Dag 2, min första kärlek

Det här var lite svårt måste jag erkänna. För i ärlighetens namn var jag kär vid fem års ålder. Han hette Fredrik och var min morbrors bästa kompis. Så varje gång de lekte sprang jag efter och skulle vara med, pussa, klappa och annat sånt där otukt man sysslade med vid den åldern. De måste varit 14 och jag måste varit väldigt, väldigt jobbig i deras ögon.

Så nog har man väl varit kär i olika stadier i livet, bara det att när man utvecklas själv utvecklas kärleken likaså.

Annars ses väl mitt ex antagligen som min första kärlek. Eller det var väl i alla fall min första lyckade kärlek. Jag var också väldigt kär i en kille som hette Lasse på högstadiet, i två år. Men det var en väldigt olycklig kärlek, många tonårstårar över honom. Men exet, som heter Daniel, var jag tillsammans med många år och han har betytt mycket för mig. Men trots att vi var tillsammans i mer än fyra år till jag var 21 var det puppy-love (alltså rätt omoget på många sätt) och såhär i efterhand har jag insett att allt verkligen inte var guld och gröna skogar tillsammans med honom. Men sånt är ju svårt att veta när man inte har så mycket att jämföra med. Så jag är extremt glad över det förhållandet men är ännu gladare över att det tog slut och allt jag tillslut lärde mig vad jag mår bra av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0