Johannas...

Kom upp ur sängen kl 9 imorse, fint sidu. Sen dess har jag gjort ingenting alls! Verkligen intenting alls. Jag har borstat tänderna, två timmar senare hittat tandkräm runt munnen, ätit 2 gånger, läst ut de fem sidorna som var kvar av boken, skickat några mail och pratat lite i telefon. Mest har jag tittat på TV och tillslut hittade jag ligaup-finalen från igår och då fick jag lov att skriva lite här.

Jag tänkte göra ett litet utlägg om känslor som sport frambringar hos många människor och som många andra människor verkligen inte förstår sig på. Jag tänker inte döma någon, utan alla är vi som vi är och bryr oss om vad vi bryr oss om helt enkelt. Men jag vill bara hylla den kärlek som ett brinnande engagemang för ett lag frambringar. Bilden av en far och en son på läktaren när Tottenham gjorde mål fastnade i min hjärna, det var granslös lycka och någonting som de två kan minnas tillsammans hela livet. Likaså älskar jag det hatet som en supporter känner mot en motständare eller ärkerival, för det är ett hat, som så länge det inte blir våldsamt eller trakasserande, är ett sunt hat. Det är ett sätt att få ur sig agressioner utan att det drabbar någon specifik person, det är en del av den kärleken man har till sitt egna lag. Sanningen är den att jag inte vet något specifikt ögonblick som är mer intensivt glädjebringande än när laget i hjärtat gör mål och avgör den där slutspelsmatchen/kvalserien/VM-finalen. Jag skulle aldrig kunna älska en sport eller ett lag mer än en människa, inte en chans, det är för det första inte samma kärlek. Kärlek till människor fyller hela en själv och gör att man mår bra i själen, sport är som en adrenalinkick nån gång ibland. Men jag kommer heller aldrig kunna sluta älska sport, för allt gott den gör för så många människor runt om i världen och inte minst för mig.

Så ja, jag är en sportnörd. Men inte på det sättet att jag slutar leva om inte Leksand vinner, jag tänker inte på taktik dagarna i ända och jag går heller inte under om jag missar en match för att den går på TV4-sport och jag inte har den. Däremot är det alltid ett glädjeämne i tillvaron när det inte gå så dåligt. Just nu har jag dock något som gör mig ännu gladare - hoppas det fortsätter!

Lilija har, i samarbete med Raz, en tävling där du kan vinna en tavla med Johnny Depp! Tavlan är endast målad för den här tävlingen så ingen annan har en likadan :) Självklart är jag med i tävlingen & det hoppas jag du också är? Kolla in tävlingen här för att delta du också. Lycka till! Jag hade ju iof lovat mig själv att jag inte skulle tävla mer, nerven och han på axeln blir så till sig och hindrar mig från att sova. Men den här gången kan jag inte låta bli, tavlan är ju så läcker och skulle passa utmärkt i min högst oinredda och ofärdiga hall, ovan för min nya dator. Nu kom jag ju nästan på hur jag vill ha den - hallen alltså. Troligtvis lär jag ju inte vinna (kör på tur i kärlek ist...hehe) men den som vinner får se detta som ett stort grattis!

Haha, jag har fortfarande inte dammsugit, däremot har jag kommit på att det blir dammigt alltför fort i min lägenhet, så jag måste damma också nu. Pust!

Här är något jag tycker alla tjejer ska ta vara på, vinn en klocka! Prinsessan myser vidare...

För min del gäller att jag har en pappa, men han har ingen (såå) bra stil. Jag har kompisar, men vem skulle passa? Jag är ju inte heller på den nivån som typ alla andra att jag har en älskling, en bokstav eller en sambo att skriva om...men jag vet ju vem som skulle få den =)

Hmm, nu ska jag nog gå och ringa pappa förresten...alldeles för länge sen!