Johannas...

Då var det dags igen. Östergötland, here I come.

Efter en gårdag med tjejsnack och rödvin hemma hos Hanna blir det inte många knop gjorda idag. Just nu försöker vi komma på något att äta till lunch, vilket uppenbarligen kan vara en extrem kraftansträngning. Än så länge utan resultat också.

Det var inte mindre än fyra och ett halvt år sedan jag, pirrig som få, anlände till Linköping för att bli student. Jag hade galet mycket packning med mig, hela min garderob faktiskt, i en resväska på hjul och en fjällryggsäck modell större. Jag hade varit i den andrahandslägenhet jag skulle bo i en gång tidigare men aldrig tagit mig dit från stationen förut. Men jag hade memorerat en karta från eniro i hvudet - så det skulle gå bra. Jag har nog sällan kännt mig mer ensam tror jag.

Väl framme i lägenheten använde jag de första tjugo minuterna till att lyssna på musik och gråta floder. Sedan tog jag tag i mitt liv och hittade (tack och lov) en telefonkatalog (old school, jag vet. Inget internet/iPhone där inte) där jag hittade en Ica butik och en karta dit. Den rev jag glatt ut och travade iväg med fjällryggsäcken på ryggen (tom nu) för att inhandla middag och frukost. Det blev nog mackor båda målen. Dagen efter tog jag mig till skolan med hjälp av en karta jag fått ritad vid ett möte med hyresvärden på Stockholm central en månad tidigare. Väl framme i skolan irrade jag sedan runt i vad som kändes som en evighet innan jag för första gången satt i ett klassrum på Linköpings universitet och var pirrig som få för att träffa läraren och se vad jag skulle få lära mig. Sen var jag på plats.

Idag skall jag nu tillbaka igen, första gången på riktigt efter att jag flyttat därifrån - på riktigt. Den här gången ska jag till stationen, utan packning. Sen ska jag, helt utan karta, ta mig till Julia, och alltså inte vara själv en sekund. Därefter ska jag vakna imorgon och vant (nåja) ta bussen till universitetet där jag snabbt kommer hitta den sal jag ska vara i. Därefter skall jag genomlida ett seminarium som jag VET kommer vara tråkigt med en lärare som jag VET kommer få mig att vilja dö.

Tiderna förändras, om man säger så.

Efter att ha blivit lurad på två tunnelbanor kom jag hem till färdiglagad mat och nydiskat kök. Hur klarade jag mig som ensamboende kan inte förstå. Jag vill minnas en hel del kräm-ätande i soffan och en mindre myrstack med smulor på soffbordet. Kan inte ha varit bra.

Har skaffat mig en morgon - ja vad säger man - ritual kanske. Det går till som så att när Fredda går sätter jag klockan (viktigt för psyket att slippa göra det dagen innan vettni). Jag sätter den på 07.17 (vilket innebär att jag sover ca 16 minuter efter det att han har gått). Sen snoozar jag i runda slängar en halvtimme. Efter dessa trettio minuter tänder jag lampan (vilken skulle kunna vikariera som ljusterapeut), och snoozar i ca 20 minuter till. När klockan är någonstans runt 08.10 tar jag fram telefonen och kollar fb, twitter och aftonbladet. Någonstans i mitten av denna procedur får jag dock ont i armen av att ligga med telefonen uppe i vädret framför mitt alltför närsynta ansikte så jag sätter mig upp - endast för mjölksyrans skull. Och då ba: Viola. Jag är uppe.

Den där skidpremiären gjorde slut på mig som människa uppenbarligen. Både psyket och kroppen fick sig en rejäl törn. Har därför spenderat helgen i återhämtningstillstånd. Mestadels i soffan. Bitvis i sängen. Tog en sväng till badkaret också, vara för att vara på den säkra sidan. Dåligt gick det också, i spåret alltså. Men nu är jag redo för en ny vecka. Främst av allt ska jag sätta igång med den där uppsatsen. Och konstigt nog ser jag fram emot det.

På väg hem från jobbet, kissnödig som få. Och som om det inte var nog är jag gräsänka dagen till ära (eller konsultänka kanske man ska börja kalla det, har mina aningar om att det bli en del sånt i framtiden). iPoden dog nyss också så jag sitter här och funderar på vad kvällen ska bjuda på. Min plan var att städa men är allt annat än sugen efter fyra timmars bråkande med kunder som tycker att betala räkningar via internet är att göra allt bankens arbete. Annat förslag är att välja bilder att framkalla framför handbollen eller försöka hitta en tulpanvas nere i förrådet. Oavsätt vad ska jag fört bege mig till Ica för att inhandla den ultimata hemma-själv-maten, risgrynsgröt.

Måla naglarna kanske.

Jodå, tackar som frågar. Jag mår bra. Stel som en pinne och ont i foten. Men bra mår jag. Är på väg till skolan igen, för att därefter ta en vända till jobbet, för att därefter möta upp mannen i mitt liv för att återigen gå på bio. Vi går en hel del på bio. Det är mest för att svärfar får gratisbiljetter från jobbet, som han inte utnyttjar, som har kort datum. Så man skulle kunna säga att vi stressgår på bio. Idag var sista dagen. Winter's bone blir det, från halvkassa platser. Men det ska bli trevligt, den har ju fått så fasligt många plus/a:n/getingar osv i alla recensioner.

Larz-Kristerz på Fångarna på fortet och karln min jublar och gör lyckhjulningar på det minimala hallgolvet. Not. Nu ska jag titta på det där bara för att.

Jani, tänkte dra en liten genomgång om vad som händer här hemma. Helt ogenomtänkt och oredigerat, så ni får se liksom. Jag sitter i soffan med datorn på soffbordet samtidigt som konferensresan går på tv och jag konstaterar att blondinbella låter yngre när hon pratar än vad hon "låter" när hon läses. Jag rensar och strukturerar min blogg-mapp samtidigt. Den lilla mappen har på senaste tiden vuxit sig gigantiskt och har nu blivit tre stycken. Mest på grund av att jag blivit totalt inrednings-besatt den senaste månaden.

Vilken flickvän jag är. Jag bara slängde ihop en trerätters sådär vips. Eller jag slängde ihop en tvårätters medan karln på beordran var och handlade den sista rätten - en stor godispåse. Och vips kanske det inte heller var eftersom köket nu ser ut som något du annars endast ser i katastrof-filmer. Men det är väl det helger är till för, att städa upp all galenskap man ställt till med men inte hunnit städa upp efter under veckan. Så det är lugnt för gott var det.

Jag dryftade idén om att baka lite för karln här på kvällen och fick ett gensvar som skulle få en oscarsvinnare att se ut som en trumpen gammal skåning i Grannfejden. Så trend-Johanna är nu utbytt mot husmors-Johanna som slängde ihop en kladdkaka såhär på kvällen. Det luktar lite skumt, jag tror formen läcker kladdkakesmet i ugnen. Men gott ska det bli. Och imorgon ska jag (uppenbarligen) till gymmet.

Bara en snabb energidepåuppdatering såhär alldeles för sent för att jag ska vara vaken. Jag ligger helt klart på plus. Igår 3D-bio för första gången, idag shopping och fika med två andra Linköpings-överlevare. Som man kallar det. Livet kan inte bli bättre. Och så köpte vi sådana här idag.

Nu har jag avslutat dagens plugg. Snitsat ihop slutet på en gruppuppgift. Det blev nog sådär - tur att man har förmodligen världens bästa gruppmedlemmar. Så nu svidar jag om till husmors-jaget och går till Ica med karln. I snitsandets anda har vi snitsat ihop en matlista för veckan och en handlingslista längre än en Serla toapappersrulle. Tacka vettja att tunnelbanan håller sig i närheten av både vårt hem och Icat. Men jag gillar det. Vuxenlivet. Ansvaret. När man fixat och donat och kylskåpet är fullt, magen är mätt och disken är diskad.

Jag sportar erhört innovativ rubriksättning dagen till ära. Anar att jag är ensam om den idag.

Dra på trissor så fort tiden går helt plötsligt. Idag är det nyårsafton! Kvällen skall spenderas med paret Tranås tillsammans med tre andra par på uppstyrd middag. Ska bli så förbannat trevligt.

God morgon. Jag älskar att vakna i min egen säng. Lite väl ensamt för tillfället men det skall ordnas efter lunch idag.

Tillbaka i Stockholm och har njutit hela vägen hem med min Elle Interiör-tidning. Skrev ju för länge sedan att jag hade dålig koll på allt sånt där - men nu ska det bli ändring. Prenumerationerna bara haglade in som julklapp (jippi) så nu ska jag bli stylish. Eller i alla fall mitt hem. Har redan hittat sådär en miljon saker jag måste ha och kommer således inte kunna göra annat ett år framöver än att köpa inredning. Bra där. (Men var icke orolig Rebecca, Kina ska det bli ändå - för varje pryl jag köper åker en bestämd summa till reskassa. Eller nåt).

Jag har haft lite julledigt. Fast jag har varit allt annat än ledig. Usch så det flängs runt den här tiden på året. Nu är jag till exempel på min mors jobb och leker elva-åring. Får följa med mamma runt och titta och så där ni vet - som man gjorde på mellanstadiet när man hade "prao". Har varit och köpt skidpjäxor också till vasan - hujedamig så dyrt det var.

Julen har hur som helst varit kanon. Saknar min lilla tomte till pojkvän bara så snart blir det hemfärd till storstaden igen för att återuppta livet. Jobb, plugg och matlagning. Ni vet. Men först, lunch i Mora (ni vet, fiendeland...).

Igårkväll var mamma och pojkarna i Stockholm och vi hade lite familjehäng hemma hos morbror Pecka. Riktigt trevligt var det. Matilda är sjukt rolig. Om man låter som en mygga och "sticker" henne med fingret så säger hon "aj" varenda gång. Jätteroligt om man är 25 år kan jag lova.