Johannas...

Detta resulterar i att vi nu, med ett till hälften förfruset ansikte beger oss ner till pappa...

Vyn från granberget var bedårande!

- Fyra julklappstillfällen

- En nyfödd bebis

- tre hundar

- Vält julgran

- En mängd julsånger

- Arton personer på middag

- Mängder med godis

- Morgongröt

- En oerhört bestämd liten tomte

- Två tvillingar

- Löpning över gården med köksstolar

- Kladdkaka

- Skötbord

- Trettiotalet rim och oerhört fula paket av Viktor

- Två gånger julevangeliet

- En smitande hund

- Buzz

- Vika servetter

- Någonstans runt fem liter julmust

- Kvällsgröt

- Princesstårta

- Två tvillingar som inte sitter still en sekund

- Bebisspyor

- En vunnen nästrimmer

- Aladdin

- Två hundar som är osams

- Spontanrim

- En enorm resväska

Och som grädden på moset en katt i slagsmål. Fast det var i och för sig idag så det hör ju inte till igår. Men endå.

Jag är lite trött idag, men sov gott i sann broder-syster stil i tarrsängen. Dagen idag är tillägnad mina kära vänner! Ska bli vansinnigt roligt. Men först ska jag äta lite till, mest godis men en del mat också. Och säga hejdå till bebisen.

Vi ses snart va?!?

Med de orden vill jag önska alla mina nära och kära en riktigt GOD JUL och hoppas ni får en underbar dag i ett underbart vinterlandskap!

ps. Skorsten är väl ändå ett mycket konstigt ord. Hur får man ihop skor och sten till något som ska sitta på taket och ryka. Hade jag vetat att det stavades sådär skumt finns en risk för att jag hade blivit filosof, så det var väl tur att jag upptäckte det nu och inte tidigare.

- snö. Check

- Kallt. Check (fast kan förvisso ändras tills imorgon)

- julklappsstress. Check

- En sista vända till blg inplanerad. Check

- Juldagen färdigplanerad. Check

- Potatisar skalade. Inte check, men det är planerat till morgondagens förmiddag

- Julklappspapper. Check

- Att tejpen antagligen kommer ta slut. Antagligen check

- Julgran. Check (sen första advent, men pappa och Viktor är ute nu, för säkerhetsskull)

- Inplanerad uppesittarkväll. Check

Ser stabilt ut!

Allt är bra hemma i alla fall, förutom att gårdagen kanske inte gick helt smärtfri. Viktor hämtade mig på tåget och vi åkte hem till pappa. Efter ett tag åkte sen Viktor till Leksand - med min väska i baksätet på bilen. Den väskan var en ganska stor del av mitt liv kände jag, och speciellt mina godnattrutiner. så han fick vända och köra upp väskan till mamma (där jag tänkte sova) och sen åka tillbaka till Leksand. När jag sedan, efter ett antal timmar, hade förlorat på Monopol så skulle jag bege mig till min mor för att vidta mina godnattrutiner kom jag på att mamma hade babblat om någon nyckel (när jag inte var alltför koncentrerad på vad hon sa, det var skidskytte på tv). Sagt och gjort, Viktor hade nu låst in min väska hos mamma och åkt till Leksand. Så skillnaden från när väskan var i Leksand var inte jättestor.

Då kom vi på att Petrus hade en nyckel. Men vart var Petrus?!? Hos Stefan visste jag, men vart Stefan bor kan man undra. I Västanvik visade det sig - alltså halvvägs till Leksand. När skulle han komma hem då? "Öööh, ja, alltså, jag vet inte, öööh, alltså, men om ingen kan hämta mig så får jag väl sova här". Pust. Jag är trött, har suttit på ett tåg i fem timmar och precis blivit utklassad på Monopol, det spelet i världen som kan göra en på absolut sämst humör. Men det var alltså bara att sätta sig i den andra bilen och hämta en lillbror och en nyckel i Västanvik, ringa den andra lillebrodern och säga att det var lugnt (vilket han i ärlighetens namn inte brydde sig så mycket om). åka och lämna bilen hos far, traska upp till mor (utan långkallingar, eftersom de låg inlåsta på dstinationen) och slutligen gå lägga sig.

Väl där tog historien om en katt och Johanna i ett härbre vid, men det historien får förtäljas vid ett annat tillfälle.

Jag vill ha pulkaåkning hemma, så ni vet!

Jag har lite separationsångest också för att åka ifrån min kärlek här hemma, Fredrik alltså. Inte granen, även om jag är rätt förtjust i den också. (Har ni förresten märkt att han har fått växa ifrån pseudonymen skägg? Det har han märkt i alla fall, men jag tyckte han var mogen för det). Jag ska inte vara ifrån honom sådär väldigt länge (en vecka), men det känns som en förvarning för vad som komma skall. Jag åker i alla fall hem imorgon, och jag kommer sakna dig Fredda!

Sol, snö, kyla och en sprillans ny iPod har det varit i alla fall.

Sen var det så att när jag var ute häromdagen och gick så funderade jag en del. Och som vanligt beter sig inte min hjärna alla gånger som vanliga människors hjärnor fungerar, så det jag gick och funderade på var bröllopstal. Och när jag väl var framme vid promenadens mål hade jag funderat ut ett tal till Hedlunds bröllop. Den enda haken med det hela är att Linda måste gifta sig först i kompisgänget för att talet ska fungera. Så då var det bestämt! Bara så ni vet allihop (och framför allt Linda då kanske).

Men då, mitt i kaoset i mitt huvud steg Simon fram. Jag skulle vilja presentera Simon på något väldigt främjande sätt, men det jag kan säga är att han heter Simon och jobbar på Konsum. Fredda sprang hem för att hämta plånboken (vi fick tillåtelse) men någon gång under Freddas löptur lessnade nog Simon och kom på att han ville hem så han betalade vårt godis - och juicen. Ur egen kassa. Gav mig växel och sa att vi skulle ta det någon annan dag. Någon annan dag. Finns det sådana personer? Och det var ju inte direkt livsnödvändig föda han betalade för. Eller i alla fall inte livsnödvändigt objektivt sett kanske. Jag är så lycklig över att ha träffat denna människa så jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Eller det vet jag visst, till soffan och äta godis!

Den hänger så fint på min arm. I den har jag allt jag behöver, högklackat, smink, handskar, mössa.

Det kommer gå fort i alla fall.

Dagen har börjat bra. Lite fil och musli, fick reda på att det är skidskytte om en timme och några kolor så att sockerbalansen återställs. Fram till skidskyttet ska jag göra lite seriös julklappsefterforskning på nätet tror jag.

Har ni nåt bra recept på nåt gott att baka kan ni väl ringa och meddela mig under dagen!

Men innan det bär iväg ska det bloggdesignas lite, letas lite recept och tittas på ett glee-avsnitt tror jag.

Nädå, men lite bitter blev jag nu, medan jag sitter här framför vinterstudion och myser.

Vet ni någon som vill ha en lägenhet i Linköping, let me know.

Hem kom i alla fall pojkvän och frågade hur det gick med mitt donande. Jo tack bra tyckte jag, medan jag pillade lite i naveln och konstaterade att vissa norrbaggarna skjuter alldeles för bra i den där ädla sporten. När är du klar då, undrade han. Sen, svarade jag, jag åker efter skidskyttet. Hans nästa fråga förvånade mig dock något; var har vi paketsnöre? Men tänkte inte mer på det.

Sagt och gjort, skidskyttet tog slut och norrbaggen vann. Svenskarna kom inte alls så bra, om det är någon som är intresserad. Men vi har hoppet uppe inför morgondagens jaktstart ändå. Men jag hade väl ändå inte så bråttom iväg, seg som jag var. Då sitter en pojkvän helt plötsligt vid köksbordet med en pilimarisk uppsyn och kläcker den alltför sällan förekommande frasen "jag har en liten julklapp till dig här, som du nog måste öppna nu".

Några slags glädjeuttryck följde.

Jag öppnade paketet (som var ett kuvert med en liten bit paketsnöre på, taget från en av paketen som ligger under granen). Ytterligare glädjetjut, eftersom han hade fixat finfina platser till Lars Winnerbäck-konserten ikväll. Utsåld konsert hade jag hört. Å så glad jag blev. Sen blev jag utkörd ur lägenheten, eftersom jag ju fortfarande hade en del att göra.

Så jag tog Linköping runt på cykel i rekordfall och fick iväg mitt brev till ambassaden. Sen kom jag hem, fick i mig lite pizza, duschade och hamnade i en taxi ut mot Cloetta.

Där satt jag sedan och mös för hela livet i två och en halv timme. Underbart! Tack älskling, det var det bästa jag kunde ha fått! Den här kvällen tar jag med mig till Sydafrika och den tänker jag leva på i fem månader. Älskar dig!

Ikväll är det i alla fall julsittning. Jag ska gå dig och representera det äldre gardet,  de där som varit med på alla dessa sittningar en miljon år typ. Sen måste jag ju hålla koll på hur Jur6 klarar sig. Näääää, jag ska ju dit för att äta julmat!!! Så ha en trevlig kväll mina vänner!!!

---

Kom på att jag även drömde att Rebecca fick mig att börja grina med hjälp av en makalöst äcklig spindel. Det var inte snällt alls! Jag satt i ett hörn av balkongen (i samma stora hus) och skakade av skräckblandad gråt. Suck.

Imorgon bär det i alla fall av till Örebro. Fick för mig att man kunde ju ta sig ut på någon liten tripp när man är ledig. Örebro blev valet efter alla erbjudanden på grund av en kombination av hög koncentration av vänner, en kort och billig resa, nyhetsvärde. Ni fattar igen. Men det ska bli jättekul och se vad Örebro har att erbjuda en snötom december.

Men först måste vi tvätta här hemma.

Fredda åstadkom detta:

Jag har vaccinerat mig idag. Men inte mot den där överskattade svininfluensan (den kön var alldeles för lång när vi försökte härom dagen) utan mot nåt annat skit. Hepatit och Polio tror jag. Duktiga jag!

Två (!!!) år sedan tog de mig igenom fastighetsrätten, roligaste kursen på programmet. Och i våras fixade de en prima C-uppsats. Känner mig nästan lite rörd.

Men skit i det. Nu ska jag ägna mig åt mänsklighetens räddning till den lediga hemmafrun. Glee. Musik, dans och då och då ett glatt ansikte. Perfekt underhållning när karln inte är hemma. Att rekommendera!

Maken till smickrande bild hörrni. Haha.