lär detta aldrig bli. Men så vänlig kan jag vara att jag meddelar vad ni inte ska läsa. Ni ska alltså hålla er så långt bort från Fyren av P.D. James som det bara går. Jag är verkligen långt ifrån kräsen när det gäller mina deckare så när jag nu meddelar att denna bok är way tråkigare än samhällskunskapsboken i femman betyder det faktiskt en hel del. Mord i en fyr låter som ren och skär sträckläsning men den enda anledningen att de senaste dagarnas raster har spenderats med streckläsning är för att få skiten ur världen. Så ni vet.

There is no danger on the roof, it's only soup fish

Jag vet inte vad ni tycker, men varken engelskan eller webdesignen känns klockren va? Men skorna är snygga!

Teckomatorp


- Vad är klockan?
- Va?
- Det är inte vatten, det är milk. Tja.

En sommar kvar



Jag har i detta nu rätt så exakt två månader kvar till semester. Jag har till och med inte ens påbörjat min sommaranställning. Därför känns det rätt surt att jag sitter här och har en cravig för ledighet och sol och drinkar på uteserveringar som är värre än isbjörnens craving för is.

Aj äm a fjomp, jag vet



I hela två dagar har jag varit utan honom och det är inte så att jag inte klarar mig. Jag bara saknar honom.

Inte a nap, THE NAP

Jag måste bara meddela att den tuppluren som jag tog på två timmar medan jag transporterade mig från Linköping till Stockholm var nog den bästa världen någonsin har skådat. Jag hann inte längre än till Cloetta center förrän huvudet dinglade med David guetta (jo, jag var trött) i öronen och jag sov som en stock. Gilla bus4you!


Copy cat - dogish


Jag är hemma igen. Lite trött så jag tänkte gå och lägga mig nu och njuta av sängen, innan en grabbhelgs-firande pojkvän kommer hem. Därför bjuder jag bara på en kopierad bild från denna bloggen, vars bilder jag myser så av. Och de små fyra är bara för goa. Återkommer imorgon om dagens bravader.

Hemskt, jo - men ack så roligt


Tidigare inlägg
RSS 2.0