Nystart
Det är dags för en liten nystart för Johanna. I dryga fyra år har jag nu varit jlu (vilket alltså är en rip off på jLo från miss Lopez, eftersom jag passande nog hade typ matchande initialer och en rätt tilltagen bakdel) och det har varit inget annat än underbart. Men nu är det slut på denna era och jag kommer nu istället befinna mig på tillvaron.se. Adressen till mig är tillvaron.se/johanna och en knapp att klicka på för att komma dit får ni här.
Jag hoppas ni hänger med dit. Någon skillnad i bloggande kommer det inte bli alls. Den enda skillnaden är att det nu kommer finnas en riktig gilla-knapp (varför vår osynliga knapp från detta nu skrotas). Den här bloggen kommer finnas kvar som källmaterial för den som senare vill forska om mig, men något nytt kommer inte hända här. Så let's go!
Upp och hoppa, fruktsoppa
Har haft den bästa natten på flera dagar, men sova riktigt länge går forfarande inte. Min vän hostan förstör det väldigt effektivt måste jag säga. Så nu är jag uppe och äter en delikat frukost bestående av icas fruktsoppa, penicillin och världens godaste hemmagjorda bröd (seriöst måste ni testa det. Det är gott, känns hyffsat nyttigt, är saftigt även efter att det varit fryst, man behöver inte lägga pengar på pålägg och håller sig gott och fräscht flera dagar i skåpet). Till det har jag fått lov at sjukanmäla mig även denna vecka, alltför att få vara hemma och ha tråkigt några dagar till. Men idag har jag i alla fall lite roliga saker att fixa med. Ni ska få se.
The sum up; San Francisco till Los Angeles
Tänkte för en gångs skull fullfölja ett åttagande här på bloggen och göra klart resan. Det skadar ju inte att jag har mycket tid (sjuk) men ingen hjärnfunktion (för att plugga) på dagarna heller.
Sista dagen i San Francisco checkade vi ut från hotellet och hämtade ut hyrbilden för att genast kasta oss ut på vägarna. På vägen ner mot Los Angeles skulle vi köra längs med kusten och highway one. Eftersom vägen är lång med ganska mycket noll innehåll var planen att stanna en natt innan själva obygden började - vilket vi också gjorde. På ett riktigt hederligt amerikanskt vägmotell som luktade mer rök än vår grannes askkopp (och det är inte dåligt kan jag lova) och som hade både ett tveksamt överkast och en tveksam heltäckningsmatta. Dyrt var det också, eftersom hela den lilla staden som lågn mitt i ingenstans var invaderad just dessa dagar av en stor sportbilssamling (till pojkväns stora lycka).
br>Dagen efter motellnatten valde USA att visa upp en sida som jag ärligt talat inte väntade mig. Det var bara mil efter mil med underskön natur och slingrande vägar längs vattnet och upp i bergen. Det var mycket mycket bil den dagen, men det kändes knappt. Så fint var det.
Mitt i ingenstans hittade vi ett ställe med bensin och mat. Och medan alla andra turister köpte en extremt flottig och färglös tallrik med fish and chips så slog vi till på hemmagjord chili i frigolitkoppar. Det kan ha varit det bästa beslutet på resan.
Målet för denna rutt av resan var som rubruken avslöjar Los Angeles, eller rättare sagt ett ställa lite utanför (men ärligt har jag ingen aning om var stan börjar, slutar, har sitt centrum osv). Men innan vi kom dit hann vi med ett besök i låtsas-Danmark (vilket var ett mycket konstigt ställe) och supermysiga Santa Barbara där vi åt ännu en splendid måltid. Santa Barbara kan jag verkligen rekommendera att åka till.
Efter en hel del filer på motorvägen nådde vi så tillslut vårt hotellet (som vi tydligen inte tog något kort på) och således även Los Angeles.
My doings
Sitter här i soffan och försöker organisera de mängder bilder som följde med hem från USA samtidigt som jag förundras över vart all slem och skit som kroppen helt plötsligt producerar kommer ifrån. Man lär ju gå upp några kilo i vikt när man är sjuk alltså. Kontentan av my doings är (till allas stora förvåning not) att jag längtar tillbaka. Speciellt till kvällen ovan, då vi spenderade många timmar i en långsam och helt fantastisk solnedgång. Men nu är det som det är och soffan är i alla fall skön.
Att förlita sig på att andra gör jobbet
Jag bönade och bad mig till att få ta med kamerna till Dalarna och fota mitt paradis, vädret var underbart hela vistelsen, kameran var med hela vistelsen och jag tog fem kort totalt. Alla under en vilsen tur någonstans i skogarna där jag helt plötsligt tyckte att här ska jag fotografera. Så storfotografen var det va? Men se, den här gången har ni tur ör igår gick det en dokumentär på tvåan om min lilla hemby som visar upp en hel del vackra vyer. Den handlade förvisso om jakt så det är mest skog men you will get the picture. Så titta på det här programmet (och inte för att tjaffsa om själva jagandet i sig) och titta på bilderna. Det är mina hoods det.
Sen kan ni även titta och lyssna på folket om ni vill. De flesta har i och för sig drabbats av farmor-syndromet (att minska ner på dialekten när man pratar med någon utifrån byn och istället lägga sig till med någon hemmgjord stockholmska) men vid 56 minuter och 40 sek framåt så får ni ändå en rätt bra bild av hur det låter där jag kommer ifrån.
Tjejklassikern
Så hänger de där tillslut, fyra till antalet och tjejklassikern har en stor fet bock framför sig på listan. Det känns väl lite bitterljuvt med tanke på avslutningen som blev allt jag inte är (ta sig runt ett spår så långsamt som möjligt, hur dumt?!?) men med tanke på att jag tydligen gjorde det med en nästan analkande lunginflammation är det väl en bedrift ändå. Men jag erkänner mig nöjd och glad. Det var riktigt roligt faktiskt. Låt oss inte underkatta rödvinskvällar och de idéer som uppstår under dem!
Resurrection
Jani. Long time no see. Det som hänt sedan sist var att mina hockey/bäbismage-cravings tog över förnuftet och jag åkte till Leksand för att se laget förlora och känna små pojkfötter sparka. Dock gav väl febern aldrig helt med sig och en hosta började spöka i typ torsdags. Igår genomförde jag sedan Lidingö tjejlopp och slutförde den förbannade klassikern. Jag gick hela loppet så speciellt kul var det icke. Men det blev i alla fall gjort.
Som ett brev på posten har jag sedan inte sovit en blund inatt och vaknade imorse med feber för nionde dagen i rad - så idag blev det doktorn. Och när hon kommer in i rummet efter mitt blodprov och snällt meddelar att du har en rätt rejält hög sänka på 82 (skulle tydligen ligga under 8) och konstaterade sedan att jag andades orent i lungorna så slutade det besöket med pencillinkur och hostmedicin (praise the lord). Tydligen på den absoluta gränsen till lunginflammation.
Men nu ser vi framåt. Första pencillintabletterna ligger och gottar sig med äppelkräm i magen och hostmedicinen är från och med nu min allra bästa vän så nu kan det inte bli annat än bättre. Men först ska jag sova, sova och sova.
En första
Ack så mycket krångel för ett så meningslöst inlägg. Jag skulle skriva en liten text om att vi idag gjorde egen ärtsoppa för första gången (dock på snabbärtor men jag tror det smakar mest samma) och att det blev jättegott. Sen tänkte jag rapportera om att vi hittade en sten i soppan som såg ut som en gammal liten ärta, men som ändå var en sten - så det ska vi reklamera. Här hade det sedan varit punkt, finito och alla hade gått och lagt sig glada och nöjda.
Men icke då, för nu är det mig vi snackar om. När jag i begynnelsens tid för detta inlägg skulle trycka in minneskortet i datorn så var jag nämligen aningen för snabb och gjorde det på fel sida av datorn. Det innebär att jag tryckte in den i cd-läsaren. Och som ni alla vet är en cd-skiva bra mycket större än ett SD minneskort. Sedan har mac-datorer något fiffigt system med någon form av skumgummi som gör cd-hålet helt tätt så att man bara ser in om man petar på det - och då ändå knappt. Men jag är stolt över att säga att jag 20 minuters operation och otaliga "det där får du klara av själv klantmaja"-blickar av pojkvän senare fick in kortet i rätt hål och kunde presentera denna fåniga bild och skapligt meningslösa inlägg. Nöjd. Och soppan blev god, men det sa jag va?
Inspiration och minnen
Huskur
Avresa mot Dalaland är uppskjuten på grund av den här förbannade febern. I ett försök att ta mig iväg imorgon är det nu huskur som gäller. Karin (som ändå är utbildad sjuksköterska) ordinerade alvedon och glass och Rebecca som ändå är kines tipsade om hemmagjort ingefärste med citron. Och eftersom precis allt av detta fanns hemma i kylskåp och frys ser jag det som ett tecken på att turen kanske vänt igen. Så nu kör jag te och till lunch blir det glass. Till det tar jag mig igenom tv8:s tablå, allt som vanligt.
Pixar
Vi köpte en ny lampa till sovrummet igår. Personligen tycker jag att det blev riktigt bra. Jag tycker även att den ser ut som lampan som skuttar runt i Pixar-presentationen på Disneyfilmer. Så nu heter den kort och gott pixar.
Betraktelse
Nä, det är inte mycket som går min väg nu. Det känns ärligt som om min goda tur jag alltid haft i livet försvann i och med att jag tappade plånboken i NY och fick tillbaka den. Som om någon där uppe tyckte att min turbägare var skapligt överfylld i och med det och att nu fick det liksom vara nog.
Förra veckan fick jag lov att sjukanmäla mig pga magen, den här veckan fick jag inga jobbpass (och jag tror det beror på att jag skickade in önskemålen lite sent och att de har tappat bort mitt mail), därför måste jag nu kontakta chefen för att se hur det blir. Hon skulle mycket väl kunna säga "kom och jobba imorgon" varpå jag måste säga "nä, jag är sjuk igen". Jo, för hon (jag) som nästan aldrig är sjuk (har i alla fall varit så)) ligger nu här med 39 grader feber och muttrar. Och jag hatar att strula med jobb, vill vara mönsteranställd. Men det är inte det enda, för medan jag ligger här så tickar klockan snabbt mot lidingöloppet. För på söndag ska jag slutföra den där tjejklassikern och att inte delta finns inte på kartan. Men det känns ju som en sådär uppladdning. Sen ska jag till Leksand imorgon är planen för bäbismagehäng, föräldramys och hockey. You do the math.
Förra veckan fick jag lov att sjukanmäla mig pga magen, den här veckan fick jag inga jobbpass (och jag tror det beror på att jag skickade in önskemålen lite sent och att de har tappat bort mitt mail), därför måste jag nu kontakta chefen för att se hur det blir. Hon skulle mycket väl kunna säga "kom och jobba imorgon" varpå jag måste säga "nä, jag är sjuk igen". Jo, för hon (jag) som nästan aldrig är sjuk (har i alla fall varit så)) ligger nu här med 39 grader feber och muttrar. Och jag hatar att strula med jobb, vill vara mönsteranställd. Men det är inte det enda, för medan jag ligger här så tickar klockan snabbt mot lidingöloppet. För på söndag ska jag slutföra den där tjejklassikern och att inte delta finns inte på kartan. Men det känns ju som en sådär uppladdning. Sen ska jag till Leksand imorgon är planen för bäbismagehäng, föräldramys och hockey. You do the math.
Man är dock tydligen lite dagisbarn
Efter lite häng igår med ett nyblivet dagisbarn som var lite snörvlig har jag idag feber. Jag har aldrig gått på dagis så jag är väl inte imun mot de bacillerna. Trots detta har vi i alla fall lyckats avklara IKEA - och trots att jag hade feber var det inte jag som led mest där inne. IKEA, mycket folk, skrikande barn och min pojkvän är väl inte den bästa av kombinationer. Nu är jag emellertid slut som artist och ska förflytta mig från sängen till soffan för att titta Jägarna.
Man är ju inte 16 längre
Igår spelades det ju lite fotboll som sagt - och det känns idag. Har spenderat morgonen i sängen och vridit och vänt på mig för att växla belastning på de aningen sargade musklerna. Men kul var det, även fast jag har långt ifrån den teknik som innomhusfotboll kräver. Skor hade jag inte heller, för de hade tydligen flytt-Johanna slängt, men innebandydojorna från förra sekler fungerade de med. Nästa säsong ska jag leta reda på ett korpenlag här i trakterna så jag kan få mig en liten dos av boll och gräs.
Fully booked
Efter en vecka där ingenting (mer än att britter har fightats järnet på holiday showdown på 8:an) har hänt är lördagen såklart fullbokad. Jag ska upp tidigt imorgon för att möta upp Ullis från jobbet, sen ska vi bege oss mot någon form av bank/försäkrings-kamp i innomhusfotboll. Sen är det tvåårskalas för kusin på eftermiddag med en mormor som kommer till stan på besök. Skönt med lite fart i livet för den här rättshistorian som jag annars kompanjonar med är inget toppsällskap.
