Sicken weekend
Jani, det där med inrikesflyg - det har jag lagt ner. Vi skulle som sagt ner till svåger med sambo och bäbis i helgen och vi fick tag på flygbiljetter som var bra mycket billigare än tåget och var sjukt nöjda. Där fick vi för att vi bajsade på SJ. Planerna låg på ca 4 timmars total restid för helgen, det blev totalt 14. Och som sagt en vända till Danmark och en hotellnatt. Men jag har i alla fall flugit inrikes nu, för fösta gången. I alla fall en vända.
Dag 20, äsch
Skulle skriva om "min månad" men det var så värdelöst tråkigt så jag skiter i det. Ni kan ju, om ni är väldigt intresserade, läsa blogginlägg från en månad tillbaka så har ni rätt bra koll. Känner att den här listan kanske inte är så kul att läsa om - men jag kan ju inte bara ge upp. Men man kan ju göra lite justeringar.
Så jag gör ett vanligt härligt inlägg (vet inte om de är så roliga att läsa heller - men då är ni la på fel ställe). Har varit sjuk i helgen så därför har det inte blivit något gjort, vilket har varit hur skönt som helst. Jag har tittat på sport. Sport sport sport. Mums, som Maria Montazami skulle sagt. Fredda har spelat tv-spel. Han gillar Maria så han skulle nog också vilja säga mums. Sedan slog vi till med pepparkaksbak nu ikväll och Fredda vill förmedla sin fena rebus han gjorde. Han är väldigt stolt.
Så jag gör ett vanligt härligt inlägg (vet inte om de är så roliga att läsa heller - men då är ni la på fel ställe). Har varit sjuk i helgen så därför har det inte blivit något gjort, vilket har varit hur skönt som helst. Jag har tittat på sport. Sport sport sport. Mums, som Maria Montazami skulle sagt. Fredda har spelat tv-spel. Han gillar Maria så han skulle nog också vilja säga mums. Sedan slog vi till med pepparkaksbak nu ikväll och Fredda vill förmedla sin fena rebus han gjorde. Han är väldigt stolt.
Dag 19, det här ångrar jag
Jag har gjort och inte gjort en massa saker som, om man ser det en och en, jag ångrar. Men i ett sammanhang, alltså typ livet, kan jag inte ångra dem ändå. Jag mår bra och älskar vad livet har gett mig, så varför ångra konstiga beslut eller icke-handlingar när de ändå är de som tagit mig hit. Så de skiter jag i.
Dock finns det en big big ånger i mitt liv. En sak jag och mamma hade planerat att vi skulle göra. Det var så självklart att vi skulle göra det. Jag hade lärt mig alla sånger utantill, kunde rollistan och var nära på att sätta alla repliker också, trots att jag inte sett föreställningen. Det var Kristina från Duvemåla. Ni vet musikalen. Jag och mamma pratade om att se den i säkert två år tills vi en dag slog upp tidningen (eller vad vi nu gjorde för att få reda på det hela) och läste att föreställningen hade slutat gå. Jag kan bara inte beskriva känslan som annat än PANIK. Och jag kan än idag inte smälta att jag aldrig fick se den där förbannade musikalen.
Dock finns det en big big ånger i mitt liv. En sak jag och mamma hade planerat att vi skulle göra. Det var så självklart att vi skulle göra det. Jag hade lärt mig alla sånger utantill, kunde rollistan och var nära på att sätta alla repliker också, trots att jag inte sett föreställningen. Det var Kristina från Duvemåla. Ni vet musikalen. Jag och mamma pratade om att se den i säkert två år tills vi en dag slog upp tidningen (eller vad vi nu gjorde för att få reda på det hela) och läste att föreställningen hade slutat gå. Jag kan bara inte beskriva känslan som annat än PANIK. Och jag kan än idag inte smälta att jag aldrig fick se den där förbannade musikalen.
Julgodis
I veckan skaffade vi julstjärnor. Idag (eventuellt imorgon) (till och med kanske båda dagarna beroende på effektivitet) skall vi julbaka. Pepparkakor har vi enats om, det kommer även bli saffransmuffins istället för bullar (orkar inte knåda) och sen vill jag göra någon form av "godis" men knäck funkar inte eftersom det tenderar att bli för många och vi är lite för glupska. Förra året slukade vi sådär 500 knäck på en vecka. Det är de kilona som nu arbetas bort.
Nä, men har ni nåt bra (enkelt) recept på julgodis i stil med chokladtryffel eller kola eller nåt så hit me. Och det snart för vi måste åka snart. Det skall även bakas bröd till kvällens middag - sparrissoppa. Så förbannat gott.
Nä, men har ni nåt bra (enkelt) recept på julgodis i stil med chokladtryffel eller kola eller nåt så hit me. Och det snart för vi måste åka snart. Det skall även bakas bröd till kvällens middag - sparrissoppa. Så förbannat gott.
Dag 18, min bästa födelsedag
Hehe, med risk för att bli tjatig.
Bästa födelsedagen; 20 volym 2.
Det var alltså dags att bli 25 och min åldersnoja gick att ta på. Man kunde skära den i bitar och hänga upp i julgranen. Jag befann mig även i Kapstaden bland 19-åringar. Gjorde inte det hela bättre. Så när Jenny frågade vad jag önskade mig svarade jag det enda rätta; en 20-års fest. Och det fick jag, med allt som kan tänkas medfölja (läs billig äcklig tequila). Det var en massa massa folk där som jag inte kände och som garanterat inte kände mig (de flesta grattade mig därför snällt på 20-års dagen), Jens hade bakat cheesecake, vi dansade hela natten till musik som spelades från en bärbar dator (utan extra högtalare) och avslutade med en walk-through på makkedonken.
Det var till och med en sådan fab fest att jag hann med ett klädbyte... (hade ingenting att göra med att klänningen vägrade sitta uppe när jag skulle skaka rumpa och dansa limbo).
Bästa födelsedagen; 20 volym 2.
Det var alltså dags att bli 25 och min åldersnoja gick att ta på. Man kunde skära den i bitar och hänga upp i julgranen. Jag befann mig även i Kapstaden bland 19-åringar. Gjorde inte det hela bättre. Så när Jenny frågade vad jag önskade mig svarade jag det enda rätta; en 20-års fest. Och det fick jag, med allt som kan tänkas medfölja (läs billig äcklig tequila). Det var en massa massa folk där som jag inte kände och som garanterat inte kände mig (de flesta grattade mig därför snällt på 20-års dagen), Jens hade bakat cheesecake, vi dansade hela natten till musik som spelades från en bärbar dator (utan extra högtalare) och avslutade med en walk-through på makkedonken.
Det var till och med en sådan fab fest att jag hann med ett klädbyte... (hade ingenting att göra med att klänningen vägrade sitta uppe när jag skulle skaka rumpa och dansa limbo).
Dag 17, mitt bästa minne
Kan man över huvud taget ha ett favoritminne? Jag har så många, så många olika tillfällen. Men om jag får ta flera minnen och bunta ihop under en rubrik så blir det nog favorit.rubriken min Kapstaden-vistelse. Väl i den bunten finns det vissa som sticker ut - när Fredda kom ner, när vi satt och spelade gitarr och drack vin på stranden i mörkret, "bilen" på "motorvägen" - men det är nog ändå helheten som är det bästa.
Äh, det finns för mycket bilder. Och för mycket minnen. Det är helt enkelt underbart. Jag vet att jag tjatar, men om ni någon gång har chansen - åk till Kapstaden!
Äh, det finns för mycket bilder. Och för mycket minnen. Det är helt enkelt underbart. Jag vet att jag tjatar, men om ni någon gång har chansen - åk till Kapstaden!
Dag 16, min första kyss
Å herre gud. Jag kommer faktiskt ihåg den.
Jag var inte en sån där tjej som hade 14 pojkvänner (samtidigt) under lågstadiet. (Jag var istället den som sprang med 'fråga chans-lapparna' åt Mariah). Därav hade jag nog faktiskt inte ens pussat en kille förrän i sexan. Utanför sockis. Skoldisko.
Jag var ett mycket långt barn. Sen stannade jag plötsligt. Jag har, ärligt, vuxit ungefär en centimeter sen femman och är därför omvuxen av de flesta. Men i sexan hade de inte kommit om mig än, och definitivt inte killarna. Därför var jag väl sådär tre decimeter längre än kyssoffret. Jag hade även glasögon (högst osnygga saker, anser fortfarande att optikern blåste mig när han sa att de såg bra ut). Så när det väl var dags började jag väl med att böja huvudet till en 90 graders vinkel i nacken. På så sätt hamnade glasögonen liksom ovanför själva munmötet, vilket orsakade grov dimma på glaset i den varma vårkvällen, varpå jag helt enkelt avbryter och säger: "*fniss* det immar igen *fniss**fniss*". Maken till romantisk kommentar får man ju leta efter.
Hur det var har jag absolut ingen aning om! Jag minns bara dimman.
Jag var inte en sån där tjej som hade 14 pojkvänner (samtidigt) under lågstadiet. (Jag var istället den som sprang med 'fråga chans-lapparna' åt Mariah). Därav hade jag nog faktiskt inte ens pussat en kille förrän i sexan. Utanför sockis. Skoldisko.
Jag var ett mycket långt barn. Sen stannade jag plötsligt. Jag har, ärligt, vuxit ungefär en centimeter sen femman och är därför omvuxen av de flesta. Men i sexan hade de inte kommit om mig än, och definitivt inte killarna. Därför var jag väl sådär tre decimeter längre än kyssoffret. Jag hade även glasögon (högst osnygga saker, anser fortfarande att optikern blåste mig när han sa att de såg bra ut). Så när det väl var dags började jag väl med att böja huvudet till en 90 graders vinkel i nacken. På så sätt hamnade glasögonen liksom ovanför själva munmötet, vilket orsakade grov dimma på glaset i den varma vårkvällen, varpå jag helt enkelt avbryter och säger: "*fniss* det immar igen *fniss**fniss*". Maken till romantisk kommentar får man ju leta efter.
Hur det var har jag absolut ingen aning om! Jag minns bara dimman.
Dag 15, mina drömmar
Hmm, jag antar att man ska skriva om sina framtidsvisioner nu. För tillfället sträcker sig dessa inte längre än till att jag hoppas att min redovisning går bra senare idag. Men i övrigt är jag nog inte roligare än att jag vill få mig ett jobb som jag trivs med och en familj att älska i ett hus någonstans.
Annars drömmer jag för tillfället hela nätterna om banken. System och telefonsamtal fladdrar innanför ögonlocken.
Annars drömmer jag för tillfället hela nätterna om banken. System och telefonsamtal fladdrar innanför ögonlocken.
Dag ??, min vecka
Sitter med telefonen och orkar inte kolla vilken dag jag är på. Tittade nyss men glömde bort det. Men jag vet iaf bad jag ska skriva om. Jag tar förra veckan och utgår från den uppslagna kalendern framför mig. Bered er inte på skönlitteratur av nån extremt underhållande karaktär.
Måndag: började jobba på riktigt. 3 timmars genomgång om banken och vad den står för och sånt där. Sedan seminarium i skolan, sexualbrott mot familj. Upplyftande. Shopping!! (för Karln då, men kg fick iaf vara med vilket är det närmaste jag kommer någon form av konsumtion denna månad). Mat: torsk med spenat och tomat.
Tisdag: 5,5 timmars jobb. Sen var jag nog mest slö. Gissar att jag såg project runway-reprisen för 19:e gången. Mat: varma mackor.
Onsdag: en närmast exakt kopia av dagen innan förutom maten. Lagade rätt äcklig apelsinkyckling.
Torsdag: har tog jag ut svängarna. Sovmorgon och således skippad föreläsning (igen). Seminariumni skolan, tillgreppsbrott. Stöld och sånt - mycket mer upplyftande än föregående ämne. Sedan hela 2 timmars kvällsjobb (III, unset i efterhand att jag sliter ut mig). Hem för att knyta okänd måltid (can't remember).
Fredag: 5,5 timmars jobb igen och sen en eftermiddag/kväll i ort sällskap av svt och godis (se tidigare blogginlägg).
Lördag: vakna, packa, åka. Mot Dalarna och bröllop. Och den var det inte så mycket mer med det.
Söndag: vakna, packa, åka. Mot Sthlm igen. Hann inte diska hos hotell mamma så förväntar mig nu inga julklappar. Städa och laga mat. Mat: kött.
Måndag: började jobba på riktigt. 3 timmars genomgång om banken och vad den står för och sånt där. Sedan seminarium i skolan, sexualbrott mot familj. Upplyftande. Shopping!! (för Karln då, men kg fick iaf vara med vilket är det närmaste jag kommer någon form av konsumtion denna månad). Mat: torsk med spenat och tomat.
Tisdag: 5,5 timmars jobb. Sen var jag nog mest slö. Gissar att jag såg project runway-reprisen för 19:e gången. Mat: varma mackor.
Onsdag: en närmast exakt kopia av dagen innan förutom maten. Lagade rätt äcklig apelsinkyckling.
Torsdag: har tog jag ut svängarna. Sovmorgon och således skippad föreläsning (igen). Seminariumni skolan, tillgreppsbrott. Stöld och sånt - mycket mer upplyftande än föregående ämne. Sedan hela 2 timmars kvällsjobb (III, unset i efterhand att jag sliter ut mig). Hem för att knyta okänd måltid (can't remember).
Fredag: 5,5 timmars jobb igen och sen en eftermiddag/kväll i ort sällskap av svt och godis (se tidigare blogginlägg).
Lördag: vakna, packa, åka. Mot Dalarna och bröllop. Och den var det inte så mycket mer med det.
Söndag: vakna, packa, åka. Mot Sthlm igen. Hann inte diska hos hotell mamma så förväntar mig nu inga julklappar. Städa och laga mat. Mat: kött.
Bröllop och sånt
Tiden går så fort. Bara för att man ska göra en grej en helg så är helgen helt borta.
I helgen var det i alla fall bröllop då. Och det blidde mycket trevligt. Jag kan väl dock konstatera att de små förhoppningar jag hyste om att få karln min att gifta sig med mig någon dag försvann all världens väg efter att min käre far visade upp sig i härlig bröllopsanda. Inte ens jag hade velat gifta in mig i den släkten efter det där - och då har jag ändå någonstans lika kass humor som han har.
Kameraladdaren är borta så inga bilder på bruden, men hon var väldigt vacker. Och glad.
Och så till mitt tal då. Succé (självgodhet är ingenting jag ser alltför främmande på uppenbarligen). Nä, men jag fick komplimanger (även sådana som jag inte tiggde om) och folk skrattade när jag försökte vara rolig. Så nu kan ni bjuda in mig som talare utan att vara rädda för att jag ska snubbla på klackarna (för det gjorde jag inte heller...) eller det ska uppstå pinsamma tystnader.
Idag har vi städat.
I helgen var det i alla fall bröllop då. Och det blidde mycket trevligt. Jag kan väl dock konstatera att de små förhoppningar jag hyste om att få karln min att gifta sig med mig någon dag försvann all världens väg efter att min käre far visade upp sig i härlig bröllopsanda. Inte ens jag hade velat gifta in mig i den släkten efter det där - och då har jag ändå någonstans lika kass humor som han har.
Kameraladdaren är borta så inga bilder på bruden, men hon var väldigt vacker. Och glad.
Och så till mitt tal då. Succé (självgodhet är ingenting jag ser alltför främmande på uppenbarligen). Nä, men jag fick komplimanger (även sådana som jag inte tiggde om) och folk skrattade när jag försökte vara rolig. Så nu kan ni bjuda in mig som talare utan att vara rädda för att jag ska snubbla på klackarna (för det gjorde jag inte heller...) eller det ska uppstå pinsamma tystnader.
Idag har vi städat.
Frajdej
Jamen. Jag skrev ju ett inlägg förut. Någonting om hur bra jag har det här i kväll, i soffan med min godispåse och julmust (premiär). Men det verkar ha försvunnit. Jag skulle vilja gnälla på blogg.se men anar att det är lite elakt då det högst troligt är mitt fel.
Fredda är på julfest så jag kör gräsänkling-stil. Det innebär först vinterstudion (precis avklarad) och sedan i kronologisk ordning; vem vet mest, på spåret och slutligen skavlan. Schyffert och Lindström är med i sistnämnda och jag är lite bitter för att jag inte köpt biljetter till deras kommande show redan. Nu lär det ju bli rusning.
Imorgon bär det sedan av till dalaland och riktig vinter. Det vankas bröllop! Så det ska jag fixa lite med ikväll också. Jag kan ju inte låta bli. Om ni någon gång ska gifta er och är oroliga att ingen kommer hålla tal eller liknande på festen är det bara att bjuda mig. Ni kommer att få kämpa för att på tyst på mig.
Fredda är på julfest så jag kör gräsänkling-stil. Det innebär först vinterstudion (precis avklarad) och sedan i kronologisk ordning; vem vet mest, på spåret och slutligen skavlan. Schyffert och Lindström är med i sistnämnda och jag är lite bitter för att jag inte köpt biljetter till deras kommande show redan. Nu lär det ju bli rusning.
Imorgon bär det sedan av till dalaland och riktig vinter. Det vankas bröllop! Så det ska jag fixa lite med ikväll också. Jag kan ju inte låta bli. Om ni någon gång ska gifta er och är oroliga att ingen kommer hålla tal eller liknande på festen är det bara att bjuda mig. Ni kommer att få kämpa för att på tyst på mig.
Dag 11, mina syskon
Håll i hatten. Det här kan ta tid. Jag har fyra syskon, alla av den yngre varianten. Ska man vara petig är det två helsyskon och två halvsyskon men jag bryr mig inte ett dugg om det. Alla är mina syskon.
1. Viktor. Han är den stora av de små, mitt första syskon. Han kom när jag var 5 år gammal och blev min egna docka. Precis hur praktiskt som helst. Nu har han blivit 20 år gammal. Det finns INGEN som kan reta mig som denna människa. Jag är ingen skrikande och bråkande människa men på han kan jag skrika. Ojojoj. Men det är så han är. Han provocerar och provocerar. Och när har har provocerat klart så provocerar han lite till. Trots allt detta mår jag alltid bra när han är där.
2. Petrus. För pedagogikens skull tar jag dem i åldersordning så han är alltså mittenbarnet. Det är helt galet för han fyllde precis 18 år. Snällare människa än Petrus får man leta efter. Han skulle aldrig göra någon en fluga för när. Kommer väl av att han har blivit överkörd av två starka styr-och-ställare hela livet (undertecknad och Viktor då). Petrus är ett konstigt namn tycker många, jag är van så jag reagerar inte. Sedan är han en lat rackare, väldigt lat. Förvisso är han tonåring fortfarande, så vi brukar skylla på det. Han är en musikbegåvning, men han lever inte ut det. Förutom när jag och han brukar köra My hump i duett. Det är skitkul!
3. Amanda. Nu börjar det bli lite åldersskillnad. När jag var 12 år kom min alldeles egna syster. Det var på tiden skulle man kunna säga. Jag blev dock mäkta besviken över namnvalet, men jag känner ändå att jag kommit över det nu. Mandis älskar djur och har två hundar. Nu har iof pappa adopterat den ena och ger honom korv hela tiden, men det är helt Mandis förtjänst att djuren är där. Hon är också en skrivare av rang. Så bli inte förvånade om ni kommer läsa en bok av Amanda Lundin någon gång.
4. Anton. Den sista. Att Anton tittat fram fick jag reda på av min fröken i skolan. Jisses så arg jag var på min far då. Anton är en filur som önskar att hela Siljansnäs var asfalterat så han kunde åka sparkcykel. Annars spelar han dator. Han är också rätt kass på telefonkonversationer. Det har han väl ärvt av far. Det är ju som sagt några år skillnad mellan oss, nästan 14 närmare bestämt, så vi är ju väldigt olika. Även Anton är ett musikgeni som, vid 8 års ålder, önskade sig kompisar som han kunde jamma med.
Jag älskar mina syskon. Syskon är det bästa som finns och total lycka är att vara samlade allihopa!
1. Viktor. Han är den stora av de små, mitt första syskon. Han kom när jag var 5 år gammal och blev min egna docka. Precis hur praktiskt som helst. Nu har han blivit 20 år gammal. Det finns INGEN som kan reta mig som denna människa. Jag är ingen skrikande och bråkande människa men på han kan jag skrika. Ojojoj. Men det är så han är. Han provocerar och provocerar. Och när har har provocerat klart så provocerar han lite till. Trots allt detta mår jag alltid bra när han är där.
2. Petrus. För pedagogikens skull tar jag dem i åldersordning så han är alltså mittenbarnet. Det är helt galet för han fyllde precis 18 år. Snällare människa än Petrus får man leta efter. Han skulle aldrig göra någon en fluga för när. Kommer väl av att han har blivit överkörd av två starka styr-och-ställare hela livet (undertecknad och Viktor då). Petrus är ett konstigt namn tycker många, jag är van så jag reagerar inte. Sedan är han en lat rackare, väldigt lat. Förvisso är han tonåring fortfarande, så vi brukar skylla på det. Han är en musikbegåvning, men han lever inte ut det. Förutom när jag och han brukar köra My hump i duett. Det är skitkul!
3. Amanda. Nu börjar det bli lite åldersskillnad. När jag var 12 år kom min alldeles egna syster. Det var på tiden skulle man kunna säga. Jag blev dock mäkta besviken över namnvalet, men jag känner ändå att jag kommit över det nu. Mandis älskar djur och har två hundar. Nu har iof pappa adopterat den ena och ger honom korv hela tiden, men det är helt Mandis förtjänst att djuren är där. Hon är också en skrivare av rang. Så bli inte förvånade om ni kommer läsa en bok av Amanda Lundin någon gång.
4. Anton. Den sista. Att Anton tittat fram fick jag reda på av min fröken i skolan. Jisses så arg jag var på min far då. Anton är en filur som önskar att hela Siljansnäs var asfalterat så han kunde åka sparkcykel. Annars spelar han dator. Han är också rätt kass på telefonkonversationer. Det har han väl ärvt av far. Det är ju som sagt några år skillnad mellan oss, nästan 14 närmare bestämt, så vi är ju väldigt olika. Även Anton är ett musikgeni som, vid 8 års ålder, önskade sig kompisar som han kunde jamma med.
Jag älskar mina syskon. Syskon är det bästa som finns och total lycka är att vara samlade allihopa!
Favorit i repris??
Jag vet inte om denna eminenta video nått bloggen tidigare, men om den har det så skadar det inte att visa upp detta mästerverk återigen. Och det är ju ändå första december idag. Hade nästan glömt bort den tills idag då någon rackare grävt upp den och slängt ut den på ansiktsboken. Så här kommer den, något av de bästa julfiranden som någonsin fångats på film. Och då är jag inte det minsta partisk.
Helt vansinnigt vad kul jag hade.
Helt vansinnigt vad kul jag hade.
Dag 7, min bästa vän
Jag skulle kanske ha läst igenom den där listan noggrannare innan jag tog på mig att utmaningen att uppfylla den, för det här är inte lätt. Att säga att jag har en bästa vän går helt enkelt inte, jag har så många.
Men jag tänker ändå nämna en och det är den person som av något händelse är den som fått lyssna mest och sagt flest sanningar till lilla mig. Brutal ärlighet är hennes motto och för det ska hon ha en stor eloge. Hon har stöttat mig med råd och dåd så många gånger att de inte kan räknas. Hon är ärlig, rolig, vimsig, bestämd, en drömmare men mest av allt en fantastisk människa. När vi bara sitter i hennes soffa och läser Sofi's mode och yttrar ett ord per halvtimme känns hon nästan mer som en syster än vän.
Och jag hittade hela 1 bild med oss båda på. Fullt fokuserade på varandra, not.
Men som sagt, jag har många underbara vänner som jag vet alltid finns där. Och det är en lyx, att ha så många namn i telefonboken att ringa när det skiter sig. Eller när det går bra. Eller när man bara vill.
Men jag tänker ändå nämna en och det är den person som av något händelse är den som fått lyssna mest och sagt flest sanningar till lilla mig. Brutal ärlighet är hennes motto och för det ska hon ha en stor eloge. Hon har stöttat mig med råd och dåd så många gånger att de inte kan räknas. Hon är ärlig, rolig, vimsig, bestämd, en drömmare men mest av allt en fantastisk människa. När vi bara sitter i hennes soffa och läser Sofi's mode och yttrar ett ord per halvtimme känns hon nästan mer som en syster än vän.
Och jag hittade hela 1 bild med oss båda på. Fullt fokuserade på varandra, not.
Men som sagt, jag har många underbara vänner som jag vet alltid finns där. Och det är en lyx, att ha så många namn i telefonboken att ringa när det skiter sig. Eller när det går bra. Eller när man bara vill.
En underbar helg
I fredags bar det av till Örebro för lite häng med några av de bästa brudarna. Det blev god mat, god dricka, härliga samtal och mycket skratt. Det var så mycket kameror i rörelse, så jag hoppade min. Därav snodde jag Joannas bild, den säger det mesta om helgen!
TACK!
TACK!
Dag 6, min dag
Jippi kajej. Vilken bra dag att förklara.
En dag börjar ju egentligen när klockan slår 12 dagen innan, så dagen började med att jag satt i soffan hos Linda och drack vin och pratade. Juvliga pratstund med älskade vänner.
Sen sov vi. Jag tog platsen i soffan, Tess på madrassen och Linda i sängen. Joanna gick hem till sig. Katterna sprang runt. Linda lovade att de lägger sig också och är lugna hela natten - jo för henne kanske. Hon är ju van. Så jag och Tess låg och lyssnade på dem leka med ikea-påsar (inte så tyst) och åt hård mat (inte heller så tyst). Men inga bittra miner, man är ju på weekend och jag sov riktigt fint. Sen vaknade vi på riktigt, tog oss upp, åt frukost och stressade ner på stan. För att möta den sist anslutande medlemmen, Mariah, som kom med tåget.
Efter det har vi gått på stan och jag hittade mig en klänning till nästa helgs bröllop. Ett poäng till Johanna, noll till de motsträviga butikerna. Sen ville jag ha en ring, men har uppenbarligen för feta fingrar. Fortfarande ett poäng till Johanna, men nu kvitterat till 1-1 av de motsträviga butikerna.
Joanna bjöd på lägenhet och Mariah på glögg därefter - och jag vilade.
Så var det dags för att återvända till Linda, med ett stopp på Ica för handling av diverse grosserier för kvällen och den stundande långfrukosten imorgon. Nu har vi en klassisk "förfest" på Lindas vardagsrumsgolv med musik och vin. Jag visar karaktär och avstår shottande - så jag får en poäng till (men antar att jag inte längre tävlar mot de där butikerna). SEN blir det utgång. Mormor Johanna har tagit på sig leopardklänningen och skall ut och svänga de lurviga. Första gången sedan 60-talet typ. Det kan gå hur som helst, antagligen att jag somnar i ett hörn (Tess har lovat att se till att det inte händer - men jag anar att mina övertalningsförmågor vida övergår hennes aningar). Men vi är laddade, och framför allt har vi det jäkligt kul. En bra dag!
En dag börjar ju egentligen när klockan slår 12 dagen innan, så dagen började med att jag satt i soffan hos Linda och drack vin och pratade. Juvliga pratstund med älskade vänner.
Sen sov vi. Jag tog platsen i soffan, Tess på madrassen och Linda i sängen. Joanna gick hem till sig. Katterna sprang runt. Linda lovade att de lägger sig också och är lugna hela natten - jo för henne kanske. Hon är ju van. Så jag och Tess låg och lyssnade på dem leka med ikea-påsar (inte så tyst) och åt hård mat (inte heller så tyst). Men inga bittra miner, man är ju på weekend och jag sov riktigt fint. Sen vaknade vi på riktigt, tog oss upp, åt frukost och stressade ner på stan. För att möta den sist anslutande medlemmen, Mariah, som kom med tåget.
Efter det har vi gått på stan och jag hittade mig en klänning till nästa helgs bröllop. Ett poäng till Johanna, noll till de motsträviga butikerna. Sen ville jag ha en ring, men har uppenbarligen för feta fingrar. Fortfarande ett poäng till Johanna, men nu kvitterat till 1-1 av de motsträviga butikerna.
Joanna bjöd på lägenhet och Mariah på glögg därefter - och jag vilade.
Så var det dags för att återvända till Linda, med ett stopp på Ica för handling av diverse grosserier för kvällen och den stundande långfrukosten imorgon. Nu har vi en klassisk "förfest" på Lindas vardagsrumsgolv med musik och vin. Jag visar karaktär och avstår shottande - så jag får en poäng till (men antar att jag inte längre tävlar mot de där butikerna). SEN blir det utgång. Mormor Johanna har tagit på sig leopardklänningen och skall ut och svänga de lurviga. Första gången sedan 60-talet typ. Det kan gå hur som helst, antagligen att jag somnar i ett hörn (Tess har lovat att se till att det inte händer - men jag anar att mina övertalningsförmågor vida övergår hennes aningar). Men vi är laddade, och framför allt har vi det jäkligt kul. En bra dag!
Dag 5, vad är kärlek
Detta skall författas på vinad hand på en trasig iphone, så kvaliteten bör bedömas därefter.
Kärlek för mig är framkallade känslor. Och alla känslor. När en person framkallar allt hos en annan så tror jag verkligen det är kärlek. När man blir glad, ledsen, lycklig, förtvivlad, euforisk, irriterad, lugn, frustration, upprymdhet, uppgivenhet, pirrig, pigg, trött och alldeles underbar; då är det kärlek. För jag tror inte på oproblematisk kärlek. Men att känna allt detta för en person och samtidigt vilja vara med personen varj dag, varje sekund. That's love!
Och jag kan inte säga annat än att det finns en person i mitt liv som får mig att känna just allt det där. Han heter Fredrik och, må va frustration och elände, ingen annan gör mig lyckligare! Jag älskar honom!
Kärlek för mig är framkallade känslor. Och alla känslor. När en person framkallar allt hos en annan så tror jag verkligen det är kärlek. När man blir glad, ledsen, lycklig, förtvivlad, euforisk, irriterad, lugn, frustration, upprymdhet, uppgivenhet, pirrig, pigg, trött och alldeles underbar; då är det kärlek. För jag tror inte på oproblematisk kärlek. Men att känna allt detta för en person och samtidigt vilja vara med personen varj dag, varje sekund. That's love!
Och jag kan inte säga annat än att det finns en person i mitt liv som får mig att känna just allt det där. Han heter Fredrik och, må va frustration och elände, ingen annan gör mig lyckligare! Jag älskar honom!
Dag 4, det här åt jag - idag
Ni fångade mig sannerligen inte min bästa dag.
Frukost: En kopp blåbärste, rallarhalva med leverpastej och gurka och ett stycka clementin.
Mellanmål (rätt snart efter frukost): rostade solroskärnor.
Lunch 1: Varm choklad, pressbyrån-bulle och rabarberstång (godis).
Lunch 2: Pestolax och wokgrönsaker.
Mellanmål: Lösviktsgodis.
Middag: Santa Maria India-påse med kyckling, ris och sallad.
Sen då: Saffransglögg, russin och mandlar.
Som sagt, att värma upp inför varje måltid med godis. Vad säger man. :)
Frukost: En kopp blåbärste, rallarhalva med leverpastej och gurka och ett stycka clementin.
Mellanmål (rätt snart efter frukost): rostade solroskärnor.
Lunch 1: Varm choklad, pressbyrån-bulle och rabarberstång (godis).
Lunch 2: Pestolax och wokgrönsaker.
Mellanmål: Lösviktsgodis.
Middag: Santa Maria India-påse med kyckling, ris och sallad.
Sen då: Saffransglögg, russin och mandlar.
Som sagt, att värma upp inför varje måltid med godis. Vad säger man. :)
City light
Tillslut tog jag mig ut ur lägenheten och till gymmet, men Olga var inte där idag. Istället var det en lite mindre liten dam som hade coren. Bara för det körde jag dubbelt. Första bodypumpen på sådär tre år, kommer kännas imorgon. Och på fredag och lördag också antar jag. Bevis på att jag gick ut, woho!
Dag 3, mina föräldrar
Mamma och pappa. Martina och Erik. Två helt underbara människor som är en katastrof tillsammans. Så när jag var tio år skilde de sig och gick igenom skilsmässan från helvetet. Man kan lugnt säga att de är väldigt olika. Och jag är nog en härlig blandning.
Min mamma är inte som alla andra mammor. Hon är, bortom tvivel, den starkaste människa jag vet och absolut min största förebild. En "vanlig" människa går inte igenom hälften av all skit hon varit med om under ett liv och ändå står hon där, gång efter gång, på andra sidan och ler. Hon är vad man nog skulle kunna kalla free-spirit och gör som hon vill. Ibland blir jag galen på henne, kan fortfarande ibland tycka att hon är pinsam (japp, som om jag vore femton igen) men det är ändå det jag gillar med henne. Hon lever inte efter några trista regler och ramar. Hon bara är! Jag kan prata om allt med henne och hon finns alltid där. Och hon har alltid de klokaste saker att säga, kanske inte alltid vad man vill höra, men klokt är det. Hennes melodi har dock alltid varit att låta mig göra mina misstag. Hon har knappt haft några regler alls, utan varit där om det har blivit fel (vilket det såklart knappt har blivit, höhö)
Min pappa är raka motsatsen, som sagt. Han gillar struktur och ordning (även om han ironiskt nog är kass på det själv). Han passar in, stöter sig inte med folk och är "normal". Jag ska inte säga att vi haft ett dåligt förhållande, men möjligtvis en aning frostigt. Efter skilsmässan blev han ensam med en tioårig dotter och tro mig, han hade ingen aning om hur man skulle hantera en sån. Så pappa körde, till skillnad från mamma, med regler. Jag fick inte ha mjukisbyxor till skolan (och hallå, jag gick i skola i Leksand. Mer inne än i mjukisar blev man inte), skulle vara hemma vid vissa tider oavsett om det var fotbollsträning eller filmkväll hos grannen (hallå, jag bodde i Siljansnäs) och skulle ha en struktur i mitt liv (som jag inte alltid höll med om). Man kan säga att vi inte förstod varandra helt. Den dagen vi kom på det flyttade jag till mamma och sen den dagen blev det bra mycket bättre. Numera älskar jag att umgås med honom. Han är en filur visst, kanske inte världsbäst på att uttrycka känslor, men att vara med honom är alltid väldigt otvunget. Han är en gammal lärare (och jag hade faktiskt honom som lärare ett år under högstadiet) och har således urusel humor. Ordvitsar, I say no more. Pappa kan inte prata i telefon. Under ett tre minuter långt samtal har han garanterat försökt lägga på säkert fem gånger. En gång hade vi ett tio minuter långt samtal, det var coolt. Sen behövde vi inte prata på tre månader.
Jag älskar mina föräldrar och tycker att jag har en mycket bra relation till dem. Dock hörs vi inte alls ofta. Jag tror det kan bero på deras ålder lite. Jag har haft den äran att ha unga föräldrar, mor min hade inte fyllt 22 när jag kom till värden och pappa fyllde 23 lite efter. Deras liv kretsar verkligen inte runt mig, när jag kom var de inte klara med deras liv, utan höll på med utbildning, jobb, flytt, hitta rätt osv också. Sen har jag ju massa småsyskon som de måste oroa sig mer för, jag klarar mig ju.
Min mamma är inte som alla andra mammor. Hon är, bortom tvivel, den starkaste människa jag vet och absolut min största förebild. En "vanlig" människa går inte igenom hälften av all skit hon varit med om under ett liv och ändå står hon där, gång efter gång, på andra sidan och ler. Hon är vad man nog skulle kunna kalla free-spirit och gör som hon vill. Ibland blir jag galen på henne, kan fortfarande ibland tycka att hon är pinsam (japp, som om jag vore femton igen) men det är ändå det jag gillar med henne. Hon lever inte efter några trista regler och ramar. Hon bara är! Jag kan prata om allt med henne och hon finns alltid där. Och hon har alltid de klokaste saker att säga, kanske inte alltid vad man vill höra, men klokt är det. Hennes melodi har dock alltid varit att låta mig göra mina misstag. Hon har knappt haft några regler alls, utan varit där om det har blivit fel (vilket det såklart knappt har blivit, höhö)
Min pappa är raka motsatsen, som sagt. Han gillar struktur och ordning (även om han ironiskt nog är kass på det själv). Han passar in, stöter sig inte med folk och är "normal". Jag ska inte säga att vi haft ett dåligt förhållande, men möjligtvis en aning frostigt. Efter skilsmässan blev han ensam med en tioårig dotter och tro mig, han hade ingen aning om hur man skulle hantera en sån. Så pappa körde, till skillnad från mamma, med regler. Jag fick inte ha mjukisbyxor till skolan (och hallå, jag gick i skola i Leksand. Mer inne än i mjukisar blev man inte), skulle vara hemma vid vissa tider oavsett om det var fotbollsträning eller filmkväll hos grannen (hallå, jag bodde i Siljansnäs) och skulle ha en struktur i mitt liv (som jag inte alltid höll med om). Man kan säga att vi inte förstod varandra helt. Den dagen vi kom på det flyttade jag till mamma och sen den dagen blev det bra mycket bättre. Numera älskar jag att umgås med honom. Han är en filur visst, kanske inte världsbäst på att uttrycka känslor, men att vara med honom är alltid väldigt otvunget. Han är en gammal lärare (och jag hade faktiskt honom som lärare ett år under högstadiet) och har således urusel humor. Ordvitsar, I say no more. Pappa kan inte prata i telefon. Under ett tre minuter långt samtal har han garanterat försökt lägga på säkert fem gånger. En gång hade vi ett tio minuter långt samtal, det var coolt. Sen behövde vi inte prata på tre månader.
Jag älskar mina föräldrar och tycker att jag har en mycket bra relation till dem. Dock hörs vi inte alls ofta. Jag tror det kan bero på deras ålder lite. Jag har haft den äran att ha unga föräldrar, mor min hade inte fyllt 22 när jag kom till värden och pappa fyllde 23 lite efter. Deras liv kretsar verkligen inte runt mig, när jag kom var de inte klara med deras liv, utan höll på med utbildning, jobb, flytt, hitta rätt osv också. Sen har jag ju massa småsyskon som de måste oroa sig mer för, jag klarar mig ju.
