Dag 2, min första kärlek
Det här var lite svårt måste jag erkänna. För i ärlighetens namn var jag kär vid fem års ålder. Han hette Fredrik och var min morbrors bästa kompis. Så varje gång de lekte sprang jag efter och skulle vara med, pussa, klappa och annat sånt där otukt man sysslade med vid den åldern. De måste varit 14 och jag måste varit väldigt, väldigt jobbig i deras ögon.
Så nog har man väl varit kär i olika stadier i livet, bara det att när man utvecklas själv utvecklas kärleken likaså.
Annars ses väl mitt ex antagligen som min första kärlek. Eller det var väl i alla fall min första lyckade kärlek. Jag var också väldigt kär i en kille som hette Lasse på högstadiet, i två år. Men det var en väldigt olycklig kärlek, många tonårstårar över honom. Men exet, som heter Daniel, var jag tillsammans med många år och han har betytt mycket för mig. Men trots att vi var tillsammans i mer än fyra år till jag var 21 var det puppy-love (alltså rätt omoget på många sätt) och såhär i efterhand har jag insett att allt verkligen inte var guld och gröna skogar tillsammans med honom. Men sånt är ju svårt att veta när man inte har så mycket att jämföra med. Så jag är extremt glad över det förhållandet men är ännu gladare över att det tog slut och allt jag tillslut lärde mig vad jag mår bra av.
Så nog har man väl varit kär i olika stadier i livet, bara det att när man utvecklas själv utvecklas kärleken likaså.
Annars ses väl mitt ex antagligen som min första kärlek. Eller det var väl i alla fall min första lyckade kärlek. Jag var också väldigt kär i en kille som hette Lasse på högstadiet, i två år. Men det var en väldigt olycklig kärlek, många tonårstårar över honom. Men exet, som heter Daniel, var jag tillsammans med många år och han har betytt mycket för mig. Men trots att vi var tillsammans i mer än fyra år till jag var 21 var det puppy-love (alltså rätt omoget på många sätt) och såhär i efterhand har jag insett att allt verkligen inte var guld och gröna skogar tillsammans med honom. Men sånt är ju svårt att veta när man inte har så mycket att jämföra med. Så jag är extremt glad över det förhållandet men är ännu gladare över att det tog slut och allt jag tillslut lärde mig vad jag mår bra av.
Dag 1, presentation av (trumvirvel) mig och mitt liv
Jag inser att jag antagligen är självgod nog för att detta skall bli långt. Så ni vet.
Johanna heter jag och föddes 6 mars 1985 i byn Siljansnäs, belägen en mil utanför den något större byn Leksand. Efter nåt år sådär flyttade vi till Falun, varifrån jag har mitt första minne - min dagmamma. Hon var jävulen personifierad på jorden. Vid tre års ålder flyttade jag sedan till Stockholm. Närmare bestämt Fisksätra. Där trivdes jag utomordentligt och hade en massa konstiga kompisar. Lärde mig prata gjorde jag där också, varför mina första ord yttrades på grövsta stockholmska à la reven (räven) och treskor (träskor). Numera är det gettonas getto om jag har fattat det rätt, komiskt nog granne med saltsjöbaden. Tänk solsidan. Äh bjussar på klipp, efter 1.23.
Vid fem års ålder blev mamma min gravid och det bar hem till Näs igen. Skitungen to come skulle ju inte behöva växa upp i betonglandsskapet. Väl hemma i obygden ordnade det tillslut upp sig, jag började prata rikssvenska, skaffade mig normala vänner och startade skolan. 1-6 avverkades i Siljansnäs skola och, jag erkänner, där var jag inget annat än en riktig fjäskare. Vill minnas att jag och Mariah till och med, på syslöjden, sydde örngott till vår fröken. I sjuan började man åka buss in till Åkerö i Leksand och blev intresserad av killar och sånt där. Innan det hade jag knappt sett en enda spelfilm (utan uteslutande Disney-filmer), när de "coola" "statsborna" pratade om fäbojäntan tyckte jag att jag kände igen mig från när jag som liten jänta var i Ljusbodarnas fäbod och plockade liljekonvalj med mamma och det närmsta smink jag hade kommit var påsk-kärringsutstyrseln. Leksandstjejerna hade däremot stenkoll. Många nickningar och låtsasförstående "mhmmm" de första åren med andra ord. Nu var jag ju inte så gammal så det var ju egentligen ingen katastrof (säkert rätt bra om man tänker efter), men man kände sig lagom 'med'.
Högstadiet, speciellt nian, var i alla fall sjukt roligt och det var under dessa år mitt kära gäng bildades. Vi som fortfarande håller ihop (med vissa tillskott). Helt underbara människor. Gymnasiet var också en höjdare. Jag har haft väldig tur som haft så underbara skolår under tonåren. Fortfarande skrattar vi så vi gråter åt allt tok som hände då. Jag vill här också, för protokollets skull, meddela att om jag nu fjäskat mig genom hela skolgången så lade jag ner det sista månaderna på gymnasiet. Då var jag rent hemsk. Och även om betygen säkert till viss del kom av min förmåga att vara trevlig mot läraren har jag alltid haft extremt lätt för mig i skolan. Orättvist, jag vet.
Grundskolan tog slut och jag blev "vuxen". Efter några års jobb på Hemköp drog jag sedan 2006 till Linköping för att studera Affärsjuridik. Det blev en chock. Visste tydligen inte vad jag skulle plugga till för jag visste inte ens att jag behövde lagbok (vilket är i stort sett det enda jag behövt under dessa dryga fyra år). Även dessa år har varit fantastiska. Jag har lärt mig massvis, vet (typ) vad jag vill i livet, vart med i festeriet och gjort de galnaste grejer man kan tänka sig, träffat underbara människor och framför allt träffat min Fredda (med det inte sagt att han inte är människa).
Nu bor jag i Stockholm sedan fyra veckor tillbaka, eller något. Och det känns superbra. Jag har alltid älskat den här stan, samtidigt som det nu är snäppet närmare hem till familjen, naturen och Näs. Här har jag nu börjat läsa på juristprogrammet för att komplettera min utbildning och ska bli totalt klar med alltihop till nästa jul. Och från och med fredag ska jag även börja jobba extra på Swedbank (news från idag!).
Och där har ni mig. Eller i alla fall mitt liv. Har jag glömt nåt eller är det något annat ni undrar; äre bare å fråg på sidu.
Johanna heter jag och föddes 6 mars 1985 i byn Siljansnäs, belägen en mil utanför den något större byn Leksand. Efter nåt år sådär flyttade vi till Falun, varifrån jag har mitt första minne - min dagmamma. Hon var jävulen personifierad på jorden. Vid tre års ålder flyttade jag sedan till Stockholm. Närmare bestämt Fisksätra. Där trivdes jag utomordentligt och hade en massa konstiga kompisar. Lärde mig prata gjorde jag där också, varför mina första ord yttrades på grövsta stockholmska à la reven (räven) och treskor (träskor). Numera är det gettonas getto om jag har fattat det rätt, komiskt nog granne med saltsjöbaden. Tänk solsidan. Äh bjussar på klipp, efter 1.23.
Vid fem års ålder blev mamma min gravid och det bar hem till Näs igen. Skitungen to come skulle ju inte behöva växa upp i betonglandsskapet. Väl hemma i obygden ordnade det tillslut upp sig, jag började prata rikssvenska, skaffade mig normala vänner och startade skolan. 1-6 avverkades i Siljansnäs skola och, jag erkänner, där var jag inget annat än en riktig fjäskare. Vill minnas att jag och Mariah till och med, på syslöjden, sydde örngott till vår fröken. I sjuan började man åka buss in till Åkerö i Leksand och blev intresserad av killar och sånt där. Innan det hade jag knappt sett en enda spelfilm (utan uteslutande Disney-filmer), när de "coola" "statsborna" pratade om fäbojäntan tyckte jag att jag kände igen mig från när jag som liten jänta var i Ljusbodarnas fäbod och plockade liljekonvalj med mamma och det närmsta smink jag hade kommit var påsk-kärringsutstyrseln. Leksandstjejerna hade däremot stenkoll. Många nickningar och låtsasförstående "mhmmm" de första åren med andra ord. Nu var jag ju inte så gammal så det var ju egentligen ingen katastrof (säkert rätt bra om man tänker efter), men man kände sig lagom 'med'.
En ung dalkulla
Högstadiet, speciellt nian, var i alla fall sjukt roligt och det var under dessa år mitt kära gäng bildades. Vi som fortfarande håller ihop (med vissa tillskott). Helt underbara människor. Gymnasiet var också en höjdare. Jag har haft väldig tur som haft så underbara skolår under tonåren. Fortfarande skrattar vi så vi gråter åt allt tok som hände då. Jag vill här också, för protokollets skull, meddela att om jag nu fjäskat mig genom hela skolgången så lade jag ner det sista månaderna på gymnasiet. Då var jag rent hemsk. Och även om betygen säkert till viss del kom av min förmåga att vara trevlig mot läraren har jag alltid haft extremt lätt för mig i skolan. Orättvist, jag vet.
Grundskolan tog slut och jag blev "vuxen". Efter några års jobb på Hemköp drog jag sedan 2006 till Linköping för att studera Affärsjuridik. Det blev en chock. Visste tydligen inte vad jag skulle plugga till för jag visste inte ens att jag behövde lagbok (vilket är i stort sett det enda jag behövt under dessa dryga fyra år). Även dessa år har varit fantastiska. Jag har lärt mig massvis, vet (typ) vad jag vill i livet, vart med i festeriet och gjort de galnaste grejer man kan tänka sig, träffat underbara människor och framför allt träffat min Fredda (med det inte sagt att han inte är människa).
Såhär såg jag ut större delen av tiden den där galna året.
Bloggen tillkom 2007 efter att jag under ett års tid blåvägrat. Jag är generellt sett inte så snabb med nya saker. Nytt mode når mig ca tre säsonger för sent, jag trodde aldrig att DVD-skivor skulle slå igenom (VHS fungerade ju lysande) och jag var tre år efter alla andra med ICQ, fyra år sen med MSN och lärde mig precis använda Skype efter att ha insett att jag 'måste' när jag skulle åka utomlands. Vilket jag alltså gjorde i våras. VT 2010 spenderades i det fjärran landet Sydafrika. Det absolut häftigaste jag gjort. Mer info kan ni finna på min blogg; iKapstaden. Jag är mäkta stolt över mig själv för att jag gjorde det där. Jag är en enormt hemkär person (och har i efterhand fått reda på att mina kära pluggkamrater haft vadslagningar om att jag inte skulle åka/avbryta och komma hem). Samtidigt älskar jag äventyr och utmaningar - och tävlingar.
Bloggen tillkom 2007 efter att jag under ett års tid blåvägrat. Jag är generellt sett inte så snabb med nya saker. Nytt mode når mig ca tre säsonger för sent, jag trodde aldrig att DVD-skivor skulle slå igenom (VHS fungerade ju lysande) och jag var tre år efter alla andra med ICQ, fyra år sen med MSN och lärde mig precis använda Skype efter att ha insett att jag 'måste' när jag skulle åka utomlands. Vilket jag alltså gjorde i våras. VT 2010 spenderades i det fjärran landet Sydafrika. Det absolut häftigaste jag gjort. Mer info kan ni finna på min blogg; iKapstaden. Jag är mäkta stolt över mig själv för att jag gjorde det där. Jag är en enormt hemkär person (och har i efterhand fått reda på att mina kära pluggkamrater haft vadslagningar om att jag inte skulle åka/avbryta och komma hem). Samtidigt älskar jag äventyr och utmaningar - och tävlingar.
Nu bor jag i Stockholm sedan fyra veckor tillbaka, eller något. Och det känns superbra. Jag har alltid älskat den här stan, samtidigt som det nu är snäppet närmare hem till familjen, naturen och Näs. Här har jag nu börjat läsa på juristprogrammet för att komplettera min utbildning och ska bli totalt klar med alltihop till nästa jul. Och från och med fredag ska jag även börja jobba extra på Swedbank (news från idag!).
Och där har ni mig. Eller i alla fall mitt liv. Har jag glömt nåt eller är det något annat ni undrar; äre bare å fråg på sidu.
Härmapa
Nu må det vara så att de flesta av mina läsare känt mig sen jag var sådär två år. Eller i alla fall har rätt bra koll på mig. Men jag tänkte ändå haka på den här grejen. Har följt den på några bloggar och det är rätt trevligt måste jag säga. Så jag kör, börjar i eftermiddag efter att jag tagit mig ur soffan och till skolan för att låna lite böcker.
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Blocket
Jag bara älskar människor, bra människor. Enkla människor som man mår bra av att ha att göra med. Det finns inget så upplyftande som när man har ett problem och personen i andra änden i luren bara säger "det är inga problem" och "det blir jättebra"! Då vill jag rusa till närmsta blomaffär och skicka ett blommogram som tack. Eller ett kort i alla fall. Och kanske en godispåse till mig medan jag ändå är ute och ränner. Soffan skall i alla fall hämtas idag nu. Kalas. Fåtöljerna är förvisso sköna men de är inget man kurar upp sig i en tidig lördagsmorgon framför vinterstudion direkt.
Sen har vi bestämt tavlor också. Kommer bli bra det här. Bra dag det här. Tentaplugg.
Sen har vi bestämt tavlor också. Kommer bli bra det här. Bra dag det här. Tentaplugg.
Ljus i vårt mörker
Vår nya fina lampa. Som egentligen inte är någon lampa utan en bunt lampor ihopsatta till en. Mycket spejsat för att vara familjen lätt och lagom men det är kärlek. Jag kallar den för min lilla bäbis och ser fram emot imorgon när klockan blir sex och jag får gå upp och tända den.
Survivor
Jodå, jag överlevde den där intervjun. Körde på metoden 'brutal ärlighet', även också kallad oförberedd. Inte sjutton vet jag vem jag är. När jag skulle skriva presentationstexten här bredvid var den enda jag kunde komma på om mig själv att jag är student. Och när jag frågade karln så var det det första han sa också (jag hade hoppats på att få 'söt' i alla fall). Något mer än skolnörd önskar jag i alla fall att jag är. Så jag freestylade. Tog det första som kom upp i huvudet. Social kom jag på. För det är väl socialt att hänga själv hemma och umgås med tv:n också va?!? Vi får väl se hur som helst. Har en rekommendation inifrån till min favör i alla fall (tack Erica). Annars hoppas jag på att jag pratade så pass mycket att hon glömmer bort det dåliga.
Nu målas det igen. Har tusen andra saker att göra, men skiter rent ut sagt i dem och fixar hallen istället. Ett lager to go sen tar jag paus och åker till gymmet en sväng.
Effektiv skulle jag sagt, damn it.
Nu målas det igen. Har tusen andra saker att göra, men skiter rent ut sagt i dem och fixar hallen istället. Ett lager to go sen tar jag paus och åker till gymmet en sväng.
Effektiv skulle jag sagt, damn it.
Kapstaden
Sitter som vanligt här på arla morgonen och tittar på nyhetsmorgon och vad ser man då, jo en svensk kvinna dödad i Kapstaden. Efter bilkapning.
Och det var ju inga nyheter, det händer ju hela tiden. Men man blir ändå lite skakis. Jag var där. Fanny är där just nu. Det hade verkligen kunnat vara någon av oss. Vi åkte den vägen hela tiden. Varenda dag till skolan. Vägen går mitt igenom kåkstäderna, framför allt just Khayelitsha. Och trots att jag var där och var så medveten, alltid körde med dörrarna låsta och blåste på för allt man var värd på kvällarna, känns det inte riktigt verkligt. Men när sanningen hittar ända hit till kalla norden. Då blir det på riktigt.
Men. Det är ett underbart land. Alla borde få åka dit och uppleva. Ren skönhet.
Och det var ju inga nyheter, det händer ju hela tiden. Men man blir ändå lite skakis. Jag var där. Fanny är där just nu. Det hade verkligen kunnat vara någon av oss. Vi åkte den vägen hela tiden. Varenda dag till skolan. Vägen går mitt igenom kåkstäderna, framför allt just Khayelitsha. Och trots att jag var där och var så medveten, alltid körde med dörrarna låsta och blåste på för allt man var värd på kvällarna, känns det inte riktigt verkligt. Men när sanningen hittar ända hit till kalla norden. Då blir det på riktigt.
Men. Det är ett underbart land. Alla borde få åka dit och uppleva. Ren skönhet.
Helg vecka 45
Det är väl likaså bra att jag tar en genomkörare av helgen.
Detta var helgen när Djurgårdsväggarna skulle närma sig Leksand lite. Det gula rummet skulle bli vitt. Och det blev det. Mamma kom på fredagen för att övervaka eländet. Hon litade inte riktigt på oss, vilket hon nog hade fog för. Vi fick i alla fall instruktioner innan hon begav sig till morbror för att bo där. Sen gjorde vi nog allt det som vi inte skulle göra. Eller vi fick väggarna vita men missade goda råd både för tejpandet och rengöringen. Men vad gör väl det.
Lördagen målade vi. Och när vi var klara skulle vi titta på film i sängen och behövde godis för denna aktivitet. Så vi cyklade till Ica och plockade ihop godis i ett huj, eftersom vi blev utslängda. Det tog visst längre tid än väntat att måla.
Idag drog vi tillslut bort tejpen, misshandlade vår matta (skitigare får man söka länge efter), började städa, kom på att vi behövde pinaler för att få upp våra lampor, åkte till Farsta (nostalgitripp), åt ärtsoppa och satte upp de förbannade lamporna tillslut. Nu sitter vi här och är förbannat nöjda rent ut sagt.
Så då bakade jag en sockerkaka. Celebration.
Lite kvar att fixa och en dålig kamera kvällstid, så ni får inga färdig-bilder. Än.
Detta var helgen när Djurgårdsväggarna skulle närma sig Leksand lite. Det gula rummet skulle bli vitt. Och det blev det. Mamma kom på fredagen för att övervaka eländet. Hon litade inte riktigt på oss, vilket hon nog hade fog för. Vi fick i alla fall instruktioner innan hon begav sig till morbror för att bo där. Sen gjorde vi nog allt det som vi inte skulle göra. Eller vi fick väggarna vita men missade goda råd både för tejpandet och rengöringen. Men vad gör väl det.
Lördagen målade vi. Och när vi var klara skulle vi titta på film i sängen och behövde godis för denna aktivitet. Så vi cyklade till Ica och plockade ihop godis i ett huj, eftersom vi blev utslängda. Det tog visst längre tid än väntat att måla.
Idag drog vi tillslut bort tejpen, misshandlade vår matta (skitigare får man söka länge efter), började städa, kom på att vi behövde pinaler för att få upp våra lampor, åkte till Farsta (nostalgitripp), åt ärtsoppa och satte upp de förbannade lamporna tillslut. Nu sitter vi här och är förbannat nöjda rent ut sagt.
Så då bakade jag en sockerkaka. Celebration.
Lite kvar att fixa och en dålig kamera kvällstid, så ni får inga färdig-bilder. Än.
Äntligen
Nu, finally, har jag blivit bjuden på ett bröllop! Nu kvarstår bara att övertala karln om att vi ska gå, vilket vi såklart ska. Pappas frus syster Mona skall bli äkta maka och jag ska äta mat! Tjohopp!!
The party place.
The party place.
My home
Det är fortfarande kaos i lägenheter. Bara på soffbordet finner man ljus, ljusfat, prydnadshjärtan, x-boxkonsol, två koppar, tallrik, kamera, cykelnyckel, två fjärrkontroller, trisslott, magasin, skräp, plånbok, glasunderlägg, tepåse och ett fat. Och det är inte ett stort bord. Men i helgen kommer mamma och då ska vi måla väggar. Sen ska det kunna bli lite ordning. Bli av med alla dessa färger och allt trä och få upp lite lampor. Sen är vi på jakt efter en soffa också, så om ni känner någon som vill sälja en Karlstad 3-sits från IKEA, säg till.
Nu ska jag till skolan.
Ny vecka
... nya tag, som det brukar heta. Jag har lagt upp en plan. Veckodagarna skall numera se ut som följer: gå upp med karln på morgonen och dricka te i fåtöljen och titta på nyhetsmorgon innan jag ska åka till skolan. Väl där plugga till jag är trött och sen träna på vägen hem. Sen har jag ledig tid för vad jag kan tänkas få för mig. Titta på vänner exempelvis. Jag tror det blir bra. Få en mening med livet och inte bara gå och dra och fastna framför dålig tv hela dagarna. Första dagen idag!
Den började med att jag låg kvar och sov och stannar hemma.
Men jag ska faktiskt knapra ihop en jobbansökan är planen. Och få iväg den. Sen ska jag fixa lite till här hemma och irritera mig lite mer på pringles-reklamen på tv. "100 chips i varje rör" jadda jadda. Kanske en sväng på stan innan träning också.
Den började med att jag låg kvar och sov och stannar hemma.
Men jag ska faktiskt knapra ihop en jobbansökan är planen. Och få iväg den. Sen ska jag fixa lite till här hemma och irritera mig lite mer på pringles-reklamen på tv. "100 chips i varje rör" jadda jadda. Kanske en sväng på stan innan träning också.
Crib
Klockan är kvart över tio och jag har redan gjort hälften av dagens plugg. Det känns som om jag kan komma att bli en bättre student och människa av Freddas tidigare mornar. Gårdagen handlade om att fixa i ordning lägenheten. Det blev rätt bra, men väldigt provisoriskt på många ställen. Men här kommer i alla fall ett litet hörn.
Före.
Efter. (Som även kan ses som förebilder till nästa omgång "renovering")
Nu ska jag promenera till någon liten spelombudsbutik i krokarna och se om de har vår tv-box. Schenker glömde visst meddela oss om var och att vi nu fick hämta den. Så det ska bli intressant.
Före.
Efter. (Som även kan ses som förebilder till nästa omgång "renovering")
Nu ska jag promenera till någon liten spelombudsbutik i krokarna och se om de har vår tv-box. Schenker glömde visst meddela oss om var och att vi nu fick hämta den. Så det ska bli intressant.
Framme
Nu är jag äntligen på plats och ska omedelbart sluta tjata om den här flytten. Den har liksom tagit upp all tankeverksamhet i mitt huvud ett tag nu, sorry. Men nu är jag framme och ser med glädje fram emot att bombadera er med information om uppackning (förvisso fortfarande flyttrelaterat, men ändå en ny dimension på tjatet), målning, bordsslipning osv. Kanske till och med kan skrapa fram några före och efter bilder, vem vet.
Just nu är det kaos btw. Vi har nog säkert tre kvadratmeter fri yta att röra oss på. Men den underbara väggen är uppe så nu har vi ett sovrum (oo, jag anar bilder redan här...). Där tänker jag sova som en prinsessa med sin prins i natt. Första natten av många som stockholmsbo.
Just nu är det kaos btw. Vi har nog säkert tre kvadratmeter fri yta att röra oss på. Men den underbara väggen är uppe så nu har vi ett sovrum (oo, jag anar bilder redan här...). Där tänker jag sova som en prinsessa med sin prins i natt. Första natten av många som stockholmsbo.
Inte död - men nästan
Jag har överlevt helgen. Det gjorde dock inte internet i min lägenhet. Och inte heller fanns det någon tid att uppdatera er på vad jag sysslar med. Det får jag inte göra nu heller för jag jobbar skoluppgift under deadline här. Men om jag blir klar i tid ska ni få en redogörelse över helgen.
Annars är det här sista dagen som varaktigt stationerad i Linköping. Ikväll åker jag till Stockholm to stay!
Annars är det här sista dagen som varaktigt stationerad i Linköping. Ikväll åker jag till Stockholm to stay!
Sista rycket
Nu lägger jag ner pluggandet (eller mer bristen på pluggandet kanske) för veckan och konstaterar att NU KÖR VI! Ska börja med att åka till Norrköping nu snart och möta upp svärfar för att hämta en flyttbuss, eller nåt sånt. Den ska jag sedan transportera tillbaka till Linkebo. Sen är det sista packrycket innan mamma min kommer någon gång på eftermiddagen. Fredda dyker in till kvällen och sen blir det väl att riva stället tillsammans. Funderar ärligt på att köpa bestick, tallrikar och glas i plast för att slippa logistikproblemen som uppstår när tallrikarna både ska ner i kartonger samt ätas på. Återstår att se. Imorgon ska vi till skroten och slänga, slänga, slänga. Och på söndag åker Fredda med våra grejer till huvudstaden, mamma åker till Leksand med hennes saker och jag stannar kvar och städar. På måndag kväll lämnar jag sedan slätten efter dryga fyra fantastiska år. Längtar!
Slätten var det ja, vad har man inte gjort här?
Slätten var det ja, vad har man inte gjort här?
Ledig
Nu tänker jag ägna resten av den här dagen till att låtsas vara ledig. Har en hög papper att läsa egentligen men det är i ärlighetens namn inget jag tänker ägna en tanke åt. Jag ska istället titta på dåliga tv-program, packa, lyssna på dålig musik som jag ska sjunga obönhörligt högt till, äta glass, om rödvinet i köket är ok ska jag även dricka det och bara vara ledig. Måste väl "ta vara" på att jag har stället för mig själv den sista veckan.
Sen imorgon ska jag ha sovmorgon. Jättelänge. Sen ska jag till optikern. Min vänsterlins försvann nämligen spårlöst för några dagar sedan. Eftersom det var det sista paret har jag fått dragits med glasögon de sista dagarna, och det vet alla som känner mig att det inte är min starka sida.
Sen imorgon ska jag ha sovmorgon. Jättelänge. Sen ska jag till optikern. Min vänsterlins försvann nämligen spårlöst för några dagar sedan. Eftersom det var det sista paret har jag fått dragits med glasögon de sista dagarna, och det vet alla som känner mig att det inte är min starka sida.
Jag sportar glasögon. Weii.
Tillsammans
Äntligen en hel dags njutning av varandras sällskap. Eller jag har njutit i alla fall, ska väl inte säga vad han gör. Det svider hur som helst i ett stort sambohjärta när man är ifrån varandra, men nu är det bara en förbannad vecka kvar - och det ska väl gå. Sen ska jag ha sådana här lördagar varje helg.
Vi har i alla fall varit och hämtat en kaffemaskin till Fredda (jippi säger jag och surar med mitt te i hörnet) och sen hamnade vi på globens köpcentrum för att köpa fetaost. Tittade lite på kameror också. Är makalöst sugen. Men vad ska man välja. Det är som med bilar - jag fattar ingenting!
Vi har i alla fall varit och hämtat en kaffemaskin till Fredda (jippi säger jag och surar med mitt te i hörnet) och sen hamnade vi på globens köpcentrum för att köpa fetaost. Tittade lite på kameror också. Är makalöst sugen. Men vad ska man välja. Det är som med bilar - jag fattar ingenting!
En blandning
Jag befinner mig i Stockholm igen och har precis gjort tenta. Det gick väl hyfsat ändå, behövde bara göra en fråga. Resten av kursen har jag tillgodoräknat mig från Linköping. Så om inte något gått oerhört snett så borde jag skrapat ihop de fyra poängen som behövs för att hålla mig flytande.
Som ni ser till höger har jag börjat twittra nu också. Är det må hända så att jag är först i bekantskapskretsen (eller iaf kompisgänget)? Det är då första gången i så fall. Det tog mig ju fyra år längre än alla andra att fatta båda ICQ och skunk. Lunarstorm var jag rätt med på, men MSN och, framför allt, skype var jag ju så sen med så att jag borde blivit bannlyst från eländet. Facebook vägrade jag till att börja med och blogga - det var ju jävulens påfund. Men nu twittrar jag i alla fall. Jag fattar dock inte så mycket än, allt # och @ gör mig förvirrad. Hur som helst hoppas jag att detta skall vara lösningen på mitt begynnande galenskap av att sitta själv för mycket.
Sist men inte minst sitter jag nu i lägenheten där vi ska bo och mår bra. Vi har beslutat oss för att måla väggarna istället för att tapetsera (vi tror nämligen att vi är bättre på det förstnämnda) och jag kan inte bärga mig tills jag är på plats och vi kan börja. Det är dock en del som ska göras, eftersom färgerna i lägenheten nu ser ut som något taget från en cirque du solei-föreställning, men det ska bli så kul.
Men det får bli sen, nu ska jag ha den obligatoriska njutningstimmen efter tenta. Sen ska jag på't igen. Eller så ska jag titta på film. Den som lever får se...
Före, och efter.
Som ni ser till höger har jag börjat twittra nu också. Är det må hända så att jag är först i bekantskapskretsen (eller iaf kompisgänget)? Det är då första gången i så fall. Det tog mig ju fyra år längre än alla andra att fatta båda ICQ och skunk. Lunarstorm var jag rätt med på, men MSN och, framför allt, skype var jag ju så sen med så att jag borde blivit bannlyst från eländet. Facebook vägrade jag till att börja med och blogga - det var ju jävulens påfund. Men nu twittrar jag i alla fall. Jag fattar dock inte så mycket än, allt # och @ gör mig förvirrad. Hur som helst hoppas jag att detta skall vara lösningen på mitt begynnande galenskap av att sitta själv för mycket.
Sist men inte minst sitter jag nu i lägenheten där vi ska bo och mår bra. Vi har beslutat oss för att måla väggarna istället för att tapetsera (vi tror nämligen att vi är bättre på det förstnämnda) och jag kan inte bärga mig tills jag är på plats och vi kan börja. Det är dock en del som ska göras, eftersom färgerna i lägenheten nu ser ut som något taget från en cirque du solei-föreställning, men det ska bli så kul.
Men det får bli sen, nu ska jag ha den obligatoriska njutningstimmen efter tenta. Sen ska jag på't igen. Eller så ska jag titta på film. Den som lever får se...
Före, och efter.
Visning
Jag älskar att flytta! Jag vet att jag gnäller, men egentligen tycker jag det är skitkul. Inte bärandet då (det överlämnar jag mer än gärna åt karlar som vill visa sig starka), utan det där med att packa ner saker, strukturera kartonger, hitta bortglömda pinaler och skratta gott åt bevisen för att man (trots ihärdig dementi) var fjortis bortom alla gränser när man gick på högstadiet (och antagligen gymnasiet också, fast de bevisen har jag inte hittat ännu).
MEN, jag måste (såklart) studera också och har inte tid att hänge mig åt diverse mystiska jackor och västar med jeansfickor. Har första stochkholmstentan på fredag och började läsa i måndags, så det är bara att bita i det sura äpplet. Men det är ändå någorlunda intressant. Enda problemet är att lägenheten är så tom och tyst så mitt huvud går bananas. För några minuter sen tyckte jag att jag hörde en fågel på loftet så jag sprang upp (så gott det går för stegen) för att se om jag fått en kompis. Men ingenting.
Men klockan två idag har jag i alla fall visning och måste därför fixa till dess nu. Jippi, paus och musik!
Barnen på skolgården där nere verkar ha jättekul, hmpf.
MEN, jag måste (såklart) studera också och har inte tid att hänge mig åt diverse mystiska jackor och västar med jeansfickor. Har första stochkholmstentan på fredag och började läsa i måndags, så det är bara att bita i det sura äpplet. Men det är ändå någorlunda intressant. Enda problemet är att lägenheten är så tom och tyst så mitt huvud går bananas. För några minuter sen tyckte jag att jag hörde en fågel på loftet så jag sprang upp (så gott det går för stegen) för att se om jag fått en kompis. Men ingenting.
Men klockan två idag har jag i alla fall visning och måste därför fixa till dess nu. Jippi, paus och musik!
Barnen på skolgården där nere verkar ha jättekul, hmpf.
Mässa
Jag opererar för tillfället från pojkvännens dator så jag har inte tillgång till min favoritmapp med bloggar och kommer dessvärre inte ihåg alla adresser. Så tycker ni att ni har vansinnigt många sidvisningar från inte så många olika personer, är det antagligen jag som kommer ihåg just den adressen, och hoppas på en ny uppdatering var femte sekund. De säger ju att det sista som överger människan är hoppet.
Idag har jag varit på mässa på universitetet och pratat med juristbyråer. Vilken djungel. Känner mig överkörd och slut som människa. Ska jag verkligen syssla med det där sen? Men det var i alla fall några företag som stack ut och verkade trevligare än andra. Vissa verkade också väldigt mycket snoffsigare än andra, deras påser och broschyrer tänker jag demonstrativt slänga efter maten, rebell som jag är.
Efter jul ska jag börja söka jobb. Låt julen komma sent i år, snälla!
(Äh, fattade inte vart jag skulle hitta bilderna på datorn, så det blidde inget.)
Idag har jag varit på mässa på universitetet och pratat med juristbyråer. Vilken djungel. Känner mig överkörd och slut som människa. Ska jag verkligen syssla med det där sen? Men det var i alla fall några företag som stack ut och verkade trevligare än andra. Vissa verkade också väldigt mycket snoffsigare än andra, deras påser och broschyrer tänker jag demonstrativt slänga efter maten, rebell som jag är.
Efter jul ska jag börja söka jobb. Låt julen komma sent i år, snälla!
(Äh, fattade inte vart jag skulle hitta bilderna på datorn, så det blidde inget.)
