Johannas...

Imorgon tar jag en tur och retur-sväng till huvudstaden. Just nu är jag magert sugen. Känns som jag har feber vilket inte bådar gott när man ska gå upp och lägga sig på världens varmaste loft. En sång på temat kanske - och sen tandborstning och nattning...

Lekis inräknat har jag nu gjort 18 skolstarter i mitt liv - på 25 år. Jag kan det här nu skulle man kunna säga. Trots detta är allting kaos i mitt lilla huvud. Är för mycket som måste fixas. Imorgon ska jag till exempel åka till Stockholm för att göra ännu en skolstart. Nästa vecka flyttar min pojkvän, vilket känns ruttet (men såklart superkul för honom, jag är inte genomrutten). Jag har heller inga papper från Sydafrika än så jag lär väl antagligen få lov att bråka med CSN om pengar ett halvår innan jag får några - pengar alltså. Men jag är optimistisk! Det löser sig. Har jag pallat 18 gånger tidigare så ska det väl inte vara så svårt att få till.

Jag ska ju till skolan idag. Som jag sa. Det var ett tag sen sist. Har ni träffat mig, eller på något sätt varit i kontakt med mig på senaste har ni antagligen inte missat mitt tjat om att jag har gått och blivit tjock (de kan inte äta nyttigt fett i Afrika har jag kommit på som en alldeles förträfflig ursäkt). Men jag kan aldrig ha förberett mig på vad som väntade denna dag när jag nu skulle dra på mig skolkläderna igen. Det är ju banne mig inte ett plagg som passar. Och nu menar jag inte sådär "usch så dåligt byxorna satt" eller "fy, tyckte jag verkligen att tvätten på de har jeansen var snygg i november", utan det var mer "vitala organ mår riktigt dåligt" eller "vilka är de extramänniskorna som flyttat in precis ovanför jeanskanten när man tillslut (efter fem minuter) lyckades knäppa knappen?". Nu är det inte så att jag gillar att klaga eller nåt. Jag vet också med mig att jag inte ser ut som en höjdhoppare i kroppen men det här är löjligt.

I natt har jag varit byggarbetare och detektiv, lite säkerhetspolis och mamma tror jag. Maken till virrig dröm får man leta efter. Till exempel så har Hanses-familjen renoverat sitt hus i Olsnäs riktigt hett, blev skitfint med ett gult kök och en ny utetoalett till Kerstin.

Sitter här i min morgonrock i soffan och gottar mig. Lyssnar lite på partiledare på nyhetsmorgon, sappar till scrubs, väntar på att stadens pizzerior ska öppna och funderar på om jag ska starta min studentkarriär igen. Har en tenta om två veckor, har inte läst en bokstav än. Har i ärlighetens namn inte ens en bok än. Men jag vet inte om det kommer hända idag. Det jag däremot vet är att klockan 13.00 startar vem vet mest-repriser. Det mina damer och herrar är en helt klart underskattad söndagsunderhållning.

Vaknade. Klockan är snart tio. Jag somnade tydligen - i sängen. Jag har ingen overall på och pizzan ÄR uppäten. Konsultation av kropp och hjärna talat om att jag haft vansinnigt kul. Och det har jag, det minns jag. Jag minns också när jag gick hem, när jag såg min vita riddare komma gående mot mig i sin extremt äckliga skjorta för att hämta mig - eller möta mig i alla fall. Sen tog han mig raka vägen hem, förutom ett mindre stopp i busken vid lågstadieskolan då. Min riddare som tar hand om mig så bra!

Jag lever... men knappt. Nitton.noll.noll och hej i bollen så sliten jag är. Men tjo hejsan å andra sidan så kul jag haft. Men nu ska jag sova. Eller titta på vänner. Vi får se vad det blir. Lördagen 28/8, vad gör ni för något?

Två år sedan hände detta, förra året hände detta - och idag händer det igen (det verkar som att man börjar bli en bloggveteran nästan). Svarta lördagen är återigen här och jag klär på mig min fina gula och tar med mig ägg och mjölk (skall bli pannkakor) och skumpa (skall drickas) till Hanna för förfest - åtta.noll.noll. Festen börjar nio.noll.noll.

Så, nu har jag tid. Det är en konstig tid i Linköping just nu. Folk som jag hängt med dagligen tidigare har jag nu inte sett på sådär ett år eller ett halvår så det blir lite avbrott när någon kär vän dyker upp.

Jag skulle blogga nu, men då kom världens bästa Camilla tillbaka till Linköping och plingade på. Då blir det dåligt med tid. Men jag återkommer senare!

Än en gång kan man konstatera att vi näsare, vi håller ihop. Eller nåt. Tack i alla fall så förbaskat mycket Micke (som antagligen inte läser detta) för att du ställer upp och går på mitt upprop!! Dig kan man lite på också så nu blir det en skön och avslappnad resa till Rom!

Jag har ett problem, och det är ett stoort ett! På fredag skall jag klockan tolv befinna mig i hörsal C någonting på Stokholms universitet. Problemet är att jag då sitter på ett plan från Rom, och av vad jag lärt mig under dessa 25 år på jorden är det någonting som jag helt omöjligt kan klara av. Därför behöver jag hjälp! Jag efterlyser någon person som kan tänkas bege sig till denna hörsal och säga "JA" när Johanna Lundin läses upp från en lista. Annars förlorar jag min plats på programmet och hela min planering för de två kommande åren kraschar. Så snälla, vet ni nån som ska dit, eller kan tänkas gå dit. Let me know!

Jag kan inte beskriva i ord hur skönt det är att vara hemma igen! I sitt! Ingen väska med ihopknölade plagg att konka runt på. Ingen mamma som styr och ställer med disken. Min sägn! Min pojke! Till och med min skohylla! Mmmmm!

Vi har det skönt här på spa't måste jag säga. Inga bilder än, men lägger upp en på en annan sköning - Matilda...

Haha, om ni läst Beckas blogg och tänkt att hon har mycket grejer med sig ska ni bara se mammas vardagsrum just nu. Det finns inte på kartan att jag ens hade kommit med flyget... Det kommer bli en kul eftermiddag på kollektivtrafik imorgon - NOT!

Torsdagsnöjet har helt klart ändrats med åldern. En gång i tiden fanns en låtrad om mig som gick något i stil med "lilla Kallur, varje torsdag på platå. Efter helgen är hon dunkad gul och blå (på grund av innebandy, men det fick inte plats i låten - till mina kära vänners stora nöje)". Idag är det torsdag. Men jag har då sannerligen inte drucket tappad cider på Platå. Istället har jag suttit och rensat blåbär. I mammas uthus. Det var den enda någorlunda dugliga lampan som fanns här uppe i skogen mitt i natten. Nu är fingrarna alldeles blå - och jag har inte börjat packa än, så det är bara att börja!

Jo, rätt nöjd blev jag faktiskt. Men snälla, tveka inte och säga om det blev katastrof. Att jag ser gravid ut vet jag redan, men man vill ju inte gå och se ut hur som helst...

Idag har jag sytt en klänning hela dagen. Och det ser faktiskt inte alltför hemskt ut. Mer kan jag inte skriva nu för stusse leker spädbarn och ligger och sover i min famn - så att jag bara kan skrivas med en hand. Han gramsar lite på mig också när jag inte ger honom min fulla uppmärksamhet. Katt.

Rebecca har bestämt sig för att bocka av hela UNESCOs lista över världsarv och det är start idag. Falu koppargruva står på programmet.

Jag har en hel drös med underbara vänner! Ni är de bästa av de alla. Däremot var ni ganska dåliga på att dyka upp idag på dagen-efter-pizzan... =)

Efter en hel sommar med dåligt passande tider var det igår så dags för mig och mor min och ha håreftermiddag.  Vi skulle klippa och färga mig och färga mamma. Det har fungerat alldeles utmärkt i 25 år och blir en hel del mycket billigare än att knata till frisören!

Granne med hotellet bor det ett gäng kossor. Kan också vara någon tjur, har lite dålig koll på sånt där. Det man brukar höra av dem är klingandet från deras klockor de har runt halsen, oerhört gemytligt. Imorse när jag kom hit skrek de dock som stuckna grisar hela bunten - eller ja, alla utom tre stycken. De hade nämligen rymt och tagit tag i den lagom dåligt klippta gräsmattan runt hotellet. De passade även på att springa förbi husbilen som står här bredvid och ta till ett frihetsråm precis utanför fönstret deras, hehe. Men fyra stövelbeklädda kämpare senare var kossorna (och eventuellt en tjur eller två) tillbaka i inhägnaden och allt man hör är återigen kling klong från bjällrorna.

Jag har äntligen fått tillbaka min kamera nu, så igår åkte vi ut till storsiljan och tittade på solnedgången och grillade korv. Det är så förbannat vackert där ute, blir alldeles lugn i själen av att sitta på en stock, höra vattnet klucka in mot stranden och se min pojkvän bli alldeles stirrig av insekterna (han är av modellen personer som inte ens kan föra en konversation när en fluga är i närheten, utan sitter och försöker följa den med blicken och på köpet bli vansinnig - för att sedan försöka ha ihjäl den i en halvtimme men alltid misslyckas). Det är lotion för själen det mina vänner. Nu är det ju så att bilderna har problem att komma in på den här datorn, men när dagen lugnat ner sig ska jag sno Freddas dator och bilda till det här stället lite...

Nu är det inte långt kvar till semester, eller vad man nu kallar de där veckorna på sommaren när man inte jobbar och inte får några pengar - utan bara gör av med den. Tre dagar närmare bestämt.

Har varit rätt trist att ha varit utan kamera nästan hela sommaren. Som idag då jag har jag på mig min mors gamla 80-talsdräktkjol. Det hade varit bra att fånga kan jag love. Frågan är dock om den inte är på gränsen till modern. Men hur som helst kommer i alla fall min kamera till mig idag. Min Fredrik också. Tro't eller ej, men de kommer faktiskt på samma tåg...

I hela mitt liv har jag haft rätt känsliga fötter, dvs får ont i dem när jag gått/stått för mycket. Kan även översättas till att jag gillar att sitta ner. Till exempel minns jag det som om det vore igår, min första PRAO-plats. En dag på Leksands djuraffär. Jag var så lycklig, jag hade fått den bästa platsen av alla (tyckte jag). Men efter halva dagen vändes mina förhoppningar totalt upp och ner. Jag fick ju lov att stå upp hela tiden. Vet inte om han sa det eller om jag bara inte vågade sitta för att inte verka overksam. Hade tydligen en enorm arbetsmoral redan vid tio-års åldern... Hur som helst smög jag tillslut in i ett hörn längst bak i butiken, där kattsand och sågspån låg i stora förpackningar staplade på hög - och satte mig ner. Det var så skönt, fötterna hoppade glädjeskutt!

Medan Rebecca impulsbokar resa till Indien så tog jag det lite mindre steget och bokade tillsammans med Fredda en resa till Rom igår. Men hon gjorde det i alla fall sex månader innan avfärd, själv åker man om två veckor. Ska bli helt magiskt. Jag ska få titta på gamla hus, tjoho!!! Nu ska det bara bokas boende också så är det någon som har ett råd att ge, tas det mer än gärna emot!

Jag försov mig imorse. Ingen fara på taket, men ändå.

Ett lika säkert hösttecken som tussilagon är vårtecken är när man fixar en ny lagbok. Likaså är att man inte är ett dugg bitter över att man inte är brun, har ätit alldeles för mycket glass och badat alldeles för få gånger (trots att man vägrade när man väl hade chansen).  Eftersom jag nu uppfyller alla dessa kan vi snabbt konstatera att det är höst nu...

Vi vann inget på bingon igår. Det var ju rätt värdelöst. Men vi lär gå dit igen ändå - nästa sommar! Mer än en gång per år står man faktiskt inte ut med fröken "aaaaawrtåååååån, ettttaaa åttttaa".

Någon som är sugen på bilbingo ikväll. Vi drar i alla fall dit med kaffekorg och ätbart. Nya livet har börjat idag så det blir inte godis. I alla fall inte som det ser ut nu....

Måndag igen, näst sista jobbveckan!