Johannas...

Hur kunde jag vara så fantastiskt korkad och tycka det var en bra idé imorse att ta på mig de lite högre, tajta jeansen? Hur, hur? Jag tänker ju ändå att ibland är det skönt att sitta ner på jobbet. Likaså finns det vissa fördelar med att äta någonting under en dag men i ärlighetens namn blir det nog väldigt lite av både sittande och ätande idag. Första timmen gick bra, då städade jag - alltså stod upp (det enda problemet var att böja sig ner och göra rent toastolen). Nu är det bara cirka åtta timmar kvar och jag har redan skavsår på höftbenen och ett begynnande magknip. Bra idé Johanna, super!

Jag tycker det känns tryggt och säkert att nyhetsförmedlarna alltid fokuserar på de viktiga nyheterna!

Muller muller. Åskan dånade när jag vaknade imorse. Det var dock tur att det satte igång och mullra en minut för klockan skulle ringa. Annars hade jag spöat den, åskan alltså. Inte klockan.

Tog en bild på Petrus när han vann. Han blev ju så glad!

Igårkväll hände något nära på historiskt måste jag säga. Tennispremiär på svensk mark och åhej vad dålig jag var. Som tur var var väl lillbror (som stod för motståndet) lika dålig vilket betydde att det blev väldigt jämnt. Dock förlorade jag med två set mot noll. Men siffror kan ljuga, jag lovar. Måste fila till serven, som läget är nu rinner den över nät i ett tempo som hade fått en snigel att titta bakåt. Vi jobbar på det. När vi inte jobbar på riktigt då - som nu. (för den som undrar menas med vi självklart jag och mina fyra-fem alteregon. Sportnörden är en av dem).

Skönt att man får tid att äta sin mattallrik nu, sådär en och en halv timme innan grillning hos morbror. Och sådär en och en halv timme efter att jag faktiskt värmde maten i micron. Bra, mycket bra!

En snabb titt på SMHI avslöjar ca 99% luftfuktighet. Vad jag förstår är det alltså i närheten av max, inte konstigt att man är lite klibbig.

Personalen på hotellet håller idag en ganska sådär klass.  Ett igår lämnade jag och Fanny stället, sju imorse var hon tillbaka och åtta var jag på plats. Det innebär en hel del fel datum idag, att Fannys skjorta var en aning fylleknäppt och att dörrar tenderar att gå i lås när jag har lagt nyckeln på insidan. Det innebär också att den där tuppluren jag ska ta i soffan när jag har slutat kommer vara gudomlig. Divine om ni så vill kalla det. Så vad ni än gör, kom inte och besök hotellet idag. Risken finns för att kökspersonalen tupplurar på diskbänken och att jag sitter och yrar om tacoköttfärs i receptionen!

Tänker på dig!!

Vansinnigt jobbigt att komma igång idag. Efter ett 13-timmars pass igår blir det iof ett likadant idag, så jag känner mig ursäktad. Sover som en kratta gör jag också, sängen är stor och tom och huvudet verkar inte kunna slappna av. Har sprungit och gjort/serverat mat hela natten i mitt huvud. Och inte speciellt bra var jag på det heller så alla kunder var högst onöjda. Så det blir väl på med det stora leendet när tyskarna kommer in genom dörren. Dreams cannot come true!

Tyskarna är incheckade, och dra på trissor när de till och med verkar nöjda.

Egentligen har jag knapps jobbat alls hittils, därav den dåliga uppdateringen. Helt enkelt dåligt med internet. Men nu när jag sitter här i min kära reception igen vill jag inte riktigt. Jag vill vara ledig! Jag vill att Fredda ska komma tillbaka (japp, han har varit borta i tre timmar än så länge) och jag vill sätta mig på en cykel och dra iväg till Tällberg (dagens plan). Men allt är inte genomruttet. Jag har precis ätit pannkakor med hjortronsylt vilket var magiskt.

Sjukt mysig dygn har spenderats i Gimmen. En sjö, en inglasad balkong och en flaska rosé misslyckas väl i och för sig aldrig, men man blir ändå så glad i själen. Sov gott gjorde jag också, efter att ha snott dubbelsängen mitt framför ögonen på Joanna och Johan. Försvarar mig med att ni kan cykla hem imorgonkväll, eller nåt:)

Jag har kommit på en nackdel med att gå till jobbet. Om det regnar när man ska gå hem, då kommer man inte hem. Det betyder i sin tur att man blir fast på jobbet alldeles för länge och således jobbar alldeles för länge. Då kan man bli utbränd. Inte för att jag har kommit så långt men det kan ju vara dumt att chansa. Alltså bör jag sluta gå till jobbet - synd om mig...

Det är det enda sättet man kan förklara mina känslor inatt - LIVRÄDD. Åskan mullrade mellan bergen och blixtarna verkade ha någon form av tävling i att komma närmast härbret. Själv försökte jag sova. Fredda satt som ett barn på julafton och tittade ut genom fönstren på mammas balkong/rum och tyckte att det var det bästa som hänt sen Pippi Långstrump blev film, eller nåt. Själv tittade jag fram med näsan från under täcket igen när dånen äntligen blev mer avlägsna och man gott kunde få sig lite skönhetssömn igen. Nu är jag på jobbet och än så länge har väl det mesta gått emot mig idag. Men om man är en obotlig optimist som jag tänker man att då kan det ju bara bli bättre!

Många som är tillbaka från semester och framför en dator igen idag?? Läsarantalet spruttade upp ca 900% på två dagar. Fint. Då får jag tillfället i akt att säga till många människor att jag kom in!. I got in, som man skriker i staterna. På utbildning alltså, den i Stockholm. Så nu blir det verkligen storstaden i den relativt snara framtiden! Mycket skönt att slippa släpa sig till upprop som reserv och hoppas på att en massa stackare inte tagit sig dit. Jag sitter säkert skulle man kunna säga, för att blanda in Idol i det hela. Fint det med!

Spanien vann, och jag visade upp vissa sidor av mig själv som inte bör visas upp bland annat folk än den absolut innersta familjen - ni vet dom som måste älska mig no matter what! Men Rebecca har redan hört av sig idag så jag anar att kontakten ändå inte är uppsagd.

Idag var jag tydligen ledig. Trodde inte det, men eftersom en koll på schemat inte sa mitt namn antar jag att så ändå är fallet. Så idag ska jag snart in till citycentret - noret - och planera fest. Sen blir det träning för hela slanten, eftersom min träningsvärk sedan förra onsdagen nu ÄNTLIGEN börjar ge sig. Heja mig!

Jag gör som alla andra och tog nån form av bloggpaus. Mest för att jag typ inte jobbar och för att härbret inte erbjuder smidigaste internetuppkopplingen. Fast nu kanske jag ljög - jag kanske bara har varit lat.

Efter en underbar vecka med semester är det nu hemfärd som gäller. Därför sitter jag nu på ett fönsterbläck vid Söderköpings central, alltså busstationen. Man kan också kalla det resecentrum eller asfaltsplatta, allt efter vad som faller en in. Oavsett titel på stället är det i alla fall oerhört hett, nästan vansinnigt, och Karin min som har bränt sig en aning på hela kroppen lider. Men vi ska inte klaga. Snart kommer bussen som ska ta oss till Norrköping och därifrån blir det tåg till hemorten. Fast jag vill helst bara bada!!

"Har du haft i klartonic?"

Och om ni undrar så snodde jag svärföräldrarnas kamera...

Dagen har tillbringats ute med båten, krisskrossande mellan öarna. Hur mysigt som helst! Skärgården är vacker vill jag meddela. Vattnet är fortfarande läskigt och stort (inte som gamla goa lilla Siljan) men jag vänjer mig sakta med säkert. Fint!