Synd om mig
Precis när jag bestämde mig för att vända på livet och se det från den ljusa sidan blev det synd om mig. På riktigt för en gångs skull. Min mamma, som varit med på alla vändor av tyck-synd-om-johanna-för-hennes-fem-blåmärken, tycker till och med synd om mig just nu. Det måste betyda någonting.
Åkte till fotbollsträning i alla fall, en timme på buss. Vi kom lite sent, men inte så farligt. Sen var jag med i en hel minut. Sen fick jag en sträckning i baksida lår. Och inte en liten rackare som känns när man försöker stretcha, utan en sån där som proffsen får åka bår för. Men jag fick inte åka bår, jag fick ligga som en strandad säl bredvid planen hela träningen, åka en timme buss hem igen och tvinga skägg att hämta mig på cykeln vid stationen.
Så nu är jag bitter, har väldigt ont och funderar hur jag ska ta mig upp på loftet till sängen. Det är synd om mig.
Kommentarer
Trackback
