Hemma på Näs
Då var man tillbaka där allting började. Undrar hur det kom sig att just jag skulle bli uppvuxen just här, i denna för utomstående meningslösa håla. Personligen tycker jag det är den vackraste platsen på jorden. Och ja - till och med vackrare än Tällberg...
Allt är bra hemma i alla fall, förutom att gårdagen kanske inte gick helt smärtfri. Viktor hämtade mig på tåget och vi åkte hem till pappa. Efter ett tag åkte sen Viktor till Leksand - med min väska i baksätet på bilen. Den väskan var en ganska stor del av mitt liv kände jag, och speciellt mina godnattrutiner. så han fick vända och köra upp väskan till mamma (där jag tänkte sova) och sen åka tillbaka till Leksand. När jag sedan, efter ett antal timmar, hade förlorat på Monopol så skulle jag bege mig till min mor för att vidta mina godnattrutiner kom jag på att mamma hade babblat om någon nyckel (när jag inte var alltför koncentrerad på vad hon sa, det var skidskytte på tv). Sagt och gjort, Viktor hade nu låst in min väska hos mamma och åkt till Leksand. Så skillnaden från när väskan var i Leksand var inte jättestor.
Då kom vi på att Petrus hade en nyckel. Men vart var Petrus?!? Hos Stefan visste jag, men vart Stefan bor kan man undra. I Västanvik visade det sig - alltså halvvägs till Leksand. När skulle han komma hem då? "Öööh, ja, alltså, jag vet inte, öööh, alltså, men om ingen kan hämta mig så får jag väl sova här". Pust. Jag är trött, har suttit på ett tåg i fem timmar och precis blivit utklassad på Monopol, det spelet i världen som kan göra en på absolut sämst humör. Men det var alltså bara att sätta sig i den andra bilen och hämta en lillbror och en nyckel i Västanvik, ringa den andra lillebrodern och säga att det var lugnt (vilket han i ärlighetens namn inte brydde sig så mycket om). åka och lämna bilen hos far, traska upp till mor (utan långkallingar, eftersom de låg inlåsta på dstinationen) och slutligen gå lägga sig.
Väl där tog historien om en katt och Johanna i ett härbre vid, men det historien får förtäljas vid ett annat tillfälle.
Allt är bra hemma i alla fall, förutom att gårdagen kanske inte gick helt smärtfri. Viktor hämtade mig på tåget och vi åkte hem till pappa. Efter ett tag åkte sen Viktor till Leksand - med min väska i baksätet på bilen. Den väskan var en ganska stor del av mitt liv kände jag, och speciellt mina godnattrutiner. så han fick vända och köra upp väskan till mamma (där jag tänkte sova) och sen åka tillbaka till Leksand. När jag sedan, efter ett antal timmar, hade förlorat på Monopol så skulle jag bege mig till min mor för att vidta mina godnattrutiner kom jag på att mamma hade babblat om någon nyckel (när jag inte var alltför koncentrerad på vad hon sa, det var skidskytte på tv). Sagt och gjort, Viktor hade nu låst in min väska hos mamma och åkt till Leksand. Så skillnaden från när väskan var i Leksand var inte jättestor.
Då kom vi på att Petrus hade en nyckel. Men vart var Petrus?!? Hos Stefan visste jag, men vart Stefan bor kan man undra. I Västanvik visade det sig - alltså halvvägs till Leksand. När skulle han komma hem då? "Öööh, ja, alltså, jag vet inte, öööh, alltså, men om ingen kan hämta mig så får jag väl sova här". Pust. Jag är trött, har suttit på ett tåg i fem timmar och precis blivit utklassad på Monopol, det spelet i världen som kan göra en på absolut sämst humör. Men det var alltså bara att sätta sig i den andra bilen och hämta en lillbror och en nyckel i Västanvik, ringa den andra lillebrodern och säga att det var lugnt (vilket han i ärlighetens namn inte brydde sig så mycket om). åka och lämna bilen hos far, traska upp till mor (utan långkallingar, eftersom de låg inlåsta på dstinationen) och slutligen gå lägga sig.
Väl där tog historien om en katt och Johanna i ett härbre vid, men det historien får förtäljas vid ett annat tillfälle.
Kommentarer
Postat av: Pecka
Jättekul läsning, Johanna!
Trackback
