Det var nog inte bara jag
Inte var jag väl ensam att totalt fastna framför bröllopet igår. Det hände ju inte speciellt mycket, ändå fick jag kämpa för att se de sista rafflande minuterna mellan Kamerun och Danmark - jag fick ju inte missa pappa-Daniels tal för allt i världen. Och det jag ville säga med det var att jag tyckte allt var så fint. Så glatt. Så kärleksfullt. När jag skulle gå och lägga mig var jag alldeles varm i hjärtat, superkär på nåt vis. Trist att vara själv då kan man tycka! Grät gjorde jag också, inte för att jag var själv utan för att jag är en sån blödig person (konstateras kan att bröllop faktiskt var värre än extreme home make over).
GRATTIS Viktoria och Daniel vill jag i alla fall säga.
Tillbaka i verkligheten sitter jag nu på jobbet. Fasligt trött idag, vilket är dumt för det är väldigt lugnt så det blir ingen fart på mig. Så är det någon som ser det här och känner att denne inte har alltför mycket att göra, tveka inte att ta en sväng förbi. Vi kanske kan ta en glass i det svinkalla vädret!
Åååå, jag är fortfarande uppe och tassar på mina små kärleksmoln. Kom hit nu Freddaaaa!!
Dags att ta bort frukosten då kanske.
GRATTIS Viktoria och Daniel vill jag i alla fall säga.
Tillbaka i verkligheten sitter jag nu på jobbet. Fasligt trött idag, vilket är dumt för det är väldigt lugnt så det blir ingen fart på mig. Så är det någon som ser det här och känner att denne inte har alltför mycket att göra, tveka inte att ta en sväng förbi. Vi kanske kan ta en glass i det svinkalla vädret!
Åååå, jag är fortfarande uppe och tassar på mina små kärleksmoln. Kom hit nu Freddaaaa!!
Dags att ta bort frukosten då kanske.
Kommentarer
Trackback
