Barmhärtighet
På väg hem från bion igår (som jag knappt hade fattat att den hade börjat innan den tog slut (typ jönssonligan, Maja)) skulle skäggnissen pumpa cykeln. Bredvid oss på en bänk satt en kille och sov, nästan. Han slumrade i alla fall till 25 gånger på två och en halv minut. När han sen reste sig och skulle gå iväg så vinglade han en aning kanske, och nyfiken som jag är skyndade jag på fredda så vi kunde följa efter honom, och se var han skulle ta vägen. Mäkta besviken jag blev när han bara hade gått runt kröken och lutat sig mot en parkeringsautomat istället för bänken.
Så vi gick förbi på väg hem. Men efter tio meter, och efter att han (fyllot) misslyckats med att stanna en familj i en telenordekorerad volvo, kände vi att det kanske var vår uppgift att hjälpa stackarn. Så vi gick och pratade med han, fick tag på namn och adress och jag spurtade ner längs ågatan för att få tag på en taxisatckare. Efter lite ögonblinkningar till chaffören och efter att fyllot bevisat att han hade pengar samt avgett ett icke-spy löfte åkte i alla fall bilen iväg mot Skäggetorp och jag och Skäggfredrik kände oss som världens bästa medmänniskor. (Och namn och adress som vi har funderar vi (eller jag kanske) om man ska skicka ett inbetalningskort så han kan tacka).
Så vi gick förbi på väg hem. Men efter tio meter, och efter att han (fyllot) misslyckats med att stanna en familj i en telenordekorerad volvo, kände vi att det kanske var vår uppgift att hjälpa stackarn. Så vi gick och pratade med han, fick tag på namn och adress och jag spurtade ner längs ågatan för att få tag på en taxisatckare. Efter lite ögonblinkningar till chaffören och efter att fyllot bevisat att han hade pengar samt avgett ett icke-spy löfte åkte i alla fall bilen iväg mot Skäggetorp och jag och Skäggfredrik kände oss som världens bästa medmänniskor. (Och namn och adress som vi har funderar vi (eller jag kanske) om man ska skicka ett inbetalningskort så han kan tacka).
Kommentarer
Trackback
