Johannas...

Stötte bokstavligen talat in i brevbäraren idag. Tack vare öron igenproppade med hörlurar och musik samt en hållning Miss J sällan skulle förlåta (läs: titta rätt ner i asfalten) gick jag rakt in i hans cykel. Då började han prata med mig så jag tänkte att "detta är då jag ska öva på Arnold". Efter en förklaring över att postsorterarna lyssnar på musik samt att han (brevbäraren alltså) halvt fick stampa på en musiklyssnande målare (som, observera, låg på golvet) för att få kontakt, skuttade jag glatt upp för trapporna till lägenheten för att hämta tvätt, lycklig över att jag inte lät som Lilla My denna gång. Väl på väg ner till tvättstugan mötte jag en av de skumma gubbarna som bor i huset (de som brukar ha syjunta under träden ute på gräsmattan där man hör dem prata reumatism då och då). Till min stora förtret hör jag mig, när han ser mig, haspla ur mig en "hej", låtande som en kopia av min kära  lillasyster som pratar bäbisspråk. Tillbaka till ruta ett, oooo.