Johannas...

Det börjar med att jag landar i soffan efter middag och disk, eller som idag efter en sväng på restaurang. Väl där sitter jag och myser och tycker att livet är underbart. Sen börjar jag bli lite trött, vilket är steg ett. Då vet man att man åker på en väg och man inte har en möjlighet att stanna bilen. Ödet är beseglat liksom. Därefter kommer steg två, den enorma tröttheten. Linserna börjar bli torra så jag sitter och petar mig själv i ögonen hela tiden, jag lutar ryggen extra hårt mot ryggstödet och jag börjar kräva kli på ryggen. Men än så länge håller jag ut, oftast för att 'jag vill ju se klart filmen' eller 'klockan är ju bara halv nio, man kan ju inte sova än'. Steg tre är sedan att jag börjar frysa. Varenda gång händer det och då blir jag ynklig som en kyckling och tycker så ofantligt synd om mig. Det är även här det börjar bli svårt att faktiskt lämna soffan, livet utanför den är ju (om möjligt) ännu kallare.

Men det är ändå här någon gång jag tillslut tar mig till sängen och somnar på, i genomsnitt, 5,7 sekunder.