Johannas...

Har precis klivit upp här i den nya lyan. Det känns oförskämt bra. Nu är det bara att försöka få mig att förstå att jag inte är på semester, utan att jag faktiskt ska leva här. Jag måste alltså plugga. Men det finns så mycket annat spännande att göra, till exempel att titta på trafikrapporter på tv. Exotiskt.

Det är så bra när man alltid, alltid, är ute i så god tid med saker.

Ikväll kommer världens bästa pappa, världens bästa mini, världens bästa lillebröder 2 och 3 (rankade efter ålder såklart) och världens bästa lillasyster på besök. Världens bästa Albin och Vilma hänger med de med, de små rackarna. Vilma är dräktig, så jag antar att bäbishundarna kommer de också, vare sig man vill eller inte. Det blir alltså sex personer och två hundar i lägenheten i helgen. Vissa skulle säga att det blir trångt, jag skulle vara kalla det familjen Lundin. Det brukar nämligen bli så när vi är i farten. Men den bästa gåva man någonsin kan få är syskon vill jag säga. Den känslan och glädje (eller ilska och frustration, jag erkänner) jag känner när jag umgås med mina syskon går inte att få tag på på något annat sätt. Även om jag inte träffar dem så ofta så är de ändå gjorda av samma skrot och korn som jag och det ger verkligen ett band som inte går att ersätta, eller bryta. Jag älskar mitt lilla kollektiv!

Jag är tillbaka i Linköping, sur som ett bi. Eller det kanske är arg som ett bi. Skit samma. Vad ska jag vara här för kan man ju fråga sig, när båda han med stort H och den stora tv:n är i storstan. Skulle jag inte hitta något bra svar i stil med slutföra min utbildning kan jag alltid konstatera att det är en hel del kvar att packa så...

De senaste dagarna har lägenheten sakta förvandlats från ett mysigt boende till någonting mer liknande en stor olycka. Det står påsar här, målarburkar som ska slängas där, någon kartong i hörnet och halva köksskåpen på bänkarna. Inte skåpen såklart utan det som en gång stod i dem. För idag är det flyttdag 1 av några stycken. Det bär av till Sthlm med nödvändigheter till karln. Bland annat tv:n tydligen. Så jag ska byta ut den rätt stiliga och lagom stora platta tv:n till min gamla väldigt lilla (vad gäller skärmen) tjocktv. Och den är inte bara tjock vill jag lova, utan vansinnigt överviktig. Men det känns skönt att vara på väg. Som sagt, det här med särboliv är inget för mig.

Om en månad bär det ju av till Stockholm för min del. Dags för flytt igen, den sextonde i mitt liv eller något. Efter att ha sett lägenheten förra helgen känns det ännu bättre, det enda problemet är väl att den är lite liten för två. Men vi har bestämt oss för att bo där ett bra tag för att kunna spara pengar. Ska man få bo precis som man vill så måste man i stort sett köpa lägenhet. Om med vår ekonomi som har lika bra solvens som ett gäng uteliggare i gamla stan blir det inte tal om att köpa något på ett tag. Med lite plats kommer som ett brev på posten lite garderobsutrymme också. Därav har jag i detta nu dragit igång storrensning av garderob vol. 1. Mycket ska kastas! Hälften är ändå bara 25 år ganla mjukiskläder som jag tror det är dags att släppa taget om nu. Så med en garderob (av några sådär) på golvet och med vänner på tv:n är det bara att dig in.

Till att börja med kan väl ni läsare, som noterade mitt passnummer, större delen av personnummer samt alla mina vackra namn (och vad mer jag möjligen hade med) innan jag ändrade bilden i förra inlägget till en aningen mindre avslöjande variant, bara slänga den lappen och låtsas som om det aldrig hände.

Jodå, jag lever. Jag har bara inte tid att skriva här utan sitter och författar febrilt på hemtentamen. Jag jobbar på mottot "göm det vansinnigt dåliga innehållet i ett vansinnigt överflådigt språk" och hoppas storartat på att på så sätt lura läraren imorgon. Men jag börjar närma mig någon form av slut nu i alla fall. Bara småsaker kvar. Och eventuellt en till bulle från pressbyrån, man ska väl få ut nåt av att man tvingas spendera alltför mycket tid i ett bibliotek.

Nu åker jag till Stockholm och hälsar på fin

Häromdagen köpte jag lite köttfärs och tacokrydda för att göra någon liten variant av mini-taco till mig själv. Jag hittade någon specialkrydda med örter, fortfarande Santa Maria Tex Mex dock, och tyckte det lät skitgott. Det var det inte. Inte alls faktiskt. Det smakar hö. Och dessvärre blev det massa rester som jag, som fattig student, inte har råd att inte äta upp. Har försökt rädda upp det hela lite med keso och det fungerar en aning, men inte så att det blir bra.

Jag ballade ur lite igår med för mycket att göra och för lite flyt i det hela, så pojkvän fick leka telefonpsykolog. Ungefär som han i comviq-reklamen ni vet. Jag lovade honom hur som helst att inte plugga efter att jag kom hem idag utan bara ta det lugnt och inte stressa upp mig. Smart kille det där. Jag har väl lite ångest i maggropen men det kan också vara ost och skinkpajen jag precis ätit som ligger och gottar sig där nere i kistan. Planen för kvällen är i alla fall att titta klart på superstars, göra en kopp te och sedan titta på en av de bästa feelgood-filmerna som någonsin skapats - The holiday. Kardemumma! Så, om ni letar efter mig nu hittar ni mig och min bästa vän (den stora, rätt fula och oerhört gula tekoppen) i soffan.

Jahapp. Det där var väl inte riktigt vad vi tänkt oss. Jag ska villigt erkänna att jag inte har satt mig in i vad SD står för exakt, utan jag har tagit in det som meddelats genom media. Dessvärre har inte så mycket meddelats och jag tror verkligen att det är det vi ser resultatet på. Men vi kan väl hoppas att de inte är så farliga, men jag tvivlar. 95% ville inte ha in dem i riksdagen och det måste väl ändå betyda någonting. Jag älskar i alla fall detta land och jag hoppas att det löser sig.

Idag fyller den sötaste lilla kusin man kan ha ett helt år! Det är val på söndag och därför kan vi inte komma på kalaset, men jag längtar till jag åker till Stockholm och får tvinga ungen att lära sig säga "Johanna". Hon säger "pappa" och "iihhiiihi" (hästljud alltså) redan. Mitt vackra namn kan väl därför inte vara att kräva för mycket!

Idag åkte jag hem från Stockholm med en storslagen plan om att plugga non-stop från station till station. DET gick inte riktigt. Men jag lyckades däremot sova non-stop station till station. Utan större problem faktiskt. Därför var det väl inte superunderbart att komma hem och se att mailen blivit full med uppgifter att göra till skolveckan. Bara att hitta något ätbart i huset och bege sig till biblioteket alltså.

Det känns inte som mitt bloggande håller så hög kvalitet för närvarande. Jag bara haspar ur mig saker då och då utan att riktigt tänka igenom det hela. Sådär betyg på mig alltså. Ska försöka skärpa mig. Känner bara att jag har för dålig koll på hela mitt liv för tillfället och jag antar att det smittar av sig här. Det är på tok för mycket som händer och att hålla koll på. Fredda ska flytta och tanken är ju att jag också ska göra det inom en inte alltför lång framtid. Jag ska läsa minst 160 procent på terminen - och från att ha larvat runt med historia och (usch)antropologi i ett halvår ska jag nu läsa juridik på avancerad nivå. Jag känner mig inte riktigt redo faktiskt. Det är fortfarande tusen saker att fixa runt omkring med csn, registreringar, sydafrika-betyg, en lägenhet som bara måste städas i ordning för det ligger papper precis överallt osv. Jag skulle kunna hålla på hela morgonen men det har jag inte tid med för jag måste bestämma vilket ämne jag ska skriva hemtenta om i skadeståndsrätten. Därefter ska jag baka bröd. Sen ner på stan. Sen ut och springa. Sen läsa familjerätt. Jag vet att jag klagade om detta i tidigare inlägg också, men det kan väl aldrig bli för mycket av det onda.

Så, nu har jag tid. Det är en konstig tid i Linköping just nu. Folk som jag hängt med dagligen tidigare har jag nu inte sett på sådär ett år eller ett halvår så det blir lite avbrott när någon kär vän dyker upp.

Jag skulle blogga nu, men då kom världens bästa Camilla tillbaka till Linköping och plingade på. Då blir det dåligt med tid. Men jag återkommer senare!

Torsdagsnöjet har helt klart ändrats med åldern. En gång i tiden fanns en låtrad om mig som gick något i stil med "lilla Kallur, varje torsdag på platå. Efter helgen är hon dunkad gul och blå (på grund av innebandy, men det fick inte plats i låten - till mina kära vänners stora nöje)". Idag är det torsdag. Men jag har då sannerligen inte drucket tappad cider på Platå. Istället har jag suttit och rensat blåbär. I mammas uthus. Det var den enda någorlunda dugliga lampan som fanns här uppe i skogen mitt i natten. Nu är fingrarna alldeles blå - och jag har inte börjat packa än, så det är bara att börja!

Jo, rätt nöjd blev jag faktiskt. Men snälla, tveka inte och säga om det blev katastrof. Att jag ser gravid ut vet jag redan, men man vill ju inte gå och se ut hur som helst...