Johannas...

Vi skulle gå på bio idag. Jag hade liksom laddat i någon vecka sådär. "Älskling, kan vi inte göra något kul nu när vi snart ska sära på oss i fem (5!!) hela dagar" har gått hett. Så bio blev lotten. Men då går karln och blir sjuk. Hela lägenheten är en bastu på grund av det där aggregatet som ligger i sängen. Something is cooking. Så jag funderade på att gå på bio själv, för någon gång ska jag göra det. Men det var bara ett problem, jag har noll med kronor på kontot och det var han som skulle betala. Attans.

På kvällen/natten är det helt klart min säng. Då finns det inget bättre ställe än under mitt alldeles egna täcke.

Jag anar att jag nämnt detta tidigare, men det är så fruktansvärt nerslående varenda gång jag kommer på det. Ni vet Foo fighters, bandet. Om ni inte gjort det tidigare; lyssna på en låt medan ni tänker på sångaren. Den snyggaste person ni kan tänka er dyker högst troligt då upp i huvudet. Om ni sedan googlar på bilder så kommer ni bli SÅ besvikna. Karln låter som en grekisk sexgud och ser ut som en grekisk tragedi. Eller det var väl å ta i kanske, men han håller i alla fall inte röstmåttet. Han ser helt enkelt inte ut som han låter. Dessvärre. Eller det kanske är bra i och för sig, annars hade jag nog sagt upp hela mitt liv och gått och blivit groopie.

Min absolut största rädsla är att Fredda ska dö. Eller någon av mina syskon. Jag brukar kunna vara sådär dum så jag börjar fantisera (inga positiva fantasier dock) om det, vilket renderar i panikångestattacker. Blir rädd att han inte ska vakna nästa morgon, eller bara inte komma hem efter jobbet. Fruktansvärt.

Ja, vi tar väl helgens försök till inrikesflyg. Det gick tillslut, men det krävdes alltså 25 år och en misslyckad resa för att för första gången flyga inom Sverige. Roligare första än så kom jag inte på.

Vi ska till Malmö i helgen och tanken är att vi ska flyga dit. Men de här förbannade flyginställningarna oroar. Så jag vill därför bara att vi gemensamt hoppas på att vädergudarna kan vara vänliga och lägga ner jävulskapen mellan 19 och 20.30. Tack.

Ni vet det där stället där man har sina kläder, garderoben. Den är helt innehållslös hos mig. Helt totalt innehållslös. Det ligger grejer där inne, men det är ingenting som räknas. Det är så fruktansvärt tråkigt. Vareviga morgon startar med klädångest och slutar med det minst dåliga alternativet. Shoppingabstinens kan vi kalla det. Men, det är ju inte för inte som fönstershopping finns. Så när jag blir rik ska jag omedelbart inhandla följande.

Jag är inte så svår att få på bättre humör. Ett dåligt skämt, en kram, en värmande gärning, en bra låt. Det brukar gå bra bara jag får tänka på något annat. Och skulle man sitta med en sur/ledsen/grinig Johanna utan att komma på botemedlet så är det bara att låta mig vara, jag är inte långsint och kommer snart komma tillbaka.

Försökt jättelänge att komma på vad. Men det var sannerligen inte lätt där här. Jag vet att det finns saker som jag blir förbannad på, känner de bara inte just nu. Det är nog så jag jobbar, på dagsbasis. Vad som eldar upp mig till skyarna ena dagen får knappt en axelryckning nästa dag. Just nu har pojkvännen min satt på en mycket skön låt som verkligen inte framkallade upprördhet, så jag är blank (och han har spelat den säkert 15 gånger på raden nu, så det finns liksom ingenting ilsket kvar i mig). Men om ni vill kan ni säkert hitta både det ena och andra ilskna/bittra inlägget i bloggen. När jag är arg på grannen för att han duschar eller på hela USA för att de är korkade - eller annat viktigt.

Mitt första ögonblick var ju den där sekunden när något varmt sprider sig från magen och ut i kroppen och man bara känner att man är lycklig. Så mitt andra ögonblick får väl bli motsatsen.

gå till skolan. Så jag går nu. NU!

Vi har startat en liten tradition i familjen, nämligen den att en gång per månad ska vi ringa och bråka med ComHem. Och jag börjar tro att ComHem själva har anammat denna fina sed för de gör då ingenting för att försöka stoppa oss. Tvärtom skulle jag vilja säga. MEN, inget ont som inte har något gott med sig. Jag blev helt enkelt arg, fick honom att ta bort en halv faktura och se till att jag fick mitt kanalbyte right away. Resultatet: Nu har vi massvis med kanaler som vi inte ska ha.

Jag lånade bilder från Mona (bruden Karin), och jag kan inte på något bättre sätt beskriva varför jag älskar den där platsen på jorden (och ett stort grattis till Mona och Sebbe!).

En stor dag för huvudstaden det här. Eller iaf för mig. Nobelfest OCH idol-final. Jag kan inte se att stan inte sklle klara det men själv slits jag mellan att hänga utanför Globen och live-twittra vid syn av eventuella b-kändisar eller hänga vid stadshuset för att få en skymt av drottningens klänning och kanske försöka få Victorias autograf. Dessvärre håller jag på att dra på mig en förskylning, vilket ka äventyra båda alternativen. Den som lever får se. Först jobba (förresten, gissa vem som skakat hand med vd:n efter blotta tv veckors anställning...).

Jag vet inte när det hände, men jag vet att jag numera går upp extra tidigt för att se på julkalendern. Går upp så jag ska hinna duscha och göra frukost innan. Min vanliga, väldigt innarbetade, rutin är att gå upp och lyckas ta sig utanför dörren på 15 minuter. Jag känner inte riktigt igen mig själv. Och som om detta inte vore nog ska jag i eftermiddag på PT-konsultation. Vem är jag?!?

En snabb genomgång av min morgon. Klockan är kvart i nio och jag har redan hunnit till jobbet, hem och till jobbet igen. Sug på den. Det tar en halvtimme mellan ställena. Fy för att jobba på bank med säkerhet. Glömde passerkortet och plånboken så jag kunde typ inte komma in. Och hade jag väl hittat nån som kunde släppa in mig hade jag ändå inte kunnat göra nåt där inne. Så, ist för en betald timme på jobbet har jag spenderat denna timme i sthlms lokaltrafik. Idag kan jag lova, är jag inte ett dugg bitter! Jo tjena.