Sista rycket
Nu lägger jag ner pluggandet (eller mer bristen på pluggandet kanske) för veckan och konstaterar att NU KÖR VI! Ska börja med att åka till Norrköping nu snart och möta upp svärfar för att hämta en flyttbuss, eller nåt sånt. Den ska jag sedan transportera tillbaka till Linkebo. Sen är det sista packrycket innan mamma min kommer någon gång på eftermiddagen. Fredda dyker in till kvällen och sen blir det väl att riva stället tillsammans. Funderar ärligt på att köpa bestick, tallrikar och glas i plast för att slippa logistikproblemen som uppstår när tallrikarna både ska ner i kartonger samt ätas på. Återstår att se. Imorgon ska vi till skroten och slänga, slänga, slänga. Och på söndag åker Fredda med våra grejer till huvudstaden, mamma åker till Leksand med hennes saker och jag stannar kvar och städar. På måndag kväll lämnar jag sedan slätten efter dryga fyra fantastiska år. Längtar!
Slätten var det ja, vad har man inte gjort här?
Slätten var det ja, vad har man inte gjort här?
Goda f*****g hoppsudden
Imorgon börjar flytten på riktigt. Den delen jag inte gillar. Önskar någon kunde fixa det åt oss så att vi kunde åka tillbaka till det där fantastisk vackra landet långt, långt bort!
Eldning
Jag tyckte det här såg så förbannat mysigt ut! Inspirerad men dock utan egen öppen spis lyckades jag och Hanna ändå fixa en liten brasa igår kväll. I brödrosten. Den var dessvärre inte helt planerad. Jag rostade bara lite hårdbröd till en av alla förrätter och helt plötsligt säger Hanna "det brinner. För i helvet det brinner". Jasså, va? tänkte jag tills jag slängde en blick mot köksbänken och ser eldlågor en halvmeter höga slå i undersidan av köksskåpen. "Vatten" sa vi då i kör innan brandträningen man blivit utsatt för sen man var i sexårsåldern slog in. "Nej, inte vatten" körade vi vidare "ut med sladden". Så sladden rök men det slutade inte brinna för det. Då kom vi på att man måste kväva elden och jag grabbade tag i (favorit)handduken, varpå Hanna frågar vad den är gjord av. "Frotté" svarar jag lite förvånat och Hanna konstaterar att det är bra, så länge det inte är fleece. Vem har handdukar av fleece kan man undra? Hur som helst, elden släcktes men bröden låg där nere och glödde ett tag. Sen luktade det skit i lägenhetenså brödrosten fick bo i det öppna fönstret någon timme innan allt kändes under kontroll igen.
Jag blev såklart förbannad på receptskrivaren som kommit på idén att rosta hårdbröd när detta uppenbarligen var en hälso- och egendomsrisk. Det visade sig dock att en sketen liten disksvamp letat sig in under apparaten och antagligen täppt till någon viktig funktion. Det var alltså helt mitt eget fel. Typiskt.
Jag blev såklart förbannad på receptskrivaren som kommit på idén att rosta hårdbröd när detta uppenbarligen var en hälso- och egendomsrisk. Det visade sig dock att en sketen liten disksvamp letat sig in under apparaten och antagligen täppt till någon viktig funktion. Det var alltså helt mitt eget fel. Typiskt.
Förrätter
Jag vill bara meddela att vi åt fem förrätter idag och noll, nada, varmrätter och efterrätter. Drack vin gjorde vi också, och tittade på Fucking Åmål - vilken höjdarfilm. Alla tonårskänslor inbakade på en och en halv timme. Man hade lika gärna kunnat sova sig igenom de tretton åren av sitt liv och sen tittat på filmen. Helt underbart. Nu har Hanna gått hem och jag ska ta en hårdmacka och titta på ett avsnitt How I met your mother innan sängen kallar. Jag måste nämligen äta någonting nu så jag inte blir sjuk imorgon, höhö.
OBS! Jag drack ett vitt vin idag, och det var gott. Har jag om möjligt äntligen distanserat mig till det där fulvinet en gång för alla?
God natt!
OBS! Jag drack ett vitt vin idag, och det var gott. Har jag om möjligt äntligen distanserat mig till det där fulvinet en gång för alla?
God natt!
Dinna
Hanna är för kvällen utkastad ur sin lägenhet av sin sambo, Pettersson - vars pojkvän kommer på besök. That's a mess you don't wanna touch. Jag är hur som helst skyldig Hanna en massa luncher eller en middag eller nåt sånt för några böcker så det blir middagsbjudning i röran. Dessvärre är jag mitt vanliga slöa jag och har inte tagit mig till affären än. Och nu ösregnar det. Korkat. Men vad göra, jag har ju till och med fixat Fucking Åmål kvällen till ära, så då vore det lite tråkigt att bjuda på havregrynsgröt. Men jag önskar jag hade en bil.
Nostalgi
Cmilla och Becka, jag fattar inte hur man delar listor på facebook. Det bara är så. Plus att jag har så dåliga listor själv så jag vågar inte visa upp dem :) Så i brist på bra, ny musik hittade jag några riktiga gamla trotjänare till cd-skivor. Sådana där man slängde ihop för att lyssna på i bilen. Bland annat den från Mariahs 20-årsresa till Sälen. (Var det då vi överraskade dig?). Sjukt bra med Spice Girls och gänget. Eller en annan omärkt rackare som innehöll allt från Within Temptation till klipp från Galenskaparna, Torsk på Tallin och Robert Gustavssons Tony Rickardsson-imitation. Även Timon och Pumbas "Pumba är en läckerbit" fanns med. I could go on, men det går inte för jag har Most Wanted 1997 att ta mig igenom medan jag slutför kökspackningen.
Quiz igen
Okej, nytt försök. Förra gången gick det såhär. Men skam den som ger sig. På torsdag är det dags igen och vi kör tjejerna mot killarna. Det är alltså på fullaste dödliga allvar och extremt viktigt att förbereda sig. Ämnet är allmänbildning, så hit me med era tips på hur man blir allmänbildad på en och en halv dag. Det behövs.
Getting personal
Ingen männsika lever ett perfekt liv. Jag tror inte det perfekta livet finns. Alla har vi något som tynger eller har varit med om något som var jobbigt, det är jag säker på. Och jämföra går inte. Det som för den ena kan vara en piss i sjön kan för en annan vara ett hinder som verkar oöverstigligt. De unika känslorna är det viktiga. Sen tror jag även på att dela med sig, dels för sin egen skull och dels för möjligheten att hjälpa någon annan.
Därför tänkte jag nu att jag skulle få ner min börda, my thing. Just nu, när havet ligger lugnt och stilla runt omkring mig har jag tänkt och funderat och jag ska för första gången sätta ord på det, så jag kan ha kvar det. Det är ändå en del av vad som har format mig. Jag vet att det är personligt och jag kräver inte att någon läser det här, det kommer även bli rätt långt. Så, jag ger er en bildpaus så får ni fundera :)
Det hela handlar om depression, det semilånga ordet som innehåller så mycket lidande. Dock handlar det inte om mitt lidande, jag har varit väldigt skonad från depression, personligen. Jag har nog aldrig ens varit riktigt i närheten. Alla har vi väl ups and downs, men mina downs har nog varit lindriga jämfört med många människor. Min lott är istället att vara den personen som levt bredvid depression under i stort sätt hela mitt liv. Från många olika håll. Så jag vet inte vad som sker inne i huvudet, men jag vet en del av vad som händer utåt, mot mig, mot andra. Dessvärre finns det ingen manual för hur man ska bete sig när en person som man älskar (på något sätt) sitter mitt emot dig, men ändå inte längre finns.
För det är det som depression gör med en person, i alla fall som jag upplevt det. Det finns inte mycket kvar, sjukdomen (som jag ändå vill kalla det) tar bort personen och lägger sig som ett skal runt vad som är den levande människan. Kvar utåt blir någon som inte kommer upp ur sängen, som inte kan ta beslut, som har sådan ångest att allt som verkar kul är att slå huvudet i väggen. Personligheten är borta och den underbara person du kände finns inte längre. Om känslorna vet jag som sagt inte mycket men jag vet vad trösta är. Vad det betyder att lyssna och peppa. Att hålla fasaden uppe för att inte lägga mer ångest till den redan upparbetade. Jag kan också säga att jag känner till rädslan för ett samtal som börjar med orden "jag har gått ner igen". Jag har koll på frustrationen när man vill ta första bästa hammare och banka in i skallen på personen att den är underbar eller värd så mycket bättre, eller bara "att det kommer bli bra igen". Men ingenting går in. Inte så att det syns i alla fall.
Ibland är det är som att bli dumpad. När man blivit sårad av den man tyckte så mycket om, och den enda man vill ha tröst från är den person som precis sårade en. Man sitter där och ger och ger och tröstar och tröstar, men vem tröstar mig? Jag är ju inte den trasiga, inte alls. Jag är inte ens delaktig i det trasiga. Jag är inte orsak eller verkan. Inte lösning eller problem. Jag är bara jag, en vanlig människa som bryr sig. Men när det blir för mycket för mig vill jag, som alla andra, prata eller tröstas eller bara få uppmärksamhet. Och i mitt fall har jag velat ha allt detta av den person som jag suttit och tröstat. Men det går inte, för det finns inte där. Omtanken finns men den kommer bara inte fram, kan inte penetrera skalet. När man blir dumpad går man vidare. Det kan man inte göra vid en depression. Jag tänker inte lämna min mamma, eller någon annan för den delen på grund av en sjukdom.
Trots allt är det ändå inte ett dugg synd om mig, tycker jag. Jag har alltid varit stark, alltid hållit ångan uppe, försökt att inte kräva för mycket, försökt säga vad jag någonstans tror är bäst. Men som jag sa kan man ju inte jämföra. Så jag antar att den smärta jag känt är lika mycket värd. Ändå är den aldrig det när man ser det tomma och uppgivna. Inte när man vet att jag kan åka till fotbollsträningen och ha kul, skratta med mina vänner och inte tänka på något annat än att bollen ska bort från mitt straffområde, samtidigt som personen ligger hemma och vrider sig i sängen och gör allt för att försöka hålla sig ovanför ytan. Då är det inte synd om mig längre.
Det som jag har sett som min uppgift har därför alltid varit att hjälpa, eller försöka hjälpa. Jag har inte kunnat vara passiv. Jag har investerat, ibland mer än jag orkat. Men den dagen någonting äntligen når fram gör det värt det. Dagen personen som man älskar mer än något annat förstår att det finns ett problem eller till och med inser problemet är dagen när kampen tillbaka startar. Att se en person med problem skaffa hjälp gör mig riktigt lycklig i själen. Acceptansen av att allt inte är perfekt och att något måste göras för att fixa det ger mig någon form av frid. För när man vet om problemet kan jag med glädje meddela att "det kommer bli bra". För alla!!
Därför tänkte jag nu att jag skulle få ner min börda, my thing. Just nu, när havet ligger lugnt och stilla runt omkring mig har jag tänkt och funderat och jag ska för första gången sätta ord på det, så jag kan ha kvar det. Det är ändå en del av vad som har format mig. Jag vet att det är personligt och jag kräver inte att någon läser det här, det kommer även bli rätt långt. Så, jag ger er en bildpaus så får ni fundera :)
Det hela handlar om depression, det semilånga ordet som innehåller så mycket lidande. Dock handlar det inte om mitt lidande, jag har varit väldigt skonad från depression, personligen. Jag har nog aldrig ens varit riktigt i närheten. Alla har vi väl ups and downs, men mina downs har nog varit lindriga jämfört med många människor. Min lott är istället att vara den personen som levt bredvid depression under i stort sätt hela mitt liv. Från många olika håll. Så jag vet inte vad som sker inne i huvudet, men jag vet en del av vad som händer utåt, mot mig, mot andra. Dessvärre finns det ingen manual för hur man ska bete sig när en person som man älskar (på något sätt) sitter mitt emot dig, men ändå inte längre finns.
För det är det som depression gör med en person, i alla fall som jag upplevt det. Det finns inte mycket kvar, sjukdomen (som jag ändå vill kalla det) tar bort personen och lägger sig som ett skal runt vad som är den levande människan. Kvar utåt blir någon som inte kommer upp ur sängen, som inte kan ta beslut, som har sådan ångest att allt som verkar kul är att slå huvudet i väggen. Personligheten är borta och den underbara person du kände finns inte längre. Om känslorna vet jag som sagt inte mycket men jag vet vad trösta är. Vad det betyder att lyssna och peppa. Att hålla fasaden uppe för att inte lägga mer ångest till den redan upparbetade. Jag kan också säga att jag känner till rädslan för ett samtal som börjar med orden "jag har gått ner igen". Jag har koll på frustrationen när man vill ta första bästa hammare och banka in i skallen på personen att den är underbar eller värd så mycket bättre, eller bara "att det kommer bli bra igen". Men ingenting går in. Inte så att det syns i alla fall.
Ibland är det är som att bli dumpad. När man blivit sårad av den man tyckte så mycket om, och den enda man vill ha tröst från är den person som precis sårade en. Man sitter där och ger och ger och tröstar och tröstar, men vem tröstar mig? Jag är ju inte den trasiga, inte alls. Jag är inte ens delaktig i det trasiga. Jag är inte orsak eller verkan. Inte lösning eller problem. Jag är bara jag, en vanlig människa som bryr sig. Men när det blir för mycket för mig vill jag, som alla andra, prata eller tröstas eller bara få uppmärksamhet. Och i mitt fall har jag velat ha allt detta av den person som jag suttit och tröstat. Men det går inte, för det finns inte där. Omtanken finns men den kommer bara inte fram, kan inte penetrera skalet. När man blir dumpad går man vidare. Det kan man inte göra vid en depression. Jag tänker inte lämna min mamma, eller någon annan för den delen på grund av en sjukdom.
Trots allt är det ändå inte ett dugg synd om mig, tycker jag. Jag har alltid varit stark, alltid hållit ångan uppe, försökt att inte kräva för mycket, försökt säga vad jag någonstans tror är bäst. Men som jag sa kan man ju inte jämföra. Så jag antar att den smärta jag känt är lika mycket värd. Ändå är den aldrig det när man ser det tomma och uppgivna. Inte när man vet att jag kan åka till fotbollsträningen och ha kul, skratta med mina vänner och inte tänka på något annat än att bollen ska bort från mitt straffområde, samtidigt som personen ligger hemma och vrider sig i sängen och gör allt för att försöka hålla sig ovanför ytan. Då är det inte synd om mig längre.
Det som jag har sett som min uppgift har därför alltid varit att hjälpa, eller försöka hjälpa. Jag har inte kunnat vara passiv. Jag har investerat, ibland mer än jag orkat. Men den dagen någonting äntligen når fram gör det värt det. Dagen personen som man älskar mer än något annat förstår att det finns ett problem eller till och med inser problemet är dagen när kampen tillbaka startar. Att se en person med problem skaffa hjälp gör mig riktigt lycklig i själen. Acceptansen av att allt inte är perfekt och att något måste göras för att fixa det ger mig någon form av frid. För när man vet om problemet kan jag med glädje meddela att "det kommer bli bra". För alla!!
Musik, please
Händer inte mycket här inte. Jag blir liksom sittande i soffan mest, tittande på tv. Om några timmar är det dags för träning och fram till dess ska jag ändå försöka få något gjort. Men jag behöver er hjälp. Ge mig musiktips. Jag kommer inte på NÅGONTING att lyssna på (förutom sexy bitch då) och jag är ju en sån där typ som går igång på just musik. Behöver en artist, en spellista eller bara en låt - det skulle hjälpa!
Glasögonen igen
Jag skulle säga, apropå glasögonen, hur det gick till när jag skaffade mig de där glasögonen. Därav bilden. Jag använder väldigt sällan glasögon, mest när jag går från toaletten till sängen på kvällen och tillbaka på morgonen. Därför tänkte jag att jag ville ha några "lite roligare" glasögon när jag skulle skaffa dem, så att jag kunde fixa en kul "look" när jag väl satte på dem - eller nåt. Så jag gick in i affären och började peka och prova.
Jag bad om hjälp också men allt de tog fram var mer eller mindre lika de jag köpte för sju år sedan och som var allt annat än roliga. Men tillslut hittade jag de som jag tillslut köpte, satte på mig dem, tittade i spegeln och utbröt "This is what I'm looking for" (Jag var alltså i Kapstaden) varpå försäljaren tittar på mig och börjar asgarva. Hon står dubbelvikt och hulkar av attacken. Jag (och Rose som var med) tittar oss förvånat omkring och undrar om ett tivoli drog förbi utanför förnstret eller, men nä, hon skrattade åt mig. "It's a certain kind of look, and it's not yours" klämmer hon tillslut fram. VA!?! Efter tre minuter. Vilken försäljare, hon borde jobba för nåt flådigt märke, typ Gucci. Hon skulle ju få på en uteliggare en 25000-kronors väska. Så på ren bångstyrighet köpte jag hem dem tillslut, ändå.
Jag bad om hjälp också men allt de tog fram var mer eller mindre lika de jag köpte för sju år sedan och som var allt annat än roliga. Men tillslut hittade jag de som jag tillslut köpte, satte på mig dem, tittade i spegeln och utbröt "This is what I'm looking for" (Jag var alltså i Kapstaden) varpå försäljaren tittar på mig och börjar asgarva. Hon står dubbelvikt och hulkar av attacken. Jag (och Rose som var med) tittar oss förvånat omkring och undrar om ett tivoli drog förbi utanför förnstret eller, men nä, hon skrattade åt mig. "It's a certain kind of look, and it's not yours" klämmer hon tillslut fram. VA!?! Efter tre minuter. Vilken försäljare, hon borde jobba för nåt flådigt märke, typ Gucci. Hon skulle ju få på en uteliggare en 25000-kronors väska. Så på ren bångstyrighet köpte jag hem dem tillslut, ändå.
Lite sällskap
Nä, det bara går inte. Jag kan inte hantera pinsamheter på tv. Jag kallsvettas för att i nästa sekund brinna upp och få lov att slänga av mig klädlagren jag bunkrat upp. Får ångest i halsen, börjar vanka fram och tillbaka och slutar sedan sittande i hörnet längst bort från tv:n - där jag bara lyssnar. För jag kan ju fortfarande inte missa något. Jag är vansinnigt intresserad, men samtidigt skräckslagen. Och då, när jag redan mår som sämst kläcker karln ur sig att han skall fria, FRIA. Sen dess har jag minnessvikt och hjärtklappning.
Ledig
Nu tänker jag ägna resten av den här dagen till att låtsas vara ledig. Har en hög papper att läsa egentligen men det är i ärlighetens namn inget jag tänker ägna en tanke åt. Jag ska istället titta på dåliga tv-program, packa, lyssna på dålig musik som jag ska sjunga obönhörligt högt till, äta glass, om rödvinet i köket är ok ska jag även dricka det och bara vara ledig. Måste väl "ta vara" på att jag har stället för mig själv den sista veckan.
Sen imorgon ska jag ha sovmorgon. Jättelänge. Sen ska jag till optikern. Min vänsterlins försvann nämligen spårlöst för några dagar sedan. Eftersom det var det sista paret har jag fått dragits med glasögon de sista dagarna, och det vet alla som känner mig att det inte är min starka sida.
Sen imorgon ska jag ha sovmorgon. Jättelänge. Sen ska jag till optikern. Min vänsterlins försvann nämligen spårlöst för några dagar sedan. Eftersom det var det sista paret har jag fått dragits med glasögon de sista dagarna, och det vet alla som känner mig att det inte är min starka sida.
Jag sportar glasögon. Weii.
CSN
Äntligen!
05.54
Det är ju inte sant att livet kan vara såhär illa ibland. Och jag har egentligen så pass mycket självinsikt så jag vet att jag mjäkar just nu och att jag egentligen har det riktigt fint, men vad spelar det för roll när klockan ringer halv sex, HALV SEX, på morgonen och jag går upp, GÅR UPP! Då har det hänt något väldigt spektakulärt och någonting är mycket antagligen mycket fel. Men nädå, jag missade ju bara bussen igår och måste nu åka såhär okristligt tidigt för att hinna tillbaka i tid för att slutföra min inlämningsuppgift.
För er som inte var vakna just nu, utan läser det här i efterhand, så kan jag meddela att inget speciellt kul händer. Jag är lite stel i nacken (har nämligen sett till att de bra kuddarna är kvar i Lkpg) och vaknade med Rihannas Rude boy i huvudet. Oklart varför. Happy day!
För er som inte var vakna just nu, utan läser det här i efterhand, så kan jag meddela att inget speciellt kul händer. Jag är lite stel i nacken (har nämligen sett till att de bra kuddarna är kvar i Lkpg) och vaknade med Rihannas Rude boy i huvudet. Oklart varför. Happy day!
Undermedvetenhet
Mitt undermedvetna (och mitt medvetna också i och för sig) ville verkligen inte åka tillbaka idag, så jag missade bussen. Sen hittade jag en till buss och försökte komma på den, men det ville inte chaffören gå med på. Någonting om att mitt kort inte fungerade. Nähä, men vill ni inte ha resenärer, Swebus, så ska då jag inte vara den som åker med er något mer. Nästa gång tar jag hellre sparkcykeln. Bröt ihop mitt på Cityterminalen gjorde jag också.
Så jag är i alla fall kvar i Stockholm en natt till. Det kommer bli vansinnigt stressigt att göra klart allt inför seminariet imorgon, jag har glömt saker att läsa i Linköping, men det får det vara värt. Det är ju någon som lagar fetaost-biffar till mig just för tillfället.
Så jag är i alla fall kvar i Stockholm en natt till. Det kommer bli vansinnigt stressigt att göra klart allt inför seminariet imorgon, jag har glömt saker att läsa i Linköping, men det får det vara värt. Det är ju någon som lagar fetaost-biffar till mig just för tillfället.
ja-¤e@£l93fqeljn##jgawklb
Jag åker tillbaka till Linköping nu. Jag vill inte. Speciellt inte när resten av Sveriges befolkning tydligen också åker till slätten idag, för jag får lov att åka swebus. Där rök tre timmar värdefull plugg-tid all världens väg. Nä, fy vilket dåligt humör jag blev på nu.
Det lutar
En Nikon D3100
Eller en Nikon D5000
Eller kanske något helt annat. Vad vet jag. Men jag tror det lutar åt nummer ett. Någon som har någon av dem - eller vet någon annan som skulle passa en som jag.
Tillsammans
Äntligen en hel dags njutning av varandras sällskap. Eller jag har njutit i alla fall, ska väl inte säga vad han gör. Det svider hur som helst i ett stort sambohjärta när man är ifrån varandra, men nu är det bara en förbannad vecka kvar - och det ska väl gå. Sen ska jag ha sådana här lördagar varje helg.
Vi har i alla fall varit och hämtat en kaffemaskin till Fredda (jippi säger jag och surar med mitt te i hörnet) och sen hamnade vi på globens köpcentrum för att köpa fetaost. Tittade lite på kameror också. Är makalöst sugen. Men vad ska man välja. Det är som med bilar - jag fattar ingenting!
Vi har i alla fall varit och hämtat en kaffemaskin till Fredda (jippi säger jag och surar med mitt te i hörnet) och sen hamnade vi på globens köpcentrum för att köpa fetaost. Tittade lite på kameror också. Är makalöst sugen. Men vad ska man välja. Det är som med bilar - jag fattar ingenting!
Paradis
Paradiset finns på jorden och jag tänkte hjälpa alla där ute som litar förtvivlat efter denna undersköna plats. Här finns nämligen en liten bild på det. Siljansnäs heter det, men vi, vi brukar kalla det för Näs bara.
En blandning
Jag befinner mig i Stockholm igen och har precis gjort tenta. Det gick väl hyfsat ändå, behövde bara göra en fråga. Resten av kursen har jag tillgodoräknat mig från Linköping. Så om inte något gått oerhört snett så borde jag skrapat ihop de fyra poängen som behövs för att hålla mig flytande.
Som ni ser till höger har jag börjat twittra nu också. Är det må hända så att jag är först i bekantskapskretsen (eller iaf kompisgänget)? Det är då första gången i så fall. Det tog mig ju fyra år längre än alla andra att fatta båda ICQ och skunk. Lunarstorm var jag rätt med på, men MSN och, framför allt, skype var jag ju så sen med så att jag borde blivit bannlyst från eländet. Facebook vägrade jag till att börja med och blogga - det var ju jävulens påfund. Men nu twittrar jag i alla fall. Jag fattar dock inte så mycket än, allt # och @ gör mig förvirrad. Hur som helst hoppas jag att detta skall vara lösningen på mitt begynnande galenskap av att sitta själv för mycket.
Sist men inte minst sitter jag nu i lägenheten där vi ska bo och mår bra. Vi har beslutat oss för att måla väggarna istället för att tapetsera (vi tror nämligen att vi är bättre på det förstnämnda) och jag kan inte bärga mig tills jag är på plats och vi kan börja. Det är dock en del som ska göras, eftersom färgerna i lägenheten nu ser ut som något taget från en cirque du solei-föreställning, men det ska bli så kul.
Men det får bli sen, nu ska jag ha den obligatoriska njutningstimmen efter tenta. Sen ska jag på't igen. Eller så ska jag titta på film. Den som lever får se...
Före, och efter.
Som ni ser till höger har jag börjat twittra nu också. Är det må hända så att jag är först i bekantskapskretsen (eller iaf kompisgänget)? Det är då första gången i så fall. Det tog mig ju fyra år längre än alla andra att fatta båda ICQ och skunk. Lunarstorm var jag rätt med på, men MSN och, framför allt, skype var jag ju så sen med så att jag borde blivit bannlyst från eländet. Facebook vägrade jag till att börja med och blogga - det var ju jävulens påfund. Men nu twittrar jag i alla fall. Jag fattar dock inte så mycket än, allt # och @ gör mig förvirrad. Hur som helst hoppas jag att detta skall vara lösningen på mitt begynnande galenskap av att sitta själv för mycket.
Sist men inte minst sitter jag nu i lägenheten där vi ska bo och mår bra. Vi har beslutat oss för att måla väggarna istället för att tapetsera (vi tror nämligen att vi är bättre på det förstnämnda) och jag kan inte bärga mig tills jag är på plats och vi kan börja. Det är dock en del som ska göras, eftersom färgerna i lägenheten nu ser ut som något taget från en cirque du solei-föreställning, men det ska bli så kul.
Men det får bli sen, nu ska jag ha den obligatoriska njutningstimmen efter tenta. Sen ska jag på't igen. Eller så ska jag titta på film. Den som lever får se...
Före, och efter.
Någon
Någon, jag säger inte vem, fick studieförsäkra på CSN.se idag. En glad någon konstaterar att snart tre månader utan en enda krona OCH utan betalningsanmärkning är en bedrift.
I vrån och skrymslen, a time travel
Tänkte bjuda lite på sånt jag hittade i lådorna. Antagligen kommer jag bli avrättad för detta, eftersom jag inte alls bett om lov. Men don't worry, be happy :)
Kan inte titta på det här utan att dö av skratt. Så söta båda två, men främst Hansesium.
Skulle döda för den tröjan. Cisci.
Känner ni igen den döläckra brudnäbben?? Hennes blogg hittar ni här.
Så söt "lillasyster".
Själv då. Jo, jag var där. Från första till sista året...
Kan inte titta på det här utan att dö av skratt. Så söta båda två, men främst Hansesium.
Skulle döda för den tröjan. Cisci.
Känner ni igen den döläckra brudnäbben?? Hennes blogg hittar ni här.
Så söt "lillasyster".
Själv då. Jo, jag var där. Från första till sista året...
Stör
Jag stör mig alltid på språkfel i blogginlägg hos andra. Höhöhö, sitter jag och kluckar framför datorn medan jag idiotförklarar den ena efter den andra. Bara det att jag är värst själv. Jag vet! Jag skriver som en fyra-åring ibland. Därför ber jag om ursäkt för detta, och lovar såklart att bättra mig.
Men för säkerhets skulle ber jag om ursäkt även för framtida plumpar. Som morbror Daniel skulle sagt; "det är för dåligt".
Men för säkerhets skulle ber jag om ursäkt även för framtida plumpar. Som morbror Daniel skulle sagt; "det är för dåligt".
Visning
Jag älskar att flytta! Jag vet att jag gnäller, men egentligen tycker jag det är skitkul. Inte bärandet då (det överlämnar jag mer än gärna åt karlar som vill visa sig starka), utan det där med att packa ner saker, strukturera kartonger, hitta bortglömda pinaler och skratta gott åt bevisen för att man (trots ihärdig dementi) var fjortis bortom alla gränser när man gick på högstadiet (och antagligen gymnasiet också, fast de bevisen har jag inte hittat ännu).
MEN, jag måste (såklart) studera också och har inte tid att hänge mig åt diverse mystiska jackor och västar med jeansfickor. Har första stochkholmstentan på fredag och började läsa i måndags, så det är bara att bita i det sura äpplet. Men det är ändå någorlunda intressant. Enda problemet är att lägenheten är så tom och tyst så mitt huvud går bananas. För några minuter sen tyckte jag att jag hörde en fågel på loftet så jag sprang upp (så gott det går för stegen) för att se om jag fått en kompis. Men ingenting.
Men klockan två idag har jag i alla fall visning och måste därför fixa till dess nu. Jippi, paus och musik!
Barnen på skolgården där nere verkar ha jättekul, hmpf.
MEN, jag måste (såklart) studera också och har inte tid att hänge mig åt diverse mystiska jackor och västar med jeansfickor. Har första stochkholmstentan på fredag och började läsa i måndags, så det är bara att bita i det sura äpplet. Men det är ändå någorlunda intressant. Enda problemet är att lägenheten är så tom och tyst så mitt huvud går bananas. För några minuter sen tyckte jag att jag hörde en fågel på loftet så jag sprang upp (så gott det går för stegen) för att se om jag fått en kompis. Men ingenting.
Men klockan två idag har jag i alla fall visning och måste därför fixa till dess nu. Jippi, paus och musik!
Barnen på skolgården där nere verkar ha jättekul, hmpf.
Feelin' like a Goldfish
Sitting here on my own
Haven't seen you in a long, long time
This waiting is gettin' old
As I sit here I sing to myself
A little tune that helps sometimes
to pass the time
And this is how it goes
2 timmar plugg, ½ timma paus
Joanna!
Jag ordnade dessvärre till hallen lite innan jag tog några kort, så labyrinten förblir ett (varmt) minne hos endast mig. Dock upptäckte jag nu, under min plan- och bygglagen-paus, att min oorganiserade sida har hittat in i stora rummet istället. Så jag tog kort på det, allt för dig...
Japp, det är min bh ni ser i nedre bildkant.
Här hittar ni mig om ni letar, och japp (igen) det är mina skor på matbordet.
Men här var det ordning, ojojoj.
Jag ordnade dessvärre till hallen lite innan jag tog några kort, så labyrinten förblir ett (varmt) minne hos endast mig. Dock upptäckte jag nu, under min plan- och bygglagen-paus, att min oorganiserade sida har hittat in i stora rummet istället. Så jag tog kort på det, allt för dig...
Japp, det är min bh ni ser i nedre bildkant.
Här hittar ni mig om ni letar, och japp (igen) det är mina skor på matbordet.
Men här var det ordning, ojojoj.
Mamma Gunde
Haft träningsuppläggs-samtal med mamman. En plan börjar utkristaliseras med skidutprovning, barmarksträning, snöpremiär, intervaller, läger osv. Latisimus (??) och rumpan skall tränas och skidsajter skall granskas för att hitta de snyggaste pjäxorna. Jag har precis plöjt alla skidskyttebloggar, skidåkningsbloggar och tog slalomåkarnas i bara farten. Det kommer gå som smör det här...
Hanging on
Hänger i skolan. En bra dag so far. Fått tillbaka två saker, vg på båda. Det är så man blir blödig. Två timmar kvar, sen blir det gymmet och läsa fastighetsrätt på motionscykeln. Man är ju kvinna.
Oh happy day
Morden i Modsommer på tv. Yey. Precis vad som behövdes här i stugan där jag försöker bringa någon ordning i alla tillhörigheter som är mitt och herrns bohag. Det är kaos, om ni önskar kan ni få se bilder. I hallen har jag, bokstavligt talat, byggt en labyrint av kartonger (tomma dessvärre), väskor, skor, jackor, nyckar (jag lägger saker på golvet, jag vet), mattor, internet-rauter, påsar (oftast också tomma) och galgar.
Något mer hade jag egentligen inte att säga. Jag blev alltså så glad av ett tv-program så jag fick lov att blogga. Jag tror jag har för lite folk att prata med här. Kanske ska börja twittra istället, men jag fattar ärligt inte riktigt hur man gör...
Något mer hade jag egentligen inte att säga. Jag blev alltså så glad av ett tv-program så jag fick lov att blogga. Jag tror jag har för lite folk att prata med här. Kanske ska börja twittra istället, men jag fattar ärligt inte riktigt hur man gör...
87
Då vore det ta mig tusan om man inte skulle kunna få någon att ta över lägenheten redan i november!
Passionsfruktscheesecake to die for
Det blev en riktigt trevlig kväll igår. Först var det tre-rätters på hotell ekoxen i stan och därefter bar det av till vattenhålet platå. Det var 230 gäster på den där middagen, alla i väldigt varierande åldrar. Lärarna var där, diplomanderna var där, föräldrarna var där och i vissa fall var även mor- och farföräldrarna där. Dock såg det ut som om sistnämnda kategori inte fullt uppskattade vissa inslag i middagen, snapsvisorna till exempel. De kände kanske inte igen att de kunde relatera till innehållet, man sjunger ju inte "till spritbolaget åker jag rullator..." direkt. Men fint var det och gott var det också.
Bara två problem.
Idag tvättar och packar jag.
Bara två problem.
1. Vem är den briljanta människa som kom på idén att ta 100 spänn för strumbyxor som ändå bara går sönder efter tio minuter? Det måste ju vara den mest lukrativa affärsidé någonsin påkommen. På två timmar avverkades två stycken igår, och då satt jag mest still. Efter det åkte termobyxorna på, det funkade.
2. Vad gör man när man går ut? Hur fördriver man tiden på utestället? Jag fattar inte!
Idag tvättar och packar jag.
Inte som andra kvinnor
Jag sitter här i min egen lilla svinstia och pluggar och upptäckte nyss till min stora stolthet att jag har lyckats. Jag har snart tagit död på en garderobsblomma, ni vet en sån där som är i stort sätt odödlig och som jag lovar var den enda växt som överlevde dinosaurierna. Känner mig nöjd med att kunna kalla mig sämsta växvårdaren, sämsta diskaren samt sämsta plocka-upp-grejer-från-golvet-medlemmen i förhållandet. Ni vet sådana där kvinnliga saker. Achievements!
Någon form av fredagsmys?
Sitter här själv en fredagskväll och vägrar titta på Idol. Jag har dock tittat första timmen ändå, så det går sådär med mitt enda mål för kvällen. Tycker ju det där programmet mest är strunt, men alla andra kanaler har helt lagt ner sin verksamhet mellan 20 och 22 på fredagskvällar så vad gör man. Jag kan ju inte titta på vänner 24/7. Men jag ska försöka hitta en film i lådan och sen slå mig ner i soffan med min godispåse. Innan jag stänger av vill jag bara säga en sak; Linda är förbannat vacker!
(Och Fredda. Kan du lära dig Gotländska, tack!)
(Och Fredda. Kan du lära dig Gotländska, tack!)
Last day
Då har jag återigen tagit mig upp ur sängen, bara för att äta frukost och sedan ta den förbannade resväskan till Linköping igen. Två veckor kvar till flyttflytt, har sällan längtat mer till någonting. Men jag ska hem och gå på diplomeringsmiddag imorgon, det ska bli kul. Hela (eller iaf halva) gamla klassen blev klara med sin magister i våras så de ska fira, jag ska väl mer dränka mina sorger. Umgås ska vi i alla fall hela bunten, och äta fint - hoppas jag (för den prislappen).
Äta, äta. Packa, packa!
Äta, äta. Packa, packa!
För långt
Nä fy f-n. Inte ens värsta hormonsvajet godkänner att jag sitter och grinar till dansbandskampen. Men det gör jag.
När väl CSN kommer... - uppdaterad
Ett av de mest estetiskt vackra inläggen någonsin, not. Men budskapet går förhoppningsvis fram ändå. Frågan är bara om man ska satsa dyrt, dyrare eller billigt?
Vad ni säga, va?
Vad ni säga, va?
6.23
För att uttrycka sig blygsamt, jag brukar aldrig vara vaken såhär tidigt! Är det såhär det är att jobba alltså? Jag ligger i sängen och ska väl egentligen somna om, men duschen, som Karln min står i för tillfället, låter som ett mindre vulkanutbrott. Plus att det än så länge saknas en vägg in till vårt "sovrum" så jag ligger mer eller mindre mitt i köket. Så jag lär ändå vakna när det är dags för frukost för herr morgonpigg. Då kan man tycka att det vore vänligt att gå upp och göra i ordning nån macka åt honom istället för att ligga här och pilla naveln, som en liten kärleksförklaring eller nåt. Men jag vet inte om min kropp klarar av det. Den är typ förlamad av tidighet.
Så godnatt mina vänner, ses när ljuset iaf nalkas!
Så godnatt mina vänner, ses när ljuset iaf nalkas!
Mässa
Jag opererar för tillfället från pojkvännens dator så jag har inte tillgång till min favoritmapp med bloggar och kommer dessvärre inte ihåg alla adresser. Så tycker ni att ni har vansinnigt många sidvisningar från inte så många olika personer, är det antagligen jag som kommer ihåg just den adressen, och hoppas på en ny uppdatering var femte sekund. De säger ju att det sista som överger människan är hoppet.
Idag har jag varit på mässa på universitetet och pratat med juristbyråer. Vilken djungel. Känner mig överkörd och slut som människa. Ska jag verkligen syssla med det där sen? Men det var i alla fall några företag som stack ut och verkade trevligare än andra. Vissa verkade också väldigt mycket snoffsigare än andra, deras påser och broschyrer tänker jag demonstrativt slänga efter maten, rebell som jag är.
Efter jul ska jag börja söka jobb. Låt julen komma sent i år, snälla!
(Äh, fattade inte vart jag skulle hitta bilderna på datorn, så det blidde inget.)
Idag har jag varit på mässa på universitetet och pratat med juristbyråer. Vilken djungel. Känner mig överkörd och slut som människa. Ska jag verkligen syssla med det där sen? Men det var i alla fall några företag som stack ut och verkade trevligare än andra. Vissa verkade också väldigt mycket snoffsigare än andra, deras påser och broschyrer tänker jag demonstrativt slänga efter maten, rebell som jag är.
Efter jul ska jag börja söka jobb. Låt julen komma sent i år, snälla!
(Äh, fattade inte vart jag skulle hitta bilderna på datorn, så det blidde inget.)
Höst Maja, höst!
Vackra färger och vackert ljus utanför fönstret. Sitter här och lyssnar på fin musik och känner mig sådär väl till mods som man gör ibland. Det kommer bli en bra höst det här.
Och ett stort grattis till min underbara, snart, publicerade vän Beckasin. Ta mig tusan du!
S T H L M
Har precis klivit upp här i den nya lyan. Det känns oförskämt bra. Nu är det bara att försöka få mig att förstå att jag inte är på semester, utan att jag faktiskt ska leva här. Jag måste alltså plugga. Men det finns så mycket annat spännande att göra, till exempel att titta på trafikrapporter på tv. Exotiskt.
Annars är planen att ta mig till universitetet och möta upp Pettersson. Samtidigt som jag vill prata med den där damen i Kina (till dig: det vore bra om du kunde slopa den där förbannade tidsskillnaden, tack!!). Klurigt att få ihop allt. Men kan ju starta med att duscha och äta frukost.
Det är höst utanför fönstret. Ha en underbar dag allihopa!
Annars är planen att ta mig till universitetet och möta upp Pettersson. Samtidigt som jag vill prata med den där damen i Kina (till dig: det vore bra om du kunde slopa den där förbannade tidsskillnaden, tack!!). Klurigt att få ihop allt. Men kan ju starta med att duscha och äta frukost.
Det är höst utanför fönstret. Ha en underbar dag allihopa!
Me, my plan and I
Det är så bra när man alltid, alltid, är ute i så god tid med saker.
Jag i alla fall precis färdigställt PM:et till dagens seminarium som börjar klockan ett. So far so good. Nu har jag bara matlagning, packning, transport, utskrivning, dusch och en vända "rota i förrådet" kvar att göra innan seminariet, som alltså börjar klockan ett. Sen, efter seminariet som börjar klockan ett (jag vill ju inte att ni ska missa det) så ska jag åka till Stockholm. Tåget går klockan fem, seminariet (som ni vet när det börjar) slutar klockan fyra och jag har världens största väska med mig som jag högst tveksamt kan cykla med. Alltså sätter jag mina sista (på riktigt) slantar på herr Ullman idag, i en förhoppning om att han inte ska förlora sig själv i gamla anekdoter och därmed inte ha koll på tid och rum, så att jag kan kasta mig på cykeln klockan 16.01, hämta väskan och sedan ta apostlahästarna ner till stationen.
Önska mig ett fett, stort, förbannat lycka till. Jag kommer behöva det.
Hade ingen passande bild.
Jag i alla fall precis färdigställt PM:et till dagens seminarium som börjar klockan ett. So far so good. Nu har jag bara matlagning, packning, transport, utskrivning, dusch och en vända "rota i förrådet" kvar att göra innan seminariet, som alltså börjar klockan ett. Sen, efter seminariet som börjar klockan ett (jag vill ju inte att ni ska missa det) så ska jag åka till Stockholm. Tåget går klockan fem, seminariet (som ni vet när det börjar) slutar klockan fyra och jag har världens största väska med mig som jag högst tveksamt kan cykla med. Alltså sätter jag mina sista (på riktigt) slantar på herr Ullman idag, i en förhoppning om att han inte ska förlora sig själv i gamla anekdoter och därmed inte ha koll på tid och rum, så att jag kan kasta mig på cykeln klockan 16.01, hämta väskan och sedan ta apostlahästarna ner till stationen.
Önska mig ett fett, stort, förbannat lycka till. Jag kommer behöva det.
Hade ingen passande bild.
En natt till
Nu på kvällen dök förälder nummer 2 (och således den sista) upp här i huset. Mor är på kurs någonstans i någon skog i krokarna och ska sova här inatt. Så det blir en natt till med öronproppar. Och en natt till ensam i sängen. Imorgon bär det av till Stockholm igen.
Återigen motivets fel att det blev suddigt, inte kamerans eller fotografens. Men solnedgången är vansinnigt vacker varenda kväll här utanför. Sov gott!
Återigen motivets fel att det blev suddigt, inte kamerans eller fotografens. Men solnedgången är vansinnigt vacker varenda kväll här utanför. Sov gott!
Far och dotter på Ica Maxi.
Far: "Köp en sån här förpackning med köttfärs och frys in", pekandes på en 1300 grams förpackning med Euroshopper-köttfärs från Irland.
Dotter: "Från Irland, vågar man lita på det??" Med en skeptisk rynka på näsan
Far: "Jaaaaa, den köper vi alltid hemma. De säljer inte dåliga saker i en sådan här affär".
Dotter: "Sant, okej då", och stoppar ner förbackningen i vagnen.
Hemma ca en timme senare.
Far sappar på text-tv (han är så cool) och dyker på rubriken "Ica återkallar köttfärs" med följande text:
Ica återkallar Euroshoppers 1300 grams förpackningar
med köttfärs från Irland efter att det visar sig att den
är salmonellasmittad. Gäller förpackningar med utgångs-
datum 12 oktober.
Far: "När går den du köpte ut?"
Dotter: "13:e"
Far: "Ja, men då är det lugnt"
Verkligen...
Luften ur
Då var man själv igen. Packet har åkt hem mot Dalaland igen och ska försöka åstadkomma någon mat - och sen sätta mig och skriva PM. Då känns det helt klart sådär att jag känner mig helt slut och inte vill något annat än att ta min mattallrik och kopp te och lägga mig i soffan - och titta på Vänner. Helst somna därpå. Men det kommer inte få hända så jag ska ta min kropp och knata till Konsum och lämna tillbaka en film. Det är i alla fall vacker höst ute...
Syskonkärlek
Ikväll kommer världens bästa pappa, världens bästa mini, världens bästa lillebröder 2 och 3 (rankade efter ålder såklart) och världens bästa lillasyster på besök. Världens bästa Albin och Vilma hänger med de med, de små rackarna. Vilma är dräktig, så jag antar att bäbishundarna kommer de också, vare sig man vill eller inte. Det blir alltså sex personer och två hundar i lägenheten i helgen. Vissa skulle säga att det blir trångt, jag skulle vara kalla det familjen Lundin. Det brukar nämligen bli så när vi är i farten. Men den bästa gåva man någonsin kan få är syskon vill jag säga. Den känslan och glädje (eller ilska och frustration, jag erkänner) jag känner när jag umgås med mina syskon går inte att få tag på på något annat sätt. Även om jag inte träffar dem så ofta så är de ändå gjorda av samma skrot och korn som jag och det ger verkligen ett band som inte går att ersätta, eller bryta. Jag älskar mitt lilla kollektiv!
Å vad fin
Vilket köpsug man fick efter den här fina ringen som säljaren vill ha 600 kronor för. Den var ju verkligen så fin på bilderna. Jag bara älskar alla detaljer, som man ser så bra. Här är det inte fråga om någon gris i någon säck i alla fall.
En klassisk tjej
Inte lika duktig som Maja, men det är en start.
Och såhär ser det ut
I goda vänners lag
Det blev en kväll hos Hanna och Pettersson med några glas rödvin och en välbehövlig kladdkaka (efter ett fruktansvärt pass på gymmet som gjorde att det som en gång kallades min rygg och min rumpa nu är ett (vackert?!?) minne blott). Nu är jag hemma och har på ett effektivt sätt (i mitt huvud) skjutit upp den obligatoriska läsningen till en senare tid och ett senare problem och ämnar därför ha sovmorgon imorgon. Och i och med det beslutet följer att jag nu tänker spela Davis Guettas Sexy Bitch hela natten medan jag lagar blåbärssoppa.
Jag tror eventuellt att ett beslut om att genomföra tjejklassikern togs också, oklart.
Jag tror eventuellt att ett beslut om att genomföra tjejklassikern togs också, oklart.
Sugen
Jag måste säga att jag är lite sugen.
Karln är ju stenskön.
Karln är ju stenskön.
Bedjan
Jag är riktigt less på det här nu. Jag började skolan den trettionde augusti detta år och nu är det redan oktober och jag har fortfarande inte fått ett öre av det där statliga bolaget (eller vad det nu kan tänkas vara för sorts organisation) som finns till för att låna ut pengar till studenter. Och nu börjar det verkligen krisa i kassan. Tog en löprunda förut och tänkte att det var trevligt att äta något efter det. Tji fick jag när bankkontot började hålla ett tal som i stort gick ut på "nej, du får inte gå till affären". Så snälla, snälla CSN, kan ni ta tag i den där handläggningstiden och ta ett beslut om att jag kan få låna pengar en gång till. Ni ska få tillbaka dem, jag lovar! Sen.
(nämnd är det tydligen)...
(nämnd är det tydligen)...
Hemmagym
Cyklade förbi grannhuset och såg en kille visa upp sina grå, håliga briefs genom fönstret där han stod i tvättstugan och hängde tvätt. Så nu vet jag att en tvättstuga utan insikt står på checklistan när boende skall inköpas senare i livet.
Annars är detta dag två med gymkortsinnehav och jag har redan konstaterat att det var lite pengarna i sjön. Hela den här stan är ju ett enda stort gym. Det blåser motvind var man än cyklar, och hur man än cyklar för den delen. Åt väster, öster, syd, norr, uppför, nerför, framåt och om man på ren jävulskap lessnar och börjar cykla bakåt blåser det banne mig motvind ändå. Stå och trampa i nedförsbackar är det nya svart här på slätten.
Jag har förvisso varit på gymmet två dagar i rad, men blivit bra mycket mer slut av att cykla dit och hem än vad jag blivit av själva träningen. Gah.
Annars är detta dag två med gymkortsinnehav och jag har redan konstaterat att det var lite pengarna i sjön. Hela den här stan är ju ett enda stort gym. Det blåser motvind var man än cyklar, och hur man än cyklar för den delen. Åt väster, öster, syd, norr, uppför, nerför, framåt och om man på ren jävulskap lessnar och börjar cykla bakåt blåser det banne mig motvind ändå. Stå och trampa i nedförsbackar är det nya svart här på slätten.
Jag har förvisso varit på gymmet två dagar i rad, men blivit bra mycket mer slut av att cykla dit och hem än vad jag blivit av själva träningen. Gah.
Hörrni modelejon
Jag vill börja med att tacka för de fina råden ni gav gällande mitt dilemma i förra inlägget. Nu vet jag precis vad jag ska välja. Ni gissade rätt, jag är bitter. :)
Sen undrar jag en till sak. Stora frågor här nu, och så få svar (svara gärna alltså). Vad ska man ha för skor till ett par sådana här byxor när det blir vinter? Balerina känns inte gångbart i drivor av brungul snö eller trottoarslask. Så jag är blank, har ingen aning. Mode, vad, grekiska?
Sen undrar jag en till sak. Stora frågor här nu, och så få svar (svara gärna alltså). Vad ska man ha för skor till ett par sådana här byxor när det blir vinter? Balerina känns inte gångbart i drivor av brungul snö eller trottoarslask. Så jag är blank, har ingen aning. Mode, vad, grekiska?
Hur man somnar framför tv:n
Vad tror ni om att ha en schäslong istället för en hel stor soffa? Vi har sköna "fåtöljer" som det är, men man vill ju gärna kunna lägga sig lite framför tv:n, och en soffa tar upp så mycket av den lilla "rymd" lägenheten har. Så vad tror ni, en sån här enkel eller nåt.
V. 40
Vacker blå himmel i stan. Dags att sätta sig på hojen och åka till skolan alltså. Fyra timmar föreläsning idag, i sträck. Det har inte hänt sen ettan tror jag så jag är lite osäker på dagsformen vad gäller det. Får se hur det går. Sen ska jag skaffa gymkort tror jag. Mitt försök till gratisträning har inte fungerat så bra, eftersom jag grabbar tag i varje möjlig ursäkt för att inte bege sig till spåret som kan tänkas uppstå. Nu när kylan börjar krypa på är det inte ens en match att slippa, undanflyterna är för uppenbara. Men man blir inte sju kg lättare av att vara expert på att övertala sig själv att "jag blir nog sjuk om jag går utanför dörren" eller "vem vet vilka elakingar som kan stå och lura bakom ett träd 3,5 km in i skogen".
Annars hoppas jag att vår Riksdag kan hålla sig utanför sandlådan idag.
Annars hoppas jag att vår Riksdag kan hålla sig utanför sandlådan idag.
Hehe
Jag vet inte vad det är för något. Jag vet att det är gammalt nu, men det är ju förbannat skitkul, tycker jag.
35 kvm kärlek
Jag är tillbaka i Linköping, sur som ett bi. Eller det kanske är arg som ett bi. Skit samma. Vad ska jag vara här för kan man ju fråga sig, när båda han med stort H och den stora tv:n är i storstan. Skulle jag inte hitta något bra svar i stil med slutföra min utbildning kan jag alltid konstatera att det är en hel del kvar att packa så...
Flytten gick bra i alla fall. Förutom att vi körde väldigt fel och att vi inte har någon hiss på det nya stället (men väldigt mycket grejer fortfarande) och att vi började hela flytten med att få vår granne här på slätten att vilja skjuta sig själv (efter en snäll fråga om flytt där mitt svar fick det att låta som om det var en stor, fet och bitter separation på gång där jag heeelt klart vad den bittrare parten. Hon slank in i hissen kvickare än lille skutt hoppade när vulkanen var på väg att explodera, och jag kan svära på att jag såg henne stå och paniktrycka på knappen för att dörren skulle stängas). Det var också kul när vi skulle flytta Freddas attiraljer (som var betydligt fler än väntat) från den lägenhet han bott i nu en månad till den nya, klockan halv tolv en lördagkväll - på tunnelbanan. Vi hamnade mitt i en cirkel av människor som alla hade en vinflaska/ölflaska/burk med okänt innehåll i handen och tolv cm klackar på fötterna. Vi hade en resväska modell gigantisk och sex påsar i händerna - och gympakläder på kroppen. Och inget att hålla oss i (cirkeln tog upp väggarna) så vi, och packningen, flög mest runt.
Men till syvende och sist kom vi på plats och det är inget annat än 35 kvm kärlek. Bara vi får upp en vägg och tapetserar om kommer det bli så nära på perfekt som en billig, för liten, hyresetta kan bli. Vi lär också skaffa ett till täcke. Bilder kommer sen, när jag har några.
Efter sisådär 60 mil bilkörning på två dagar ska jag nu ta min tekopp och titta på film på min lilla tv. Sen ska jag sova, ny kurs börjar imorgon igen.
Flytten gick bra i alla fall. Förutom att vi körde väldigt fel och att vi inte har någon hiss på det nya stället (men väldigt mycket grejer fortfarande) och att vi började hela flytten med att få vår granne här på slätten att vilja skjuta sig själv (efter en snäll fråga om flytt där mitt svar fick det att låta som om det var en stor, fet och bitter separation på gång där jag heeelt klart vad den bittrare parten. Hon slank in i hissen kvickare än lille skutt hoppade när vulkanen var på väg att explodera, och jag kan svära på att jag såg henne stå och paniktrycka på knappen för att dörren skulle stängas). Det var också kul när vi skulle flytta Freddas attiraljer (som var betydligt fler än väntat) från den lägenhet han bott i nu en månad till den nya, klockan halv tolv en lördagkväll - på tunnelbanan. Vi hamnade mitt i en cirkel av människor som alla hade en vinflaska/ölflaska/burk med okänt innehåll i handen och tolv cm klackar på fötterna. Vi hade en resväska modell gigantisk och sex påsar i händerna - och gympakläder på kroppen. Och inget att hålla oss i (cirkeln tog upp väggarna) så vi, och packningen, flög mest runt.
Men till syvende och sist kom vi på plats och det är inget annat än 35 kvm kärlek. Bara vi får upp en vägg och tapetserar om kommer det bli så nära på perfekt som en billig, för liten, hyresetta kan bli. Vi lär också skaffa ett till täcke. Bilder kommer sen, när jag har några.
Efter sisådär 60 mil bilkörning på två dagar ska jag nu ta min tekopp och titta på film på min lilla tv. Sen ska jag sova, ny kurs börjar imorgon igen.
Flyttdag 1
De senaste dagarna har lägenheten sakta förvandlats från ett mysigt boende till någonting mer liknande en stor olycka. Det står påsar här, målarburkar som ska slängas där, någon kartong i hörnet och halva köksskåpen på bänkarna. Inte skåpen såklart utan det som en gång stod i dem. För idag är det flyttdag 1 av några stycken. Det bär av till Sthlm med nödvändigheter till karln. Bland annat tv:n tydligen. Så jag ska byta ut den rätt stiliga och lagom stora platta tv:n till min gamla väldigt lilla (vad gäller skärmen) tjocktv. Och den är inte bara tjock vill jag lova, utan vansinnigt överviktig. Men det känns skönt att vara på väg. Som sagt, det här med särboliv är inget för mig.
Ett slag för nittiotalet
Jag har aldrig varit ett stort fan av Henrik Schyffert. Tycker han mest sitter och drar billiga och enkla snusk- och sexskämt med lika mycket finess som Jihdes pekskärm på valvakan. Men så såg jag hans försvarstal till 90-talet igår och jisses så bra det var. Helt vansinnigt. Så jag ville bara slå ett slag för denna en och en halv timme underhållning. Se den!
