Johannas...

Idag har jag gjort nåt som jag skulle gjort för ett år sedan, eller mer ett och ett halvt. Hämtat Adolf hos Mariah och Herman. Han är lite rostig och så, trampan har inte mirakulöst (eller via Hermans händighet) hoppat på igen och skatorna/duvorna har ätit några ton av sadeln. Men annars rullade han som aldrig förr, trots halvpunktering. Bra grejer det där. Så nu står han här utanför och väntar på doktor Peltonen (Cmillas pojkvän, alternativ cykelfixaren). Han ser lite ledsen ut, men det är nog bara för att jag berövade honom på sadeln som står inne i hallen för att torka, och förhoppningsvis avmögla sig lite.