Dag 19, det här ångrar jag
Jag har gjort och inte gjort en massa saker som, om man ser det en och en, jag ångrar. Men i ett sammanhang, alltså typ livet, kan jag inte ångra dem ändå. Jag mår bra och älskar vad livet har gett mig, så varför ångra konstiga beslut eller icke-handlingar när de ändå är de som tagit mig hit. Så de skiter jag i.
Dock finns det en big big ånger i mitt liv. En sak jag och mamma hade planerat att vi skulle göra. Det var så självklart att vi skulle göra det. Jag hade lärt mig alla sånger utantill, kunde rollistan och var nära på att sätta alla repliker också, trots att jag inte sett föreställningen. Det var Kristina från Duvemåla. Ni vet musikalen. Jag och mamma pratade om att se den i säkert två år tills vi en dag slog upp tidningen (eller vad vi nu gjorde för att få reda på det hela) och läste att föreställningen hade slutat gå. Jag kan bara inte beskriva känslan som annat än PANIK. Och jag kan än idag inte smälta att jag aldrig fick se den där förbannade musikalen.
Dock finns det en big big ånger i mitt liv. En sak jag och mamma hade planerat att vi skulle göra. Det var så självklart att vi skulle göra det. Jag hade lärt mig alla sånger utantill, kunde rollistan och var nära på att sätta alla repliker också, trots att jag inte sett föreställningen. Det var Kristina från Duvemåla. Ni vet musikalen. Jag och mamma pratade om att se den i säkert två år tills vi en dag slog upp tidningen (eller vad vi nu gjorde för att få reda på det hela) och läste att föreställningen hade slutat gå. Jag kan bara inte beskriva känslan som annat än PANIK. Och jag kan än idag inte smälta att jag aldrig fick se den där förbannade musikalen.
Kommentarer
Trackback
