Liv
När jag var liten, eller mindre i alla fall, på den glada gamla hockeytiden var jag extremt smygförälskad i Stefan Liv. Jag tyckte nog ett tag där att han var det snyggaste på två ben, framför allt på två skridskor. Drömde lystna dagdrömmar om vad våra barn skulle heta och planerade hur jag skulle kunna ta mig till Jönköping och erövra hans hjärta - eller i alla fall plockhandske. Men, som ni kanske anar, blev det inget.
Med tiden lade sig den blossande förälskelsen. Dock har jag aldrig kommit över att han verkar vara en skön typ. Rätt kul sådär. Så det så!
Med tiden lade sig den blossande förälskelsen. Dock har jag aldrig kommit över att han verkar vara en skön typ. Rätt kul sådär. Så det så!
Kommentarer
Trackback
