Johannas...

Med blicken riktad i skyn för att lura psyket att det inte är så jobbigt intog jag återigen spåret under kvällen, och som ett huj gick det. Jag som aldrig tidigare löptränat och som inte ens varit i närheten att palla mer än fem km (men som i ärlighetens namn knappt aldrig har sprungit ens så långt) spurtade nu runt en "kortrunda" på sex km utan att flåset mådde dåligt över huvudtaget. Och för mig som formligen älskar resultat är det en gudagåva, att jag märker förändring direkt. Annars finns det en risk för att jag ger upp. Men nu är det som att kroppen älskar mig  och suger i sig varende sekund av rörelse den får - samtidigt som den muttrar och undrar vad jag egentligen har sysslat med sista åren.

Kvällen har sedan spenderats framför How I met your mother som vi just nu är totalt insnöade på. Och med totalt menar jag då totalt.