Nystart
Det är dags för en liten nystart för Johanna. I dryga fyra år har jag nu varit jlu (vilket alltså är en rip off på jLo från miss Lopez, eftersom jag passande nog hade typ matchande initialer och en rätt tilltagen bakdel) och det har varit inget annat än underbart. Men nu är det slut på denna era och jag kommer nu istället befinna mig på tillvaron.se. Adressen till mig är tillvaron.se/johanna och en knapp att klicka på för att komma dit får ni här.
Jag hoppas ni hänger med dit. Någon skillnad i bloggande kommer det inte bli alls. Den enda skillnaden är att det nu kommer finnas en riktig gilla-knapp (varför vår osynliga knapp från detta nu skrotas). Den här bloggen kommer finnas kvar som källmaterial för den som senare vill forska om mig, men något nytt kommer inte hända här. Så let's go!
Upp och hoppa, fruktsoppa
Har haft den bästa natten på flera dagar, men sova riktigt länge går forfarande inte. Min vän hostan förstör det väldigt effektivt måste jag säga. Så nu är jag uppe och äter en delikat frukost bestående av icas fruktsoppa, penicillin och världens godaste hemmagjorda bröd (seriöst måste ni testa det. Det är gott, känns hyffsat nyttigt, är saftigt även efter att det varit fryst, man behöver inte lägga pengar på pålägg och håller sig gott och fräscht flera dagar i skåpet). Till det har jag fått lov at sjukanmäla mig även denna vecka, alltför att få vara hemma och ha tråkigt några dagar till. Men idag har jag i alla fall lite roliga saker att fixa med. Ni ska få se.
The sum up; San Francisco till Los Angeles
Tänkte för en gångs skull fullfölja ett åttagande här på bloggen och göra klart resan. Det skadar ju inte att jag har mycket tid (sjuk) men ingen hjärnfunktion (för att plugga) på dagarna heller.
Sista dagen i San Francisco checkade vi ut från hotellet och hämtade ut hyrbilden för att genast kasta oss ut på vägarna. På vägen ner mot Los Angeles skulle vi köra längs med kusten och highway one. Eftersom vägen är lång med ganska mycket noll innehåll var planen att stanna en natt innan själva obygden började - vilket vi också gjorde. På ett riktigt hederligt amerikanskt vägmotell som luktade mer rök än vår grannes askkopp (och det är inte dåligt kan jag lova) och som hade både ett tveksamt överkast och en tveksam heltäckningsmatta. Dyrt var det också, eftersom hela den lilla staden som lågn mitt i ingenstans var invaderad just dessa dagar av en stor sportbilssamling (till pojkväns stora lycka).
br>Dagen efter motellnatten valde USA att visa upp en sida som jag ärligt talat inte väntade mig. Det var bara mil efter mil med underskön natur och slingrande vägar längs vattnet och upp i bergen. Det var mycket mycket bil den dagen, men det kändes knappt. Så fint var det.
Mitt i ingenstans hittade vi ett ställe med bensin och mat. Och medan alla andra turister köpte en extremt flottig och färglös tallrik med fish and chips så slog vi till på hemmagjord chili i frigolitkoppar. Det kan ha varit det bästa beslutet på resan.
Målet för denna rutt av resan var som rubruken avslöjar Los Angeles, eller rättare sagt ett ställa lite utanför (men ärligt har jag ingen aning om var stan börjar, slutar, har sitt centrum osv). Men innan vi kom dit hann vi med ett besök i låtsas-Danmark (vilket var ett mycket konstigt ställe) och supermysiga Santa Barbara där vi åt ännu en splendid måltid. Santa Barbara kan jag verkligen rekommendera att åka till.
Efter en hel del filer på motorvägen nådde vi så tillslut vårt hotellet (som vi tydligen inte tog något kort på) och således även Los Angeles.
My doings
Sitter här i soffan och försöker organisera de mängder bilder som följde med hem från USA samtidigt som jag förundras över vart all slem och skit som kroppen helt plötsligt producerar kommer ifrån. Man lär ju gå upp några kilo i vikt när man är sjuk alltså. Kontentan av my doings är (till allas stora förvåning not) att jag längtar tillbaka. Speciellt till kvällen ovan, då vi spenderade många timmar i en långsam och helt fantastisk solnedgång. Men nu är det som det är och soffan är i alla fall skön.
Att förlita sig på att andra gör jobbet
Jag bönade och bad mig till att få ta med kamerna till Dalarna och fota mitt paradis, vädret var underbart hela vistelsen, kameran var med hela vistelsen och jag tog fem kort totalt. Alla under en vilsen tur någonstans i skogarna där jag helt plötsligt tyckte att här ska jag fotografera. Så storfotografen var det va? Men se, den här gången har ni tur ör igår gick det en dokumentär på tvåan om min lilla hemby som visar upp en hel del vackra vyer. Den handlade förvisso om jakt så det är mest skog men you will get the picture. Så titta på det här programmet (och inte för att tjaffsa om själva jagandet i sig) och titta på bilderna. Det är mina hoods det.
Sen kan ni även titta och lyssna på folket om ni vill. De flesta har i och för sig drabbats av farmor-syndromet (att minska ner på dialekten när man pratar med någon utifrån byn och istället lägga sig till med någon hemmgjord stockholmska) men vid 56 minuter och 40 sek framåt så får ni ändå en rätt bra bild av hur det låter där jag kommer ifrån.
Tjejklassikern
Så hänger de där tillslut, fyra till antalet och tjejklassikern har en stor fet bock framför sig på listan. Det känns väl lite bitterljuvt med tanke på avslutningen som blev allt jag inte är (ta sig runt ett spår så långsamt som möjligt, hur dumt?!?) men med tanke på att jag tydligen gjorde det med en nästan analkande lunginflammation är det väl en bedrift ändå. Men jag erkänner mig nöjd och glad. Det var riktigt roligt faktiskt. Låt oss inte underkatta rödvinskvällar och de idéer som uppstår under dem!
Resurrection
Jani. Long time no see. Det som hänt sedan sist var att mina hockey/bäbismage-cravings tog över förnuftet och jag åkte till Leksand för att se laget förlora och känna små pojkfötter sparka. Dock gav väl febern aldrig helt med sig och en hosta började spöka i typ torsdags. Igår genomförde jag sedan Lidingö tjejlopp och slutförde den förbannade klassikern. Jag gick hela loppet så speciellt kul var det icke. Men det blev i alla fall gjort.
Som ett brev på posten har jag sedan inte sovit en blund inatt och vaknade imorse med feber för nionde dagen i rad - så idag blev det doktorn. Och när hon kommer in i rummet efter mitt blodprov och snällt meddelar att du har en rätt rejält hög sänka på 82 (skulle tydligen ligga under 8) och konstaterade sedan att jag andades orent i lungorna så slutade det besöket med pencillinkur och hostmedicin (praise the lord). Tydligen på den absoluta gränsen till lunginflammation.
Men nu ser vi framåt. Första pencillintabletterna ligger och gottar sig med äppelkräm i magen och hostmedicinen är från och med nu min allra bästa vän så nu kan det inte bli annat än bättre. Men först ska jag sova, sova och sova.
En första
Ack så mycket krångel för ett så meningslöst inlägg. Jag skulle skriva en liten text om att vi idag gjorde egen ärtsoppa för första gången (dock på snabbärtor men jag tror det smakar mest samma) och att det blev jättegott. Sen tänkte jag rapportera om att vi hittade en sten i soppan som såg ut som en gammal liten ärta, men som ändå var en sten - så det ska vi reklamera. Här hade det sedan varit punkt, finito och alla hade gått och lagt sig glada och nöjda.
Men icke då, för nu är det mig vi snackar om. När jag i begynnelsens tid för detta inlägg skulle trycka in minneskortet i datorn så var jag nämligen aningen för snabb och gjorde det på fel sida av datorn. Det innebär att jag tryckte in den i cd-läsaren. Och som ni alla vet är en cd-skiva bra mycket större än ett SD minneskort. Sedan har mac-datorer något fiffigt system med någon form av skumgummi som gör cd-hålet helt tätt så att man bara ser in om man petar på det - och då ändå knappt. Men jag är stolt över att säga att jag 20 minuters operation och otaliga "det där får du klara av själv klantmaja"-blickar av pojkvän senare fick in kortet i rätt hål och kunde presentera denna fåniga bild och skapligt meningslösa inlägg. Nöjd. Och soppan blev god, men det sa jag va?
Inspiration och minnen
Huskur
Avresa mot Dalaland är uppskjuten på grund av den här förbannade febern. I ett försök att ta mig iväg imorgon är det nu huskur som gäller. Karin (som ändå är utbildad sjuksköterska) ordinerade alvedon och glass och Rebecca som ändå är kines tipsade om hemmagjort ingefärste med citron. Och eftersom precis allt av detta fanns hemma i kylskåp och frys ser jag det som ett tecken på att turen kanske vänt igen. Så nu kör jag te och till lunch blir det glass. Till det tar jag mig igenom tv8:s tablå, allt som vanligt.
Pixar
Vi köpte en ny lampa till sovrummet igår. Personligen tycker jag att det blev riktigt bra. Jag tycker även att den ser ut som lampan som skuttar runt i Pixar-presentationen på Disneyfilmer. Så nu heter den kort och gott pixar.
Betraktelse
Nä, det är inte mycket som går min väg nu. Det känns ärligt som om min goda tur jag alltid haft i livet försvann i och med att jag tappade plånboken i NY och fick tillbaka den. Som om någon där uppe tyckte att min turbägare var skapligt överfylld i och med det och att nu fick det liksom vara nog.
Förra veckan fick jag lov att sjukanmäla mig pga magen, den här veckan fick jag inga jobbpass (och jag tror det beror på att jag skickade in önskemålen lite sent och att de har tappat bort mitt mail), därför måste jag nu kontakta chefen för att se hur det blir. Hon skulle mycket väl kunna säga "kom och jobba imorgon" varpå jag måste säga "nä, jag är sjuk igen". Jo, för hon (jag) som nästan aldrig är sjuk (har i alla fall varit så)) ligger nu här med 39 grader feber och muttrar. Och jag hatar att strula med jobb, vill vara mönsteranställd. Men det är inte det enda, för medan jag ligger här så tickar klockan snabbt mot lidingöloppet. För på söndag ska jag slutföra den där tjejklassikern och att inte delta finns inte på kartan. Men det känns ju som en sådär uppladdning. Sen ska jag till Leksand imorgon är planen för bäbismagehäng, föräldramys och hockey. You do the math.
Förra veckan fick jag lov att sjukanmäla mig pga magen, den här veckan fick jag inga jobbpass (och jag tror det beror på att jag skickade in önskemålen lite sent och att de har tappat bort mitt mail), därför måste jag nu kontakta chefen för att se hur det blir. Hon skulle mycket väl kunna säga "kom och jobba imorgon" varpå jag måste säga "nä, jag är sjuk igen". Jo, för hon (jag) som nästan aldrig är sjuk (har i alla fall varit så)) ligger nu här med 39 grader feber och muttrar. Och jag hatar att strula med jobb, vill vara mönsteranställd. Men det är inte det enda, för medan jag ligger här så tickar klockan snabbt mot lidingöloppet. För på söndag ska jag slutföra den där tjejklassikern och att inte delta finns inte på kartan. Men det känns ju som en sådär uppladdning. Sen ska jag till Leksand imorgon är planen för bäbismagehäng, föräldramys och hockey. You do the math.
Man är dock tydligen lite dagisbarn
Efter lite häng igår med ett nyblivet dagisbarn som var lite snörvlig har jag idag feber. Jag har aldrig gått på dagis så jag är väl inte imun mot de bacillerna. Trots detta har vi i alla fall lyckats avklara IKEA - och trots att jag hade feber var det inte jag som led mest där inne. IKEA, mycket folk, skrikande barn och min pojkvän är väl inte den bästa av kombinationer. Nu är jag emellertid slut som artist och ska förflytta mig från sängen till soffan för att titta Jägarna.
Man är ju inte 16 längre
Igår spelades det ju lite fotboll som sagt - och det känns idag. Har spenderat morgonen i sängen och vridit och vänt på mig för att växla belastning på de aningen sargade musklerna. Men kul var det, även fast jag har långt ifrån den teknik som innomhusfotboll kräver. Skor hade jag inte heller, för de hade tydligen flytt-Johanna slängt, men innebandydojorna från förra sekler fungerade de med. Nästa säsong ska jag leta reda på ett korpenlag här i trakterna så jag kan få mig en liten dos av boll och gräs.
Fully booked
Efter en vecka där ingenting (mer än att britter har fightats järnet på holiday showdown på 8:an) har hänt är lördagen såklart fullbokad. Jag ska upp tidigt imorgon för att möta upp Ullis från jobbet, sen ska vi bege oss mot någon form av bank/försäkrings-kamp i innomhusfotboll. Sen är det tvåårskalas för kusin på eftermiddag med en mormor som kommer till stan på besök. Skönt med lite fart i livet för den här rättshistorian som jag annars kompanjonar med är inget toppsällskap.
A dinner for two
Bilden har inget med inlägget att göra - typ
Kvällen till ära utnyttjade vi tillslut den där krogveckan och begav oss på restaurang. Det känns som att just restaurang-ätande är något som har hänt ganska ofta på senaste, men det är då rakt inte mig emot. Gick på restaurang Nyagatan, ett litet ställe som jag trodde hette Nygatan och därför blev gravt förvirrad för att den låg på Skånegatan, som serverade en delikat vildsvinsgryta till mig och mitt kära sällskap. Sjukt mysigt ställe, så om nån vill komma och hälsa på finns det en god chans att jag tvingar oss dit igen.
På med mybyxorna
Dags för PM-skrivande. Det fina vädret lockar men jag får inte ta min löprunda förrän jag skrivit minst halva uppgiften - på ett bra sätt.
Pizza
Tänkte snabbt dela med mig av ett pizzatips som vi snappade upp på Australiens mästerkock men som vi omtolkade till vår utrustning. Men vi märkte ändå väldigt stor skillnad mot hur pizzorna blev förut jämfört med nu. När ugnen går på, sätt då även in en plåt i ugnen så den blir varm. Baka sedan ut runda pizzor på bakplåtspapper och lägg in hela konstellationen papper och pizza på den varma plåten, då bakas väl pizzan lite mer underifrån direkt och blir godaren och knaprigare. Egentligen ska man ha en stenplatta som är till för just pizzabak, men plåt funkar utmärkt. Så har ni inte gjort så förut, gör det nu.
Morberg
Vi hamnade på någon form av bilmässa i helgen där Per Morberg var och pratade, sålde böcker och (vad vi tror hände lite senare) lagade mat. Och jag gillar karln starkt och smög fram för att få med mig en stor bok med en liten kråka i hem. Och det fick jag. Nu ska här lagas svensk husmänskost med svett i!
Åka buss
Vi kan väl säga så här. Jag och Stockholms busstrafik är inte bästa kompisar. Om det vore en tävling där bussarna fick poäng varje gång jag gjorde fel och jag fick poäng när jag gjorde rätt samt bussarna gjorde fel skulle ställningen nu vara typ 3-0 till bussarna. Efter en dag.
I mina försök att på smidigast sätt ta mig till polishuset lyckades jag komma lagoma 20 minuter för tidigt till hållplatsen som ligger 1 minuts gång från hemmet, missa en buss på grund av vad jag ansåg vara oklar skyltning (men som såklart var helt korrekt), missa nästa buss på grund av kloka ord från Ebba von Sydow som jag fick lov att läsa just då, förvisso lyckas komma med den trejde bussen - bara för att missa att gå av. Naff said.
Polisen
Härom morgonen vaknade vi tidigt av att det var ett fasligt liv ute på gatan. Fredda tittade ut och fick syn på två personer som var minst sagt osams. Det hela slutade med att Fredda ringde polisen efter att en del slag utdelats. När polisen väl kom var gärningsmannen borta så nu är en utredning igång. Fredda blev förhörd redan på morgonen medan jag fick köra telefonförhör samma kväll. Sen trodde väl vi att vi hade gjort vårt, men igår var Fredda på fotokonfrontation och idag var det min tur. Och fy fasiken så svårt det var (men inte värre än att lista ut busslogistiken för att ta sig dit kan jag lova). Jag fick se en hel del foton och sen skulle jag säga vad jag tyckte om dem. I huvudet är bilden så tydlig, men att få ut den i ord, eller placera på ett fotografi - inte lätt som en plätt. Men förhoppningsvis bidrar man till rättvisa så bra känns det.
Please take a seat
När vi strosade runt i gamla stan med svärisarna i helgen dök vi på en liten fårskinnsbutik. I denna butik fanns dessa små godingar som vi varit ute efter enda sedan vi flyttade in, men som vi aldrig letat efter. Jippi sa jag och haffade fyra stycken medan svärfar bestämt hävdade att dessa skulle vi ha som present. Så nu när jag sitter och studerar så tackar jag svärfar för icke-träsmak i rumpan. Tack!
Just a minute
Jag har gått in i "jag är ledig, ska styra min egen tid och behöver därför inte göra ett jota just nu"-mode (engelskt uttal, inte mode som i fashion alltså) och gör således ingenting. Har ett PM som ska författas men det ska inte in förrän 3 oktober och jag vet i stort sätt vad jag ska fylla de två (!) sidorna med så jag känner inte direkt pressen där. Jag borde i och för sig ta tag i resten av kursen, men har fått för mig att när jag väl tar tag i det kommer jag känna igen en hel del från Sydafrika så känner mig (dessvärre) inte stressad där heller. Har en annan tenta coming up men den är inte förrän november (tror jag) så tar jag tag i det hinner jag ju för bövelen glömma allt innan det är dags, och så kan vi inte ha det. Vidare har jag en massa blogginlägg på G, men då blir det liksom inte så att jag tar fram datorn (har numer en sådan där iPad (fråga inte) så de nödvändiga surfningarna på era bloggar fixar jag ändå).
Men skam den som ger sig. Så igår var jag på gymmet, idag har jag gått morgonpromenad och i eftermiddag ska jag till gymmet igen. Och jag kan inte nog betona hur bra det känns att gå de där promenaderna. Speciellt när man har högklassig intelligent underhållning i lurarna. Rekommenderas varmt.
Men skam den som ger sig. Så igår var jag på gymmet, idag har jag gått morgonpromenad och i eftermiddag ska jag till gymmet igen. Och jag kan inte nog betona hur bra det känns att gå de där promenaderna. Speciellt när man har högklassig intelligent underhållning i lurarna. Rekommenderas varmt.
En morgon i korthet
Not so much
Jag vaknade och snozade lite lagom. gick upp och tog så lång och varm dusch att jag nästan svimmade (stod och sniffade kalluft genom badrumsfönstret), åt en god frukost, klädde på mig hyffsat snygga kläder och började packa väskan. Jag fick med mig mellanmål ett, en lunchlåda, en dator, träningskläder, kalender, pennfodral, pluggböcker, lypsyl, mellanmål två, plånbok, nycklar och telefon. Väskan blev stor och tjock och jag haffade cykelnyckeln och kastade mig ut genom dörren. All set to go trodde ni - men ack så fel ni har.
Väl nere vid gatan kom jag på att min ljudbok som befann sig i iPoden inte var med (och det var ändå slutspänningen som var på ingående), så det var bara att springa upp igen. Nästa gång tog jag mig ner för trapporna och ut genom dörren innan jag kom på att hela eftermiddagens tur till universitetet byggde på en träff med en polare där bokbyte skulle äga rum, och att det då kan vara bra att ta med sig böckerna. Så upp igen. Sen var det brottom så jag proppade ner all packning i cykelkorgen och slog nästan nytt rekord i att ta mig till tvärbanan. Den var sen - jag skulle bli sen till jobbet.
Men eländet är inte över. När tvärbanan tillslut kommer kliver jag glad i hågen på och trängs med resten av Stockholms befolkning. Jag kommer en station innan jag inser att passerkortet inte är med. Det ligger hemma. Och det är liksom ingen vits att komma till jobbet utan det - så jag klev av, tog första bästa tåg tillbaka en station, kastade mig på cykeln (och slog nytt rekord i att ta mig hem fort), kutade upp för trappan, hämtade passerkort och näsdukar (någon förutspådde vålsam ansträngninssnuva och häftiga svettningar), slängde mig ner för trappan, upp på cykeln, tog i bästa tour de france-anda rygg på en kvinna som skulle åt samma håll som mig, körde om samma kvinna när hon verkade ha tappat stinget av att ligga först i uppförsbacken och var i ett tjoho framme på perrongen igen. Därefter följde som sagt svettningar deluxe med meföljande striptease på tåget.
Men fram kom jag 40 minuter för sent. Månadens anställd är jag.
Mr & Mrs Muse
Jag kom på att jag inte har visar det bästa köp jag någonsin gjort, typ. Första dagen i San Francisco spurtade jag iväg till Jonathan Adler-butiken och fick med mig Mr & Mrs Muse hem. Egentligen skulle de ha åkt post till mig för flera månader sedan, men den svenska butiken som sålde dem fick aldrig några. Men nu bor de hemma hos oss och jag lovar att de stormtrivs.
Skansen
Idag hade vi inga planer alls så svärfar kläckte idén att åka till Skansen för att äta våfflor och titta på äckliga spindlar och vi var inte sena att hänga på. Så vi for dit, blev för hungriga av att hänga med aporna och missade våfflorna (antar ni känner igen "första bästa kaffeställa annars dör jag"). Men trevligt var det. Nästa sommar får det bli en vända till ett sommarskansen också, för det må vara en aning klyschigt men nog är det lite härligt ursvenskt.
Svärisarna är här
Jag har fullt upp med att strosa runt på stan, köpa sittlappar till köksstolar, ta mig en GT och glömma kameran hemma. Men sen, sen har jag massa bra grejer att visa er.
Tvättstugan
Ni vet vad jag tycker om det här. Det är nästan så jag funderar på att putsa fönster mellan maskinerna - för att liva upp livet lite.
Öppna ögonen
När världen är orättvis och sorgsen och man är lite ledsen på väg hem och tittar upp mot ens vardagsrumsfönster där lampan lyser - och man vet att där inne finns värme, kärlek och trygghet. Det är då man inser hur bra man har det.
You've seen it before
Men nu är jag igång igen.
Mysmorgon
Det är väl något fel med mig men jag kan inte låta bli att tycka det är lite mysigt med höst. När jag tilslut segade mig upp ur sängen imorse insåg jag att jag inte hade bråttom till något, det regnade ute så en löprunda stod inte på tapeten och efter gårdagens handling svämmade kylskåpet över av god frukost. Så jag har slagit till med en riktig mysmorgon där jag har krupit upp i soffan med datorn i knät, gott ätbart bredvid mig och nyhetsmorgon på tv:n. Om några veckor är det dags att tända ljusen också, då blir det riktig mys.
The sum up; San Francisco
Vi anlände mitt på dagen och var väl inte det piggaste som landat på Amerikansk mark och checkat in på The Mossr (rekommenderas varmt). Så som en fin kompromis mellan säng och turistande landande vi i sängen för att "kolla upp" saker (läs: surfa). Tillslut tog vi oss ut för lite mat och genomförde en av otaliga vandringar genom staden. Sen var vi så slut så jag tror inte jag ens minns vad som hände mer den dagen. Vi sov - antar jag.
Dagen efter blev en uppvisning i gång från vår sida. Man kan säga att vi visade världen hur man gör en stad till fots. När staden sen innehåller noll platta meter blir inte bedriften desto mindre. Jag gjorde första shoppingen (bild kommer i ett eget dedikerat inlägg till skönheterna som fick följa med hem), åt min första macroon någonsin och såg golden gate på håll för första gången. Men mest tid spenderade vi gående och gärna stannade mitt på ett övergångsställe för att "försöka få till den perfekta bilden på de böljande gatorna". Kvällen avslutades med träningsvärk på the cheescake factory tillsammans med cheescaken som får alla andra cheescakes att se ut som Kicki Danielsson bredvid Beyonce (no offence Kicki).
Dag tre och den sista hela dagen i staden spenderades på cykel. Vi och en giljon turister tog oss över den gyllende grind-bron på två hjul. Bron var/är mer eller mindre konstant höljd i dimma men det var magiskt ändå. Jag blev kär i den där bron (inte 100 höjdare-stil) någon gång på mellanstadiet när man skulle forska om en stad och jag valde San Francisco, så det var en liten milstolpe i livet. Eller nåt. När sedan alla turister antingen vände eller tog cykeln direkt till färgan tillbaka mot SF fortsatte vi vår färd med tramporna på högsta fart mot redwood-träden som låg "lite" längre bort. Det var rätt långt visade det sig men det var en vansinnigt mysig tur som slutade mitt i skogen med två glada hundar som lekte i en vattenpöl. Fridfullt. Sen bar det av tillbaka där vi också hakade på färgan som de andra
turisterna tidigare tagit.
Sammanfattningsvis kan vi säga att San Francisco var en mycket trevlig stad. En grym start på resan. Ett gott råd är dock att INTE ha bil i staden. Varenda väg är enkelriktad, och med varenda menar jag VARENDA.
Vardagslyx
Såg världens bästa grej på tunnelbanan igår. Krogveckan drar igång på fredag och det innebär att jag inte tänker laga mycket mat nästa vecka. Istället sitter jag nu och göttar mig i menyer och diverse souterade ditt och confiterade datt som jag ska avnjuta på dyrkrogar för blotta 200 kronor för två rätter. Hör jag ett gemensamt "yey" för vardagslyx?
Kursstart?
Ny tid, nya tag
Idag är jag återigen tillbaka i studentträsket. Sjätte höstterminen i ett svep jag startar nu, VAR har tiden tagit vägen? Kursen startade förra veckan så jag ligger redan efter, så idag ska jag försöka komma in i vad jag egentligen ska göra och vad kursen handlar om.
Annars startade jag dagen med en morgonpromenad och efterföljande god frukost (grovt bröd och fil är fruktansvärt underskattat). Som jag skrev tidigare är jag så fullpumpad med energi inför hösten så det är galet och mina morgonpromenader är definitivt något jag ska hålla i för att hålla kvar energin. Känner ni peppen?
Lyxlir
Nu när vi har slagit in på den härliga vägen med lyxliv (höhö) och semester så har vi inte riktigt sett någon anledning att skippa detta. Idag har vi därför sovit större delen av dagen (bara dumt, vi vet) och sen fått bråttom till den bokade bion och därför avnjutit middag på burger king (riktig lyx, en hamburgare var endast). Obligatoriskt bio-käk tillkom dock till filmen (you know it - både popcorn och godis annars är jag inte med (läs: går ut mitt i filmen och köper mer)). Filmen vi såg var Horrible bosses och den var riktigt rolig. Brukar vara skeptisk till komedier, men den här var kalas.
New York
Sista resdagen blev en holmgång mot tiden och trötta kroppar på New Yorks gator, men en underbar holmgång. Vi for fram och tillbaka i de gula taxibilarna och hann med båda ground zero, time square, empire state building, central park och, tadam tadam, en borttappad plånbok - som kom tillbaka. Jo, i en taxi glömde jag min kära plånka men lyckades efter en hel del samtal och någon timmes väntan få chaffören att komma tillbaka med en helt orörd plånbok. Lucky me. Till New York ska vi absolut tillbaka.
Jag vet att bloggandet blev sisådär under resan, hade väl ärligt talat bättre saker för mig. Men tänkte sammanfatta varje ställe vi var på, med lite bilder och sånt där som vi gjorde. Det om ni vill se och höra såklart. So let me know!
Joråsåatte
Not agreed
Min kropp och jag är inte överens och har så inte varit på rätt många timmar nu. Resan hem startade väl vid utcheckning 12 i förrgår USA-tid, dryga 40 timmar sedan, och sedan dess är vi inte bästa kompisar. Man kan säga som så att om jag och min kropp hade träffats på krogen just nu hade jag inte fått ligga. Kroppen tycker nämligen att jag ska sova, sova och sova samt hålla mig borta från all varm- respektive kalluft. Mycket sömn och lagom temperatur i härlig svensk anda är vad den längtar efter. Jag däremot har under dessa timmar sysslar med precis motsatta saker. Jag har framför allt inte sovit och jag har farit in och ut ur luftkonditionerade utrymmen som en tätting. Och har inte luftkonditionering funnits tillgänglig har jag sett till att springa fram och tillbaka över gator för att leka sol/skugga/sol/skugga-lekar. Och nu när jag är hemma sover jag av någon anledning inte heller, utan har lust att städa garderob, packa upp, äta godis och titta på friidrott.
Gissa vem som vinner.
Gissa vem som vinner.
Better than ever
Vi sitter på Las Vegas flygplats och är på väg hem. Innan vi anländer Stockholm ska vi dock göra ett avslutande racerstopp på 13 timmar i New York men jag tänkte skriva en liten resekommentar ändå. Jag har massa bilder på både frukost och rum som ska bli blogginlägg, men från och med igår har jag dragit på mig air condition-sjukan och är mer än lovligt trött i skallen. Så jag palla inte. Ni får se när jag kommer hem.
Men inte ens lite snörvel och tungt huvud kan få mig på dåligt humör för detta har varit den bästa resan någonsin och de bästa två veckorna i livet mitt. Allt har gått så fantastiskt bra, vi har haft så kul, gjort så mycket saker, shoppat alldeles för mycket, skrattat tillsammans, sett så mycket och så vidare - ni fattar. Tiden har bara flutit på men samtidigt känns det som vi har varit borta jättelänge, på ett positivt sätt. Så nu är jag så fulltankad med energi till hösten så ni fattar inte (örutom att jag är lite sjuk just nu då). Slog därför på stort och satte mig och kollade schema + bokade in jobbpass för nästa vecka. Kanske ska slänga ihop ett träningsschema också medan jag ändå är igång.
