Johannas...

Vi är nu hemma i vårt trygga näste igen efter utflykten. Och vad kan man säga om Stockholms kollektivtrafik en lördagsnatt som denna mer än att det är en upplevelse. En perrong ekar tommare än en godispåse efter påsk, en annan perrong skulle få den mest sällskapssjuke att begå självmord på grund av överstimulering, två säten bort ligger en kille och spyr, nästa passande tunnelbana går om 17 minuter, någon drar igång hammarby-hejar-ramsor i trängelseln till första bästa rulltrappa, någon annan skriker "håll käften", en alltför piercad dam pratar barbiedockor och vi får ta en längre väg hem (på grund av de opassande tunnebanorna) som är kantad av urinlukt. För att ta några exempel. Men hem kom vi efter en underbar kväll.