Johannas...

För några år sedan var mamma min ute och åkte uppe i norrland och åkte förbi en gård med massa uthus på. Där såg hon ett härbre som hon förälskade sig i. Därav parkerade hon helt enkelt bilen, knackade på boningshuset dörr, fick tag på ägaren och frågade helt enkelt vad han skulle ha för härbret. Det var ju inte till salu fick hon höra, men tjatade sig vidare i konversationen och tillslut konstaterade farbrorn att "jo, kanske då. Men då ska jag ha (någonting som jag inte kommer ihåg)". Mor min blev överlycklig, speciellt eftersom hans bud var bra lågt och högst överkomligt. Men lurig som hon är maskerade hon detta, allt för att han inte skulle ändra sig, sa att hon fick ju lov att fundera på det, tog hans telefonnummer och åkte vidare hem mot Dalarna. Efter att hon dansat en glädjedans väl tillbaka i bilen såklart. Sommaren därefter åkte så släkten upp till norrland och markerade och plockade isär det lilla härbret som sedan fraktades till Siljansnäs där det nu står på korngärdet och blickar ut över bygden. Det är verkligen mammas nya bäbis. Jag har sett skisser på det här bygget långt innan huset ens fanns i hennes ägo och hon har nött och stött hur hon på bästa sätt skall kunna få in allt på bästa sätt. Och det har hon verkligen lyckats med. Det är ett hem, men framför allt en oas - på bara några få kvadratmeter.

Och det bästa är att det inte är klart än. Det ska till en gäststuga (till mig...), ett enormt soldäck och en utomhusspaanläggning (badtunna alltså) i skogsbrynet - blotta tio meter från en blåbärsgruva.