Till anonym=Cmilla
Jag måste ju be om ursäkt till anonym, vilken visade sig vara min kära Cmilla. Jag lät nog lite bitter och arg i inlägget - vilket jag inte var. Jag har bara på mina 24 år tydligen inte lärt mig att ironi inte går fram via det skrivna ordet lika bra som vid det talade. Hur många sms har man inte skickat - för att sedan få ångest i ett halvår över att mottagaren antagligen inte fattat vinken, eller fattat, eller inte fattat, eller nu tänker säga upp kontakten osv. Men man vore väl inte mäniska om man lärde sig av sina misstag. Inte arg i alla fall. Inte ett dugg. Blir aldrig arg nästan.
I alla fall nu när jag vet vem anonym är har jag också börjat lista ut vem ryktesspridaren/spridarna är. Jag smider onskefulla planer.
Kommentarer
Postat av: Pepp
Är det bara jag som helt plötsligt fick ett sug efter att ligga på en gräsmatta i solen iklädd overall utan krav på något alls (skatterätt)???
Postat av: johanna
Nej pettersson, inte bara du!
Trackback
