Johannas...

Okej, imorgon är det dags. Tenta. Förhoppningsvis kommer livet efter det bli lite roligare igen. Fast det är ju upp till mig själv egentligen så jag ska se till att det blir det. Men tills dess så är livet riktigt jobbigt. Kom nog på nu att jag inte kan så mycket som jag trodde, eller i alla fall hoppades på. Men det är inte dags förrän klockan 14.00 imorgon så jag har ett halvt liv på mig att lära mig.

Vart tog Linköping vägen?

Denna dag antar jag skall vara en bra dag. Helg. Ni vet. Men i min värld existerar inte det längre. Skäggfarbrorn åkte precis till skolan och jag sitter i hästensbyxorna framför datorn och bloggar för att slippa klättra upp för trappan och gräva ner mig i inkomstslaget tjänst. Men jag ska inte klaga antar jag. Jag får ju 7800 kronor i månaden för besväret.

Nu jag varit duktig och suttit i den tillfixade (tavlor på väggarna) loungen i lägenheten och pluggat hela dagen. Det innebär att jag tycker jag får göra något annat nu. Funderar på att baka bröd kanske. Eller göra matlådor till imorgon. Eller kanske båda två. Den utmattade låtsasmilitären ligger i soffan och sover så jag antar att sjunga högt tillsammans med Celine Dion inte är att tänka på kvällen till ära. Jag har i alla fall ett jsukt långt hårstrå i mitt ögonbryn som jag ska ta kort på sen. Det ska ni få se.

Jag och Pettersson sitter vid köksbordet och har skrivit hemtenta i många timmar nu. Det har väl varit sådär roligt måste jag erkänna. Inte för att Pettersson är tråkig, utan mest för att jag har utvecklat visst agg mot kapitalvinst i näringsverksamhet. Men nu är den snart inlämnad i alla fall, vi skickade Christian till universitetet för att fixa.

Igår var jag på Kårallen och var toastmaster på programmets sittning, varpå jag bastade med gamla jur6:are, varpå jag dansade hela natten. Kärleken min var hemma och drack folköl, tittade på film och bakade kanelbullar (?!?). Dagens följder av gårdagens bravader är därför att ett stycke kärlek är ute och springer och jag ligger i soffan med en inte allt för glad mage och äter kanelbullar. Vad gör ni?

Har spenderat kvällen med att leta stipendier och försöka få ihop något som skulle kunna likna ansökningar till detsamma. Hur övertalar man en okänd person att ge mig 50000 kronor så att jag har råd att roa mig när jag är i Sydafrika? Jag vet inte ens hur jag ska kunna övertala mina föräldrar att jag kanske behöver ett bidrag. "De är kända där nere för sina viner, så jag måste ju vara kulturell och testa - alla" känns inte som rätt väg att gå. Inte heller "jag är rädd för otäcka människor och måste köpa en bil". Eller tror ni det finns någon stiftelse med ändamål att ge pengar till fattiga studenter så att de kan köpa en bil? Men jag ska nog fixa det, jag är ju en fixare. Eller nåt.

Sen jag vaknade och klockan var 09.09 090909 har jag gjort följande. Tagit en tupplur (kostar ju på att vara vaken länge), lyssnat på alla låtar jag i stort sätt kan komma på på spotify, tittat på Smallville, läst alla bloggar, tittat noga på alla mina vänner facebookar, fått slut på fyndiga internetsidor att titta på, gjort slut på ofyndiga sidor med, tagot kort på mig själv och sedan raderat dem osv. Nu ger jag upp. Nu måste jag nog faktiskt läsa lite.

Eller jag tänkte väl inte kontra, tänkte mer fylla i med historier om möten med kineser. Mr sillburk ska väl inte behöva dra lasset ensam för det finns en hel del utbytesstudenter här i stan med. Igår sålde vi ett bord till en. Han bodde i Lambohov, i runda slängar 4-5 km härifrån, men kom ursprungligen från Kina, i runda slängar långt bort alltså. Det var skäggherrens gamla skrivbord, som inte alls var litet (fick ju lov att få plats dator på det) och inte lätt (manligt, eller nåt). Köparen (kinesen alltså) skulle komma och hämta bordet hos oss sa han. Skägg som är en snäll pojke ringde dock upp kinesen och frågade om han hade bil eller så. Nejdå, han skulle ta det på cykeln sa han. Skägg menade att det var nog en smärre omöjlighet, men kunde kanske fungera om han tog med sig en eller två starka kompisar. Kinesen skulle försöka få tag på någon.

Idag mina damer herrar är det dags för - har ni hört det förut - fest. Linköping har börjat komme igång nu och allt är som vanligt. Ikväll vankas München Hoben, vilket innebär ett område med massa nollor, förhoppningsvis jag och 1,5 litersglas. Det är i alla fall så stora jag med någon form av måttsinne och tankeverksamhet antar. Men bäst av allt är att jag får ta på mig min älskade overall igen (som Linda strålade av att se, inte. Jag tror hon tyckte den var äcklig). Det är bara ett problem i uppladdningen och peppningen. Jag vet inte än om jag får någon biljett.

För första gången på länge känner jag mig riktigt peppad för kursen jag läser. Skatterätt kanske inte låter så väldigt upphetsande, och jag kan väl erkänna att man inte vaknar upp på morgonen och stutsar till tre timmar skattesatser. Men idag, en söndag, har jag pluggat mer än fem timmar, nästan sex. Ojojoj, när hände det senast. Så jag tror banne mig jag ska lägga ner ett kol på det här. Satsa. Vara duktig ni vet. 

Redovisning avklarad så nu går jag och en uppsats ut och lägger oss och steker!

Blå betyder nånting, rosa betyder nog nånting annat skulle jag gissa. Jag tror att gult är allmäna kommentarer. Det övriga kladdet har jag inte ens en aning om. Det är 50 sidor att gå igenom.

Femte gången gillt heter det ju, eller hur. Den där tentan jag gjorde utan att kunna nånting härom veckan, den jag inte pallrat mig dit till på de fyra första försöken, klarade jag. Helleluja! Folk muttrar nåt om att det inte är rättvist. Jag tycker det är väldigt rättvist. Eller skönt i alla fall. Detta resulterar i att jag faktiskt (trot eller ej) har en kandidatexamen i affärsjuridik efter nästa onsdag. Dra på trissor. Jag kan tydligen också göra klart saker. Nu är jag ju iof inte klar ändå, men spelar roll. Jag är ju i alla fall klar med nåt.

Om en timme startar opponeringen på uppsatsen. Då ska jag tycka saker om andra uppsatser, och andra ska tycka saker om min uppsats. Rätt viktigt att ta sig till - annars blir det till att göra om allt nästa år (då jag är i Sydafrika, så året efter det). Jag och Cmilla kan dock ha missat detta lite och av ren tur fått reda på att detta seminairum var idag och inte imorgon. Vi planerade att sitta och läsa uppsatserna idag och göra seminariet imorn. Det hade blivit jättedumt. Så vi satt och lästa och kritiserade till halvtolv igår. Men tack Hanna för att du råkade säga nåt om det till Cmilla.

...kan verkligen värma. Livet är bra nu. Solen lyser, alla ska ut igen ikväll, jag har lyckats haffa världens bästa pojke och så får man ett sånt här mail på det också.

I nåt inlägg förut var jag lyrisk över att jag skulle få gå på festivaaal (uttalas på fin stockholmska av nån anledning, roligare så). Dock ska jag erkänna att jag inte bara ska få gå på festivaaal. Nä, jag ska jobba först också, bygga festivalområde i två dagar - heltid. 8-17. Slog fast igår att jag kommer vara helt död på söndag efter att ha jobbat med uppsats två hela dagar, sedan jobbat arbetsdag två hela dagar för att slutligen har festat i minst två dagar. Den snälla skägg sa att det är så de flesta har det i livet. Och då undrar jag med fasa - är det så? 07.00 ringer klockan imorgon, huva.

I helgen är det fest i Lkpg. Igen tänker ni. Men det här är faktiskt en grej som bara händer vartannat år och det håller på fyra dagar. Så det är inte som allt annat. Festival kallas det visst. Och jag har fått mitt absolut första festivalband i mitt liv. Så jag är stolt.  De ena band jag fått tidigare har varit åkbanden på gröna lund, vilket inte känns sådär makalöst coolt kanske (men det hindrade ju inte att man, 12 år som man var, vägrade ta av sig det och hade det kvar heela sommaren). Känner mig lite Indie - eller nåt. Så nu ska jag sätta mig med uppsatsen (såklart) och titta på mitt band och drömma mig bort till tiden efter att eländet ska lämnas in och jag ska springa runt i min overall.

Uppsatsen ska in på onsdag i tolv. två dagar kvar och vi kan ha kommit fram till att vi har gjort lite fel. Hej och hå. Jag ska jobba på att ta mig till apoteket i dag, det lär vara det absolut enda jag kommer hinna med. Mat, vi får se.

Titta vad mina nattugglor till grannar lämnade på dörren när de kom hem efter en kul kvällsfestande med alla som jag känner i Linköping, för mig att titta på när jag halvåtta i morse travade ut i trappuppgången. Men jag blev glad, är bara makalöst bitter över att jag igår satt hemma och läste den tråkigaste boken jag läst samtidigt som jag tittade på en av de värsta filmerna jag vet. Om jag inte klarar tentan, då! Bitter bitter bitter...