Den obligatoriska schlagern

Det tittas på melodifestivalen här hemma ikväll. När jag var liten var jag en total sucker på schlager och de två viktigaste händelserna efter födelsedag, julafton och namnsdag (jo, vi firade sånt hårt i min familj) var först den svenska melodifestivalen (som gick under benämningen "lilla melodifestivalen") och därefter eurovision song contest (följdaktligen under benämningen "stora melodifestivalen"). Men i och med att åldern slagit mig och det har blivit en sådan fruktansvärd cirkus med fem veckor dravel och sedan tillslut en vecka halvseriöst men med folket som är så korkade och alltid röstar fram fel låt har min ungomliga entusiasm runnit av mig. Förra året missade jag allt för att jag var utomlands och det har varit ett underbart år där jag fortfarande inte har en aning om hur vinnarlåten låter och har ännu sämre koll på resten. Men nu är man tillbaka i landet lagom och inser att om man inte har något speciellt för sig en lördagskväll kommer man tillslut få lov att titta på spektaklet ändå bara för att alla andra kanaler lägger ner verksamheten mellan 20.00 och 21.30 dessa dagar.

Så idag har jag nu tittat på det och konstaterar att det verkligen inte är något jag måste följa. Däremot har det vissa klara poänger när det gäller att få av sig lite upparbetad bitterhet. Jag menar, Babsan? Vann Sanna Nielsen det var värst! Marie Serneholtz fick sjunga på scenen och det kunde hon ju, men var f*n är Kristian Luuk. Och vem(!) skrev texten till Bettans låt?!??!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0