Johannas...

Idag spelade jag min första match på över ett år. Gick helt klart bättre än förväntat tills det var tio minuter kvar. Då bestämde jag mig för att hoppa in i nån slags nickduell av nåt slag, krockade, voltade (antar jag) och landade skapligt osmidigt med rygg och huvud samtidigt ner i marken. Ont. Om nu min bror läser detta kommer han fnissa för sig själv och tänka glaslirare. Om Maja läser detta kommer hon fnysa och undra hur länge jag låg kvar, för att sedan utbrista "du är så kleeeen". Men till alla er andra - det var faktiskt synd om mig ett tag. En i laget är röntgenläkare eller nåt och hon villa ha fram en bår. Men där sa väl till och med jag stopp. Med min smärttröskel hade jag legat avsvimmad för längesen om det hade varit bårnödvändigt. Det var bara rejäl och smärtsam nackspärr visade det sig. Som jag nu jobbar med. Går förvånandsvärt bra, och när det gör ont får man tänka på pengarna! Men vi får väl se hur det blir med den tilltänkta matchen imorn.