My doings


Sitter här i soffan och försöker organisera de mängder bilder som följde med hem från USA samtidigt som jag förundras över vart all slem och skit som kroppen helt plötsligt producerar kommer ifrån. Man lär ju gå upp några kilo i vikt när man är sjuk alltså. Kontentan av my doings är (till allas stora förvåning not) att jag längtar tillbaka. Speciellt till kvällen ovan, då vi spenderade många timmar i en långsam och helt fantastisk solnedgång. Men nu är det som det är och soffan är i alla fall skön.

Resurrection


Jani. Long time no see. Det som hänt sedan sist var att mina hockey/bäbismage-cravings tog över förnuftet och jag åkte till Leksand för att se laget förlora och känna små pojkfötter sparka. Dock gav väl febern aldrig helt med sig och en hosta började spöka i typ torsdags. Igår genomförde jag sedan Lidingö tjejlopp och slutförde den förbannade klassikern. Jag gick hela loppet så speciellt kul var det icke. Men det blev i alla fall gjort.

Som ett brev på posten har jag sedan inte sovit en blund inatt och vaknade imorse med feber för nionde dagen i rad - så idag blev det doktorn. Och när hon kommer in i rummet efter mitt blodprov och snällt meddelar att du har en rätt rejält hög sänka på 82 (skulle tydligen ligga under 8) och konstaterade sedan att jag andades orent i lungorna så slutade det besöket med pencillinkur och hostmedicin (praise the lord). Tydligen på den absoluta gränsen till lunginflammation.

Men nu ser vi framåt. Första pencillintabletterna ligger och gottar sig med äppelkräm i magen och hostmedicinen är från och med nu min allra bästa vän så nu kan det inte bli annat än bättre. Men först ska jag sova, sova och sova.

Betraktelse

Nä, det är inte mycket som går min väg nu. Det känns ärligt som om min goda tur jag alltid haft i livet försvann i och med att jag tappade plånboken i NY och fick tillbaka den. Som om någon där uppe tyckte att min turbägare var skapligt överfylld i och med det och att nu fick det liksom vara nog.

Förra veckan fick jag lov att sjukanmäla mig pga magen, den här veckan fick jag inga jobbpass (och jag tror det beror på att jag skickade in önskemålen lite sent och att de har tappat bort mitt mail), därför måste jag nu kontakta chefen för att se hur det blir. Hon skulle mycket väl kunna säga "kom och jobba imorgon" varpå jag måste säga "nä, jag är sjuk igen". Jo, för hon (jag) som nästan aldrig är sjuk (har i alla fall varit så)) ligger nu här med 39 grader feber och muttrar. Och jag hatar att strula med jobb, vill vara mönsteranställd. Men det är inte det enda, för medan jag ligger här så tickar klockan snabbt mot lidingöloppet. För på söndag ska jag slutföra den där tjejklassikern och att inte delta finns inte på kartan. Men det känns ju som en sådär uppladdning. Sen ska jag till Leksand imorgon är planen för bäbismagehäng, föräldramys och hockey. You do the math.

Man är dock tydligen lite dagisbarn


Efter lite häng igår med ett nyblivet dagisbarn som var lite snörvlig har jag idag feber. Jag har aldrig gått på dagis så jag är väl inte imun mot de bacillerna. Trots detta har vi i alla fall lyckats avklara IKEA - och trots att jag hade feber var det inte jag som led mest där inne. IKEA, mycket folk, skrikande barn och min pojkvän är väl inte den bästa av kombinationer. Nu är jag emellertid slut som artist och ska förflytta mig från sängen till soffan för att titta Jägarna.

Åka buss


Vi kan väl säga så här. Jag och Stockholms busstrafik är inte bästa kompisar. Om det vore en tävling där bussarna fick poäng varje gång jag gjorde fel och jag fick poäng när jag gjorde rätt samt bussarna gjorde fel skulle ställningen nu vara typ 3-0 till bussarna. Efter en dag.

I mina försök att på smidigast sätt ta mig till polishuset lyckades jag komma lagoma 20 minuter för tidigt till hållplatsen som ligger 1 minuts gång från hemmet, missa en buss på grund av vad jag ansåg vara oklar skyltning (men som såklart var helt korrekt), missa nästa buss på grund av kloka ord från Ebba von Sydow som jag fick lov att läsa just då, förvisso lyckas komma med den trejde bussen - bara för att missa att gå av. Naff said.

Just a minute

Jag har gått in i "jag är ledig, ska styra min egen tid och behöver därför inte göra ett jota just nu"-mode (engelskt uttal, inte mode som i fashion alltså) och gör således ingenting. Har ett PM som ska författas men det ska inte in förrän 3 oktober och jag vet i stort sätt vad jag ska fylla de två (!) sidorna med så jag känner inte direkt pressen där. Jag borde i och för sig ta tag i resten av kursen, men har fått för mig att när jag väl tar tag i det kommer jag känna igen en hel del från Sydafrika så känner mig (dessvärre) inte stressad där heller. Har en annan tenta coming up men den är inte förrän november (tror jag) så tar jag tag i det hinner jag ju för bövelen glömma allt innan det är dags, och så kan vi inte ha det. Vidare har jag en massa blogginlägg på G, men då blir det liksom inte så att jag tar fram datorn (har numer en sådan där iPad (fråga inte) så de nödvändiga surfningarna på era bloggar fixar jag ändå).

Men skam den som ger sig. Så igår var jag på gymmet, idag har jag gått morgonpromenad och i eftermiddag ska jag till gymmet igen. Och jag kan inte nog betona hur bra det känns att gå de där promenaderna. Speciellt när man har högklassig intelligent underhållning i lurarna. Rekommenderas varmt.


En morgon i korthet


Not so much

Jag vaknade och snozade lite lagom. gick upp och tog så lång och varm dusch att jag nästan svimmade (stod och sniffade kalluft genom badrumsfönstret), åt en god frukost, klädde på mig hyffsat snygga kläder och började packa väskan. Jag fick med mig mellanmål ett, en lunchlåda, en dator, träningskläder, kalender, pennfodral, pluggböcker, lypsyl, mellanmål två, plånbok, nycklar och telefon. Väskan blev stor och tjock och jag haffade cykelnyckeln och kastade mig ut genom dörren. All set to go trodde ni - men ack så fel ni har.

Väl nere vid gatan kom jag på att min ljudbok som befann sig i iPoden inte var med (och det var ändå slutspänningen som var på ingående), så det var bara att springa upp igen. Nästa gång tog jag mig ner för trapporna och ut genom dörren innan jag kom på att hela eftermiddagens tur till universitetet byggde på en träff med en polare där bokbyte skulle äga rum, och att det då kan vara bra att ta med sig böckerna. Så upp igen. Sen var det brottom så jag proppade ner all packning i cykelkorgen och slog nästan nytt rekord i att ta mig till tvärbanan. Den var sen - jag skulle bli sen till jobbet.

Men eländet är inte över. När tvärbanan tillslut kommer kliver jag glad i hågen på och trängs med resten av Stockholms befolkning. Jag kommer en station innan jag inser att passerkortet inte är med. Det ligger hemma. Och det är liksom ingen vits att komma till jobbet utan det - så jag klev av, tog första bästa tåg tillbaka en station, kastade mig på cykeln (och slog nytt rekord i att ta mig hem fort), kutade upp för trappan, hämtade passerkort och näsdukar (någon förutspådde vålsam ansträngninssnuva och häftiga svettningar), slängde mig ner för trappan, upp på cykeln, tog i bästa tour de france-anda rygg på en kvinna som skulle åt samma håll som mig, körde om samma kvinna när hon verkade ha tappat stinget av att ligga först i uppförsbacken och var i ett tjoho framme på perrongen igen. Därefter följde som sagt svettningar deluxe med meföljande striptease på tåget.

Men fram kom jag 40 minuter för sent. Månadens anställd är jag.

Not agreed

Min kropp och jag är inte överens och har så inte varit på rätt många timmar nu. Resan hem startade väl vid utcheckning 12 i förrgår USA-tid, dryga 40 timmar sedan, och sedan dess är vi inte bästa kompisar. Man kan säga som så att om jag och min kropp hade träffats på krogen just nu hade jag inte fått ligga. Kroppen tycker nämligen att jag ska sova, sova och sova samt hålla mig borta från all varm- respektive kalluft. Mycket sömn och lagom temperatur i härlig svensk anda är vad den längtar efter. Jag däremot har under dessa timmar sysslar med precis motsatta saker. Jag har framför allt inte sovit och jag har farit in och ut ur luftkonditionerade utrymmen som en tätting. Och har inte luftkonditionering funnits tillgänglig har jag sett till att springa fram och tillbaka över gator för att leka sol/skugga/sol/skugga-lekar. Och nu när jag är hemma sover jag av någon anledning inte heller, utan har lust att städa garderob, packa upp, äta godis och titta på friidrott.

Gissa vem som vinner.

En stilla önskan



Vill. Hem. Nu.


Tristess


Det här med att vara hemma och inte ha något att göra - det var dels länge sedan, dels mycket tråkigt. Jag har, som vanigt, plöje hela tablån på tv8, sen tittat på Sometimes in april (som i och för sig var väldigt väldigt bra, men så hemsk så livet blev tråkigt ändå), sen lyckades jag spendera någon timme på oklar aktivitet för att sedan sova två timmar (och drömma om saltlakrits). Sen kom pojkvän hem och räddade mig. Så imorgon blir det jobb oavsett vad. Katrinplommon är inhandlade för att få fart på jäkelskapet och om det så krävs tar jag med mig vetekudden och lider mig igenom åtta timmar.

Vad sa doktorn


Mitt besök hos doktorn blev ett sådant där makalöst otajmat besök. Magen skötte sig exemplariskt hela morgonen och någon feber bjöd då rakt inte till när jag var där, vilket slutade med att doktorn gick med på att dubbelkolla för urinvägsinfektion (eftersom jag bönade och bad) och skickade sedan hem mig med de lugnande orden "kanske eventuellt möjligtvis någon form av maginfektion, kan väl hålla i sig i någon dag sådär". Kände mig som sagt som hypokondriker. Men på eftermiddagen började magen strejka igen, så jag är banne mig inte låtsassjuk. Jaja, håller det i sig i flera dagar till skulle jag komma tillbaka, så han var ju inte otrevlig. Så länge går jag igenom en hel värld musik och knaprar finn crisp - och hoppas att lite fibrer ska göra susen.

06.45


Blindstyre


Igår när jag lite smidigt skulle torka svetten ur ansiktet efter löprundan med hjälp av mitt linne hände det som inte får hända - jag drog ur linsen. Jag räddade den och försökte få in den igen, men med mina efter-löpning-skakiga fingrar slutade det hela med att vinden valde att lägga den lilla rackaren på backen där den snabbt som en trotsig treåring gottade ihop sig med både stenar och barr. Så för att försöka bevara den del av synen jag fortfarande har kvar beslöt jag mig för att låta den ligga kvar. Hemfärden på cykel blev sedan en ny upplevelse. Jag vågade inte chansa på att man ser bättre med båda linserna ur så jag behöll den ena och det enda jag kan säga är att det är ett mirakel att jag inte drog rakt in i första bästa lyktstolpe. Jag var på väg att krocka med en aningen vinglig man på cykel då min avstångsbedömning låg lite i bakkant och en bom som helt plötsligt dök upp mitt i vägen var inte min bästa vän.

Men hem kom jag och som tur var hade jag i alla fall ett par linser kvar. Men det känns inte som om jag chansar på att åka på semester med bara ett par ögon, så återigen dags för världens tråkigaste utgift.

From before




Insåg att jag sportade någon form av amish-look idag med heltäckande svart på kroppen och en oklar flätkonstellation i håret. Men det kunde vara värre, med lite god fantasi kan man ändå nästan få stilen till att vara sådär modern "native American" kanske. Men när jag på rasten fann mig själv sitta och laga en jacka som ser ut att vara gjord av en potatissäck från farmors källare med nål och tråd - då insåg jag att min status i Las Vegas kan komma att bli en rätt tveksam historia. Jag är lite osäker på om de ger de finaste rummen till 1800-talsmänniskor?

Please



Det stundar en helhelg i skärgården, så kroppen; jag vill inte bli sjuk!

Som det är


Livet är bra orättvist. Medan jag har en nytillkommen livsglädje som sprutar åt alla håll (seriöst, cyklade i motvind igår och tänkte "vad underbart när luften liksom serveras in i munnen...") ligger pojkvän däckad i sjukdom. Men det är bara att pumpa på, har märkt att han inte blir friskare av att jag sitter och tycker synd om honom.

Så imorse blev det morgonpromenad. Senare idag blir det häng på grönan med Hanna, Hannas pojkvän, Hannas pojkväns kompis, Hannas pojkväns kompis flickvän och Pettersson. Därefter är det någon form av middag inplanerad. Mycket trevligt ska det bli, bara trist på vinet att jag ska jobba tidigt imorgon.

Smokey morning



Uppenbarligen har jag nu kommit så långt i mina försök att lära mig dricka kaffe att jag nu i alla fall tar morgonens proviva i kaffekopp, alltid nåt. Annars sitter jag mest och irriterar mig på våra grannar. Jag har för mig att jag har nämnt min granne mitt emot som röker 395 gånger per dag. Varje gång jag tittar ut sitter hon där och inhalerar farligheter och ser irriterande ut. Men på senaste tiden har det blivit värre för nu har det till och med börjat lukta (nä förlåt mig, stinka) rök i vår lägenhet. Vi har hängt ut genom både fönster och från balkongräcken för att hitta den skydliga och igår fann vi henne. Grannen bredvid sitter ute och leker majbrasa minst lika många gånger per dag och hennes brasved stinker skit rent utsagt. OCH hon ser lika irriterande ut. Så nu lägger vi oss i rökos och vaknar i rökos. Jag slår ett slag för rökrutor nere på gatan för hyresgäster, yes I do.

Britter v Amerika


Det här klippet har jag nu roat mig med halva gårdagskvällen och hela morgonen. Pojkvän dog nästan vid te-avsnittet. Så det är bara att titta och njuta.

Annars vaknade jag dagen till ära med ryggont, eftersom jag inte orkade gå på toa när jag vaknade mitt i natten - kissnödig som få. Smart.

CV



Då var det dags igen då. Nu när man snart närmar sig vuxenlivet skall det på riktigt författas ett CV, som förhoppningsvis ska fixa biffen åt mig. Så nu när det är lugnt på jobbet tänkte jag gå igenom mitt liv och vad jag har åstadkommit egentligen och stapla upp lite stödord. Som bilden visar har jag stenkoll på läget. Idéspruta goes large. Men jag börjar bli riktigt grym på att trumma med fingrarna och rulla tummarna.

Fotbad


Varje dag när jag kommer hem från jobbet tar jag mig ett fotbad. "Å mys" tänker ni. "Rädda mitt förhållande" säger jag. De där förbannade skorna jag har gör ingen människa lycklig efter en dags använda kan jag lova. De har tvättats, sanerats, blivit utelåsta på balkongen som straff, fått utgångsförbud - men inget hjälper. Det hjälper heller inte att slänga in fötterna under rinnande vatten tillsammans med lite tvål på fossingarna (en eller två gånger). Nepp, det enda som gör det drägligt att vistas inom fem meters avstånd från mig efter att jag tagit av mig skorna är att ta ett minst fem minuter långt fotbad med mycket tvål i vattnet för att liksom desinficera fötterna riktigt rejält. Avslutar man behandlingen med en riktig intvålning och sjöljning under duschmunstycket blir jag återigen accepterad in i huset och får ligga i samma säng som pojkvännen hela långa natten. Bara för att göra om samma procedur dagen efter.

Tidigare inlägg
RSS 2.0