Köpslag

Jag sitter i soffan och laddar. Jag ska ner till förrådet. Efter evancerat köpslående mellan mig och karln där matlagning, diskning, tvättning och ett förrådsbesök var det som skulle redas ut anser jag mig ändå som vinnare då jag slapp tvättstugan. Men ändå, jag ska ta mig ner till förrådet som gud glömde. Och inte nog med att jag bara ska dit. Jag skall addera vinterjackor och datakartong till infernot där nere, samtidigt som jag skall fotografera stolar som skall säljas (en ytterligare anledning till att jag åkte dit på det (förutom tvättstugan) är att jag eventuellt har tappat bort tidigare tagna bilder). Och skall stolarna fotograferas lär de först grävas fram. Önska mig lycka till. Vi får väl se om jag kommer tillbaka.

Hockey

Sitter och tittar på kvalserien och ryser som bara den åt vad Växjö håller på med (nu kvitterade iof Modo, men ändå). Om man önskar att man själv hade varit i publiken en match som denna, och att matchen hade gått i Tigera, och att Leksand hade gjort mål. Men nu är det inte så (och det lär väl ta ett tag innen det kan bli så igen, hmpf), så jag hoppas istället att Växjö får gå upp, det vore ju rätt kul att möta Modo nästa år i alla fall.

Omelett

Dagens måltid blev omelett. Också något jag rekommenderar när det gäller "kolhydratfritt" i maten och/eller om man vill göra nåt enkelt när man kommer hem sent. Även det här receptet kommer från Icas "billiga veckan" och även den här gången glömde jag fotot. Use our imagination.

Fräs en skivad röd lök, ett paket chorizo och en röd paprika. Ha i en påse bladspenat sista minuten. Häll sedan ner det frästa i en ugnssäker form. Vispa ihop 8 ägg, 1 dl vatten, 1 dl riven ost, salt och peppar och häll över grönsakerna och korven. Sen in i ugnen sisådär 20 min eller lite till. Tills ägget har stannat. Gott och mycket mättande med lite sallad och (om man vill fuska lita) vitlöksbröd (eller vanligt bröd såklart). För övrigt kan avocado med örtsalt utgöra den godaste sallad som finns.


Träningsvärk från..

Okej, jag är medveten om att mina bröstmuskler börjar konspirera mot mig den sekunden jag börjar tänka på att utsätta dem för ett träningspass. Men det här är bara löjligt. Vaknade i natt med en sprängande smärta i vänsterbröst utan att förstå någonting. Imorse fick jag svaret, sträcker jag armen rakt ut åt sidan går nog muskeln sönder och lämnar helt enkelt kvar smärta. Om jag skulle vara med i en film där jag skall möta någon på en flygplats och komma springande med öppna armar - hade jag fått säga upp mig kan vi konstatera. Fredda snackar nåt om inflamerade muskelfästen, jag snackar synd-om-mig.

Så jag skrotar idén med att konka 299 kg böcker till skolan idag och stannar helt enkelt hemma. Planerar att skriva samtidigt som jag ämnar plöja tv8:s hela tablå i god hemmafru-anda.


Äh, vad säger jag

Hittade de här i ugnen...


Husfru

Mina husfrukvaliteter kan verkligen diskuteras. Jag slänger inte direkt ihop nåt sånt här på en söndagseftermiddag och tårtan som jag faktiskt gjorde till min födelsedag ser då rakt inte ut såhär. Men en sak kan jag fixa i köket i hemmakvinna-anda. Inlagd gurka. Det du behöver är:



och


Klipp sedan sönder påsen och töm innehållet i burken och vips voila så ser det ut som högst egen-inlagd gurka, medan du egentligen sprang till ica och tillbaka på en kvart.


Vad säger ni om att köra Johannas husmorsskola?

Argsint

Vet ni vad jag blir förbannad på? Jo, det ska jag tala om. Jag blir arg som ett bi på folk som skyller på fel saker. Som letar syndabockar och skandaler runt varje hörn och som felprioriterar så in i bomben istället för att faktiskt lösa problemet. Till exempel den där granskningen av Silvias pappa som visade sig vara nazist. Och jo, förvisso blev hon arg och eldade på det hela lite, men folk som då på riktigt tycker att hon inte är en värdig drottning kan väl bara gå och lägga sig på närmsta soptipp och ligga kvar där. Det är väl för sjutton inte hennes fel. Eller utställningen vi var på i söndags (jo, ni har hört om den förut). När man lästa kvinnornas berättelser blev man såklart arg (ledsen/förtvivlad/frågande osv) på den omänsklighet de blev utsatta för. Men när man sedan läser att de på ett mirakulöst sätt överlevt, om än med ett barn i magen, bara för att bli bortstötta av den famlilj de har kvar för att barnets "familj" har dödat deras familj, då blir det ännu värre. Det är inte barnets fel att det som hände hände. Eller så är det kanske Maud Olofssons fel att det går dåligt för SAAB, eller?? Eller Olle och björnen. DET ÄR INTE BJÖRNENS FEL ATT OLLE ÅKTE NER I IDET. Björnen gjorde ju bara rätt som försvarade sina ungar.

Och alla har rätt till en åsikt, ja. Men ibland har vissa bara fel.

Inmätning 1

Well, jag har slarvat, men det har i alla fall inte gått åt fel håll.

Tidigare resultat.

Midja: -1,5
Love handles: 0
Rumpa: 0
Lår: 0


Shining eyes


Jag lider av syndromet kan-inte-sova-när-freddas-klocka-har-ringt-och-han-har-inte-gått-upp-än. Då ligger jag och är lite stressad för att han skall försova sig. Så när han snoozar så somnar jag inte på riktigt. När han sedan börjar dagen med att titta mailen och ser att han har fått en faktura med en påminnelseavgift som vi då rakt inte känner till, tja, då vaknar jag på riktigt. Så det blev en morgon i bästa sängen med angry birds. Nu har jag varit vaken jättelänge men fortfarande har jag hela dagen kvar. Lyx.

P R

Om jag inte hade hamnat in på en fem och ett halvt år lång strikt akademisk och teoretisk utbildning hade jag blivit medarbetare på SVT sport eller kläddesigner. Bara så ni vet. Därav är det i detta nu julafton hos en svettig Johanna som inte hann duscha innan det började; Project Runway.


An ordinary day


Hej vad det går. Såhär ser det ut när man sitter i biblioteket med ett högst övertrasserat, och den här gången inte för att jag glömt lämna tillbaka böcker utan för att jag bara har lånat på tok för många. Och för att göra det hela ännu bättre innehåller vissa av böckerna texter skrivna med w när jag tycker det ska vara v. Eller vad sägs om witsord, witnen eller föreskrifwet?

Yes, det är måndag

Nu ska jag till skolan. Har ägnat morgonen åt att prata med Beckasin och blev på så bra humör så jag nu pumpar Daddy Yankee:s Gasolina i högtalarna, högt så till och med uslingarna i källaren csom bankar och borrar och hugger blir störda. Gasolina för att det ÄR gänget en sommar för länge sedan. Ljuva minnen.

Min "stil"

Var en sväng i några affärer idag och jag satte Fredda på att säga vad jag skulle testa. Efter två minuter i provhytten såg jag ut som - han. Jag kan känna att det inte riktigt håller i längden. I övrigt är jag lost, totalt. Jag har en stil-kris och ojar mig vareviga morgon över garderobens skrala (eller kanske inte skrala, men tråkiga) innehåll. Så nu ska här organiseras. Här skall nät-fönstershoppas och utarbetas en plan för vad jag min nya basgarderob skall innehålla. Om sisådär 50 löner kommer ni se en ny Johanna. Be aware.

F to the otografiska

Så har vi då avklarat fotografiska museet i Stockholm. Och med avklarat menar jag varit där en av många gånger. Mitt mål var utställningen intended consequences (som jag skrivit om tidigare) och efter den så orkade vi inte riktigt ta in något mer, så vi ska tillbaka (om inte annat så för att köpa den här som plansch). Intended consequences var allt jag hade hoppats på och lite till. Bilderna var fantastiska, men det var inte riktigt de som utställningen ÄR, om ni fattar. Det som var bäst, och absolut värst, var berättelserna till varje bild. Kvinnor som först fått se hela sin familj dödas för att sedan bli våldtagna av ibland okänt antal män och lämnade gravida och utstötta. De må ha överlevt folkmordet i Rwanda men med ärr som inte går att föreställa sig. I brist på näsdukar kämpade jag för att hålla tårarna tillbaka för att i nästa sekund bli kokande förbannad. Något som jag tycker alla som har chansen i alla fall ska gå på, om inte bara för att få en rejäl ögonöppnare för oss skyddade nordbor.




Vissa fick allt

Jag fick inget - känns det som när man ser sånt här, eller som Fredda sa "det finns så mycket sjuka människor". Hur gör han?!?


Yesterevening

Gårdagskvällen spenderades hemma med Pettersson som besökare på middag. Det bjöds på en inte alltför avancerad men god varmrätt bestående av tortellini och bacon. Till efterrätt bjöds på någon månad gammal pannacotta. Så nu vet ni standarden på middagsbjudningar hemma hos oss. Ni är varmast välkomna men förvänta er inte tre-stjärnor-i-Michelin-nivå på matlagningen. Vin bjöds det även på, ett eller några till glas. Därav är det ett smärre mirakel att jag idag vaknade pigg som en lärka imorse klockan nio - ny tid. Åtta gammal tid.





Idag skall Fotografiska besökas. Som jag ser fram emot det.

Q

Hmmm, en kort fråga såhär på kvällskvisten bara. Jag har märkt att jag varierar vilt mellan att ha bilderna först eller sist i inläggen, alltså före eller efter texten. Märker också att detta kan bli lite rörigt (eftersom jag själv tittade in på bloggen och inte hängde med ett dugg). Så frågan är alltså; ska texten komma före eller efter den eventuella bilden i inlägget? För konsekvensens skull. Det är ju ändå ni som ska läsa.

Earth hour

Släcker ni? Vi släcker!


Det blev en sväng på söder





Jag mötte upp Karin för en lunch idag. Alltid lika trevligt. Vi tog oss till fotografiska museet för att testa deras restaurang. Men det visade sig att den låg mitt i museet och vi hade väl lagom lust att betala inträde för en lunch, så vi gick vidare - i vad som visade sig vara storm när man vände och gick tillbaka. Väl inne på bakgatorna till vattnet avtog vinden hur som helst och vi hittade ett typiskt söderställe (det syns på folket) och hade en mycket mysig lunch, innan hon begav sig hem för släktmiddag och jag begav mig till Ordning och Reda för att inhandla ett datorfodral. Jo, min pojkvän är stolt över mig.

Just saying

Detta är mitt första inlägg från min nya dator. Den är mycket fin och luktar nytt. Men det allra bästa med den är; den är bättre än Freddas. That's a first.

Nyklippt



I vanlig ordning när jag klippt min (sisådär varannat år) känner jag mig lite förskräckt. Men nu är håret friskt och fräscht och kortare och jag tror det kommer bli kalas när det "lägger sig". Nu städning, någon form av mat med kyckling och vin. Helg vare.

Ähum

Och som vanligt när jag har sovmorgon och går upp i tid för att "ta det lugnt" så skiter det sig och jag blir mer stressad än någonsin. Jag är med andra ord mig själv, om någon undrade.

I've got a plan

Idag är det fredag. Jag har kommit på ett sätt att få riktig fredagskänsla i kroppen, trots att jag ändå är en dubbel heltidsstudent. Jag jobbar fredagar, så får veckan ett sådant där vuxet avslut. Idag är första gången på min nya plan och den börjar helt fantastiskt med sovmorgon. Så jag tog mig upp och la mig i soffan framför nyhetsmorgon och här ligger jag nu och funderar på hur fantastiskt skönt det ska bli att klippa sig i eftermiddag.




Märk väl flasbottnarna till glas...

Meningsfull

Först tänkte jag skriva något om att jag var i skolan idag, hela dagen, och satt med i runda slängar 140 böcker på bordet som jag försökte bringa någon ordning i. Men det var inte mycket mer än så. Sen tänkte jag säga att jag köpt en ny dator som jag skulle hämtat idag, men som jag ändå inte fick med mig hem. Så jag får vänta till imorgon. Och så var det inte mer med det. Funderade även på att dela med mig om den goa känslan av årets första glass, men äh - så speciell var den inte. Så jag säger god natt. Jag är trött.

Trotjänare



När man får hoppa som en proffsfriidrottare mellan alla små vattenpölar som för tillfället pryder varenda gata/gångväg/trottoar för att man blir plaskblöt om fötterna vid minsta vattenkontakt - då är det dags att lägga de gamla trotjänarna på hyllan. Efter ett fartfyllt liv som framför allt bestått av arbete som fotbeklädnad, men även med inhopp som supermodell (se header) har de nu begett sig till de sälla jaktmarkerna. Idag invigs dessa:



Tradition är tradition

Det finns en människa som kan det där med traditioner. Hon börjar ladda för jul dagen efter midsommar och har nedräkning inför sin födelsedag en lagom tid i förväg, och ser sedan till att ingen missar den. Får hon ett paket hoppar hon högt. Hon håller helt enkelt på traditioner utformade på små barnsben. Nu låter det som om hon skulle vara världens mest ego människa, vilket såklart är absolut fel. För hon älskar även alla andras födelsedagar och det är garanterat hon som köper flest julklappar och slår in de finaste paketen till alla andra. Det är helt enkelt så att om det är en persons födelsedag som skall firas så är det hennes, om inte för allt annat så för att hon aldrig skulle missa din.

Så idag är det då dags. Och, eftersom vi nu har lärt oss att traditioner är traditioner och de är då rakt inte till för att brytas så vill jag skicka det största grattis jag kan tänka mig till denna människa, på ett traditionsenligt sätt:

282443-49

Grattis världens snyggaste Becka. Ha en underbar dag tillsammans med din karl i värmen bland alla thailändare.

Mästerkock

Dagens middag blev en superenkel rätt som jag hittade i en 'Billiga veckan' från Ica. Någon form av taco-chiligryta som tog tio minuter att få till. Bra sting för Johannas aningen känsliga mun var det också.

500g köttfärs och en påse taco-krydde stektes ihop som vanligt. Sen var det bara att ha i 1 dl vatten, i pkt krossade tomater med vitlök, en burk (cirkus 300g) tacosalsa och två pkt kidneybönor. Sen puttrade det ihop sig lite medan jag rostade strimlade tortillasbröd i stekpannan. Sen var det bara att smaka av med lite salt och peppar, sleva upp och klicka på lite gräddfil. Superenkelt.



Apropå vad alla mästerkockar måste ha bredvid spisen.



På gatan

Idag hade vi lite ärenden på stan efter skola/jobb så vi skulle mötas upp, eftersom vi kommer från olika håll. Smart. Jag var först iväg från min hållplats så jag bestämde plats och av någon anledning tog jag Malmskillnadsgatan. Sen var jag helt klart först på plats och fick stå och vänta i dryga tjugo minuter (förbannade tunnelbanor. Och nu menar jag inte att bara för att jag stod och hängde på just den gatan och såg ut som jag väntade på något/någon/bättre tider så trodde alla att jag hade ett speciellt jobb. Jag menar bara att om det hade varit någon annan gata så hade helt säkert ingen trott det.

Vårkänslor

Jag gick precis från tunnelbanan till skolan i världens solsken som värmde gott i ansiktet. Med vantarna i fickan, sjalen i väskan och jackan uppknäppt gick jag där och sträckte mig mot solen som en utsvulten fågelunge som ska få mat. Kom att tänka på hemma på gården när man var liten, när våren kom. Man hann inte mer än utanför dörren innan man slet av sig mössan för det var så varmt, medan man i full galej kutade mot sandlådan. Väl framme var man ju ännu varmare så den där fuskhalsduken (sån man drar över huvudet) rök i samma takt som bara händer började gräva i den nytinade sandlådan. Vilken lycka!

kom farmor ut (för jag har ju haft ynnesten att växa upp på en gård där farmor bott tjugo meter från ytterdörren, och där hennes köksfönster vätte rakt mot sandlådan) och startade en harang om att det är fortfarande vinter, det är egentligen inte så varmt och "man ska svettas in våren", medan hon jagade runt gården efter alla klädesplagg jag så glatt hade kastat ifrån mig och som vinden hade virvlat runt. Det var bara att sätta på sig grejerna igen under förmaningar om blåskatarr och lunginflamation. Men när jag sedan gick och lekte bakom ladan åkte kläderna av igen sekunden jag rundade hörnet.


Den sötaste av farmorar.

Entertainment now


Då var den igång och något sånär fungerande. Bara ett problem, att kontakterna ser ut som jag vet inte vad sedan flytten från den gamla hederliga Sony Ericsson-telefon som så länge varit min trotjänare innan. Så sluttampen av kvällen har jag spenderat genom att skriva om alla, manuellt. Kul. Nja.

Ouch

Haha, "dieten" höll i sig i exakt en och en halv dag. Sen fick Johanna ont i huvudet, tog en tupplur, åkte in till stan för att lösa ett av alla världens iPhone mysterium (det med det lilla SIM-kortet i 4:an) och kom på att jag var högst osugen på att laga mat idag. Så vi gick på restaurang. Det var väldigt gott och nu är jag precis sådär mätt jag inte skulle bli. Well well. Nu dricker vi te och skrattar den mätta magen i form framför Erik och Mackan.

Costume

Man i himmelen så jag älskar kostymdramor. Downton abbey på SVT lördagkvällar (eller som för mig, SVT play). Jag dör så bra.




Bajsdag

Idag har inte varit någon bra dag. Fredda säger att han såg det sekunden jag slog upp ögonen imorse, att allt inte var som det skulle. Jag känner mig lite depp. Det började med att uppsatsångesten kom som ett brev på posten eftersom detta var dagen jag skulle åka till skolan och börja kötta tecken i word på riktigt. Efter det gick det väl inte bättre direkt. Först irrade jag biblioteket runt 4 varv till jag hittade en plats med fungerande eluttag. Men där, mitt i den tysta avdelningen, blev jag inte långvarig, eftersom min dator (which I love, så du inte får för dig att göra något olämpligt nu. Ping: datorn) brummar en aning högre än normalt. Den kinesiska tjejen som satt mitt emot mig tittade upp då och då med en arg blick när fläkten i datorn bestämde sig för att öva på sin stand-in roll som Carolas fångad av en stormvind-fläkt. Så jag packade ihop och begav mig mot de mindre tysta delarna. När jag sedan skulle smussla in lunch till datorn och böckerna hämnade det bönsallad i hela väskan. Skolsejouren avslutades med att brandlarmet gick i hela skolan och vägrade sluta, fast det fanns röster om att det var falskt. Då åkte jag hem. Här såg jag 250 kg tvätt innanför dörren. Ni fattar.

Men karln min tar nu hand om tvätten och jag ämnar ta med mig min lilla brummare in till sängen och titta på Glee. Så det ska nog ordna upp sig.



Aubergine och kött

Den här lilla ändringen av mat jag pratade om imorse my vara en diet i den mening att jag ska uppnå något med kroppen, men det är banne mig en lyxdiet. I min värld äter jag det goda och skippar bukfyllan. Är det så att jag vill göra hemmagjord pizza tänker jag inte skippa botten, det handlar mest om att ta bort det onödiga och köra gärnet på det smaskiga. Det enda problemet är väl att det blir lite pilligt ibland att komma på lösningar runt pasta och skinksås - men det är kul också. Så jag tänkte att jag kunde bjussa på vad som inmundigas här hemma till middag, när vi kommer på något kul, ifall någon skulle behöva inspiration.

Idag blev det Auberginegratäng med kött. Superenkelt och mycket gott. Jag har fått receptet av Julia och hon har fått det av mamma-Julia. Så jag tackar Kerstin ödmjukast! Du tar en aubergine och skär den i skivor. Salta skivorna och låt dem svettas en stund. Varva sedan aubergine och krossade tomater med oregano. Avsluta med skivad mozzarella i önskad mängd (mycket). Peppra lite någon gång men salt behövs inte. Sen in i ugnen till osten ser god och smält ut. Till det stekte vi bara lite fläsk-någonting och tog en lite avocado.

Var lite hungrig så jag glömde fota. Ska fixa det till nästa gång.

"Dop"present

På väg hem från Sälen igår svängde vi förbi världens bästa pappa på en snabbfika. Och visade upp Siljansnäs för svärföräldrarna. Med mig därifrån fick jag två ljusstakar som jag fick i present av farmor och farfar när jag barnvälsignades (för jovisst, hedning som jag är är jag inte döpt) och som pappa hittat vid en (tydligen) sällsynt storstädning. Detta skedde, enligt kort i förpackningen 2 juni 1985, så presenten kom fram blotta 26 år senare sådär. Men sött var det, ett bevis på att jag tydligen fanns i människors liv redan då. Själv kan jag inte riktigt minnas det liksom.




Detox


I början av hösten såg jag ut som en balong. Jag tror jag gnällde om det här också, att jag inte kom i ETT par av mina byxor. Jag skyllde helt och fast på allt fett i Sydafrikansk mat (vilket nog egentligen var befängt, borde skyllt på att McDonald's hade drive through) och en sommar i en hotelreception som sålde godis (karaktär har och kommer antagligen aldrig bli min väg i livet).

Tillslut fick jag nog och i samband med att jag blev särbo några månader satsade jag gärnet och ändrade min mathållning lite. Jag tänkte helt enkelt att det är banne mig inte pastan som är det goda när man äter en pastasås, den finns ju bara där för att få upp själva såsen. På samma sätt är det inte riset i sig som förgyller tallriken, utan det är ju faktiskt kyckligen eller vad det nu kunde tänkas vara. Så jag dumpade kolhydraterna, i alla fall på kvällen, och åt sallad eller rotfrukter eller nåt annat gött istället. Till det såg jag till att äta tre ordentliga mål per dag och två mellanmål, med mottot 'aldrig hungrig'. Slutligen slutade jag slänga i mig maten och tuggade ordentligt (i början helt vansinnigt löjligt mycket) och tog på så sätt lite mindre portioner utan att känna mig ett dugg hungrigare. Resultatet blev smashing minus 8 cm i midjan och 4 cm per lår som drog åt skogen på nån månad och en halv, och tada - jag kunde ha mina byxor igen.

Nu ska jag sanningsenligt säga att sambolivet har tagit ut sin rätt igen (karaktär var det) och det går för tillfället inte åt rätt håll. Jag kan fortfarande ha byxorna och det är inte panik, men jag känner att det är dags att ta tag i det hela för att tillfredsställa den inre Johanna. Sen väntar ju även cykling och simning i tjejklassikern, och jag är inte den som vill få punktering när jag sätter mig på cykeln eller sjunker det första jag gör i vattnet. I höst vankas även löpningx2 med tjejmil och lidingömil också, och då kan väl ett och annat kilo mindre komma mer än väl till pass. Sen mådde jag förbannat bra i kroppen av att vara lite ordningssam. Så handlingen igår anpassades till 'mindre potatis mer ost'-dieten och imorse var det inmätning (har ingen våg och ska försöka skita i den måttstocken). Jag känner väl inte att det är nödvändigt att skriva exakta mått, vill inte bidra till varken håntillfällen eller jämförelsehets, men jag tänkte ändå meddela resultat. En liten spark i baken på mig själv.

Så idag 21/3 ligger måtten på
Midja: 0
Love handles: 0
Rumpa (största delen): 0
Lår: 0

Så får vi se åt vilket håll det barkar.

Home again

Äntligen hemma igen. Det var precis så bra som jag anade (lite mindre dock kanske, stugan hade sisådär 12 bäddar - här har vi typ 2). Har haft en prima semestervecka med underbart sällskap i form av svärföräldrar, svåger och svägerska och den sötaste lilla Elsa man kan tänka sig. Vädret har varit så ofantligt vackert och maten har varit prima liv. Men det är ändå skönt att komma hem.


Nu är kylen fullpackad och väskorna uppackade. Imorgon blir en dag jag sent kommer glömma och antagligen inte som en av de bästa. Då ska vi nämligen tvätta allt. Tvättdöden here I come.

Sista dagen




Sista dagen i stugan idag. Vädret har varit så förbannat vackert hela veckan förutom igår, vilket passade lysande bra eftersom vi var slitnare än slitnast. Idag har vi hur som helst hoppat liftkortet på grund av trötta muskler och onda knän och tagit en sen frukost och en fin promenad. Nu funderar jag på om jag ska ta mig till affären och fixa lite efterrätt till kvällen. Någon som har ett bra förslag isf (fort som bara den då)?

I backen vol.2

Fredda: Jag ska nog inte åka idag, känner mig sliten.
Jag ba: Joooo.
Fredda: 'skadat knä'

Förutom det har vi brakat runt längdskidspåren här i omgivningarna och hejat glatt på alla pensionärer och hundar vi mött. Bra går det också. Det är ju bra synd att inte den där tjejvasan är om två veckor istället för om i runda slängar 11 månader och några dagar. En gubbe slängde till och med ur sig "du åker fort" varpå jag blev så rörd och röd i fejjan så jag smälte snön runt ikring mig och skapade en sjö mitt på fjällä.


I backen

Jag ba: Fredda, kolla vad snyggt jag kan åka snowboard.
Fredda: Ja.
Jag ba: Badunk dunk klonk 'kullerbytta' donk dunk 'ont i nacken'.

Så som vi har det

Dagen var dagen vi åkte ner till byn (2 mil enkel) två gånger. Första gången för att hyra längdskidor och nästa gång för att besöka systemet på grund av den utförda längdskidåkningen. Det gäller ju att prioritera. Nu kör vi teletubbies med Elsa (10 mån) och väntar på köttfärsbiffar - medan jag sitter och skriker svaren till 'vem vet mest'.

I stugan





Jag springer runt här som en idiot med kameran i högsta hugg och leker paparazzi. Tvingar folk att ställa upp på bild och sen rattar och knappar jag hej vilt för att se skillnaderna på inställningarna. Förstår dock inte vad jag gör och vad som händer, men ibland blir det mörkt och ibland blir det ljust. Ibland blir det bra och ibland blir det dåligt. Men vi har väldigt trevligt i stugan. Vi paxade dubbelsängsrummet, svärmor har bjudit på delikat mat och jag har redan ätit abnorma mängder godis. Nu är det bröllopsfotografen på tv och vi sitter och laddar, för imorgon blir det skidåkning - på längden till att börja med.

Va gör vi, nu kör vi


Kråkfingrarna i baksätet, would be me.

Vilse

Vi är på väg till Sälen. Sitter i bilen i detta nu, och vi börjar väl äntligen närma oss. Det efter ett antal felkörningar. Man kan konstatera att gps och människa inte alltid hör ihop. Så jag och svärmor sitter i baksätet och läser karta medan männen sitter i framsätet och lyssnar på ett digitalt fruntimmer mer än the real stuff. Ni fattar att det bara kan sluta på ett sätt, fel. Men nu bör inte så mycket kunna gå fel så kartan är bortlagd och skidåsyket framtaget. Äh, vem försöker jag lura. Godispsyket är framtaget.

South buy ing

Befinner mig återigen i Söderköping hemma hos svärisarna. Karln min är inte här än, han är fast någonstans ute på Östersjön i en stor båt som jag tror brukas kallas finlandsfärja (och ja, han är medveten om att det kan få honom att verka vara en desperat 35-åring). Men han borde vara på väg hit nu snart.

Min plan var att jag skulle ta tillfället i akt och bege mig ut med nya kameran och fotografera detta underverk till stad. Och med fotografera menar jag fotografera helt finesslöst eftersom jag fortfarande inte kan något. Men bara det att man ser på kameraskärmen att bilderna blir så mycket bättre bara med hel-auto-inställningen gör att det spritter i hela kroppen. Senaste dygnet har spenderats med Julia och hon har nog redan sett nog av den där kameran. MEN, det regnar. Av alla ögonblick som regnet kunde ha valt så valde det att köra igång sekunden efter det att vi ätit lunch och jag skulle bege mig ut. Så, nu ligger jag istället i soffan och muttrar. Men det kan ju inte hålla på hur länge som helst.

I'm off

Nu lämnar jag palatset för en dryg vecka. Jag är nog en av de mest tragiska människor som finns för jag blir sentimental. Av att inte se mina saker på en vecka. Det är väl ändå någon form av extremt. Plus att jag har packat med mig majoriteten av allt jag äger. Jag har fyra kollin med mig, och enkel huvudräkning ger att det är minst ett för mycket. Man har liksom tre bärställen, rygg och två armar. Men jag har åstadkommit värre saker så vi kör.

Vi får väl se hur mycket jag hör av mig under veckan, men en gissning är att ni inte lär bli av med mig.


Kacka pappsäck

Paret ute i god tid packar. Som sagt stundar en vistelse i sälen nästa vecka tillsammans med karlns familj och planen är att vi ska vara färdigpackade till imorgonbitti. Och det var ju helt klart lättare sagt än gjort. Det här med packning till fjällsemester var ju inte riktigt som att packa för två månader i sydostasien - om man säger så. Varje plagg tenderar att ta upp lite med plats den här gången. Men vi jobbar på. Det börjar faktiskt se riktigt bra ut måste jag säga.


Japp, det ni ser är speciell skadeståndsrätt II, bra bok.



Nu är det bara det värsta kvar, toalettartiklarna. Därav två fortfarande rätt tomma väskor.

Ps. Gammal kamera arbetar fortfarande. Så ni vet.

Kim

Calle Schulman (vars blogg ni skall klicka in på för att stödja barn i Uganda) hade en "bild" på den blivande dottern han fått fram genom att korsa bilder på mamma och pappa. Så jag fick lov att testa. Så låt mig introducera Kim (tjänsten meddelade inte vilket kön det skulle bli, så vi helgarderade dagen till ära), vårt blivande barn.


Det lutar åt att det inte blir några små knoddar gjorda av oss.

Välpackat

Glada som nyutsprungna hjortron har vi nu fått kameran (fast det kan hända att jag är aningen mer exalterad än herrn i hushållet som mest sitter och tittar på filmer från någon rymdfärja). Makalöst så smidigt det gick, stort tack (igen) Emma! Jag fick förvarningar om att den skulle vara välpackad, och det kan man säga att den var. Men inget ont om det, den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge, så efter fem slitiga minuter med saxen i högsta hugg fick jag upp paketet och fick tag på kameran. Jippi! Och hel verkar den vara också. Nästa vecka blir det sälen med svärfamiljen och jag anar vad jag kommer sysselsätta mig med stor del av tiden.


Nu ska här köpas bok och plöjas internet så jag kan lära mig. Det är ju lätt att jämföra med förra ägarens bilder, så man kan ju känna lite press :)

It's a beautiful day

Det är väldigt soligt ute. Helt underbart verkligen. Jag har bara ett problem med våren och det är vinden. Alltid när dagarna blir längre, solen syns allt oftare och snön sakta försvinner så börjar det blåsa. Och inte bara en liten lätt puff à la "å vad härligt med lite frisk luft" utan mer stormbyar à la Carolas scen-fläkt. Jag avskyr det. Det slutar alltid med att jag sitter inne och tittar på solen i vindstilla miljö, och således alltid är den som har vitast ansikte på sommaren. Det är det jag sysslar med för tillfället. Jag ska i och för sig snart bege mig till jobbet, men så länge har jag parkerat i soffan. Tittat senaste avsnittet av Glee och blev sådär tom efteråt när jag insåg att det är en hel vecka till nästa. Ätit en smörgås. Nu lyssnar jag på soundtracket till Inception, rekommenderas. En lugn och vindstilla torsdagsmorgon skulle man kunna säga.




En vecka senare

En vecka senare är den, må hända, lite misshandlad men den hänger fortfarande där. Vår första "arg-lapp".



Med kamera

Idag är en lycklig dag, trots att jag i detta nu sitter på jobbet och är en halv hårsmån från att somna mitt i pensionsutbildningen. För finaste Emma har gått med på att sälja ett stycke kamera till mig (och min finansiär såklart). Och jag har inte riktigt sett att jag ska ha råd med något sådant inom den närmaste framtiden, men nu kommer jag alltså få en leksak snart. Ni kan få gissa vad jag drömt om inatt. Nu önskar vi bara att universum är med mig och beslutar sig för att köra transporten fort från Östersund så kanske, kanske vi kan få den till helgen. Men jag ska inte hoppas för mycket. Är bara glad idag!

En liten omröstning

Jag tänkte vi kunde ha en röstning. På en skala 1 till 10 där 1 är "inte alls" och tio är "jisses, extremt mycket" undrar jag:

Hur mycket syns finnen på pannan?


Jag ger mig själv en stark 9,5.

J.Lo.

Jag måste väl erkänna att jag är rätt nöjd med min header. Den representerar någonstans nivån på både bloggen och mig tycker jag. Men nu har jag ju en sjukt bra idé till en ny. Det kanske inte helt är i enlighet med upphovsrättens alla lagar och regler (oklart) men å andra sidan kan jag tänka mig att rättighetsinnehavaren kanske inte tittar in på bloggen så mycket. Namnet på den här bloggen är ju hur som helst en total rip-off på latinodivan Jennifer Lopez smeknamn J.Lo. Anledningen skulle kunna vara att mina initialer liknar hennes men den egentliga anledningen är faktiskt att storleken på våra rumpor är någotsånär likadan (det skiljer dock en del i höjdcentimeter på var den där storleken sitter). Därav undrar jag nu vad ni tycker om detta koncept som bloggintroduktion, självklart med bild på mig (med påfågelfjädrar som ögonfransar och halva kungafamiljens budget i öronen) och med bloggens namn som rubrik? (jag kan även sjunga in min egen variant på Brittans Toxic och slänga upp som länk i ena hörnet).


Hon har för övrigt snott mitt sätt att skriva JL på, som jag införde i första klass på bildlektionen. Vi fick i upppgift att komma på ett sätt att skriva våra initialer på alla våra "verk" och jag skrev exakt så. Så hon kan knappast komma och härja om copyright här inte.

Kulturmiss

Detta mötte mig precis på twitter:



och jag lovar att jag precis dog en liten bit. Jag inser nu att jag måste börja läsa alla kulturdelar på alla tidningar i den här stan för jag kan inte hålla på och missa sådana här saker i fortsättningen, för jag kände att det kunde bli svårt att hinna dit på en minut som jag hade behövt. Jag kan ärligt säga att detta är något jag hade velat gå på lika gärna som jag ville gå på Kristina från Duvemåla på den tiden det begav sig. Alltså tio år sedan. Och jag grämer mig fortfarande över den missen så ni kan gissa hur förbannad jag är just nu. Jag har ju som sagt blivit en afrika-sucker på senaste och just folkmorden i Rwanda var något jag läste mycket om medan jag var där. Men det är ju i alla fall en utställning kvar att se och läsa, vilken jag ska ta mig iväg till omgående.

På ämnet kan jag i alla fall tipsa om två filmer, sometimes in april och hotel Rwanda. Inget att se om man känner sig lite skör men garanterat ett uppvaknande om man tycker livet är skit.

En bulle med kardemumma

Det verkar som om Johanna, söttand, Lundin kommer bli utan semla denna fettisdag. Man skulle ju kunna råda bot på detta genom att ta sig utanför dörren och åka och köpa en, men så mycket shabrak tänker jag inte ställa till med för en ica-semla, och något konditori vet var inte ens var jag kan finna. Plus att jag har lovat mig själv att inte göra av med en krona denna vecka, efter att (den högst försmädliga) skulden på biblioteket betalades igår. Jag har till och med lyckats motstå frestelsen att sno några enkronor ur myntburken och (ändå) ta mig till ica för att inhandla jäst och baka semlor. Istället har jag smällt i mig fem minipraliner ur en minichokladask samt en passionfruktstryffel från Åre Chokladfabrik som jag fick i födelsedagspresent. Nya tag var det.

Röda hund

Med finnar i hela ansiktet är jag på väg mot jobbet. Herregud var har hänt med mitt ansikte. Från en finne i månaden till två nya varje morgon. Men jag antar att den någorlunda trista sanningen är att denna kropp inte låter sig luras till att tro att choklad är en fullgod middag. Eller att tårta är en ny "metod" att få "en välmående kropp på åtta veckor - med magrutor". Förbannade hud att vara smart. Så i god tisdags-anda får jag väl börja ta tag i mig själv nu då.

Liten

Ett stycke inte alltför stor kusin var här igår och härjade. Jag jobbar stenhårt på att hennes första helt korrekta ord skall bli 'Johanna' men det går väl i ärlighetens namn rätt dåligt. Hon blandar ihop mig med min mor alltför ofta och ibland heter jag både Fredrik och Pappa, men jag vet att hon egentligen vet vad jag heter. Aya låter det då, det kan ju inte vara annat än mitt namn. Hon maskar nog bara för att få uppmärksamhet. Still kunde hon inte stå heller.




Nu börjar vi

Back to reality. Jag ska pallra mig iväg till skolan för att göra rätt för mig - betala av skulden på lånekortet. Och låna en himlans massa böcker igen. Kul. Sen stundar någon form av shoe-shopping, vilket känns betydligt roligare. Sen ska vi se om jag kan få hit lite folk så vi kan äta upp tårtresterna från gårdagen. Det känns nämligen inte så bra att de ligger i kylskåpet och bara väntar. Karaktär är ju inte mitt andranamn direkt. Tur då att dagen skall avslutas på gymmet.

Verkligheten var det ja.

För 26 år sedan

För 26 år sedan vaknade mina föräldrar på BB med en liten nyfödd flicka bredvid sig och kände sig, antar jag, makalöst stolta. Jag kan bara hoppas att de fortfarande är lika stolta över mig. Jag är inte riktigt lika liten och söt längre, men jag har andra kvaliteter nu, diska till exempel. Och nu är jag som sagt 26 år.

Vi började fira födelsedagen igår med en galet god middag och ett galet fint halsband. Blommor och choklad blev det också. Dagen började med att jag inte kunde sova utan låg och var orolig för att missa varaloppsstarten. Jo, något fel är det på mig. Kändes som om jag skulle fylla fem, inte ett drygt ett fjärdedels sekel. Nu sitter jag i alla fall i soffan och tittar på skidor och njuter, pojkvän fixar frukost och den gamla räven Oscar från Siljansnäs åker riktigt bra på tv:n.


Efter frukost blir det bakning. Morbror med familj kommer på fika i eftermiddag och jag planerar sockerchock.

En sista minuten

Jag har nu tagit plats på tåget mot Linköping och lyckades ro åt mig tågets sämsta plats, alla kategorier. Fyr-säte utan bord till skydd för de morgonfeta låren, vilet betyder inget bord till min frukost, gång-plats och ett icke fällbart säte. Och som om det inte vore nog är jag supernervös inför dagens uppgift, övertala min grupp om att mitt uppsatsämne fungerar. Eller framförallt övertala handledaren. Jag som tänkte sova hela vägen. Kommer ju aldrig gå.

Home alone

Här är man själv hemma och firar med en hejdundrans middag. Den stavas godis och ni kan få receptet om ni vill, bara att fråga. Jag borde packa för jag ska ge mig av okristligt tidigt imorgonbitti igen, Linköping kallar, men det blir liksom inte av. Jag skulle vilja ha en bra serie att titta på under tiden, men min dator passar inte in i tv:n och jag vågar inte ladda hem något på karlns dator (don't push it, som man brukar säga). Så jag antar att det får bli några avsnitt vänner och lite slöpackning. Jag har i alla fall tänt ljus för att mysa till det.



(Förresten, vilka konstiga människor det är med i Sveriges värsta bilförare)

Mammas





För några år sedan var mamma min ute och åkte uppe i norrland och åkte förbi en gård med massa uthus på. Där såg hon ett härbre som hon förälskade sig i. Därav parkerade hon helt enkelt bilen, knackade på boningshuset dörr, fick tag på ägaren och frågade helt enkelt vad han skulle ha för härbret. Det var ju inte till salu fick hon höra, men tjatade sig vidare i konversationen och tillslut konstaterade farbrorn att "jo, kanske då. Men då ska jag ha (någonting som jag inte kommer ihåg)". Mor min blev överlycklig, speciellt eftersom hans bud var bra lågt och högst överkomligt. Men lurig som hon är maskerade hon detta, allt för att han inte skulle ändra sig, sa att hon fick ju lov att fundera på det, tog hans telefonnummer och åkte vidare hem mot Dalarna. Efter att hon dansat en glädjedans väl tillbaka i bilen såklart. Sommaren därefter åkte så släkten upp till norrland och markerade och plockade isär det lilla härbret som sedan fraktades till Siljansnäs där det nu står på korngärdet och blickar ut över bygden. Det är verkligen mammas nya bäbis. Jag har sett skisser på det här bygget långt innan huset ens fanns i hennes ägo och hon har nött och stött hur hon på bästa sätt skall kunna få in allt på bästa sätt. Och det har hon verkligen lyckats med. Det är ett hem, men framför allt en oas - på bara några få kvadratmeter.

Och det bästa är att det inte är klart än. Det ska till en gäststuga (till mig...), ett enormt soldäck och en utomhusspaanläggning (badtunna alltså) i skogsbrynet - blotta tio meter från en blåbärsgruva.


Som jag ser ut

Jag hänger återigen hemma idag. Ska förbereda mig inför morgondagen då jag ska till Linköping igen och bli grillad om mitt uppsatsämne. Nervöst. När jag är hemma en sådan här dag brukar jag klä upp mig för att känna mig lite piffig. Egoboost kan man säga. Idag blev det såhär.




Glasögon: för att täcka en otäckt finnigt ansikte
Linne: genomskinligt och på tok för kort för resterande putfit
Tröja: Den coolaste tröja jag har, tillika den mest slitna och smutsiga (spelar ingen roll hur mycket man tvättar den, tre månader sydafrikansk tvättmaskin smutsade ner den mer effektivt än en treåring i höstgegga skulle lyckas med)
Byxor: Leggins i modell välanvända
Strumpor: Avsändare okänd
Frisyr: I väntan på att grannen till frisör skall öppna salongen
Hy: Vintervit

Steffo goes on Larri

Nu hackade han på Larri också, vallachefen ni vete. Där sjönk han. Ajajaj.

Steffo

Haha, tittar på nyhetsmorgon där de pratar bröllopsmode och Steffo är kanske den roligaste någonsin. Han tycker allt är fult, och säger det. Hans kollegor försöker lite fint kalla klänningarna "klassiska" eller "bohemiska" men Steffo står på sig och konstaterar att den är ful. Sen välter han typ provdockorna och stövlar vidare för att titta på inskickade sportlovsbilder - där han konstaterar att en hund ser ut som Roland Persson (tydligen någon kock) samtidigt som han skrattar högt. Stackars hund.

Han är helt klart störtskön. Steffo alltså.

Arga lappen

Idag var dagen då jag för frösta gången författade en anonym 'arg lapp' för mina medmänniskor att beskåda. Körde det säkra före det osäkra och började lapp-kariären i alla lappars vagga, tvättstugan. Vi tycker nämligen att det är ohyffsat att lämna högar med oanvänt tvättmedel i tvättmedelsfacket i tvättmaskinen. Jag menar, vem vet vad de andra typerna i huset använder för tvättmedel - kan ju vara frätande syra i. Bäst att ta det säkra före det osäkra liksom.

I kass skepnad

Jag var på jobbet idag men fick ge upp i förtid. I typ två veckor nu har jag känt mig sliten och varit kraftlös, sovit mer än jag någonsin gjort men ändå varit tröttare än jag någonsin varit. Tillslut idag närmade sig kroppen något som kan kallas feber, utan att faktiskt vara feber. Jag låg nog på stabila 37,0, men det kändes i alla fall som jag hade 37,5. Tog det som ett tecken och åkte hem och förberedde mig för sjukdom genom soffliggande.

Men det kom inget. Jag kände mig rätt fräsch. Till och med hungrig (eller i alla fall sugen). Ända till jag gick ner till tvättstugan. Oklart om det var den psykiska effekten tvätt har eller om det var trapporna upp till lägenheten igen, men nu är jag i alla fall redo att gå och lägga mig.

Host host.

På så dåligt humör

Here we go again. Ekorrhjulet snurrar på och det är dags för tvätt igen. Detta fruktansvärdhetsgöra. Prio ett när jag flyttar till något nytt och större (svårt att flytta till något mindre) är egen tvättstuga så man kan tvätta när man vill, en maskin åt gången, och sen slippa stresstorka och ändå få lov att ha hela det två kvadratmeter stora badrummet. Nä, ge mig en tvättmaskin och jag kommer bli den lyckligaste kvinnan på jorden.

Jag fyller förresten år snart ju. En ny topp på önskelistan kanske.

EWF147311W

RSS 2.0