Johannas...

Tro mig, den där uppsatsen kan användas på en rad olika sätt.

När vi var i näs på midsommar hittade vi vårt drömhus. Och med "vi" menar jag såklart "jag". Och med "drömhus" menar jag "en herrgård". Mitt ute i skogen ligger det en riktig pärla som en gång i tiden var herresätet för någon rik typ som ägde ett järnbruk precis bredvid. Nu är det ett tomt stort hus med enorma rum, enormt kök, personalbostad innanför köket och ett pingisbord. Hade jag haft massa pengar och multum med tid (och inte en utbildning som gör att det blir svårt att få jobb precis mitt i skogen) hade jag köpt det och satt igång med en sju helsikes till renovering. Sen hade det kunna bli sommarparadiset numero uno med sjön ett stenkast bort och en stor gård till för vattenkrig/grillkvällar. Det lovar jag er. Men tills dess är får stället agera herrgården i mina drömmar.

Halv sex imorse slog jag upp mina grön/brun/gråa och insåg att jag behövde gå på toaletten. Väl ute ur sovrummet såg jag sjön ligga med en dimslöja över sig occh solen hade precis tagit sig över talltopparna. Så det var bara att skaka av sig sömnen och ta sig ut med kameran i högsta hugg för att försöka fånga något av den magiska skönhet som var där ute. Vi kan väl säga att jag lyckades sådär. Jag har en hel del att jobba på vad gäller naturfotografering i trollska omgivningar. Men det blev bilder i alla fall. Sen kröp jag ner i sängen igen med stelfrusna händer och somnade gott nära min bästa vän. Man kan ha en sämre start på en dag.

Helgen har nu gått åt till att plöja ljudbok och måla. Det blev även ett par hederliga gamla vänner-avsnitt när ensamheten trängde sig på på kvällskvisten. Det är skönt att vara själv ibland, men det är banne mig bättre att vara tillsammans. Ingen uppsats så långt ögat nått i alla fall. Det jag lyckades skapa var i alla fall detta:

Jag och nacken hängde här hemma hela dagen och blev monsterdeppiga. Jösses så ohälsosamt det är att vara hemma ibland. Så när vi (återigen jag och nacken alltså) skulle möta upp karln på ICA tog vi och gick lite tidigare för att leta vårtecken och försöka se om man kanske kunde få känna en touch av solen på sin bleka hy. Kan inte säga att mitt neighborhood bjöd på enorma vårkänslor direkt, men solen sken mellan husen i alla fall.

Mina husfrukvaliteter kan verkligen diskuteras. Jag slänger inte direkt ihop nåt sånt här på en söndagseftermiddag och tårtan som jag faktiskt gjorde till min födelsedag ser då rakt inte ut såhär. Men en sak kan jag fixa i köket i hemmakvinna-anda. Inlagd gurka. Det du behöver är:

Glada som nyutsprungna hjortron har vi nu fått kameran (fast det kan hända att jag är aningen mer exalterad än herrn i hushållet som mest sitter och tittar på filmer från någon rymdfärja). Makalöst så smidigt det gick, stort tack (igen) Emma! Jag fick förvarningar om att den skulle vara välpackad, och det kan man säga att den var. Men inget ont om det, den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge, så efter fem slitiga minuter med saxen i högsta hugg fick jag upp paketet och fick tag på kameran. Jippi! Och hel verkar den vara också. Nästa vecka blir det sälen med svärfamiljen och jag anar vad jag kommer sysselsätta mig med stor del av tiden.

En vecka senare är den, må hända, lite misshandlad men den hänger fortfarande där. Vår första "arg-lapp".

Man hann inte mer än få tillbaka sambon innan han stack igen. Fest denna gång. Så det blev en sån där änka-kväll ikväll också. Vill ni veta vad jag gjort? Sluta läs nu annars. Jag har ätit våfflor och skapat. Kreativ är jag så det förslår ska ni veta, men bara inne i huvudet. Jag saknar vettiga kanaler att få ut det bara. Ikväll fick jag i alla fall tillslut ut den där bilden på en tavla, men den tål då rakt inte en nära granskning.