Skyltproblem och klistervalla
Wop wop. Jag tog mig runt skidspåret och det var bra mycket bättre före än förväntat. Jag ger spårarna fem av fem klistervallor för att de lyckats hålla spåren i det skicket med tanke på vädret. Så det blir en vända imorgon också. 8,5 kilometer tog jag mig runt idag och siktar väl på något liknande imorgon. Duktiga mig.
Men det började inte helt smärtfritt måste jag säga. Tunnelbanan hanns med galant, och detta trots att skidpjäxor är de absolut halkigaste fotbeklädnader ni kan tänka er samtidigt som hela Stockholm (eller i alla fall vägen mellan min dörr och tunnelbanan) är en enda lång isgata. Det skulle kunna hållas SM i långfärdsskridskor utanför dagiset här nere, believe me. Problemet började istället när jag skulle med den anslutande bussen. Fortfarande ute på hal is om man säger så banade jag väg åt det håll skylten "bussar" pekade. Ack så fel jag hade. Efter sex-sju (rätt dyrbara) minuter fick jag inleda en mycket trevlig konversation med en gammal dam med rullator som trevligt berättade dels var busshållplatsen jag skulle till låg och dels att hon legat på sjukhus. Hållplatsen visade sig ligga åt det hållet som skylten "pendeltåg" pekade, logiskt. Trots den eminenta beskrivningen missade jag dock bussen och blev sittande 30 minuter i en blåsig busskur med mina skidor i högsta hugg. Allt detta för en tre-minuters busstur.
Men fram kom jag. Och åkte gjorde jag. Och nu ska jag sluta tjata om detta skidåkande.
Men det började inte helt smärtfritt måste jag säga. Tunnelbanan hanns med galant, och detta trots att skidpjäxor är de absolut halkigaste fotbeklädnader ni kan tänka er samtidigt som hela Stockholm (eller i alla fall vägen mellan min dörr och tunnelbanan) är en enda lång isgata. Det skulle kunna hållas SM i långfärdsskridskor utanför dagiset här nere, believe me. Problemet började istället när jag skulle med den anslutande bussen. Fortfarande ute på hal is om man säger så banade jag väg åt det håll skylten "bussar" pekade. Ack så fel jag hade. Efter sex-sju (rätt dyrbara) minuter fick jag inleda en mycket trevlig konversation med en gammal dam med rullator som trevligt berättade dels var busshållplatsen jag skulle till låg och dels att hon legat på sjukhus. Hållplatsen visade sig ligga åt det hållet som skylten "pendeltåg" pekade, logiskt. Trots den eminenta beskrivningen missade jag dock bussen och blev sittande 30 minuter i en blåsig busskur med mina skidor i högsta hugg. Allt detta för en tre-minuters busstur.
Men fram kom jag. Och åkte gjorde jag. Och nu ska jag sluta tjata om detta skidåkande.
Kommentarer
Trackback
