Så mycket saker, så lite tid

Jag försov mig imorse. Ingen fara på taket, men ändå.

Annars har jag sedan sist hunnit med att få stryk (???) av min kära mor i tennis. Det var ganska hemskt och kommer självklart aldrig någonsin att hända igen. Hon är en rätt kass vinnare den där damen också. När hon låg under och jag var på god väg att kamma hem det hela (sen sket det sig totalt, men det är en annan historia) så sa hon, citat: "Kanske är lika bra det, jag börjar bli väldigt väldigt trött". När hon sedan hade vänt och kvitterat lät det, citat igen: "det är bara för att jag är långdistansare vettu, orkar hur långt som helst...". Jovisst mamma, helt klart så!

Igår cyklade jag till och hem från Leksand också. Det känns i rumpan idag. Och i axlarna och någon skum anledning. Inte van med sådana där flashiga cyklar där man sitter framåtlutad.

Men det är nog nyttigt för nu blir det jobb konstant i 48 timmar. När jag inte sover det vill säga. Så då blir det ju ingen träning av över huvud taget. Sen kommer Fredrik igen på söndag, tjoho!!

Men nu, städa rum, svara i telefon, damsuga foajé, svara i telefon och slutligen ta hand om tyskar och amerikaner...kan man ha det bättre? Sug på den ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0