Vårkänslor
Jag gick precis från tunnelbanan till skolan i världens solsken som värmde gott i ansiktet. Med vantarna i fickan, sjalen i väskan och jackan uppknäppt gick jag där och sträckte mig mot solen som en utsvulten fågelunge som ska få mat. Kom att tänka på hemma på gården när man var liten, när våren kom. Man hann inte mer än utanför dörren innan man slet av sig mössan för det var så varmt, medan man i full galej kutade mot sandlådan. Väl framme var man ju ännu varmare så den där fuskhalsduken (sån man drar över huvudet) rök i samma takt som bara händer började gräva i den nytinade sandlådan. Vilken lycka!
Då kom farmor ut (för jag har ju haft ynnesten att växa upp på en gård där farmor bott tjugo meter från ytterdörren, och där hennes köksfönster vätte rakt mot sandlådan) och startade en harang om att det är fortfarande vinter, det är egentligen inte så varmt och "man ska svettas in våren", medan hon jagade runt gården efter alla klädesplagg jag så glatt hade kastat ifrån mig och som vinden hade virvlat runt. Det var bara att sätta på sig grejerna igen under förmaningar om blåskatarr och lunginflamation. Men när jag sedan gick och lekte bakom ladan åkte kläderna av igen sekunden jag rundade hörnet.
Den sötaste av farmorar.
Då kom farmor ut (för jag har ju haft ynnesten att växa upp på en gård där farmor bott tjugo meter från ytterdörren, och där hennes köksfönster vätte rakt mot sandlådan) och startade en harang om att det är fortfarande vinter, det är egentligen inte så varmt och "man ska svettas in våren", medan hon jagade runt gården efter alla klädesplagg jag så glatt hade kastat ifrån mig och som vinden hade virvlat runt. Det var bara att sätta på sig grejerna igen under förmaningar om blåskatarr och lunginflamation. Men när jag sedan gick och lekte bakom ladan åkte kläderna av igen sekunden jag rundade hörnet.
Den sötaste av farmorar.
Kommentarer
Trackback
