Tillbaka igen
Det var inte mindre än fyra och ett halvt år sedan jag, pirrig som få, anlände till Linköping för att bli student. Jag hade galet mycket packning med mig, hela min garderob faktiskt, i en resväska på hjul och en fjällryggsäck modell större. Jag hade varit i den andrahandslägenhet jag skulle bo i en gång tidigare men aldrig tagit mig dit från stationen förut. Men jag hade memorerat en karta från eniro i hvudet - så det skulle gå bra. Jag har nog sällan kännt mig mer ensam tror jag.
Väl framme i lägenheten använde jag de första tjugo minuterna till att lyssna på musik och gråta floder. Sedan tog jag tag i mitt liv och hittade (tack och lov) en telefonkatalog (old school, jag vet. Inget internet/iPhone där inte) där jag hittade en Ica butik och en karta dit. Den rev jag glatt ut och travade iväg med fjällryggsäcken på ryggen (tom nu) för att inhandla middag och frukost. Det blev nog mackor båda målen. Dagen efter tog jag mig till skolan med hjälp av en karta jag fått ritad vid ett möte med hyresvärden på Stockholm central en månad tidigare. Väl framme i skolan irrade jag sedan runt i vad som kändes som en evighet innan jag för första gången satt i ett klassrum på Linköpings universitet och var pirrig som få för att träffa läraren och se vad jag skulle få lära mig. Sen var jag på plats.
Idag skall jag nu tillbaka igen, första gången på riktigt efter att jag flyttat därifrån - på riktigt. Den här gången ska jag till stationen, utan packning. Sen ska jag, helt utan karta, ta mig till Julia, och alltså inte vara själv en sekund. Därefter ska jag vakna imorgon och vant (nåja) ta bussen till universitetet där jag snabbt kommer hitta den sal jag ska vara i. Därefter skall jag genomlida ett seminarium som jag VET kommer vara tråkigt med en lärare som jag VET kommer få mig att vilja dö.
Tiderna förändras, om man säger så.
Väl framme i lägenheten använde jag de första tjugo minuterna till att lyssna på musik och gråta floder. Sedan tog jag tag i mitt liv och hittade (tack och lov) en telefonkatalog (old school, jag vet. Inget internet/iPhone där inte) där jag hittade en Ica butik och en karta dit. Den rev jag glatt ut och travade iväg med fjällryggsäcken på ryggen (tom nu) för att inhandla middag och frukost. Det blev nog mackor båda målen. Dagen efter tog jag mig till skolan med hjälp av en karta jag fått ritad vid ett möte med hyresvärden på Stockholm central en månad tidigare. Väl framme i skolan irrade jag sedan runt i vad som kändes som en evighet innan jag för första gången satt i ett klassrum på Linköpings universitet och var pirrig som få för att träffa läraren och se vad jag skulle få lära mig. Sen var jag på plats.
Idag skall jag nu tillbaka igen, första gången på riktigt efter att jag flyttat därifrån - på riktigt. Den här gången ska jag till stationen, utan packning. Sen ska jag, helt utan karta, ta mig till Julia, och alltså inte vara själv en sekund. Därefter ska jag vakna imorgon och vant (nåja) ta bussen till universitetet där jag snabbt kommer hitta den sal jag ska vara i. Därefter skall jag genomlida ett seminarium som jag VET kommer vara tråkigt med en lärare som jag VET kommer få mig att vilja dö.
Tiderna förändras, om man säger så.
Kommentarer
Trackback
