Ögonbrusharna
Efter en kort titt på miss tess's bilder inser jag att det är dags att ge ögonbrynen en rejäl omgång. Herregud. De ser ju ut som två sophuvuden som är ute på vift. Inte okej.
Grannar
Om ni någon gång funderar på att flytta, se till att inte bli våra grannar då bara. Jag tror inte ni vill det. De stackarna som bor mitt emot har nog fått stå ut med min mindre läckra lekamen som springer runt och letar kläder halvnäck och helstressad efter att morgonduschen blev lite väl lång. Stackars dem. Sedan har vi våra grannar vägg i vägg som bråkar rätt ofta, tror vi. Speciellt efter vi lagt oss på kvällen (fortfarande mest gissningar). Så för att sluta gissa tog vi (läs: jag) helt enkelt och hämtade in ett bastant IKEA-glas till sovrummet för att kunna höra bättre. "Jag hatar dig" förekom definitivt. Sen anar vi också att möbler av okänt slag (antagligen stolar) vältes omkull. De kan också vara finnar. Sen somnade vi.
To live with a tekniknörd
Vi har något form av system här i hushållet som gör att man kan lyssna på musik trådlöst från datorn. Det brukar fungera alldeles utmärkt, förutom när det händer något på en telefon i närheten, då blir det tyst. Fråga mig sen inte hur det går till, allt jag vet är att det krävs en helt egen serverpark för att få till det. För ett tag sen fick karln nys om att han kunde koppla in iphonen som kontroll till det hela, och spela från den. Därför kan det numera, när jag sitter mitt inne i en viktig tv-serie (säg till exempel Top Model), helt plötsligt börja dåna musik på högsta volym ur högtalarna. Då sitter karln högst troligt och har tråkigt på toan. Eller så står man tillsammans i köket och lagar mat och helt plötsligt tror man att Coldplay har konsert i vardagsrummet. Ni fattar.
Ikväll är jag väldigt trött och är i detta nu på väg att lägga mig. Skulle bara avklara det sista framför datorn först, medan han den där lade sig i sängen. Då, mitt i studiosnacket efter handbollsmatchen och mitt scannande av bloggmappen, drar "Jag måste ringa Carina" med Lars Kristers igång i full kareta här inne. Jag hoppade väl sådär två meter upp i luften och fick en puls på 190. Så var man inte trött längre.
Ikväll är jag väldigt trött och är i detta nu på väg att lägga mig. Skulle bara avklara det sista framför datorn först, medan han den där lade sig i sängen. Då, mitt i studiosnacket efter handbollsmatchen och mitt scannande av bloggmappen, drar "Jag måste ringa Carina" med Lars Kristers igång i full kareta här inne. Jag hoppade väl sådär två meter upp i luften och fick en puls på 190. Så var man inte trött längre.
Vi är nog inte först
men ojojoj så vi har garvat.
Älska iphone, skönt man inte är ensam.
Älska iphone, skönt man inte är ensam.
Bankrådgivare
Idag var det alltså säsongspremiär på jobbet. Och jag måste säga att det går rätt hyfsat. Nu är det väl inte kärnfysik jag sysslar med, men för en total banknolla som jag var när jag började kan jag svara på en hel del frågor faktiskt. Bara för att komma hem och hitta en nybliven aktiefrälst pojkvän med tusen frågor. Jag kan dock inte svara på en enda. Så självförtroendet i botten igen.
Nu ska jag titta på handboll. Så länge bjussar jag på en sida för dig som inte vet vad att göra till middag:
Nu ska jag titta på handboll. Så länge bjussar jag på en sida för dig som inte vet vad att göra till middag:
workin'
Jag jobbar idag igen. Det var jättelänge sen.
Gott gott-i-gott gott
Vi var och "veckohandlade" förut. Gissa favoritmåltiden hos familjen smörgås.
Om ni tänkte skaffa barn, eller så
Om ni någon gång börjar gå i tankar om, till exempel, skaffa barn men är osäkra på om ni har tålamodet som krävs. Var lugna mina vänner - jag har testet för er. Det går till som så att man tar sig först hem till mig här i Stockholm. Sedan tar jag med er ner till källaren, närmare bestämt till vårt förråd. Väl där låser jag upp dörren (det är ett test, men det är, faktiskt, inte omöjligt att slutföra) och så kan testet börja.
Jag kommer då ge personen som valt att genomgå detta en lapp med saker som skall hämtas ur förrådet, förslagsvis en skrivare, eftersom diverse plugghjälpmedel måste skrivas ut. Till den ska man helst ha en sladd och papper också, den fungerar liksom bäst då. Sen är det bara att köra. Testet slutar när skrivaren, sladden och paketet med papper på något sätt befinner sig utanför gallerburen.
För den goda pedagogikens skulle skall jag nu återge ett tänkbart scenario för hur detta kan gå till. Inte alls självupplevt på något sätt. Första hindret består i att komma in i förrådet, det står nämligen två fåtöljer staplade på varandra precis framför öppningen. Väl inne följer en labyrint av massiva ekskivor, lackhyllor, resväskor, hantlar, madrasser, tavlor, rollers, julgranar osv. Men ut kommer ändå skrivaren rätt fort - den står fritt. Problemet blir istället papperet. Det ligger i någon av kartongerna, som man inte kommer åt utan en massiv omplacering. Så efter mycket om och men lyckas man frigöra en yta mitt i förrådet, mitt framför stapeln av kartonger OCH med möjlighet att göra en ny stapel av de genomsökta kartongerna bredvid sig. Hänger ni med? Sökandet startar och det byggs upp en ny stapel, som av en händelse blockar utgången ur förrådet (såklart, det är den enda någorlunda tomma delen efter att fåtöljerna står i korridoren. DÅ (spänning) slocknar lampan. Den är ju en sådan där tidsinställd. Så det blir bäcksvart, svetten rinner från att lyfta lådor, man ser ingenting och man kommer inte ut. Då minns man att det står en oanvänd kabellist i ett hörn som man lyckas bända fram, efter mycket om och men. De närmaste fem minuterna spenderas sedan med att sikta och försöka få kabellisten att trycka på lampknappen utanför förrådet. Tillslut lyckas man, pust, och fortsätter rotandet. Cirka tio minuter senare, efter att alla kartonger undersökts inser man att "nepp, inget papper någonstans" varpå det dyker upp en idé. Kan det vara så att papperet redan finns i lägenheten? Vågar man chansa? (alltså ställa in allting, låsa förrådet och gå upp och kolla - och riskera att få lov att börja om). Nja, blir svaret så man kollar snabbt igenom lite till innan man ger upp. Det finns inga papper. Så man plockar in allt igen och låser.
Sedan hittar man papperet i lägenheten och ska koppla in skrivaren och "köra skiten ur den" som man säger. DÅ inser man att sladden, den finns inte med upp. Så man går ner igen...
Kommer man sedan upp med sladd-%&fa#@3 utan att vilja ta livet av någon är man garanterat redo att skaffa barn. Barn kan inte vara värre än det där förrådet. En annan tanke är; att om man orkat ta sig igenom detta inlägg är man också nära den tålamodsgräns som krävs...
Jag kommer då ge personen som valt att genomgå detta en lapp med saker som skall hämtas ur förrådet, förslagsvis en skrivare, eftersom diverse plugghjälpmedel måste skrivas ut. Till den ska man helst ha en sladd och papper också, den fungerar liksom bäst då. Sen är det bara att köra. Testet slutar när skrivaren, sladden och paketet med papper på något sätt befinner sig utanför gallerburen.
För den goda pedagogikens skulle skall jag nu återge ett tänkbart scenario för hur detta kan gå till. Inte alls självupplevt på något sätt. Första hindret består i att komma in i förrådet, det står nämligen två fåtöljer staplade på varandra precis framför öppningen. Väl inne följer en labyrint av massiva ekskivor, lackhyllor, resväskor, hantlar, madrasser, tavlor, rollers, julgranar osv. Men ut kommer ändå skrivaren rätt fort - den står fritt. Problemet blir istället papperet. Det ligger i någon av kartongerna, som man inte kommer åt utan en massiv omplacering. Så efter mycket om och men lyckas man frigöra en yta mitt i förrådet, mitt framför stapeln av kartonger OCH med möjlighet att göra en ny stapel av de genomsökta kartongerna bredvid sig. Hänger ni med? Sökandet startar och det byggs upp en ny stapel, som av en händelse blockar utgången ur förrådet (såklart, det är den enda någorlunda tomma delen efter att fåtöljerna står i korridoren. DÅ (spänning) slocknar lampan. Den är ju en sådan där tidsinställd. Så det blir bäcksvart, svetten rinner från att lyfta lådor, man ser ingenting och man kommer inte ut. Då minns man att det står en oanvänd kabellist i ett hörn som man lyckas bända fram, efter mycket om och men. De närmaste fem minuterna spenderas sedan med att sikta och försöka få kabellisten att trycka på lampknappen utanför förrådet. Tillslut lyckas man, pust, och fortsätter rotandet. Cirka tio minuter senare, efter att alla kartonger undersökts inser man att "nepp, inget papper någonstans" varpå det dyker upp en idé. Kan det vara så att papperet redan finns i lägenheten? Vågar man chansa? (alltså ställa in allting, låsa förrådet och gå upp och kolla - och riskera att få lov att börja om). Nja, blir svaret så man kollar snabbt igenom lite till innan man ger upp. Det finns inga papper. Så man plockar in allt igen och låser.
Sedan hittar man papperet i lägenheten och ska koppla in skrivaren och "köra skiten ur den" som man säger. DÅ inser man att sladden, den finns inte med upp. Så man går ner igen...
Kommer man sedan upp med sladd-%&fa#@3 utan att vilja ta livet av någon är man garanterat redo att skaffa barn. Barn kan inte vara värre än det där förrådet. En annan tanke är; att om man orkat ta sig igenom detta inlägg är man också nära den tålamodsgräns som krävs...
Yogge takke
Vi har städat och fejat så vi nu är förgiftade av ajax-lukt här hemma. Så underbart skönt. Och det firar jag med något av det godaste jag vet - Valios yoghurt sommarbär. När jag äter den känner jag mig som nio år gammal igen, ute och springer och leker häst på en sommaräng och snor ett smultron lite här och där när jag ser ett. Med vinden fladdrande i håret och en skir klänning snirklande kring de bara benen och fötterna. Inte för att jag vet eller ens tror att det där någonsin hänt mig. Vad jag vet så hade vi vansinnigt dåligt med smultron just kring där jag bodde och jag brukade inte springa och leka häst, jag cyklade. Och någon skir klänning var det nog inte tal om, testa storblommiga cykelbyxor och fleecetröja istället. Skor var också någonting jag sysslade med när jag var liten på grund av oerhört känsliga fotdynor. Men ni fattar ändå att yoghurten smakar gott va?
En hall - liten men go
Det blev en mycket lyckad bytartur idag. Fast vi hamnade inte i kungens kurva utan smarta som vi är insåg vi på vägen dit att butikerna borde finnas någon annan stans också, som inte innebär att vi måste gå en kilometer mellan varje butik. Och ack så rätt vi hade, blott tio minuter iväg fann vi ett stort köpcentrum med allt och lite till. Och det blidde både en stekpanna och nya lyktor. Men framför allt blidde det en välbehövlig dörrmatta. I några månader har vi nu nämligen stampat på DN:s kulturdel i olika upplagor...
Vi har bytt ungefär var tredje dag sådär. Men nu ni, nu blir det ordning och reda på slasket!
Vi har bytt ungefär var tredje dag sådär. Men nu ni, nu blir det ordning och reda på slasket!
Och fint blev det också.
För mig?
Jag harvade förut en gång om en tröja som jag föll för pladask under mitt internetfönstershoppande (eller okej, det var en massa saker jag harvade om, men denna var lite speciell). Idag fann jag den, äntligen, på REA. Och som om detta inte vore nog tyckte kassaapparaten att det skulle vara 100 kronor mer rabatt än vad lappen sa. Oh happy day. Nu är jag dock fortfarande "fundersam". Den är väl lite speciell. Men vad tycks? Tumme upp eller tumme ner?
Julklappsutdelning
I år (eller förra året såklart - men ni fattar) var ett sådant där år där vi fick superunderbara julklappar - och har bytt typ hälften. Jag byter otroligt sällen gåvor, anser att det jag har fått är något som personen tyckte var menat för mig och blir alltid jätteglad. Men i år lyckades jag först få dubbla prenumerationer på samma tidning, och då känns det på något sätt som att ett byte inte är att stampa givaren i ansiktet och gasta "hehe, vad du är dålig". Så bytt är bytt på den fronten. Karln fick sedan en skäggtrimmer som han blev störtlycklig för - tills han skulle använda den och märkte att det ju var en hårtrimmer (som skulle resultera i inget skägg om han använde den - och det går ju bara inte). Sen fick vi en snygging-termos från stelton...
...som vi också älskar, men vi har redan en. Och så mycket är vi inte ute på picknik eller liknande för att behöva två.
Så idag skall vi på bytardag till Kungens Kurva. Termosen skall, enligt mig, bli en behövlig stekpanna (och kanske en kivilykta:)). Enligt karln "är det ju trist att få en snygg, rolig termos i julklapp och byta den mot en stekpanna (det sista sägs med avsky i rösten)". Vi får se. Hårtrimmern skall i alla fall bli en skäggtrimmer, surprise!
...som vi också älskar, men vi har redan en. Och så mycket är vi inte ute på picknik eller liknande för att behöva två.
Så idag skall vi på bytardag till Kungens Kurva. Termosen skall, enligt mig, bli en behövlig stekpanna (och kanske en kivilykta:)). Enligt karln "är det ju trist att få en snygg, rolig termos i julklapp och byta den mot en stekpanna (det sista sägs med avsky i rösten)". Vi får se. Hårtrimmern skall i alla fall bli en skäggtrimmer, surprise!
Badkar
Jag kör all in på det här med att fylla mina dagar med energi och idag var det dags för badkarspremiär. Alltså dags att inviga vårt badkar i lägenheten. Det är ungefär 4 kvadratcentimeter stort. För att se till att jag skulle kunna koppla av totalt bad jag karln köpa med sig en Sköna hem hem till mig. Och riddare som han är tog han en omväg (mitt sätt att se på det hela) för att få tag i en tidning till mig denna röda dag. Sagt och gjort för en timme sedan ungefär klev jag ner i vattnet och skållade hela kroppen - eller i alla fall den del som fick kontakt med vattnet - och slog upp tidningen. Sedan dess har jag legat där och totalt njutit. Det borde badas mer badkar i världen, den skulle nog vara en bättre plats då. Den enda missen var att jag inte lyckades få de där skrubbhandskarna på julklappsleken i julas, de hade kommit väl till användning. Men det får nog bli en tradition det här, så jag tar det nästa vecka.
Nu har jag tagit mig till soffan och, vilket jag hoppas ni också gjort, slagit på 6:an för en faktiskt mycket bra förutsägbar romantisk komedi med en aning tveksamt översatt titel. Google translate måste haft en riktigt usel dag när Forgetting Sarah Marshall blev Dumpad.
Telefonen är faktiskt, om möjligt, sämre än min kamera på korttagning.
Nu har jag tagit mig till soffan och, vilket jag hoppas ni också gjort, slagit på 6:an för en faktiskt mycket bra förutsägbar romantisk komedi med en aning tveksamt översatt titel. Google translate måste haft en riktigt usel dag när Forgetting Sarah Marshall blev Dumpad.
Telefonen är faktiskt, om möjligt, sämre än min kamera på korttagning.
Det är så grått
Där ute är det så grått. Rebecca har sammafattat halva sitt 2010 med bilder och jag blir såklart avis, men samtidigt förväntansfull och nostalgisk. Jag ska till Kina. Wiho, wiho, wiho. Men framförallt tänker jag ju tillbaka till Kapstaden. Det vackraste som finns. För ett år sedan satt jag hemma och var snart på väg.
Familjen dålig
Vi är sannerligen familjen dålig här hemma för tillfället. Karln har semester och tenderar att utnyttja den på bästa sätt - stanna uppe så länge som möjligt på kvällarna alltså. Och alla vet vi ju att jag är kvinnan med sämst karaktär i Sverige, så jag stannar uppe jag med. När klockan sen ringer på morgonen går jag helt enkelt inte upp. Därav startar jag dagen på tok för sent och förlorar viktiga pluggtimmar. Skärpning på ingående. Ikväll är det jag som sover vid halv sju-ish.
Trendspanar-Johanna
Har varit och fikat med han jag bor med på väg hem från skolan. Så mysigt så. Vi tog på oss lika kläder också, bara för att det var kul tyckte vi (läs: jag). Blev liksom 70- eller 80-talet i 10-talsversion (2010 och framåt alltså). På den gamla goda tiden klädde man sig i likadana rosa träningsoveraller och drog på camping. 2011 sitter man på café i randigt.
Och för att spä på det här med "äldre trender" har jag återgått till överkonsumtion av chailatte. Ni vet trenden från sisådär 2006/2007 kanske som jag fattade i slutet av 2009 nånting. I tid som vanligt. Två dagar i rad har denna dryck i alla fall inmundigats - dock inte jättenöjd med någon av dem. Ska spana vidare efter stans bästa.
Och för att spä på det här med "äldre trender" har jag återgått till överkonsumtion av chailatte. Ni vet trenden från sisådär 2006/2007 kanske som jag fattade i slutet av 2009 nånting. I tid som vanligt. Två dagar i rad har denna dryck i alla fall inmundigats - dock inte jättenöjd med någon av dem. Ska spana vidare efter stans bästa.
Svinto
Jag sprang runt som en illbatting på för mycket o'boy här förut och fotade lägenheten för att visa upp, men stötte på något mycket mer angeläget att dela med mig av (plus att bilderna ändå bara blev kassa). Svinto. Vilken gudabenådad produkt. Ni vet talesättet 'allt går med vilja, våld och vaselin'? Det borde egentligen låta 'allt går med vilja, våld, vaselin och svinto'. Jag lovar er att Svinto är en bättre fläckborttagare än Vanish - om någon bara vågade testa (jag menar, fläcken lär ju försvinna när tyget gör det). Jag lovar er även att tv:n skulle skina som en lax i vårbäcken om ni bara gick lös på den med en tuss stålbommul. Hur som helst så räddade Svintot mig idag från en 35-minuters kamp mot köttfärssåskastrullen från gårdagen - och fixade en skinande ren kastrull på mindre än tre minuter. Jag tog tid. Och sen tog jag en bild, bara för att ni verkligen ska tro mig.
Har ni sett ett sådant blänkande köksredskap förut. Må vara några repor, blank är den. Jag tog en bild på förpackningen också, så ni ska veta vad ni letar efter i affären nästa gång.
Har ni sett ett sådant blänkande köksredskap förut. Må vara några repor, blank är den. Jag tog en bild på förpackningen också, så ni ska veta vad ni letar efter i affären nästa gång.
Energi
Jag tog ett beslut nu ikväll. Vi kan kalla det ett försenat nyårslöfte. Jag måste sluta gnälla och ta tag i mitt liv. Jag kommer inte ifrån skolan just nu, det bara är så. Jag har ett år kvar vare sig jag vill eller inte. För jag kan inte sluta nu. Så är det ju bara. Men det finns absolut ingen energi i min kropp att uthärda. Förut när jag har gnällt har jag fortfarande någonstans velat sätta mig med böckerna och tragla paragrafer, det vill jag inte längre. Jag vill vakna på morgonen, göra mig i ordning och ta mig till ett jobb och sen åka hem och sitta i soffan utan dåligt samvete. Eller kunna åka hem till mamma och pappa utan att behöva ta en extra 75 liters resväska till böckerna.
MEN, som sagt, inget att göra åt för tillfället mer än att göra det bästa av situationen. Mitt beslut är därför att pumpa mig själv full med positiv energi väl när jag inte sitter och stirrar mig blind på brottsbalken med kompisar. . Så när väl kraften rinner ur ska det finnas en depå att ta av. Bada badkar, shoppa, införskaffa kamera och ta fotopromenader, pyssla, se till att ha kvalitetstid med karln, gå på bio, på restaurang, ta mig fanken gå på museum också (bara för att), hälsa på morbror Pecka och lilla Matilda, planera resor, älska dagen, älska natten, leva livet. Så ska jag väl ta mig igenom det här året också, tror ni inte det!
Shoppade lite idag, just to prove a point. Men måste kanske utveckla den stämningshöjande faktorn i mina inköp. Och nu, nu ska vi på bio!
Klassiskt
På något sätt blir det inte vackrare än såhär. Lillebror envisades med att spela den hela julen och sen dess vägrar den lämna huvudet mitt. Men vad gör det, förra julen kunde jag inte sluta sjunga på 'vår julskinka har rymt'. Det var värre.
Mina hästar
Hästarna är klara och tro det eller ej, men de blev precis som jag ville. Ropen skalla, pyssel åt alla.
Nu ska jag bara laga den där förbannade tavlan som ligger där bakom och som aldrig gör som jag vill.
