Resedagboken
Nu får det var nog. Jag vet ju att jag mår skit så fort jag läser en resedagbok så från och med nu har jag offentligt lagt ner det. Jag blir bitter och avundsjuk. Och får ångest. Och inte lite så att man kan skratta åt hur knäpp (och söt) jag är (hehe) utan riktig rejäl "hjärtat släpper från sina vener"-ångest och ont i kroppen. Det är ju så mycket jag vill göra och nu har jag snart varit och harvat i Linköping (av alla ställen på jorden) i tre och ett halvt år. Utan några pengar och utan någon tid alls att göra något kul för.
Jag vet att jag investerar i mitt liv genom att utbilda mig.
Men vad sjutton. Lite delfiner hade man väl kunnat få i alla fall. Eller frihet på en hästrygg. Eller köra bil på Golden gate. Eller i alla fall ta sig upp till norra Sverige. Så nu ska jag aldrig mer läsa en resedagbok i alla fall.
Tillägg:
Och jag missunnar ingen sina upplevelser. Jag är bara avis och bitter för tillfället...
Kommentarer
Trackback
