Johannas...

Ojoj, vad tyst och tomt det blev. Och vad lite grejer jag har i mitt hus egentligen. När en säng, två madrasser och packning till fem personer försvinner blir det mycket mer golvyta åt Johanna att röra sig på. Men tomt blev det. På nåt sjukt sätt är man ju i grund och botten van att ha en miljon folk runt sig när man är hemma, så det är ett under att jag klarar av att bo själv måste jag säga. Och inte så förvånande att jag ständigt vill ha sällskap här hemma dock. Vi har i alla fall haft en bra helg. Jag har lekt hundägare och frågat i tid och otid om jag får ta ut honom. Är som en femåring som tycker det är jättekul att hålla i kopplet. Men nu har de i alla fall åkt och jag väntar besök av en, möjligvit lite sliten, nybliven 24-åring. Han skulle ju såklart ha fått ett bloggrattis igår, men datorn min var belägrad och jag var fullt upptagen med att ringa och säga grattis i tid och otid.