Johannas...

Ikväll är det dags för fotbollsträning igen. Oj vad peppad jag är - så jag lär väl bryta ett och annat. Klubben betalar busskorten, så gärna vill de ha dit oss där borta i Motala. Så det kan nog tänkas bli en vända på torsdag också. Det är så makalöst skönt att rensa huvudet i en och en halv timme och bara tänkte på ingenting. Och få lite träningsvärk, mumma.

Återigen har man då genomgått en säsongspremiär. Jag antar att en dag i orörlighetens tecken lär följa imorgon också, tradition är ju till för att följas. Men jisses så kul det var! Så min sedvanliga blåslagenhet känns värd och helt okej.

Mitt sjungande igårkväll har idag visat sig från sin elaka sida. Jag har förvisso inte blivit vräkt än, men halsen däremot är inte med mig idag. Känns lite tjock och klumpig och längst bak i näsan håller ett lager snuva på och mysa in sig. Dumt. Men å andra sidan har jag en fullt vattentät ursäkt för min dåliga kondition på matchen ikväll. Alla vet vi ju hur jobbigt det är att springa med ont i halsen.

Jag vet, jag är ombytlig och kanske lite enformig till och med.. Men nu har jag en ny idol igen på rikigt riktigt. Björn Ferry. Skulle gå och sova för en timme sen när jag fastnade på hans hemsida och hans "blogg". Skön kille den där måste man säga. Kort, informativt och norrländskt. Kan det bli bättre.

Imorgon ska jag spela fotbollsmatch. Någon ironisk kommentar om detta är helt onödig och övertydlig. Det räcker med att läsa det en gång. Skulle man dock känna vissa tveksamheter av innebörden efter den enda gången kan man pröva att läsa det högt en gång också. Då borde man fatta. Så som den sanna idrottskvinna jag är ska jag nu bege mig till ica och spendera mina sista slantar på lite pommes, färdig bea-sås (sån där med mest E i innehållsförteckningen) och godis. Eventuellt chips. Eventuellt båda.

Återigen fått en bra start på dagen. Legat och muttrat i sägnen för att jag inte vill gå upp, tillslut gå upp och slänga på sig kläderna för att försöka slå världsrekord på cykel sträckan T1-stan för att sedan köra en halvtimmes squash. Nu är klockan tjugo minuter över nio och jag har gjort mitt träningspass för dagen, vilket ger mig massvis med tid att göra alla andra saker på. Nu ska jag till exempel sätta på Beyonces Halo på högsta nivå och (antagligen) väcka den sjuka grannen med skönsång från duschen. Sen ska jag till skolan.

Det gick ju sådär igår måste jag säga. Men som obotlig optimist man är säger jag att det kunde vara värre. Nu vinner vi resten bara så ska det nog vara lugnt sen... KOM IGEN NU!

Ja herregud. Jag tror att jag har en ny idol. Hans Olsson, störtlopp. Kom nyss trea i störtloppet i Åre och kunde inte ens prata - han var så glad och grät. 

Eller så var min flammande bröstkorg bara ett utbrott av kvalserienerver. Snart börjar de där två #%&"!%#-veckorna igen.

Jag har äntligen blivit en aktiv och händelserik tjej igen. Jag gillar den Johanna bättre - det kan vara våren kanske. Två helger sen var jag i alla fall i Karlstad, förra helgen hemma och nu i helgen är det dags igen.

Så var den dagen slut. Avslutas med Beck i soffan med familjen illaluktande. Fast det är nog mest jag, jag är den enda som inte duschat kom jag precis på. 

huvva!

Då var man i Dalarna igen då. Tittar på Leksand-Mora med hjärtat i halsgropen. En match som betyder allt och ingenting skulle man kunna säga. Mest ingenting för Leksand, men ändå känns det som om hela Afrikas syrsor hoppas hopprep inne i magen min.

Check. Mitt livs första squashpass avklarat. Mycket roligt och svettigt - och jag träffas just nu fem tangenter på varje tryck för att jag skakar så mycket. Det var helt klart en bra start på dagen. Fortsättningsvis ska jag skicka iväg jobbansökan och sysselsätta mig med fenomenet spotify. Just nu är det Broder Daniel och jag i duschen.

Antar att alla människor har en liten nördfaktor nånstans. En pojke som jag tycker väldigt mycket om till exempel tycker mycket om sin dator och ibland även sitt tv-spel. Jag å min sida är en sportnörd av rang. Och den nörden är glad och nöjd just nu. Hockeylaget som jag är född att heja på säkrade serievinst igår mot de hemska svartgula stockholmarna, heja Leksand. Och sen startade torsdagen med ett skidskytte-silver i VM. Nu ligger jag och gottar mig i sängen framför skidor och om jag vill kan jag läsa en sporttidning som ligger här bredvid om när Helena Jonsson van skidskytte-guld häromdagen - och kanske fälla några glädjetårar. Blödig som jag är.

Ikväll är det dags för final i fotbollen. Efter en salig blandning topp och botten under serielunken (åtta matcher) tog vi oss till final förra veckan. Så det är uppladdning nu med GI-mat hemma hos skägg (löjligt jag vet, men gott faktiskt). Sen ska jag (skriva PM) försöka få ihop den kvinnliga delen av laget till Sunes jul-maraton och idiotpeppning. Vinna serier är jag inte så van vid, så den här gången ska det banne mig gå.

HOCKEY. Finns det någon bättre kvällsunderhållning en dag som denna när man är lite halvseg efter gårdagen, går omkring i pojkvännens skor och har skavsår lika stora som Ljungsbro? 

Jag skulle kunna skylla på att blogg.se inte fungerat, men jag ljuger inte. Typ. Har bara varit lat dessvärre, eller har inte haft nåt att skriva. Det har jag inte nu heller mer än att efter en lysande inledning på fotbollsserien har vi nu förlorat de tre senaste. OCH jag kommer ha både på och i benen imorgon. Så för tillfället är jag en aningen grinig förlorare som snart ska titta hockeyresultatet. Drar täcket över huvudet och återkommer efter jul om det också gick åt skogen.

puss och godnatt!