Johannas...

Det är det enda sättet man kan förklara mina känslor inatt - LIVRÄDD. Åskan mullrade mellan bergen och blixtarna verkade ha någon form av tävling i att komma närmast härbret. Själv försökte jag sova. Fredda satt som ett barn på julafton och tittade ut genom fönstren på mammas balkong/rum och tyckte att det var det bästa som hänt sen Pippi Långstrump blev film, eller nåt. Själv tittade jag fram med näsan från under täcket igen när dånen äntligen blev mer avlägsna och man gott kunde få sig lite skönhetssömn igen. Nu är jag på jobbet och än så länge har väl det mesta gått emot mig idag. Men om man är en obotlig optimist som jag tänker man att då kan det ju bara bli bättre!