Mulle
Jag gick till jobbet imorse. Det var inte helt frivilligt, men helt klart vackert. Bara ett problem. Trots mina 25 års kontakt med Siljansnäs på något sätt har jag fatalt missuppfattat en sak. Och det är relationen mellan Hallberget och Björkberget. Att Siljansnäs är lite "vridet" så att bergen egentligen ligger väldigt nära varandra är något som jag totalt missat. Att den där vägen som låg precis bredvid skidspåren man åkte på när man var liten har jag aldrig förstått är samma väg som går ner "bakom" Björkberget. Min okunskap känns lite konstig, kanske till och med pinsam - men man är aldrig för gammal för att lära varför min mor igår ritade upp hur jag skulle gå genom skogen för att ta mig till hotellet. "Tio minuter från härbret" sa hon. Jag fick henne tillslut att gå med på att det måste i alla fall vara femton minuter.
Men jag tog det säkra för det osäkra och gick med en halvtimmes marginal till jobbstart. 45 minuter senare kom jag fram till stugbyn (nära hotellet för de som inte vet) efter att ha freestylat, gissat riktning och kravlat upp genom blåbärsriset sista delen. Jag spenderade de första tio minutrarna max femton meter från härbret för att jag inte hittade rätt stig. Större delen av tiden var det sumpmark, resten var det off-road - skulle man nog kunna kalla det. Tillslut hittade jag en karta, men lyckades tydligen läsa den fel också. Man skulle kort och gott kunna sammanfatta det med att jag var vilse, väldigt vilse.
Så den stora frågan är, har jag blivit en statstjej? Eller var mammas beskrivning bara helt åt skogen (notera ordvitsen)? Eller hur lång tid kommer det ta mig att komma hem igen efter jobbet? Eller har bergen verkligen alltid stått sådär?
Men jag tog det säkra för det osäkra och gick med en halvtimmes marginal till jobbstart. 45 minuter senare kom jag fram till stugbyn (nära hotellet för de som inte vet) efter att ha freestylat, gissat riktning och kravlat upp genom blåbärsriset sista delen. Jag spenderade de första tio minutrarna max femton meter från härbret för att jag inte hittade rätt stig. Större delen av tiden var det sumpmark, resten var det off-road - skulle man nog kunna kalla det. Tillslut hittade jag en karta, men lyckades tydligen läsa den fel också. Man skulle kort och gott kunna sammanfatta det med att jag var vilse, väldigt vilse.
Så den stora frågan är, har jag blivit en statstjej? Eller var mammas beskrivning bara helt åt skogen (notera ordvitsen)? Eller hur lång tid kommer det ta mig att komma hem igen efter jobbet? Eller har bergen verkligen alltid stått sådär?
Kommentarer
Postat av: cmilla
Hahahaha...dalmas, pyttsan! linkopingsbo =)
Ar det ytterligare en anledning till att vi inte vill bo kvar i linkan efter examen? kanske...
Trackback
