Johannas...

I helgen var det i alla fall bröllop då. Och det blidde mycket trevligt. Jag kan väl dock konstatera att de små förhoppningar jag hyste om att få karln min att gifta sig med mig någon dag försvann all världens väg efter att min käre far visade upp sig i härlig bröllopsanda. Inte ens jag hade velat gifta in mig i den släkten efter det där - och då har jag ändå någonstans lika kass humor som han har.

Kameraladdaren är borta så inga bilder på bruden, men hon var väldigt vacker. Och glad.

Och så till mitt tal då. Succé (självgodhet är ingenting jag ser alltför främmande på uppenbarligen). Nä, men jag fick komplimanger (även sådana som jag inte tiggde om) och folk skrattade när jag försökte vara rolig. Så nu kan ni bjuda in mig som talare utan att vara rädda för att jag ska snubbla på klackarna (för det gjorde jag inte heller...) eller det ska uppstå pinsamma tystnader.

Idag har vi städat.